Histidindekarboxylas: Ett enzym som katalyserar dekarboxylering av histidin till histamin och koldioxid. Det fordrar pyridoxalfosfat i djurvävnader, men inte i mikroorganismer. EC 4.1.1.22.Histidin: En essentiell aminosyra som är nödvändig för produktion av histamin.Karboxilyaser: Enzymer som katalyserar icke-hydrolytisk anslutning eller frigörande av en karboxylgrupp till eller från en förening. De omfattar karboxilaserna och dekarboxilaserna. EC 4.1.1.Histamin: En amin med depressoreffekt, erhållen genom enzymatisk dekarboxylering av histidin. Histamin är en kraftig stimulerare av utsöndringen i magen, ger sammandragning av luftrörens glatta muskulatur, verkar kärlvidgande och tjänar som centralt verkande nervsignalsubstans.OrnitindekarboxylasMetylhistidiner: Histidin som i någon position ersatts med en eller fler metylgrupper.Dopadekarboxylas: Ett aromatiskt L-aminosyradekarboxylas, som är ansvarigt för omvandlingen av dopa till dopamin. Det har klinisk betydelse vid behandling av Parkinsons sjukdom. EC 4.1.1.28.Gastriner: En grupp peptidhormoner i mag-tarmsystemet som utlöser produktion av magsafter. De kan även förekomma i det centrala nervsystemet, där de antas fungera som signalöverföringssubstanser.Enterokromaffinceller: En grupp basala granularceller i tarmarna, vars korn lätt färgas med silver- eller kromsalter. Cellerna utsöndrar serotonin, substans P och enkefaliner. Det finns tre typer: de i magslemhinnan, i tolvfingertarmen och i tarmarna.Glutamatdekarboxylas: Ett pyridoxal-fosfatprotein som katalyserar alfadekarboxilering av L-glutaminsyra till att ge gammaaminosmörsyra och koldioxid. Enzymet finns i bakterier och i nervsystemet hos såväl ryggradsdjur som ryggradslösa. Enzymet reglerar halterna av gammaaminosmörsyra i normal nervvävnad. Hjärnenzymet verkar även på L-cysteat, L-cysteinsulfinat och L-aspartat. EC 4.1.1.15.Enterokromaffinliknande celler: Oregelbundet formade argyrofila celler som producerar histamin, kromogranin A/pankreastatin, samt en än så länge icke identifierad peptidhormon. De utgör den talrikaste typen av enokrina celler i magsäckens syraproducerande slemhinna. Dessa celler reagerar på gastrin genom att frisläppa sina sekretoriska ämnen, och denna histaminkälla fungerar som den positiva parakrina stimulatorn för utsöndring av saltsyra från parietalcellen.Histamin H1-receptorer: En klass histaminreceptorer som kan särskiljas genom sin farmakologi och sina verkningssätt. De flesta H1-receptorer verkar genom det sekundära inositolfosfat/diacylglycerol-budbärarsystemet. Bland de många reaktioner som förmedlas via dessa receptorer är sammandragningen av glatt muskulatur, ökad kärlgenomsläpplighet, hormonfrisättning och glykoneogenes (sockersyntes) i hjärnan.Adenosylmetionindekarboxylas: Ett enzym som katalyserar dekarboxyleringen av S-adenosyl-L-metionin till 5´-deoxy-(5´-),3-aminpropyl-(1),metylsulfoniumsalt. EC 4.1.1.50.Histaminblockerare: Medel som binder till, men inte aktiverar, histaminreceptorer och därmed blockerar verkan av histamin eller histaminstimulerare. Klassiska antihistaminer blockerare endast histamin H1-receptorer.Histamin H2-receptorer: En klass histaminreceptorer som kan särskiljas genom sin farmakologi och sina verkningssätt. H2-receptorer verkar via G-proteiner för stimulering av adenylatcylas. Bland de många reaktioner som förmedlas av dessa receptorer är utsöndring av magsyra, avslappning av glatt muskulatur, inotropa och kronotropa effekter på hjärtmuskulatur och blockering av lymfocytfunktioner.Magslemhinna: Ytepitelhinnan i magsäcken. Den buktar in i lamina propria och bildar magsäcksgropar. Tubulära körtlar, typiska för de olika magsäcksområdena (kardia-, gastriska och pylorusområdet), mynnar ut i magsäcksgroparna. Magslemhinnan består av flera olika celltyper.Dekarboxylering: Avlägsnande av en karboxylgrupp, oftast som koldioxid, från en kemisk förening.Histaminreceptorer: Cellyteproteiner som binder histamin och sätter igång intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende. Histaminreceptorer har stor utbredning i det centrala nervsystemet och i perifera vävnader. Tre typer har kunnat påvisas och fått beteckningarna H1, H2 och H3. De skiljer sig åt i fråga om farmakologi, fördelning och verkningssätt.Lactobacillus: Ett släkte grampositiva, mikroaerofila, stavformade bakterier med stor spridning i naturen. Olika arter ingår i normalfloran i mun, tarmar och vagina hos många däggdjur, inkl. människor. De är sällan sjukdomsframkallande.Histaminfrisättning: Utsöndring av histamin från mastcells- och basofilkorn genom exocytos. En rad faktorer kan sätta igång processen, som alltid innebär att IgE, korskopplat med antigen, binds till mastcellens eller den basofila cellens Fc-receptorer. Efter frisättning binder histaminet till en rad olika målcellsreceptorer och utövar ett stort antal olika effekter.Gastrisk fundus: Den övre utvidgningen av magsäcken, ovanför incisura cardialis.Metylhistaminer: Histamin som i någon position ersatts med en eller fler metylgrupper. Många av dessa är agonister för H1, H2 eller båda histaminreceptorerna.Magsäck: Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.PentagastrinHistaminstimulerare: Läkemedel som binder till och aktiverar histaminreceptorer. Trots att en rad kliniska tillämpningar föreslagits, har dessa agonister hittills använts i större utsträckning inom forskning än för behandling.Parietalceller, gastriskaHistamin H1-blockerare: Medel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H1-receptorer, varvid verkan av endogent histamin blockeras. Till dessa medel räknas de klassiska antihistaminpreparaten som motverkar eller förhindrar histaminaktivitet vid omedelbar överkänslighet. De verkar i luftrören, kapillärerna och annan glatt muskulatur och används för att förebygga åksjuka, säsongssnuva och allergisk dermatit, samt som sömnmedel. Effekterna av blockering av H1-receptorer i det centrala nervsystemet är inte lika klarlagda.PyridoxalfosfatUroporfyrinogen dekarboxylasOrotidin-5'-fosfatdekarboxylasMastceller: Granulerade celler som återfinns i nästan alla vävnader, men rikligast i hud och mag-tarmkanalen. Liksom basofiler innehåller mastceller stora mängder histamin och heparin. Men till skillnad från basofiler stannar mastcellerna i vävnaderna och cirkulerar inte i blodet. Mastceller som härrör från stamceller i benmärgen regleras av stamcellsfaktorn.Toluen 2,4-diisocyanatTyrosindekarboxylasPolyaminerAminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.KromograninerPortokavalshunt, kirurgiskProteusEflornitin: En hämmare av ornitindekarboxilas, ett enzym som är reaktionsbegränsande i polyaminbiosyntesprocessen.Histamin H3-receptorer: En klass histaminreceptorer som kan särskiljas genom sin farmakologi och sina verkningssätt. H3-receptorerna blev först uppmärksammade som blockerande autoreceptorer på histaminbärande nervändar och har senare visat sig reglera frisättandet av flera olika signalsubstanser i det centrala såväl som det perifera nervsystemet.PutrescinMolekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.VagotomiKromogranin AAromatiska L-aminosyradekarboxylaser: En grupp enzymer med bred specificitet. Enzymerna dekarboxylerar en rad aromatiska aminosyror, inklusive dopa (dopadekarboxylas), tryptofan och hydroxitryptofan. EC 4.1.1.28.Antrum pyloricum