En art av Haemophilus som fäster vid slemhinnorna hos människor och olika djurarter. Arten indelas vidare i biotyperna I till VIII.
Ett släkte av Pasteurellaceae med många arter som förekommer hos djur och människor. Organismerna är gramnegativa, fakultativt anaeroba, kul- eller stavformade, och utan rörelseförmåga.
Inflammation av hjärnans eller ryggmärgens skyddshinnor, dvs mjuka hinnan, spindelvävshinnan och hårda hinnan. Infektioner (av virus, bakterier eller svamp) är de vanligaste orsakerna till inflammation, men även subaraknoidalblödning, kemisk retning, granulomatösa tillstånd, tumörer och andra inflammatoriska tillstånd kan ge detta syndrom.
Bakterieinfektioner i leptomeningerna och subaraknoidalrummet, omfattande hjärnbarken, hjärnnerverna, hjärnans blodkärl, ryggmärgen och nervrötterna. Typen av patogen kan variera med ålder och klinisk status (t ex postoperativt tillstånd, immundefekt eller fysisk skada). Kliniska tecken är akut feber, nackstelhet, påverkat allmäntillstånd, krampanfall och lokal nervsvikt. Tillståndet kan få ett dödligt utfall inom 24 timmar. Patologiska kännetecken är varbildning i subaraknoidalrummet och diffus inflammation i nerv- och kärlvävnader.
Infektioner orsakade av bakterier av släktet Haemophilus.
En akut, varbildande infektion i hjärnhinnorna och subaraknoidalrummet, orsakad av Streptococcus pneumoniae och vanligast hos barn och vuxna över 60 år. Infektionen kan vara förknippad med öroninflammation, mastoidit, bihåleinflammation, luftvägsinfektioner, sicklecellanemi, skallfrakturer eller andra tillstånd. De kliniska symtomen omfattar feber, huvudvärk, nackstelhet, sömnlöshet, och krampanfall, lokal nervsvikt (t ex hörselförlust) och koma.
Bakterieinfektioner i nervsystemet, orsakade av Haemophilus-arter och kännetecknade av en markant inflammation i hjärnhinnorna. Haemophilus influenza typ B är den i sammanhanget vanligaste bakterien. Tillståndet drabbar huvudsakligen barn under 6 år, men kan även förekomma hos vuxna. Till kliniska manifestationer hör feber, nackstelhet, ljuskänslighet, krampanfall, hörselbortfall, koma och proppbildning i hjärnans blodkärl. Bakteriernas väg till det centrala nervsystemet går via angränsande strukturer, inkl. mellanörat. näshålorna och svalget.
Ett syndrom kännetecknat av huvudvärk, nackstelhet, svag feber och lymfocytisk pleocytos i cerebrospinalvätskan trots avsaknad av patogena bakterier. Den vanligaste orsaken är virusmeningit, men även mykoplasma- och rickettsiainfektioner, diagostiska eller terapeutiska förfaranden, tumörer, sepsishärdar eller andra tillstånd kan ge upphov till syndromet.
En art av Haemophilus som ger upphov till den sexuellt överförda sjukdomen mjuk schanker.
Virusinfektioner i leptomeningerna och subaraknoidalrummet. Togaviridae, Flaviviridae, Rubella/Bunyaviridae, Orbivirus, Picornaviridae, Orthomyxoviridae, Rhabdoviridae, Arenaviridae, Herpesviridae, Adenoviridae, JC-virus och Retroviridae kan alla ge upphov till denna typ av hjärnhinneinflammation. Till kliniska tecken hör feber, huvudvärk, nacksmärtor, kräkningar, ljuskänslighet och tecken på hjärnhinneretning.
Vacciner eller vaccinkandidater med antigena polysackarider från Haemophilus influenzae, framställda för att förebygga infektionssjukdom. Vaccinet kan innehålla isolerade polysackarider eller polysackarider bundna till bärarmolekyler. Det kan även ingå i kombinationsvaccin tillsammans med difteri-, stelkramp- och påssjukevaccinkomponenter.
Meningiter orsakade av svamporganismer vilka kan uppträda som opportunistiska infektioner vid immundefekttillstånd.
En hastigt uppkommande infektion i hjärnhinnorna och subaraknoidalvätskan genom bakterien Neisseria meningitidis, med diffus inflammation och proppbildning i venerna kring hjärnhinnan. Kliniska tecken är feber, nackstelhet, kramper, svår huvudvärk, petekialrodnad, stelhet, lokal nervsvikt, hydrocefalus och koma. Bakterierna sprids oftast via nasofaryngealsekret och är det vanligaste orsaken till hjärnhinneinflammation hos barn och ungdomar. Serogrupperna A, B, C, Y och W-135 av Neisseria meningitidis har rapporterats ge meningit.
Hjärnhinneinflammation orsakad av Cryptococcus neoformans, en kapslad jästart som främst angriper personer med AIDS eller annan immundefekt. Organismen kommer in i kroppen via luftvägarna, men symtomatiska infektioner är oftast begränsade till lungorna och nervsystemet. Kryptokocken kan även ge upphov till parenkymatösa förändringar (torulom) i hjärnan. Sjukdomsförloppet är subakut och uppvisar kliniska tecken som huvudvärk, illamående, ljuskänslighet, lokal nervsvikt, krampanfall, neuropatier och hydrocefalus.
En typ av H. influenzae som oftast återfinns i biotyp I-isolat. Innan vaccin var tillgängligt, var denna bakterie en av de främsta orsakerna till hjärnhinneinflammation hos barn.
En art gramnegativa bakterier av släktet Haemophilus som förekommer i övre luftvägarna hos svin.
En form av bakteriell meningit som orsakas av Mycobacterium tuberculosis eller, i sällsynta fall, Mycobacterium bovis. Bakterierna sprider ut sig i hjärnhinnorna och bildar mikrotuberkulom som så småningom brister. Det kliniska förloppet brukar vara subakut och förvärras under loppet av flera dagar eller längre. Huvudvärk och hjärnhinneretningar följs av krampanfall, hjärnnervstörningar, lokal nervsvikt, somnolens och därefter koma. Infektionen kan drabba såväl immunkompetenta personer som uppträda som opportunistisk infektion vid AIDS och andra immundefektsyndrom.
Cerebrospinalvätska, eller LCR (latin: liquor cerebrospinalis), är en klar, steril och färglös fluid som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen i subarachnoidalrummet, skyddande dem från mekanisk skada och hjälper till att reglera kraniepressuren.
Akut könssjukdom med mjukt och sårigt infektionsställe, orsakad av Haemophilus ducreyi. Infektionssjukdomen uppträder endemiskt över hela världen, men huvudsakligen i tropiska eller subtropiska område n. Syn. ulcus molle.
Inflammation i hjärnhinnorna orsakad av Listeria monocytogenes-infektion, vilken oftast ses hos barn under tre år eller vuxna över 50 år. Sjukdomen kan uppträda i alla åldrar hos personer med immundefektsyndrom. Till kliniska drag hör feber, försämrat allmäntillstånd, huvudvärk, tecken på hjärnhinnepåverkan, lokal nervpåverkan och krampanfall.
En art gramnegativa bakterier av släktet Haemophilus som är allmänt förekommande i munhåla och svalg hos människor. Den har låg sjukdomsalstrande förmåga, men kan sporadiskt ha samband med endokardit.
'Streptococcus pneumoniae' är en gram-positiv, kapslad, beta-hemolytisk bakterie som förekommer naturligt i människans övre luftvägar och kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, framförallt hos barn, äldre och immunsupprimierade individer. Den är vanligast känd som orsak till lunginflammation (pneumoni), men kan även leda till öroninfektioner, sinusit, meningit och blodförgiftning (sepsis). Vissa stammar av Streptococcus pneumoniae är också ansvariga för pneumokockfeber.
En art gramnegativa bakterier som, osäkert varifrån, ger upphov till flerorgansjukdom hos nötkreatur.
En form av gramnegativ meningit som främst förekommer hos nyfödda i samband med anatomiska avvikelser (bestående av förbindelse mellan hjärnhinnorna och hudvävnad) eller som opportunistisk infektion vid immundefekttillstånd. Hos för tidigt födda kan den kliniska bilden vara begränsad till anorexi, kräkningar, trötthet eller andnöd. Fullgångna nyfödda kan även ha symtom som feber, krampanfall och utbuktande främre fontanell.
6-((aminofenylacetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt derivat av penicillin som oralt har antibiotisk bredspektrumverkan.
Neisseria meningitidis, också känd som meningokocker, är en gram-negativ, aerob diplokockbakterie som normalt koloniserar de övre luftvägarna hos ungefär 10% av vuxna. Den kan dock orsaka allvarliga infektioner som meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning), särskilt hos barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen kan vara livshotande och kräver omedelbar behandling. Vissa serotyper av Neisseria meningitidis kan orsaka epidemiska utbrott.
Inflammation i mellanörat, inklusive hörselbenen och örontrumpeten.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
En spinalpunktion, även känd som lumbar punktion, är ett medicinskt ingrepp där en tunn nål införs i ryggmärgens ledningssystem (subarachnoidalrummet) i ländryggan för att insamla cerebrospinalvätska (CSF) eller för att införa läkemedel.
Ett släkte av Chinchillidae, en familj gnagare bestående av tre släkten: Lagidium, Lagostomus och Chinchilla. De används i stor omfattning i biomedicinsk forskning, såväl som för pälsens skull.
Ett geleartat hölje runt en bakteriecell som är av betydelse för patogena bakteriers virulens. En del kapslar är väl avgränsade, medan andra kan utgöras av oregelbundna slemskikt, som kan flyta ut. Ka pslarna består som regel av enkla polysaccharider, men vissa bakterier har kapslar av polypeptider.
Infektionssjukdomar som t ex meningit, diarré och luftvägsinfektioner, orsakade av echovirus.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
Lågvirulenta, gramnegativa, aeroba kocker som koloniserar svalget och undantagsvis ger upphov till meningit, bakteriemi, empyem, perikardit och lunginflammation.
Proteiner förekommande i det yttre membranet hos bakterier.
Bredspektrumcefalosporin med lång halveringstid och god genomträngningsförmåga vid vanligtvis svåråtkomliga infektioner, som t ex sådana som berör hjärnhinnorna, ögonen, innerörat och urinvägarna.
Halvsyntetiska vacciner bestående av polysackaridantigener från mikroorganismer fästa vid bärarproteinmolekyler. Bärarproteinet känns igen av makrofager och T-celler och förstärker därmed immunsvaret. Konjugatvacciner framkallar antikroppsbildning hos individer som inte reagerar på enbart polysackariden, höjer antikroppsnivåerna, och ger booster-svar vid förnyad vaccination.
Bacterial polysaccharides refer to complex carbohydrates that are produced and used by bacteria for various purposes, such as providing structural support, facilitating adhesion to surfaces, and evading the host immune system. These polysaccharides can be composed of repeating units of simple sugars (monosaccharides) or sugar derivatives, and can vary widely in their structure and function depending on the bacterial species. Some examples of bacterial polysaccharides include capsular polysaccharides, which form a protective layer around the bacterial cell, and exopolysaccharides, which are secreted by bacteria and can form biofilms that help them colonize surfaces.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
En mikroorganisms okänslighet för verkan av ampicillin, ett penicillinderivat som inverkar på cellväggsyntesen.
Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.
"Serotypning" är en metod för att klassificera mikroorganismer, såsom bakterier och vissa virus, baserat på skillnader i de antigener som visas på deras yta. Antigen är substanser som kan inducera immunresponsen hos ett värtdjur eller en människa. Genom att identifiera olika serotyper av en patogen kan forskare och kliniker förstå mer om den specifika infektionen och välja den bästa behandlingsstrategin. Serotypning är viktig inom flera områden, till exempel epidemiologi, diagnostik och utveckling av vacciner.
En art parasitiska nematoder med utbredning på Stillahavsöarna som infekterar lungorna hos råttor. Infektion kan spridas till människa genom konsumtion av sniglar och leder till eosinofil meningit.
Ett släkte av Pasteurellaceae som är gramnegativa, icke sporbildande, orörliga och fakultativt anaeroba. De flesta medlemmar förekommer både som patogener och som tillhörande normalfloran i luftvägar, matsmältnings- och könsorgan hos djur.
En art av gramnegativa bakterier av släktet Haemophilus som ger upphov till luftvägsinfektionen smittsam coryza (akut hönssnuva) hos kycklingar.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Penicillinresistens är ett tillstånd hos bakterier som har utvecklat förmågan att motstå verkan av penicillin, ett antibiotikum som vanligen används för att behandla infektioner orsakade av sådana mikroorganismer. Detta uppstår på grund av genetiska mutationer eller horisontell generöverföring av resistensgener, vilket leder till produktionen av enzym som bryter ned penicillinet eller förändringar i cellväggen som förhindrar penetration av antibiotikumet. Penicillinresistens är ett allvarligt offentligt hälsohot eftersom det komplicerar behandlingen av infektioner och kan leda till spridning av resistanta bakteriestammar.
En grupp bredspektrumantibiotika som först isolerades från Cephalosporium acremonium, en svamp i medelhavsområdet. De innehåller en betalaktamdel, tia-azabicyklo-oktenkarboxylsyra, även kallad 7-amino cefalosporansyra.
Streptococcus-infektioner är infektioner orsakade av bakterier ur streptokocker-gruppen, som kan kolonisera olika slags vävnader och leda till en rad olika sjukdomar, såsom halsfluss, öroninflammation, lunghoit, hudinfektioner och allvarliga systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis) och reumatisk feber.
Ett halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin.
Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.
Proteiner i cerebrospinalvätskan (likvor), vanligtvis albumin och globulin, i förhållandet 8:1. Förhöjda proteinvärden har diagnostisk betydelse vid nervsjukdom.
Pneumokockinfektioner är infektioner orsakade av bacterien Streptococcus pneumoniae, även känd som pneumokocker. Infektionerna kan variera från öroninflammation och lunginflammation till blodförgiftning (sepsis) och meningit (hjärnhinnesacksinflammation). Symptomen varierar beroende på vilken typ av infektion det rör sig om, men kan inkludera hosta, feber, trötthet, bröstsmärta vid andning och försämrad andningsförmåga. Vissa riskgrupper, som barn under 2 år, äldre vuxna över 65 år, och personer med nedsatt immunförsvar, är särskilt utsatta för allvarliga sjukdomsförlopp.
Ett antibiotikum som isolerades från Streptomyces venequelae i 1947, men som nu framställs syntetiskt. Det har förhållandevis enkel struktur och var det första bredspektrumpreparat som upptäcktes. Det har sin verkan genom att störa den bakteriella proteinsyntesen och är huvudsakligen bakteriostatiskt.
''Pleuropneumonia'' refererer til en infektion som involverer både lungerne (pneumoni) og den omgivende lungebeklædning (pleura). Denne tilstand kan være følgen af en komplikation fra en alvorlig lungebakteriel infektion, der spredes til pleuraen, eller som resultat af en direkte infektion i både lunger og pleura. Symptomerne kan inkludere hoste, produktivt med slim og/eller slem, feber, brusknehed i brystet, og smerter under indånding. Behandlingen består typisk af antibiotika for at bekæmpe infektionen samt symptomatisk behandling for at lindre smerter og eventuelle andre komplikationer.
Den genetiska massan hos bakterier.
I medicinsk kontext, används termen "Niger" för att referera till ett sjukdomstillstånd som kallas Nigerhuvudet eller Nigerfeber, som orsakas av bakterien *Burkholderia pseudomallei*. Det är en sällsynt men allvarlig infektion som främst förekommer i tropiska och subtropiska områden, inklusive Sydostasien och norra Australien. Symptomen på Nigerhuvudet kan vara breda och inkluderar feber, hosta, trötthet, muskelvärk, hudutslag, diarré och neurologiska symptom som förvirring eller desorientering. Behandlingen består vanligtvis av intravenös antibiotikakur med ceftazidim eller meropenem följt av långtidstraktament med oral cotrimoxazol.
Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.
Neisseria meningitidis serogruppe A refererer til en specifik type af bakterien Neisseria meningitidis, som kan forårsage alvorlige sygdomme som meningitis (hjernebetændelse) og sepsis (blodforgiftning). Bakterien er normalt fraværende i det sunde menneskeskøre, men kan kolonisere slimhinderne i næsen og halsen uden at forårsage sygdom. Imidlertid kan den under visse omstændigheder trænge ind i blodet og spredes til andre dele af kroppen, herunder hjerne- og rygmarvsvæsken (cerebrospinalvæske), hvor den kan forårsage livstruende infektioner.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Immunelektroforesmetod, med vilken precipitering åstadkoms genom att antigen i ett elektriskt fält och genom ett lämpligt diffusionsmedium tvingas förflytta sig från katoden mot en ström av antikroppar som vandrar från anoden i ett endosmotiskt flöde.
Inflammation i struplocket. Syn. epiglottit.
"Bakteriel transformation" är ett begrepp inom mikrobiologi och genetik som refererar till processen där en bakteriecell tar upp främmande DNA (deoxyribonucleic acid) från sin omgivning, integrerar det i sitt eget genom och på så sätt förändrar sina arvsmassa och egenskaper. Detta fenomen upptäcktes av Frederick Griffith 1928 och är ett viktigt forskningsområde inom molekylär biologi, med tillämpningar inom bland annat genteknik och medicinsk forskning.
De tre hinnor som täcker hjärnan och ryggmärgen. De är hårda hinnan, spindelvävshinnan och den mjuka hinnan.
Den del av örat som utgörs av trumhinnan, hörselbenen, örontrumpeten och trumhålan.
Luftvägsinfektioner är infektioner som drabbar luftvägarna, inklusive näsa, svalg, bronker och lungor, orsakade av olika patogener som bakterier, virus eller svampar.
"Kombinerad vaccin är ett vaccine som innehåller två eller flera antigen från olika sjukdomar, och administreras i samma injektion för att skydda mot flera sjukdomar samtidigt."
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
Betalaktamer är en grupp antibiotika som har en betalaktamring som del av sin kemiska struktur, vilket gör dem effektiva mot bakterier genom att störa deras förmåga att bilda cellväggar. Exempel på betalaktamaser inkluderar penicilliner, cefalosporiner, monobaktamer och carbapenemer.
Suspensionspreparat framställda av försvagade eller avdödade bakterier för förebyggande eller behandling av bakteriella infektionssjukdomar.
Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Naturlig, bakteriedödande egenskap hos blodet tack vare förekomsten av antibakteriella ämnen som betalysin, leukin m fl.
'Streptococcus agalactiae', ofta kallat grupp B-streptokocker, är en grampositiv bakterie som normalt koloniserar huden och slemhinnor hos många vuxna, särskilt i slidan, urinblåsan och tarmen. Vid födseln kan den överföras från mor till barn, vilket kan orsaka allvarliga infektioner hos spädbarn, som sepsis, pneumoni och meningit. Äldre vuxna med nedsatt immunförsvar kan också drabbas av infektioner orsakade av 'Streptococcus agalactiae'.
Adhesionsförmåga är en kemisk egenskap hos bakterier såväl med som utan fimbrier ("cellhår") att kunna fästa vid andra celler, vävnader eller icke-levande ytor. Denna egenskap är av betydelse för kolo nibildning och sjukdomsalstrande förmåga.
Betalaktamasresistent bredspektrumcefalosporin. Det har rekommenderats för bruk mot gramnegativa och grampositiva organismer, gonorré och haemophilusinfektioner.
Sepsis är en livshotande systemisk inflammatorisk respons orsakad av infektion.
'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.
Infektionsstadium, i vilket den smittade bär på smittämne utan att uppvisa infektionssymtom. Den smittsamma organismen måste vara överföringsbar till annan mottaglig värd.
Penicillin är ett beta-laktamantibiotikum som verkar bakteriedödande genom att inhibitera syntesen av bakteriens cellvägg. Det produceras naturligt av olika arter av svampen Penicillium och har varit en av de mest använda antibiotika sedan sin upptäckt på 1920-talet. Penicillin är verksamt mot grampositiva bakterier samt vissa gramnegativa bakterier och används för behandling av en rad infektioner, till exempel halsfluss, lunginflammation och hudinfektioner.
Ett inflammatoriskt förlopp som berör hjärnan och hjärnhinnorna, och som oftast orsakas av patogena organismer som invaderar det centrala nervsystemet, eller ibland av toxiner, autoimmuna störningar och andra tillstånd.
En kombination av amoxicillintrihydrat, aminopenicillin och betalaktamashämmaren kaliumklavulanat i ett bestämt förhållande, som används vid behandling av ett brett spektrum av bakteriella infektioner , särskilt sådana orsakade av resistenta stammar.
Formaldehydinaktiverat toxin från Corynebacterium diphtheriae. Det blandas ofta med tetanustoxoid och pertussisvaccin (DTP-vaccin) eller med enbart tetanustoxoid (DT-vaccin, för barnvaccinering, och Td-vaccin, med 5-10 gånger mindre difteritoxoid, för annat bruk). Difteritoxoid används för förebyggande vaccination mot difteri. Difteriantitoxin ("antiserum") är för behandling av infektionen.
Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.
Sjukdomar hos tamsvin och vildsvin av släktet Sus.
Metoder för bestämning av olika typer och stammar av bakterier. De mest använda typningssytemen är bakteriofagtypning och serotypning jämte bakteriocintypning och biotypning.
'Streptococcus suis' är en gram-positiv, beta-hemolytisk bakterie som förekommer hos grisar och kan orsaka infektioner såsom meningit, artrit, pneumoni och sepsis hos både grisar och människor. Den är en zoonotisk patogen, vilket betyder att den kan överföras från djur till människa, ofta genom direkt kontakt med infekterade grisar eller deras produkter. Infektioner hos människor är ovanliga men kan vara allvarliga och livshotande, särskilt för personer som arbetar med grisar eller slakterier.
Stelkrampstoxoid (latin: Bungarus fasciatus) är en mycket giftig ormart som tillhör familjen giftsnokar (Elapidae). Den förekommer främst i södra och sydöstra Asien, inklusive Indien, Sri Lanka, Kina, Sydostasien och Indonesien. Ormen är känd för sitt starka neurotoxiska gift som kan orsaka andnings- och hjärtstopp. Giftet verkar genom att blockera signalsubstanser i nervsystemet, vilket leder till muskelsvaghet, syn- och andningsproblem samt eventuellt dödsfall om inte behandling ges inom en snar tid. Ormen är nattaktiv och lever främst på andra ormar och groddjur. Stelkrampstoxoiden är en av världens giftigaste ormar och den är ansvarig för flera dödsfall varje år.
Pasteurellaceae är en familj gramnegativa bakterier, som innefattar ett stort antal genera, däribland Pasteurella, Haemophilus och Mannheimia. Många av dessa bakterier är kända för att orsaka infektioner hos människor och djur, såsom lunginflammation, blodförgiftning och vävnadsinfektioner.
Neisseria är ett släkte av gramnegativa, aeroba kocker som normalt koloniserar människans slemhinnor, särskilt i näsa, rumpa och genitalier. Det finns över 20 arter av Neisseria, men de två kliniskt mest betydande arterna är Neisseria meningitidis (meningokocker) och Neisseria gonorrhoeae (goronococker). Meningokocker kan orsaka allvarliga infektioner som meningit och blodförgiftning, medan gonorococker orsakar könssjukdomen gonorré.
Preparat med förmåga att döda infektiösa agens eller hindra dem från att orsaka infektion.
Närvaro av levande bakterier i blodet. Akuta tecken på bakteriell blodinfektion är feber, frossa, takykardi och takypne. De flesta fall förekommer hos sjukhuspatienter, som ofta har andra tillstånd el ler undergår behandling som gör deras blodcirkulationssystem mer mottagligt för infektion.
Enterovirusinfektioner är infektioner orsakade av enterovirusslaget, som innefattar över 100 olika virusstammar, däribland coxsackievirus, echo-virus och rhinovirus. Infektionerna sprids främst via fekal-oral eller respiratorisk väg och kan ge upphov till en rad symtom som varierar från milda, influensaliknande symptom till allvarligare sjukdomar såsom hjärtsjukdomar, hudutslag, meningit och paralys. Symtomen tenderar att vara mildare hos friska vuxna än barn och äldre eller personer med nedsatt immunförsvar.
Infektioner orsakade av olika bakterier.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
En svampart tillhörande släktet Cryptococcus som ger upphov till kryptokockos. Dess teleomorf är Filobasidiella neoformans.
Bakteriologiska tekniker är metoder och procedurer som används för att isolera, identifiera, klassificera och studera bakterier i ett laboratoriemiljö. Detta inkluderar tekniker såsom kulturell metod, mikroskopi, biokemiska tester, genetisk analys och automatiserade identifikationssystem. Syftet med bakteriologiska tekniker är att förstå bakteriers egenskaper, beteende och roll i olika sammanhang, till exempel inom medicin, miljö och industri.
Ett vaccin bestående av difteritoxoid, tetanustoxoid och helcellspertussisvaccin. Det skyddar mot difteri, stelkramp och kikhosta. Syn. DTP-vaccin; difteri-tetanus-pertussisvaccin; difteri-stelkramp-kikhostevaccin.
"Pneumokockvaccin är ett slags vaccin som ger immunitet mot olika typer av bakterien Streptococcus pneumoniae, även känd som pneumokocker. Dessa bakterier kan orsaka allvarliga infektioner som lunginflammation, blodförgiftning och meningit. Vaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera antikroppar mot de specifika sockerstrukturerna (polysackarider) som finns på bakteriens yta. Detta gör att kroppen blir resistent mot infektioner orsakade av dessa bakterier."
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.
En tunn, bladformad broskskiva täckt av slemhinna, vid tungroten. Vid sväljning fälls den ned och stänger till luftstrupen.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Vacciner eller kandidatvacciner för förebyggande av infektioner med Neisseria meningitidis.
Ett halvsyntetiskt bredspektrumantibiotikum, som är ett derivat av Cefalexin.
En art av Enterovirus som ger infektion hos människor och som omfattar 36 kända serotyper. Arten utgörs av samtliga echovirus och ett fåtal coxsackievirus, däribland alla som tidigare gick under benämningen coxsackievirus B.
En art av Enterovirus som har samband med epidemier av aseptisk meningit.
Meningeal carcinomatosis är en ovanlig komplikation till cancer, där cancerceller sprider sig från den ursprungliga tumören och invaderar hjärn- och ryggmärgssköldarna (meningerna), vilka är membranen som omger hjärnan och ryggmärgen. Detta orsakar inflammation och ödem, vilket kan leda till neurologiska symtom som huvudvärk, yrsel, minnesförlust, svårigheter att tänka klart, synproblem, muskelsvaghet, domningar och i värsta fall koma. Behandlingen innefattar vanligtvis kemoterapi och/eller radiation, men prognosen är ofta dålig.
Tidsschema för optimala tidpunkter/intervall för primär och/eller sekundär immunisering.
Orofarynx refererar till den bakre delen av munhålan och omfattar hårda och mjuka gommen, tonsillerna (mandlarna) och svalget (farynx). Det är en del av det övre luft- och matvägssystemet och är utsatt för både födoämnen och luftburna partiklar. Orofarynx är också en del av huvud- och halsregionen där vissa typer av cancersjukdomar kan uppstå.
Leukocytosis är ett medicinskt tillstånd där individen har en ökad andel vita blodkroppar (leukocyter) i blodet, vanligtvis över 11 000 leukocyter per Mikroliter (µL) av blod. Normalvärdet för vuxna varierar mellan länder och laboratorier, men ofta anges gränsen för leukocytos på cirka 11 000-12 000 leukocyter/µL. Leukocytos kan orsakas av olika sjukdomar eller tillstånd, såsom infektioner, inflammation, cancer och autoimmuna sjukdomar. Det är viktigt att utreda orsaken till leukocytos för att ge adekvat behandling.
Infektion förorsakad av svampar av arten Cryptococcus neoformans.
Vaccination, även känt som immunisering, är ett preventivt sjukvårdsåtgärd som utförs genom att ge en individ ett preparat som innehåller en eller flera antigen från en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom). Detta preparat stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket leder till att immuniteten utvecklas mot den specifika patogenen. Denna immunitet ger skydd mot framtida infektioner med samma patogen och hjälper därmed att förhindra spridning av sjukdomar inom populationen. Vaccination är en av de mest effektiva metoderna för att kontrollera och eliminera infektiösa sjukdomar och har räddat miljoner liv världen över.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Passiva agglutinationstester, i vilka antigen adsorberas på latexpartiklar som klumpar ihop sig i närvaro av mot antigenet specifika antikroppar.
Ett betalaktam-antibiotikum av bredspektrumtyp som strukturellt liknar cefalosporiner, med undantag för substitutionen av en oxaazabicyklo-del för tiaazabicyklo-delen i vissa cefalosporiner. Det rekommenderas särskilt för meningiter, eftersom det passerar blod-hjärnbarriären, och för anaeroba infektioner.
En Strongyloides infektion är en parasitär sjukdom orsakad av rundmasken Strongyloides stercoralis. Denna mask lever som vuxen i tarmen hos människor och andra däggdjur. Infektionen sprids vanligtvis genom kontakt med jord innehållande infektiös masklarver, ofta vid gång på fötterna eller genom att äta grönsaker som inte har renats väl.
Bakteriella ytkomponenter som underlättar för bakterien att fästa vid andra celler eller icke-biologiska ytor. De flesta fimbrier på gramnegativa bakterier fungerar som adhesiner, men ofta är det ett underordnat protein ute i änden av fimbrierna som är det verkliga adhesinet. Hos grampositiva bakterier är det ett protein- eller polysaccharidskikt på ytan som tjänar som adhesin.
Det subaraknoidala rummet är ett potentialt utrymme mellan hjärnan och de inre hårda hinningarna (dura mater) som omsluter hjärnan. Detta rum innehåller cerebrospinalvätskan (CSF), en klar, vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och amorterar stötar till huvudet. Subaraknoidalt rum förser också nervcellerna i hjärnan med näringsämnen och hjälper till att reglera hjärntemperatur och pH-värde. Skador eller sjukdomar i det subaraknoidala rummet kan leda till allvarliga neurologiska skador eller död.
Antalet nya fall av en given sjukdom under en given tidsperiod i en viss population. Begreppet används även för ökningstakten av nya fall i en given population. Det måste särskiljas från prevalens, som avser samtliga sjukdomsfall, gamla och nya, hos en population vid en given tidpunkt.
Okänslighet hos bakterier för verkan av kloramfenikol, en kraftfull hämmare av proteinsyntesen i 50S-ribosomunderenheten, där aminosyror kopplas till nyproducerade bakteriella polypeptider.
Bakterier som tappar lilafärgning, men färgas rosa, vid gramfärgning.
Onormalt stor ansamling av cerebrospinalvätska i skallen, som kan vara förenad med utvidgning av hjärnventriklarna, intrakraniellt övertryck, huvudvärk, trötthet, urininkontinens och ataxi (koordinationsrubbningar). Hos barn kan makrocefali uppträda. Tillståndet kan bero på tilltäppning av cerebrospinalvätskans kanaler, pga neurologiska störningar, blödningar i skallen, infektioner i centrala nervsystemet, hjärntumörer, skallskada eller andra tillstånd. Försämrad resorption av vätska från araknoidalfransarna leder till en kommunicerande form av hydrocefalus. Hydrocephalus ex-vacuo avser ventrikelutvidgning till följd av reducerad hjärnvävnad efter hjärninfarkt.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Tunna, hårliknande bihang, 1-20 mikrometer långa och talrika, på gramnegativa bakterier, särskilt Enterobacteriaceae och Neisseria. Till skillnad från flageller saknar de rörelseförmåga, men har, som proteiner, antigena och hemagglutinerande egenskaper. De är av medicinsk betydelse, eftersom vissa fimbrier medverkar till att bakterier via adhesiner kan fästa vid celler. Bakteriella fimbrier är vanliga pili, men måste särskiljas från den gängse betydelsen av "pili", vilken avser sexpili.
Plötslig ökning i en sjukdoms incidens. Hit räknas även epidemier.
Undersökningar som bygger på att celler, mikroorganismer eller partiklar klumpar ihop sig när de blandas med specifikt antiserum.
Komplex, cirkulerande kroppsvätska, vars uppgift är att transportera syre, näringsämnen och avfallsprodukter. Blodet har två huvudbeståndsdelar: celler och plasma.
"Svalg" är en del av matstrukturen som utgör den övre tredjedelen av det muskulära sväljet, även känt som faringe. Det är en sliddriven rörlig tunnel som förbinder munhålan med matstrupen och transporterar föda från mun till magen genom peristaltiska kontraktioner. Svalget har också en viktig roll i andningsprocessen, då det agerar som en luftväg vid andning när vi sväljer.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
En grupp kinoloner med åtminstone en fluoratom och en piperazinylgrupp i molekylen.
"Genetisk transformation refererer til den proces, hvor DNA fra en organisme overføres til en anden organisme for at ændre dens genetiske makeup og dermed dens fysiologi eller egenskaber. Dette opnås ofte ved brug af en vektor, typisk en plasmid eller virus, der indeholder det ønskede DNA. Den resulterende ændring i genomet kaldes for en genetisk transformation."
Otitis media with effusion (OME) refers to the presence of fluid in the middle ear without signs or symptoms of acute infection. This condition can cause hearing difficulties and is often associated with inflammation or swelling of the Eustachian tubes, which connect the middle ear to the back of the throat. OME can occur as a complication of an upper respiratory tract infection, allergies, or other conditions that affect the eustachian tubes. It is most commonly seen in children and often resolves on its own within three months, but in some cases, medical intervention may be necessary to alleviate symptoms and prevent complications.
Infektioner orsakade av bakterier av arten Neisseria meningitidis.
Infektion orsakad av en svamp av släktet Coccidioides, arten C. immitis. Den primära formen är en akut, godartad och självbegränsande luftvägsinfektion framkallad av inandning av sporer, och av varier ande svårighetsgrad. Den andra formen utgörs av en virulent, svår, kronisk och progressiv granulomatös, systemisk sjukdom.
(2S-(2-alfa,5-alfa,6-beta(S*)))-6-((amino(4-hydroxyfenyl)acetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt bredspektrumantibiotikum liknande ampicillin , men med beständighet mot magsyra, vilket tillåter högre serumhalter om det ges oralt.
Infektioner orsakade av bakterier tillhörande familjen Moraxellaceae.
Transferrinbindande protein (TfBP) refererar till en typ av protein som binder till och transporterar transferrin, ett plasmaprotein involverat i järntransporten i kroppen. Transferrin har två bindningsplatser för järn, och TfBP hjälper till att underlätta transporten av transferrin med järnbindning till celler som behöver järn för sin funktion och till levern där överskottet av järn lagras.
"Inactivated poliovirus vaccine (IPV) is a dead-virus vaccine used to prevent polio infection."
Trimetoprim är ett antibiotikum som hämmar bakteriens förmåga att syntetisera sin DNA genom att hämma enzymet dihydrofolatreduktas. Det används vanligen i kombination med sulfametoxazol för behandling av olika infektioner orsakade av bakterier, såsom luftvägsinfektioner, urinvägsinfektioner och hudinfektioner.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Infektioner som förvärvats ute i samhället, i motsats till sådana som förvärvats inom en vårdinrättning (sjukhusinfektion) eller via någon annan person som nyligen varit på sjukhus.
Halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin med förlängd verkan, förmodligen till följd av betalaktamasresistens. Förekommer också i formen cefalosporinnafat.
Den enda arten av släktet Gardnerella. Den klassificerades tidigare som Haemophilus vaginalis. Bakterien, som även finns i könsorganen hos friska kvinnor, kan orsaka bakteriell vaginit (inflammation i slidan). Den kan ibland ge upphov till bakteriemi efter förlossning och efter transuretral prostataresektion.
Akut inflammation i de mindre luftrörens väggar, med varierande härdbildning i lungorna, pga spridning av inflammationen till alveolerna.
Lunginflammation orsakad av någon bakterieart. Bakteriell lunginflammation beror vanligen på spridning av infektion i luftrören genom inandning av mikroskopiska mängder sekret. De allra flesta fall av denna sjukdom är samhällsförvärvade lunginflammationer.
Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.
Ett befolkningsstudie är en epidemiologisk undersökning som följer en stor grupp människor, ofta tusentals eller hundratusentals, under en längre period av tid för att undersöka samband och orsakssamband mellan olika faktorer och hälsotillstånd. Dessa studier kan vara observationella, där forskaren bara observerar och samlar in data om deltagarnas livsstil, miljö och hälsostatus, eller interventionella, där en viss behandling eller förändring av levnadsvanor jämförs mellan två grupper. Befolkningsstudier ger ofta värdefull information om sjukdomsförekomst, riskfaktorer och naturlig historia hos olika sjukdomar i en population.
Läkemedel mot svamp, deras tillväxt och reproduktion, och verksamma mot svampinfektioner. De skiljer sig från svampbekämpningsmedel genom sin användning mot svamp i människo- och djurvävnader.
Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.
Godartade eller elakartade tumörer som uppkommer i eller sprider sig till hjärnans och ryggmärgens skyddshinnor.
Ett bakteriostatiskt, antibiotiskt ämne som produceras av Streptomyces erythreus. Erytromycin A anses vara den beståndsdel som har störst verkan. Hos känsliga organismer hämmar det proteinsyntesen genom att binda till 50S-ribosomala underenheter. Denna bindning blockerar peptidyltransferasaktiviteten och stör överflyttning av aminosyror under translationsprocessen och proteinsammansättningen.
Specialiserade, icke-fönsterförsedda och tätt sammanfogade endotelceller som bildar en genomsläpplighetsspärr för vissa ämnen mellan hjärnans kapillärkärl och hjärnvävnaden.
Ett släkte av familjen Picornaviridae, vars medlemmar framförallt återfinns i mag-tarmkanalen hos ett stort antal värdorganismer. Släktet innehåller många arter, och nya medlemmar får benämningen "humant enterovirus" och en löpande numrering.
(2R-(2R*,3S*,4R*,5R*,8R*,10R*,11R*,12S*,13S*,14R*))-13-((2,6-dideoxi-3-C-metyl-3-O-metyl-alfa-L-ribo-hexopyranosyl)oxi)-2-etyl-3,4,10-trihydroxi-3,5,6,8,10,12,14-heptametyl-11-((3,4,6-trideoxi-3-(dime tylamino)-beta-D-xylo-hexopyranosyl)oxi)-1-oxa-6-azacyklopentadekan-15-on. Ett halvsyntetiskt makrolidantibiotikum, strukturellt besläktat med erytromycin, som använts vid Mycobacterium avium intracel lulareinfektioner, toxoplasmos och kryptosporidios.
Opportunistiska infektioner hos HIV-positiva patienter. De vanligaste är lunginflammation orsakad av Pneumocystis carinii, Kaposis sarkom, kryptosporidios, herpes simplex, toxoplasmos, kryptokockos och Mycobacterium avium-komplex, Microsporidiuminfektioner och Cytomegalovirusinfektioner.
I medicinsk kontext, betyder "togo" ofta "förflytta sig eller röra sig till ett annat ställe." Det kan användas för att beskriva en patients förmåga att röra sig självständigt eller för att beskriva en procedur där ett medicinskt instrument eller utrustning flyttas från en plats till en annan. Exempel: "Patienten har svårt att todo efter operationen" eller "Doktorn todo medicinsk utrustning till patientens sida."
Neisseriaceae-infektioner är infektioner orsakade av bakterier som tillhör familjen Neisseriaceae, inklusive arter såsom Neisseria gonorrhoeae och Neisseria meningitidis. Infektioner kan vara allt ifrån lokala infektioner i andningsvägarna eller huden till systemiska infektioner som meningit och septikemi. Symptomen varierar beroende på typ av infektion, men kan inkludera sår, svullnad, smärta, utslag, feber och allmän sjukdomskänsla. Behandlingen består vanligen av antibiotika.
Republik i Västafrika, gränsande mot Mali och Niger. Ytan är 274 000 km2, och folkmängden uppgår till ca 11 miljoner invånare. Huvudstaden heter Ouagadougou; officiellt språk är franska.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Begränsad ansamling var i hjärnan, till följd av bakteriella eller andra infektioner. I de flesta fall beror varbildningen på spridning från annan plats i kroppen, som t ex näshålorna, mellanörat, hjä rtat eller lungorna. Genomträngande skallskada och neurokirurgiska ingrepp kan också ha samband med detta tillstånd. Kliniska manifestationer omfattar huvudvärk, krampanfall, fokala bortfallssymtom oc h förändrat medvetande.
Variga infektioner i ögats bindhinna orsakade av ett flertal arter av gramnegativa, grampositiva eller syrafasta bakterier, varav några av de vanligare är Haemophilus, Streptococcus, Neisseria och Chlamydia.
"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."
Penicillin-binding proteiner (PBPs) är en grupp protein som förekommer naturligt i bakterier och är involverade i uppbyggandet av bakteriens cellvägg. Dessa protein har en speciell struktur som gör att de kan binda penicillin och andra betalaktamantibiotika, vilket stör deras funktion och orsakar bakteriens död. PBPs är därför viktiga mål för behandling med betalaktamantibiotika.
En febersjukdom orsakad av Streptococcus pneumoniae. Tillståndet kännetecknas av inflammation i en eller fler lunglober, och till symtomen hör frossa, feber, snabb andhämtning och hosta.
"Upphostning" kan definieras som en patologisk process där kroppsvävnad bryts ned och ersätts av ämnen som inte har sin normala plats eller funktion, ofta orsakat av infektion, inflammation eller cancer.
Tienamycin är ett antibiotiskt läkemedel som verkar genom att hämma bakteriens proteinsyntes, vilket stör dess tillväxt och reproduktion. Det används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar, ofta vid behandling av komplicerad sepsis, meningit och lunginflammation. Tienamycin ges vanligen intravenöst på grund av dess dåliga oral absorption.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Luftrörskatarr, eller nasal katarr, är en inflammation i näshålorna som orsakar slemmiga, vattniga eller stickande sekretioner och möjligen svullnad i näsan och svalgången.
Neisseria meningitidis serogruppe W-135 är en bakterie som kan orsaka meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning). Bakterien tillhör samma art som den vanligare meningokockserotypen B och C, men serogrupp W-135 är mindre vanlig i industrialiserade länder. Vaccin finns tillgängligt för att skydda mot Neisseria meningitidis serogruppe W-135.
Serologiska reaktioner som inträffar när ett antiserum mot ett antigen reagerar med ett annat, närbesläktat antigen.
Bakterier som bibehåller kristallviolettfärgen efter behandling enligt Grams metod.
Ett släkte mitosporsvampar (Tremellales), vars arter vanligtvis är kapselförsedda och inte bildar pseudomycel. Till teleomorferna hör Filobasidiella och Fidobasidium.
Syror, salter och derivat av klavulansyra (C8H9O5N). De utgörs av sådana betalaktampreparat som skiljer sig från penicilliner genom att en syreatom ersätter svavel i tiazolidinringen. Deras antibakteriella verkan är begränsad, men de blockerar bakteriellt betalaktamas irreversibelt, så att liknande antibiotika inte bryts ned av de bakteriella enzymerna, utan kan utöva sin antibakteriella verkan.
En fluorerad cytosinanalog som används som medel mot svamp.
Läckage av cerebrospinalvätska (likvor) genom näsan. Vanliga orsaker är trauman, tumörer eller tidigare genomförda kirurgiska ingrepp. Tillståndet kan också uppkomma spontant.
Ett triazolmedel mot svamp som används för behandling av kandidos i öron och svalj och kryptokockmeningit vid AIDS.
'Nasturtium' är ett medicinskt term som vanligtvis refererar till arten *Eutaquelia suaveolens*, också känd som gul nasturtium eller kaplöksblomma. Denna växt är ursprunglig i Nord- och Sydamerika och har traditionellt använts inom medicinen för att behandla infektioner, särskilt urinvägsinfektioner, på grund av dess antibakteriella egenskaper. Extrakt från växtens blad och stjälkar kan appliceras topisk eller tas som ett tekniskt preparat för att utvinna dess aktiva ämnen, främst allylsenepaler. Det är viktigt att notera att denna artikel inte bör användas som en substitut till professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling.
Inflammation i lungorna.
Ett tredje generationens cefalosporin som motstår betalaktamasers hydrolytiska verkan.
Föreningar baserade på erytromycin, med keton istället för 3-kladinos. De binder till 23S-delen av 70S-bakterieribosomer.
Infektioner orsakade av bakterier som färgas rosa (negativ färgning) vid gramfärgning.
Tryck inuti skallutrymmet. Det påverkas av hjärnmassan, cirkulationssystemet, cerebrospinalvätskeflödet och skallens styvhet.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Sjukdomar i kvinnans urinvägar och fortplantningsorgan.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
I medicine, er R-faktorer (Resistansfaktorer) et tal som beskriver graden av resistens hos bakterier eller andre mikroorganismer overfor antibiotika og andre antimikrobielle medisiner. Det oppgis som en verdi som viser hvor mange ganger større resistans en bakteriestam har i forhold til en standardstamme.
Sulfamethoxazole is a medication that belongs to a class of drugs called sulfonamides, which are antibiotics that work by inhibiting the growth of bacteria in the body. It is often used in combination with trimethoprim and is commonly prescribed for the treatment of various bacterial infections, such as urinary tract infections, middle ear infections, and traveler's diarrhea. Sulfamethoxazole works by preventing the bacteria from synthesizing folic acid, which they need to grow and multiply. By interfering with this process, sulfamethoxazole helps to stop the spread of infection and promote healing.
Förmåga hos en organism att motstå verkan av cefalosporin.
Inflammation i spindelvävshinnan, belägen mellan den hårda och den mjuka hjärnhinnan.
Sjukdomar som uppträder vid födseln (medfödda) eller under den första levnadsmånaden. Hit räknas inte ärftliga sjukdomar som inte visar sig vid födseln eller inom de 30 första dagarna efter födseln, och heller inte medfödda ämnesomsättningssjukdomar. För dessa finns de särskilda termerna "ärftliga sjukdomar" och "medfödda ämnesomsättningsrubbningar".
En naturligt förekommande grupp av betalaktamantibiotika av cefalosporintyp med en 7-metoxigrupp och med förmåga att motstå betalaktamaser från grampositiva och gramnegativa organismer.
Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.
Förskola för barn i åldrarna ett till fem år.
Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.
Betalaktamer är en grupp av antibiotika som har förmågan att binde till och inaktivera penicillin-bindande protein (PBP) hos bakterier, vilket resulterar i att deras cellvägg inte kan bildas korrekt och ledar till celldöd. Exempel på betalaktamantibiotika inkluderar peniciller, cefalosporiner, karbapenemer och monobaktamer.