Blodfärgämnen: De röda blodkropparnas syretransporterande färgämnen. De finns hos all ryggradsdjur och några ryggradslösa. Globindelens struktur varierar mellan arterna.Hemoglobin A: Normalt hemoglobin hos vuxna människor. Globindelen består av två alfakedjor och två betakedjor.Hemoglobiner, onormala: Hemoglobiner som kännetecknas av strukturella förändringar inom molekylen. Förändringen kan bestå i frånvaro av, tillägg av eller substitution av en eller fler aminosyror vid vissa positioner på polypeptidkedjorna i molekylens globindel.Fosterhemoglobin: Huvuddelen av hemoglobin hos fostret. Detta hemoglobin har två alfa- och två gammapolypeptidenheter; hemoglobinet hos vuxna har två alfa- och två betapolypeptidenheter. Fosterhemoglobin i förhöjda halter (vanligtvis >0,5%) kan ses hos barn och vuxna med leukemi eller olika typer av anemi.Hemoglobin A, glykosylerat: Underordnade hemoglobinkomponenter av humana röda blodkroppar, benämnda A1a, A1b och A1c. Hemoglobin A1c är viktigast, då dess sockerdel består av glukos med kovalent bindning till betakedjans yttersta aminosyra. Eftersom normala glykohemoglobinkoncentrationer är oberoende av iakttagna blodsockervariationer under en tre-fyraveckorsperiod, så är koncentrationen av glykosylerat hemoglobin en pålitligare indikator för den genomsnittliga blodsockerhalten över en längre period.Sicklehemoglobin: Ett onormalt hemoglobin som är resultatet av substitution av glutaminsyra med valin vid position 6 på globindelens betakedja. Ett heterozygotförhållande leder till sickle cell-särdrag, ett homozygottillstånd till sickle cell-anemi.Glykosylering: Kemisk eller biokemisk koppling av kolväte- eller glykosylgrupper till andra ämnen, särskilt peptider eller proteiner. Glykosyltransferaser förmedlar denna biokemiska reaktion.Hemoglobin C: Ett vanligt förekommande onormalt hemoglobin, i vilket lysin ersätter en glutaminsyrarest i position 6 på betakedjorna. Denna avvikelse resulterar i en minskad plasticitet hos de röda blodkropparna.OxihemoglobinerHemoglobin E: Ett onormalt hemoglobin som är resultatet av att lysin ersätter glutaminsyra vid position 26 på betakedjan. Det förekommer mest frekvent i befolkningsgrupper i Sydostasien.Hemoglobin A2: En hemoglobinkomponent hos vuxna människor som normalt finns i halter på ca 3% i hemolysat från röda blodkroppar. Hemoglobinet består av två alfakedjor och två deltakedjor. Halten HbA2 varierar något vid vissa blodsjukdomar, men är dubbelt så hög som normalt vid beta-talassemi.MethemoglobinTrHbHemoglobinopatier: En grupp ärftliga sjukdomstillstånd, kännetecknade av strukturella förändringar av hemoglobinmolekylen.Blodbrist: Blodbrist orsakad av nedsatt halt av blodfärgämne (hemoglobin) i blodet eller nedsatt antal röda blodkroppar.Kolmonoxidhemoglobin: Syn. karboxihemoglobin.Hemoglobinometri: Mätning av hemoglobinhalten i blod.SyrgasAminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.Molekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Hemoglobin C-sjukdom: Ett sjukdomstillstånd kännetecknat av kompenserad hemolys, med normala hemoglobinnivåer eller svag till måttlig anemi. Bukbesvär, förstorad mjälte och en svag gulsot kan uppträda av och an.Röda blodkroppar: Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.BlodersättningsmedelHemoglobin J: En grupp onormala hemoglobiner med likartade elektroforetiska egenskaper. De uppvisar snabbare elektroforetisk vandring och andra aminosyrasubstitutioner i antingen alfa- eller betakedjorna än normalt hemoglobin hos vuxna. Vissa av variationerna ger upphov till hematologiska störningar, medan andra inte ger några kliniskt iakttagbara effekter.Glykoproteiner: Konjugerade protein-kolväteföreningar, omfattande bl a muciner, mukoida och amyloida glykoproteiner.Hemoglobin H: Ett onormalt hemoglobin med fyra betakedjor. Det beror på bristfällig syntes av alfakedjan. Avvikelsen ger upphov till alfa-talassemi.DifosfoglycerinsyrorSicklecellanemi: En sjukdom som kännetecknas av kronisk, hemolytisk anemi, episodiska smärtanfall och patologisk förändring i många av kroppens organ. Den är den kliniska manifestationen av hemoglobin S-homozygos.2,3-difosfoglycerat: Ett organiskt fosfat med starka anionegenskaper som förekommer i humana röda blodkroppar i ungefär samma molarförhållande som hemoglobin. Det binder till deoxyhemoglobin, men inte den syrsatta formen, och minskar därför hemoglobinets affinitet för syre. Detta är väsentligt för hemoglobinets förmåga att frigöra syre i vävnadskapillärer. Det verkar också som intermediär vid omvandling av 3-fosfoglyc erat till 2-fosfoglycerat under medverkan av fosfoglyceratmutas (EC 5.4.2.1).Globiner: Proteindelarna i hemoglobin. Termen används för proteiner bundna till järn-porfyrinmolekyler, så som hemoglobin- och myoglobinproteiner.Järn: Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.Erytropoietin: Ett glykoproteinhormon som huvudsakligen produceras i njurarna hos vuxna och i levern hos foster och som stimulerar erytroida stamceller i benmärgen att utvecklas och differentieras.Hem: Det färggivande ämnet i hemoglobin. Det förekommer fritt i kroppsvävnader och som prostetisk grupp i många hemproteiner.TalassemiHematokrit: Volymen av hoppackade röda blodkroppar i ett blodprov. Den mäts i en graderad centrifugtub eller i en automatisk blodcellsräknare, och är ett mått på erytrocytstatus vid sjukdom. Vid anemi, t ex, erhålls ett lågt värde, medan polycytemi ger ett högt värde.TunicamycinRekombinanta proteinerBlodsocker: Glukos - den sockerart genom vilken kolhydrater transporteras med blodet, uppgår normalt till en halt av 3,5-5,6 mmol/l. Vid onormalt låg koncentration föreligger hypoglycemi, vid onormalt höga halter hyperglycemi. Syn. dextros; druvsocker.Haptoglobiner: Plasmaglykoproteiner som bildar ett stabilt komplex med hemoglobin för återcirkulation av hemjärn. Hos människa kodas de av en gen på den korta armen av kromosom 16.Kinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.Molekylvikt: Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.Hemoglobin SC-sjukdom: En sickle cell-sjukdom kännetecknad av förekomst av såväl hemoglobin S som hemoglobin C. Tillståndet påminner om, men är mindre allvarligt än, sickle cell-anemi.Kolmonoxid: En giftig, färglös, luktfri och smaklös gas. Den tas upp av hemoglobin, varvid bildas karboxyhemoglobin, som saknar förmåga att binda syre. Den uppkomna syrebristen leder till huvudvärk, yrsel, sjunkande puls och andningsfrekvens, medvetslöshet och död. Syn. koloxid.Anemi, medel mot: Preparat som förbättrar blodkvaliteten genom att öka hemoglobinnivån och antalet röda blodkroppar. De används för behandling av anemier.Blodproteinelektrofores: Metod för separation av blodproteiner i ett elektriskt fält.Diabetes: En heterogen grupp av sjukdomstillstånd med glukosintolerans som gemensam nämnare.Erytrocytantal: Mätning av antalet röda blodkroppar per enhetsvolym i ett venblodprov.Typ 2-diabetes: En form av diabetes som kännetecknas av förmåga att fortleva utan ketoacidos med utebliven insulinbehandling. Debuten kommer långsamt, och patienterna visar ofta en tendens till fetma. Syn. typ 2 diabetes.Erytrocytindex: Kvantifiering av storlek på och hemoglobininnehåll eller -koncentration i den röda blodkroppen, baserad på erytrocyttal, hemoglobinhalt i blodet och hematokrit. Specificeringen omfattar medelcellvolym (MCV), medelcellhemoglobin (MCH) och medelcellhemoglobinkoncentration (MCHC). Hit hör även mätning av celldiameter och -tjocklek.Glykopeptider: Proteiner innehållande kolvätegrupper som är kovalent bundna till polypeptidkedjan. Proteindelen är den dominerande gruppen i molekylen, medan kolvätedelen endast utgör några få procent av den totala vikten.Järnbristanemi: Anemi kännetecknad av små eller obefintliga järnförråd, låg serumjärnhalt, förhöjda värden av fritt erytrocytporforin, låg transferrinmättnad, förhöjt transferrin, lågt serumtransferrin, låg hemoglobi nhalt eller hematokrit, och hypokroma mikrocyter. Typiska symtom kan vara blekhet, stomatit, mag-tarmbesvär, näthinneblödningar och spröda naglar. Orsakerna kan vara otillräckligt järnupptag, defekt j ärnabsorption eller blodförlust.Polyakrylamidgelelektrofores: En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.Proteinmodifiering, posttranslationellFruktosamin: Ett aminosocker som bildas när glukos på icke-enzymatisk väg reagerar med aminogruppen vid proteiners N-terminering. Fruktosdelen fås från glukos genom en s k Amadori-omkastning.Fytinsyra: Aggregeringsmedel för eliminering av spårmängder av tungmetalljoner. Det verkar även som hypokalcemimedel.Högtrycksvätskekromatografi: Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.Asparagin: En icke-essentiell aminosyra som ingår i protein, och som förekommer i bl a sparris; därav namnet.PolysackariderPeptid-N4-(N-acetyl-beta-glukosaminyl)-asparaginamidasVätejonkoncentration: Ett mått på en lösnings surhetsgrad.Kolhydrater: Den största klassen organiska föreningar, bestående av aldehyd- eller ketonderivat av polyhydriska alkoholer, särskilt pentahydriska och hexahydriska, så benämnda därför att vätet och syret förekommer i sådana proportioner att de bildar vatten, Cn(H2O)n. De viktigaste omfattas av små sockerarter (enkla monosackarider) såväl som stora stärkelsearter, glykogener, cellulosa- och gummiarter. Födoämnesrelaterade kolhydrater hänförs till "kolhydrater i kosten".ProteinkonfigurationFerritiner: Ett järnhaltigt proteinkomplex som utgörs av en förening av trevärt järn och proteinet apoferritin.Glykosider: Varje förening innehållande ett socker, i vilket den hydroxylgrupp som är kopplad till det första kolet ersatts med en alkohol-, fenol- eller annan grupp. De benämns utifrån det socker de innehåller, som t ex glukosid (glukos), pentosid (pentos), fruktosid (fruktos) osv. Vid hydrolys bildas en sockerdel och en icke-sockerdel (aglykon).beta-talassemiSicklecelltraitOligosackariderMannosyl-glykoprotein-endo-beta-N-acetylglukosaminidas: En grupp besläktade enzymer som är ansvariga för endohydrolysen av di-N-acetylkitobiosylenheten i glykopeptider och glykoproteiner med högt mannosinnehåll. EC 3.2.1.96.ProteinbindningHemoglobin M: En grupp onormala hemoglobiner, hos vilka aminosyrasubstitutioner äger rum i antingen alfa- eller betakedjorna, men nära hem-järnet. Dessa avvikelser leder till lättare oxidation av hemoglobinet och överskott av methemoglobin och, till följd av detta, cyanos.Sicklecellanemi, medel mot: Preparat som används för att förhindra eller vända de patologiska förlopp som leder till erytrocytkrökning vid sicklecelltillstånd.AlfatalassemiCellulosaacetatelektrofores: En typ av elektroforers med cellulosaacetat som diffusionsmedium.Alfa-globinerCellinjeErytrocyter, abnormaMyoglobinHemolys: Nedbrytningen av röda blodkroppar genom verkan av olika ämnen, som t ex antikroppar, bakterier, kemikalier, temperaturförändringar och ändringar i tonicitet (tryckförhållanden).Makromolekylära substanser: Föreningar och molekylkomplex som består av ett stort antal atomer och som i allmänhet är mer än 500 kD. I biologiska system kan makromolekylära ämnen åskådliggöras med elektronmikroskopi och särskiljas från organeller genom avsaknaden av membranstrukturer.Jonbytarkromatografi: Separationsteknik, där den fasta fasen består av jonbytarhartser. Hartserna innehåller små, löst bundna joner som lätt byter plats med andra små joner med motsvarande laddning i de lösningar som passe rar över den fasta fasen. Syn. jonbyteskromatografi.Isoelektrisk fokusering: Elektrofores, där en pH-gradient bestäms i ett gelsubstrat och proteiner vandrar tills de når den plats (fokus), vid vilken pH är lika med deras isoelektriska punkt.BetaglobinerTyp 1-diabetes: Diabetes mellitus kännetecknad av brist på insulin, plötslig debut, svår hyperglykemi, snabbt tilltagande ketoacidos, och död, om inte insulinbehandling sätts in. Sjukdomen kan uppträda i alla åldrar, men är vanligast hos barn och ungdomar. Syn. typ 1 diabetes.Glykosidhydrolaser: Enzymer som hydrolyserar O- and S-glykosylföreningar. EC 3.2.1.Anemi, hypokrom: Anemi karakteriserad av en minskning i förhållandet mellan hemoglobinvikt och erytrocytvolym, dvs att medelhalten av blodkroppshemoglobin är lägre än normalt. Orsaken kan vara järnbrist eller järnförl ust, som i sin tur kan vara en följd av infektioner eller andra sjukdomar, läkemedelsbruk, blyförgiftning m m.Erytropoes: Produktionen av röda blodkroppar (erytrocyter). Hos människor bildas de röda blodkropparna i gulsäcken under den första trimestern, i levern under den andra och i benmärgen under den tredje och efter födseln. I normala fall håller sig erytrocytantalet i perifert blod ganska konstant, vilket tyder på att det finns en balans mellan produktion och destruktion av röda blodkroppar.Hemoglobinuri: Förekomst av fritt hemoglobin i urinen.Bassekvens: Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.Hypoglykemiska medel: Medel som sänker blodets glukoshalt.PolycytemiHemin: Hematinklorid, C34H30ClFeN4O4.2HKolhydratsekvens: Ordningsföljden av kolhydrater i polysaccharider, glykoproteiner och glykolipider.TidsfaktorerSpektrofotometriRetikulocyterPeptidfragmentMannos: En hexos eller fermenterbar monosackarid och isomer av glukos från manna (mannaasken, Fraxinus ornus, och besläktade arter).Aminosyror: Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.Graviditetskomplikationer, blod: Samtidig graviditet och blodsjukdom. Den hematologiska åkomman kan avse blodets celler eller koagulationsfaktorer, men inte brist eller överskott på olika ämnen i blodet, som t ex hyperkalcemi eller hypokalcemi. Sjukdomen kan föregå eller ha tillstött efter befruktningen, och den kan ha eller inte ha skadlig verkan på den gravida kvinnan eller fostret.Masspektrometri: En analysmetod som används för att bestämma ett kemiskt ämne utifrån dess massa med hjälp av någon form av masspekrometer.Kloning, molekylär: Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.Heinz' inklusionskroppar: Onormala, intracellulära inneslutningar, bestående av denaturerat hemoglobin, på de röda blodkropparnas hinnor. De förekommer i samband med talassemier, enzymsjukdomar, hemoglobinsjukdomar och efter splenektomi (avlägsnande av mjälten).Utbytestransfusion, helblod: Upprepad tappning av små mängder blod och ersättning med givarblod tills en stor del av blodvolymen har bytts ut. Metoden används vid behandling av fetal erytroblastos, leverkoma, sickle cellanemi, disseminerad intravasal koagulation, blodförgiftning, brännskador, essentiell trombocytopeni och fulminant malaria.Blodtester: Tester som används vid analyser av blodsystemet.Annelida: Ett fylum ryggradslösa djur omfattande ledmaskarna. Hit hör marina annelider (Polychaeta), sötvattenannelider, jordmaskar (Oligochaeta) och iglar. Endast iglarna är av medicinskt intresse.Muciner: Mukoproteiner med hög molekylvikt som bildar en skyddande hinna på epitelcellers yta, där de bildar en barriär mot partiklar och mikroorganismer. Membranbundna muciner kan spela ytterligare roller i interaktioner mellan proteiner på cellytan.Bindningsplatser: De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.RetikulocytantalAffinitetskromatografi: En kromatografisk teknik som utnyttjar biologiska molekylers förmåga att binda till vissa ligander, specifikt och reversibelt. Tekniken används i proteinkemi.Oligochaeta: Ett släkte bland ringmaskarna (Annelida) till vilket hör vanlig daggmask (Lumbricus och Eisenia).Lektiner: Proteiner med den gemensamma egenskapen att de binder till kolhydrater. Somliga antikroppar och kolhydratomsättande enzymer binder också till kolhydrater, men räknas inte som lektiner. Växtlektiner är kolhydratbindande proteiner som främst identifierats genom sin hemagglutinerande verkan (hemagglutininer). Det finns dock en rad olika lektiner även i djurvärlden med en mängd funktioner förknippade med specifik kolhydratbindning.Mutation: Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.Hemproteiner: Proteiner som innehåller en prostetisk grupp av järn-porfyrin, eller hem, liknande den hos hemoglobin.PeptiderBlodtransfusionJärnisotoper: Stabila järnatomer med samma atomnummer som grundämnet järn (Fe), men med avvikande atomvikter. Fe-54, 57 och 58 är stabila järnisotoper.Cricetinae: Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.Modeller, molekylära: Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.Sekvenshomologi, aminosyraSpektroskopi, nära-infrarödTrypsinProteinprekursorerMembranglykoproteiner: Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.Spectrometry, Mass, Matrix-Assisted Laser Desorption-IonizationGelkromatografi: Kromatografimetod på icke-joniska geler utan hänsyn till det sätt på vilket preparatet urskiljs.Stärkelsegelelektrofores: En typ av elektrofores där en gel av stärkelse (en blandning av amylos och amylopektin) används som diffusionsmedium.Anemi, hemolytisk: Anemi orsakad av förkortad livslängd hos erytrocyter.Endoplasmatiskt nätverk: Ett system av cisterner (vätskefyllda hålrum) i cytoplasman hos många celler. Ställvis går det endoplasmatiska nätverket i ett med plasmamembranet eller kärnhöljets yttermembran. Om nätverksmembranets ytor är täckta med ribosomer sägs det vara kornigt, annars sägs det vara glatt.Hexosaminidaser: Enzymer som katalyserar hydrolysen av N-acylhexosaminrester i N-acylhexosaminer. Hexosaminidaser verkar också på glukosider, galaktosider och ett flertal oligosackarider.Biologiska markörer: Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.Oxidation-reduktionCellmembran: Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.Hemoglobin-underenheterMembranproteiner: Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.Fotolys: Kemisk eller organisk nedbrytning genom inverkan av ljus.Blodcellsantal: Antal leukocyter och erytrocyter per enhetsvolym i ett prov med venöst blod. En fullständig blodcellsräkning omfattar dessutom mätning av hemoglobin, hematokrit och erytrocytindex.Struktur-aktivitet-relationSerumalbuminPichiaAcetylglukosamin: 2-acetamid-2-deoxyglukopyranos. N-acetylderivatet av glukosamin.Blodproteiner: De hundratals olika proteiner som finns i blodplasma, som t ex serumalbumin, transferrin, haptoglobiner, fibrinogen, koagulations- och komplementfaktorer, immunglobuliner, enzymhämmare och många fler.RiskfaktorerNötkreatur: Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.Mucin-1: Ett kolhydratantigen som uppträder i förhöjda halter hos patienter med bröstcancer, äggstockscancer, lung- och prostatacancer samt andra åkommor. Mucinet uttrycks normalt av de flesta typer av körtelepitel, men i speciellt stor omfattning i bröstkörtlar vid laktation och malignitet. Det är sålunda en erkänd serummarkör för bröstcancer.ErytrocyttransfusionTemperaturProspektiva studierMagnetisk resonansspektroskopi: Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).Ferroföreningar: Oorganiska och organiska föreningar med tvåvärt järn.Proteinstruktur, tertiärAlloster reglering: En aktivators eller hämmares inverkan på t ex ett enzyms aktivitet genom att binda till annan plats på enzymet än dess aktiva centrum.LöslighetCHO-celler: Cellinje från äggstockar på kinesisk hamster, Cricetulus griseus. Arten är omtyckt för cellgenetiska studier eftersom den har ett litet antal kromosomer. Cellinjen har kunnat användas till modellsyste m för studier av genetiska förändringar i odlade däggdjursceller.Kolhydratkonfiguration: Den typiska, tredimensionella formen hos kolhydrater.NjurdialysBehandlingsresultatN-acetylgalaktosaminyltransferaserLigander: Molekyler som binder till andra molekyler, särskilt ifråga om små molekyler som binder specifikt till större molekyler, t ex ett antigen som binder till en antikropp, ett hormon eller en neurotransmittor som binder till en receptor, eller ett substrat eller allosterisk effektormolekyl som binder till ett enzym. Ligander kan även utgöras av molekyler som avger eller tar upp ett elektronpar för att bilda en koordinerad kovalent bindning med den centrala metallatomen i ett koordinationskomplex.VitreoscillaErytrocytvolym: Den samlade volymen av cirkulerande röda blodkroppar. Mätningen sker med hjälp av radioisotopteknik.Mutagenes, riktad: Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.Glukosamin: Ett aminsocker som finns i kitin, cellmembran och glukosaminoglykaner (mukopolysackarider).KemiErytrocytmembran: Den halvgenomträngliga, yttre delen av den röda blodkroppen. Efter hemolys bildar membranet en "spökcell".Hydroxilysin: Ett hydroxylerat derivat av aminosyran lysin som finns i vissa kollagener.ErytrocytåldrandeKemiska fenomenPartialtryckPeptidkartläggningGraviditet: Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.SialinsyraPolychaetaTransfektionHemodilution: Minsking av blodets viskositet genom tillsats av cellfria lösningar. Metoden används kliniskt 1) vid tillstånd med försämrad mikrocirkulation, 2) vid ersättning av förlorat blod vid operationer utan homolog blodtransfusion och 3) vid hjärt-lung-bypass och hypotermi.Njursvikt, kronisk: Slutstadiet av kronisk njurfunktionsförsämring. Tillståndet kännetecknas av svår, irreversibel njurskada (mätt med proteinurihalter) och nedsatt glomerulusfiltration, till mindre än 15 ml/min. Dessa patienter är i allmänhet i behov av dialys eller njurtransplantation.BivalviaKaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.BlekhetChironomidae: En familj icke-bitande fjädermyggor tillhörande ordningen Diptera. Spottkörtlar hos släktet Chironomus används för forskning inom cellgenetik och biokemi.TransferrinGammaglobinerNormalvärdenFärgmätning: Metoder (visuella, fotoelektriska eller spektrofotometriska) för bedömning av en okänd färg i jämförelse med standardfärger. Sådana används inom kemi och fysik.Monosackarider: Enkla sockerarter som inte kan brytas ned genom hydrolys. De utgörs av färglösa, kristallina ämnen med söt smak och den allmänna formeln CnH2nOn.Histidin: En essentiell aminosyra som är nödvändig för produktion av histamin.Blotting, Western: Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.SyrgasmätningCeller, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Insulin: Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.Retrospektiva studierDNA, komplementärt: Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.Fenylhydraziner: Diazoderivat av anilin som används som reaktionsmedel för sockerarter, ketoner och aldehyder.Tvärsnittsstudier: Studier, i vilka förekomst eller frånvaro av sjukdom eller andra hälsorelaterade variabler fastställs för varje deltagare i studien eller för ett representativt urval vid en given tidpunkt, till skillnad från förhållandet vid longitudinella studier, där kontinuerliga iakttagelser görs under en längre tidsperiod.SulfhemoglobinDiabeteskomplikationer: Sjukdomstillstånd och sjukdomsförlopp som tillstöter vid diabetes mellitus. Pga den bristande blodsockerregleringen hos diabetespatienter kan sjukliga processer uppstå i ett flertal vävnader och organ, inkl. ögon, njurar, blodkärl och nervvävnad.Kväveoxid: Gasformig fri radikal som produceras ur arginin i en rad olika däggdjursceller genom verkan av kväveoxidsyntas. Kväveoxid är en endotelberoende relaxerande faktor som frisätts från kärlendotelvävnad och förmedlar kärlutvidgning. Den hämmar även trombocytaggregation, löser upp trombocytaggregat och hindrar att trombocyter fastnar på kärlendotelet. Kväveoxid aktiverar cytosoliskt guanylatcyklas och höjer därmed de intracellulära nivåerna av cykliskt GMP.Hydroxiurea: Ett medel mot cancer som hämmar DNA-syntes genom att blockera ribonukleosiddifosfatreduktas.ProteinbiosyntesRNA, budbärarBiologisk transport: Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.Järn i kosten: Järn eller järnföreningar i födoämnen. Järn har en viktig roll i syretransporten och i syntesen av järn-porfyrinproteinerna hemoglobin, myoglobin, cytokromer och cytokromoxidas. Underskott av järn i födan kan leda till järnbristanemi.