En art av Henipavirus som först påvisades hos hästar i Australien 1994 och som kan överföras till människor. Virusets naturliga värd tycks vara en sorts fladdermöss (Pteropus).

Infektioner orsakade av virus av släktet Henipavirus, familjen Paramyxoviridae.

Nipahvirus är ett zoonotiskt RNA-virus som orsakar en allvarlig infektionssjukdom hos både djur och människor. Det tillhör släktet Henipavirus inom familjen Paramyxoviridae och överförs främst från fladdermusar till grisar och sedan till människor, men kan också sprida sig direkt mellan människor genom droppsmitta eller nära personlig kontakt med en smittad individ. Sjukdomen kännetecknas av feber, huvudvärk, muskelvärk, hosta och andningssvårigheter, och kan i vissa fall leda till en allvarligare neurologisk komplikation eller död. Preventiva åtgärder innefattar infektionskontroll, vaccination av högrisksgrupper och skydd mot exponering för smittkällor som fladdermöss och infekterade grisar.

Ett virussläkte inom underfamiljen Paramyxovirinae och familjen Paramyxoviridae. Det omfattar arter som infekterar och kan ge upphov till dödlig sjukdom hos ett flertal värdorganismer, inklusive människor.

Paramyxovirinae är ett underfamilj inom familjen Paramyxoviridae, som tillhör ordningen Mononegavirales. Dessa virus har en enkel, icke-segmenterad, negativt polariserad RNA-sträng som genetiskt material. De flesta av virusen i denna underfamilj kan orsaka sjukdomar hos djur och människor, inklusive mässling, röda hund, parainfluensa och vissa former av bakteriofagi. Paramyxovirus har en env capsidhölje med två ytproteiner, hemagglutinin-neuraminidas (HN) eller glykoprotein (G), som är involverade i bindningen till cellreceptorer och penetrering av värdcellen.

En ordning (Chiroptera) av flygande däggdjur. Den omfattar fladdermöss och flyghundar.

Ett transmembranområde innehållande efrin. Det befanns ursprungligen vara specifikt för EPHB3-receptorn, men har sedan dess visat sig kunna binda till ett flertal EPH-receptorer. Under embryobildningen uttrycks efrin-B3 i höga nivåer i det ventrala nervröret. I vävnader hos vuxna påträffas det ffa i hjärna och hjärta.

"Virala fusionsproteiner" refererer til specielle proteiner dannet af virus, der tillader viruset at fusionere sin membranstruktur med cellemembranen hos værtscellen under infektionsprocessen. Dette er en nøglekomponent i virus' mekanisme for at inficere celler og starte reproduktionen af deres genetiske materiale. Fusionsproteinet findes oftest som en del af virussens ydre overfladeproteiner og udviser en unik konformation, der gør det muligt at udføre den specifikke opgave at fusionere membranerne. Efter at have bundet til specifikke receptorer på værtscellen, undergår fusionsproteinet en konformationsendring, hvilket bringer virussens membran tæt på cellemembranen og muliggør derpå fusionen af de to membraner. Dette tillader virussen at frigøre sit genetiske materiale ind i værtscellen, hvor det kan tage kontrol over cell

I medicinsk kontext, refererar "Queensland" till ett typ av hudförändring känt som "Queensland-förmån." Detta är en benign (icke-cancerös) hudtumör orsakad av exponering för ultraviolett strålning, vanligtvis solen. Queensland-förmån visar sig som en röd, platt, skrovlig eller fjällig fläck på huden, ofta med en klart definierad kant och en diameter på upp till två centimeter. Även om det inte är canceröst självt, kan Queensland-förmån vara ett tecken på ökad risk för att utveckla hudcancer, särskilt basalcellscancer eller squamosacellscancer.

Ett transmembranområde innehållande efrin med hög affinitet till EPHB1-, EPHB3- och EPHB4-receptorn. Efrin-B2 uttrycks i ett flertal vävnader hos vuxna. Under embryobildningen kan iakttas höga nivåer av efrin-B2 i prosencefalon, rombencefalon, somiter under utveckling, lemanlag och gälbågar.

"Vero-celler" är en typ av immortaliserade celllinjer som används inom biomedicinsk forskning. De är avledda från tarmepitelceller hos det afrikanska gröna mangustemonstret (Cercopithecus aethiops) och har kapaciteten att dela sig oändligt många gånger i kultivering. Vero-celler är ett vanligt val inom cellbiologi och virologi på grund av deras stora potential till celldelning, stabilitet och deras sårbarhet för flera olika virusstammar. De används ofta som värdceller för att odla och studera virus, såsom viruset som orsakar COVID-19 (SARS-CoV-2), eftersom de tillåter effektiv replikation av dessa patogener.

En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.

Sjukdomar hos tam- eller vildhästar av arten Equus caballus.

"Virusförökning är ett biologiskt process där en infekterad värdcell tvingas producera flera kopior av det virala genomet och dess proteiner, vilket resulterar i att den cellen till slut bursts och frisätter de nya viruspartiklarna för att infektera andra oskyddade celler."

En RNA-virus är ett virus som använder sig av RNA (ribonukleinsyra) istället för DNA som genetiskt material för sin multiplikation inne i värddjuret.

Rapportering om nya eller återuppståndna infektionssjukdomar och studier som försöker utöka förståelsen av faktorer av betydelse för uppkomst, förebyggande och utrotning av sådana sjukdomar.

Stora, uddatåiga, växtätande hovdjur av familjen Equidae (hästdjur). Det finns ett flertal olika raser av tamhäst, och de varierar mycket i storlek. Hästar har svettkörtlar över hela kroppen och svettas mycket vid ansträngning.

Levande eller ickelevande reservoarer för sjukdomsframkallande organismer som utgör potentiella källor för sjukdomsutbrott. Reservoarer måste särskiljas från vektorer och bärare, som är ansvariga för överföringen av sjukdom.

Zoonoser definieras som infektionssjukdomar som kan spridas naturligt mellan djur och människor. Detta innebär att djur är en naturlig källa till smittämnet, men att sjukdomen också kan överföras till och orsaka sjukdom hos människor. Zoonoser utgör en betydande andel av allmänna infektionssjukdomar och kan ha allvarliga konsekvenser för individens hälsa, men också påverka populationer och ekosystem. Exempel på zoonoser är bakterieinfektionerna salmonellas och listerios, virussjukdomarna influensa A H1N1 (svinpest) och ebolavirusinfektion samt parasiterna toxoplasmos och giardiasis.

"Virushöljet proteiner är de proteinmolekyler som bildar den yttre kapseln eller membranen runt ett virus, vilka kan vara involverade i dess bindning till värddelarna och infektionsprocessen."

"Virusinternalisering" (i engelska "viral entry" eller "virus internalization") är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där ett virus får tillträde och tränger in i en värdcell för att infektera den. Detta sker vanligtvis genom att viruset binder sig till specifika receptorer på cellens yta, vilket följs av endocytos eller membranfusion, beroende på virusets typ. Därefter kan viruset ta kontroll över cellens mekanismer för att replikera sin egen genetiska information och producera nya viruspartiklar som kan infektera andra celler.