Heterogena kärnribonukleoproteiner: En familj ribonukleoproteiner som ursprungligen påvisades bundna till påbörjade RNA-transkript som ribonukleoproteinpartiklar. RibonukleoproteinerHeterogent kärnribonukleoprotein, grupp M: En grupp närbesläktade heterogena kärnribonukleoproteiner av storleken 72-74 kD som deltar i RNA-spjälkning.Ribonukleoproteiner, små nukleäraHeterogent kärnribonukleoprotein U: Ett heterogent kärnribonukleoprotein som hör samman med kärnmatrisen.Heterogent kärnribonukleoprotein, grupp F-H: En grupp närbesläktade heterogena kärnribonukleoproteiner som deltar i pre-mRNA-spjälkning.Heterogent kärnribonukleoprotein L: Ett heterogent kärnribonukleoprotein som har samband med de flesta påbörjade transkript, mest påtagligt dem av jätteslingorna på lampborstkromosomerna hos amfibieoocyter.Heterogent kärnribonukleoprotein, grupp C: En grupp närbesläktade heterogena kärnribonukleoproteiner av ungefär storleken 41-43 kD som finns i cellkärnan. Dessa proteiner deltar i en rad processer, som t ex spjälkning, polyadenylering och RNA-retention i kärnan.Heterogent kärnribonukleoprotein K: Ett heterogent kärnribonukleoprotein som finns i cellkärnan och cytoplasman. Proteinet deltar i regleringen av genuttrycket på nästan alla nivåer: transkription, mRNA-beredning, mRNA-transport, mRNA-stabilisering och translation. Det har hög affinitet för polypyrimidinrikt RNA och för enkelsträngat polypyrimidinrikt DNA. Ett flertal isomerer av detta protein finns, pga alternativ spjälkning, och de uppvisar olika nukleinsyrabindande egenskaper.Heterogent kärnribonukleoprotein, grupp A-B: En klass närbesläktade heterogena kärnribonukleoproteiner av ungefär storleken 34-40 kD. De uppträder normalt i nukleoplasman, men kan även pendla mellan kärnan och cytoplasman. Proteiner tillhörande denna klass har visat sig spela en roll vid mRNA-transport, telomerbiogenes och RNA-spjälkning.Heterogent kärnribonukleoprotein D: Ett heterogent kärnribonukleoprotein med specificitet för Au-rika element i 3'-området hos mRNA, som möjligen spelar en roll för RNA-stabiliteten. Ett flertal isoformer av proteinet förekommer, pga alternativ spjälkning av mRNA.RNA, heterogent nukleärtRNA, Small CytoplasmicsnRNP Core ProteinsCoiled bodies: En distinkt kärndomän med anrikning av spliceosomala snRNP (små, nukleära ribonukleoproteiner, "snurpar") och p80-coilin.Ribonukleoproteiner, små nukleoläraNukleoproteinerSpliceosomerRNA-bindande proteinerRNA, smått nukleärtDEAD Box Protein 20SMN Complex ProteinsRNA-splitsningHela-celler: Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.RNA-prekursorerCellkärna: En i den eukaryota cellen belägen, höljeomgiven kropp, som innehåller kromosomer och en eller flera nukleoler. Höljet består av ett dubbelmembran, genomsatt av ett antal porer. Det yttre membranet öve rgår i det endoplasmatiska nätverket. Det kan finnas mer än en kärna i en cell.Autoantigener: Antigener som, trots att de utgörs av beståndsdelar av normal kroppsvävnad, blir måltavla för ett humoralt eller cellförmedlat immunsvar.Ribonukleoproteiner, små nukleära U4-U6Ribonukleoproteiner, små nukleära U1RNAMolekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Artemia: Ett kräftdjursläkte av ordningen Anostraca som förekommer i saltsjöar och som ofta odlas som fiskfoder. Artemia har 168 kromosomer och har hemoglobin i blodet.Nucleocytoplasmic Transport ProteinsRibonukleoproteiner, små nukleära U5Lupus vulgaris: En form av hudtuberkulos.Den förekommer främst hos kvinnor och omfattar vanligen näs-, kind- och bindhinneslemhinnorna.RNA Processing, Post-TranscriptionalBassekvens: Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.Notophthalmus viridescensRibonukleotider, små cytoplasmiskaMuskelatrofi, spinalMethanococcales: En ordning av anaeroba, metanbildande bakterier i riket Euryarchaeota. De är pseudosarcina, kockoida eller höljeförsedda stavformade, och de kataboliserar metylgrupper. Cellväggen består av protein. Ordningen omfattar endast en familj, Methanococcaceae.Cellnukleol: I de flesta typer av eukaryota cellkärnor utgör nukleolen en membranlös, avgränsad del, inom vilken några arter av rRNA (ribosomal RNA) syntetiseras och sätts samman till ribonukleoproteinenheter av r ibosomer. I nukleolen transkriberas rRNA från en nukleolär styrenhet, dvs en grupp (NOR - nucleolar organizer region) parvis upprepade kromosomgener som kodar för rRNA och som transkriberas av RNA-pol ymeras I.RNA, smått nukleolärtRNA, budbärarRibonukleoproteiner, små nukleära U2UukuniemivirusProtein-Arginine N-MethyltransferasesProteinbindningCellkärneproteinerInfluensa A-virus: Typarten av släktet Influenzavirus A som ger upphov till influensa och andra sjukdomar hos människor och djur. Antigenvariationer förekommer ofta bland stammarna, vilket möjliggör klassificering i undertyper och varianter. Aminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.Cytoplasma: Den del av cellen som innehåller cytosolen och andra strukturer än cellkärnan, mitokondrierna och större vakuoler.Survival of Motor Neuron 1 ProteinPseudouridinTrypanosomatinaNukleinsyrakonfigurationAutoantikroppar: Antikroppar riktade mot kroppsegna antigener, dvs mot normala vävnadsdelar.Cytoplasmastrukturer: Andra beståndsdelar i cytoplasman än cytosolen.Transkription, genetiskAktiv transport i cellkärna: Kontrollerad transport av proteiner och RNA genom cellkärnans hölje.RNA, viraltCellinjeRNA-transportPolyribosomerProteinbiosyntesSystemisk lupus erythematosus: En kronisk, återkommande, inflammatorisk och ofta febrig bindvävssjukdom som omfattar flera organsystem, huvudsakligen huden, lederna, njurarna och serösa hinnor. Orsaken är okänd, men man misstänker en brist i regleringen av det autoimmuna systemet. Sjukdomen kännetecknas av en rad systemiska funktionsbrister, förhöjd sänka och bildande av LE-celler i blod eller benmärg.Ribonukleas T1RNA, ribosomaltPrecipitintesterNukleinsyraprekursorerGradientcentrifugering: Separation av partiklar efter täthet genom gradientsortering. Vid jämvikt avsätts varje partikel vid gradienten motsvarande dess densitet.VirusproteinerOrthomyxoviridaeAntinukleära antikroppar: Autoantikroppar riktade mot olika antigen i cellkärnor, så som DNA, RNA, histoner, sura kärnproteiner eller komplex av sådana molekyler. Antinukleära antikroppar förekommer i systemiska, autoimmuna sj ukdomar, som t ex systemisk lupus erythematosus (SLE), Sjögrens syndrom, skleroderma, polymyosit och blandad bindvävssjukdom.Molekylvikt: Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.DEAD-box RNA HelicasescAMP-responsivt elementbindande protein: Ett protein som visat sig verka såväl som en kalciumstyrd transkriptionsfaktor som substrat för depolariseringsaktiverade kalciumkalmodulinberoende proteinkinaser I och II. Proteinet integrerar både kalcium- och cAMP-signaler.Virala matrixproteinerTelomeras