Hjärntrombos: Proppbildning av blodplättar och fibrin i en hjärnartär eller hjärnven, vilket kan leda till hjärninfarkt. Artärtrombos är förknippad med intrakraniell ateroskleros, men kan även bero på koaguleringsstörningar (se trombofili). Ventrombos i hjärnan kompliceras ofta av hjärnblödningar.BlodproppVentrombosBlodpropp i kranskärl: Proppbildning i någon av hjärtats kransartärer, vilket ofta leder till hjärtinfarkt.Sinustrombos, intrakraniellHalsartärtrombos: Blodproppsbildning i den gemensamma, den inre eller den yttre halspulsådern, som kan leda till förträngning eller tilltäppning av kärlen, med ischemi eller infarkt i kärlens försörjningsområde som föl jd. Blodpropp i den gemensamma halspulsådern eller i de inre halsartärerna kan ge övergående ischemianfall, hjärninfarkt eller flyktig amauros (synnedsättning).Blodförtunningsmedel: Preparat som förhindrar blodproppsbildning. Naturligt förekommande ämnen i blodet räknas hit endast om de används som läkemedel.Sagittal sinustrombosFlebografi: Röntgenbildteknik för åskådliggörande av blodkärl efter tillförsel av kontrastmedel.Intrakraniell emboli och trombos: Embolism eller trombos i blodkärl som försörjer vävnaderna innanför skallbenet. Orsaken till embolismen går att finna såväl utanför som innanför skallbenet. Trombos kan uppstå antingen i artärer eller vener.Höftven: En ven på båda sidor av kroppen som utgör föreningen av den yttre och inre höftvenen och löper uppåt tills den går samman med motsvarande ven från andra kroppshalvan och bildar nedre hålvenen.TrombofiliLårbensven: Venen som åtföljer lårpulsådern i samma skida. Den utgör fortsättningen på knävecksvenen och övergår i den yttre höftvenen.Upper Extremity Deep Vein ThrombosisPortåderHjärnvener: Kärl som leder blod från hjärnan.Heparin: En mycket sur mukopolysackarid, bestående av lika delar sulfaterad D-glukosamin och D-glukuronsyra med sulfaminbryggor. Molekylvikten kan variera från sex- till tjugotusen. Heparin finns och produceras i lever, lungor, mastceller osv hos ryggradsdjur. Dess funktion är inte klarlagd, men det används för att förhindra blodlevring in vivo och in vitro, i form av olika salter.Faktor V: Värme- och lagringslabilt plasmaprotein som påskyndar omvandlingen av protrombin till trombin vid blodkoagulation. Detta åstadkoms genom att faktor V bildar komplex med faktor Xa, fosfolipid och kalcium (protrombinaskomplex). Brist på faktor V leder till Owrens sjukdom.Fibrinolytika: Fibrinolysin eller ämnen som omvandlar plasminogen till fibrinolysin (plasmin).Blodstillning: Den process som spontant stoppar blodflödet från kärl som leder blod under tryck. Till den bidrar sammandragning av kärlen, hopklumpning av blodkroppar (t ex erytrocytaggregation) och blodkoagulering.Heparin, lågmolekylärt: Heparinfraktioner med molekylvikter mellan 4000 och 6000 kD. Dessa lågmolekylära fraktioner har god blodproppslösande effekt. De kan tillföras med liten blödningsrisk, har längre halveringstid och mindre inverkan på blodplättarna än ofraktionerat heparin. De förebygger även effektivt svårare, postoperativ lungemboli.Sinus cavernosustrombos: Blodproppsbildning av trombocyter och fibrin i hjärnans sinus cavernosus. Denna kan ha samband med infektion i och kring näshålorna, skallskada eller trombofili. Kliniska tecken omfattar bristande fun ktion i hjärnnerverna III, IV, V och VI, svullnad kring ögonhålorna, kemos, feber och synförlust.Blodkoagulation: Den serie av processer som äger rum när blodets många koagulationsfaktorer samverkar och slutligen leder till bildandet av en olöslig fibrintromb. Förloppet kan indelas i tre steg: 1) aktivering av de n inre och yttre protrombinkonverteringsprocessen; 2) bildande av trombin; 3) bildande av stabila fibrinpolymerer.Antifosfolipidsyndrom: Förekomst av antikroppar mot fosfolipider (antifosfolipidantikroppar). Ett flertal sjukdomar har samband med detta tillstånd, däribland systemisk lupus erythematosus (SLE) och andra bindvävssjukdomar, trombopeni och artär- eller ventromboser. Vid graviditet kan det orsaka abort. Halterna av antikardiolipinantikroppar är påtagligt höga.Hålven, nedreBlodproppssjukdomarTrombocytaggregationshämmareLateral sinustrombos: Infektiös eller icke-infektiös blodproppsbildning i hjärnans lateralsinus. Sepsistrombos kan vara förknippad med öroninflammation eller mastoidit. Skallskada, hjärntumörer, kirurgiska ingrepp, trombofili eller andra tillstånd kan leda till icke-septisk trombos. Till de kliniska kännetecknen hör huvudvärk, yrsel och ökat inre skalltryck. Utbredning av blodproppen till angränsande vener kan ge hjärnblödningar eller krampanfall.Blödningstid: Blödningsvaraktigheten efter hudstick. En testmetod för mätning av funktionen hos kapillärer och blodplättar.TrombektomiFibrin-fibrinogennedbrytningsprodukter: Lösliga proteinfragment som bildas genom plasmins proteolytiska verkan på fibrin eller fibrinogen. FDP och dess komplexbildningar är till stor skada i den hemostatiska processen och en betydande orsak till blödning i samband med intravaskulär koagulation och fibrinolys.StentarProtein S-bristBehandlingsresultatTrombocytaggregationTarmkäxvener: Vener som för blod bort från inälvorna. Den nedre tarmkäxvenen mynnar i mjältvenen, och den övre tarmkäxvenen förenar sig med mjältvenen till att bilda portvenen.NyckelbensvenLäkemedelsavgivande stentarProtrombinRiskfaktorerKnävecksven: Den ven som bildas genom föreningen av den främre och den bakre skenbensvenen. Den passerar knävecket och övergår i lårbensvenen.Halsvener: Vener i hals och nacke som tömmer blod från hjärnan, ansiktet och nacken i brakiocefal- eller nyckelbensvenerna.Blodplättar: Trombocyter. Kärnfria, små och skivformiga celler som bildas i megakaryocyterna och finns i blodet hos alla däggdjur. De är av betydelse för blodets koagulation.Venös tromboemboliBlödning: Läckage av blod från blodkärl.Antifosfolipidantikroppar: Autoantikroppar riktade mot fosfolipider. Dessa antikroppar förekommer typiskt hos patienter med systemisk lupus erythematosus (SLE), antifosfolipidsyndromet, liknande autoimmuna sjukdomar och vissa i cke-autoimmuna sjukdomar. Också hos friska individer kan de förekomma.Protein C-bristHjärnsinus: Stora, endotelklädda venkanaler mellan den hårda hjärnhinnans två skikt; de innehåller inga klaffar.Aktiverat protein C-resistens: En hemostatisk rubbning som kännetecknas av svag antikoagulansrespons på aktiverat protein-C (APC). Den aktiverade formen av faktor V (faktor Va) bryts ned långsammare av APC. Faktor V-Leidenmutation (R506Q) är den vanligaste orsaken till APC-resistens.Lupuskoagulationshämmare: En antikropp mot fosfolipider, påvisad i samband med systemisk lupus erythematosus, antifosfolipidsyndromet och ett antal andra sjukdomstillstånd, samt hos friska individer. In vitro stör antikroppen konverteringen av protrombin till trombin och förlänger tromboplastintiden. In vivo har den en koagulationsfrämjande effekt, som leder till blodproppar i huvudsakligen de stora blodkärlen. Den ger vidare upphov till graviditetskomplikationer som fosterdöd och spontan abort, samt ett antal olika hematologiska och neurologiska komplikationer.TrombocytaktiveringTromboplastinTidsfaktorerTrombolysbehandlingWarfarinUppföljningsstudier: Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.NjurvenerMjältven: Ven som vid mjältporten förenar ett flertal små vener från magen, bukspottkörteln, mjälten och tarmkäxet.