Guanetidin: Ett blodtryckssänkande medel som verkar genom att selektivt blockera överföring i adrenerga postganglionnerver. Dess huvudsakliga verkan antas bestå i att det hindrar att norepinefrin frigörs vid nervändarna och att det ger underskott av norepinefrin såväl i perifera, sympatiska nervslut som i vävnader.Bretyliumföreningar: Preparat som används bl a som adrenerga blockerare.SympatolytikaKemosympatektomi: Sympatektomi med hjälp av kemiska ämnen (t ex 6-hydroxidopamin eller guanetidin) som selektivt och reversibelt förstör adrenerga nervändar, men lämnar kolinerga nervändar intakta.Eye ManifestationsAdrenerga medel: Läkemedel som verkar på adrenerga receptorer eller på adrenerga transmittorsubstansers livscykel. Till dessa hör adrenerga agonister och antagonister.Autonoma medel: Medel som antingen påverkar det autonoma nervsystemet eller efterliknar dess effekt på funktioner som andning, blodcirkulation, matsmältning, reglering av kroppstemperatur, produktion av vissa endokri na substanser osv.Amidiner: Används som antiseptiska medel.NoradrenalinTyraminElektrostimuleringAtropin: En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.Farmakologi: Läran om läkemedels ursprung, natur, egenskaper och verkningsmekanismer, samt deras effekter på levande organismer.Betanidin: 1-bensyl-2,3-dimetylguanidinsulfat. Ett guanidinpreparat mot högt blodtryck som verkar genom att blockera den adrenerga signalleringen. Den exakta verkningsmekanismen är inte känd.Fenoxibensamin: En alfaadrenerg antagonist (alfablockerare) med lång verkningstid. Den har använts för behandling av högt blodtryck och som perifert kärlutvidgande medel.Sympatiska nervsystemetFentolamin: En icke-selektiv alfaadrenerg antagonist (alfablockerare). Den används vid behandling av högt blodtryck och i akuta fall av högt blodtryck, vid feokromocytom, mot kärlkramp vid Raynauds sjukdom, frostskada, vid klonidinutsättande, impotens och perifera kärlsjukdomar.SympatomimetikaReserpinGlatt muskulatur: Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.PiloerektionGastrisk fundus: Den övre utvidgningen av magsäcken, ovanför incisura cardialis.Adrenerga fibrer: Nervfibrer som frisätter katekolaminer vid en synaps efter en impuls.Muskelsammandragning: Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.Metyldopa: En alfa-2-adrenerg agonist med såväl central som perifer nervsystemverkan. Dess främsta kliniska användningsområde är som medel mot högt blodtryck.TetrodotoxinSädesledareMuskelavslappning: Den fas i muskelaktiviteten då en muskel återgår i viloläge.Katekolaminer: En allmän klass ortodihydroxifenylalkylaminer härstammande från tyrosin.Hexametoniumföreningar: Föreningar som innehåller en hexametylen-bis(trimetylammonium)katjon. Dessa har blodtryckssänkande verkan och verkar även som selektiva ganglieblockerare.BlinkmembranGuanidiner: En familj iminoureaderivat. Modersubstansen har isolerats från svamp, majsgroddar, risskal, musslor, daggmaskar och saft från rovor. Derivaten kan ha antiviral effekt och verkan mot svamp.Hexametonium: En kolinerg nikotinreceptorantagonist som ibland kallas ganglieblockerarprototypen. Den tas med svårighet upp i mag-tarmkanalen och passerar inte blod-hjärnbarriären. Marsvin: Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.Ileum: Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.Dextroamfetamin: D-formen av amfetamin. Det har centralstimulerande och sympatomimetisk effekt. Medlet har även använts för behandling av narkolepsi och koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet hos barn. Dextroamfetamin har ett flertal verkningsmekanismer, bl a blockering av upptaget av adrenerga substanser och dopamin, stimulering av monoaminutsöndring och hämmande av monoaminoxidas. Det är också ett missbruksmedel och psykotomimetiskt medel.SympatektomiDesipramin: En tricyklisk dibensazepinförening som förstärker nervsignalöverföringen. Desipramin blockerar selektivt återupptaget av norepinefrin från nervsynapsen och tycks även hämma serotonintransporten. Föreningen har dessutom en viss antikolinerg verkan, genom sin affinitet till muskarinreceptorer.NitroargininDebrisokin: Ett adrenergt, nervcellsblockerande läkemedel med effekter påminnande om dem hos guanetidin. Det utmärker sig dessutom genom att verka som substrat för ett polymorft cytokrom P-450-enzym. Individer med vissa isoformer av detta enzym har en defekt metabolisering av detta läkemedel och andra kliniskt viktiga preparat. De har vad som kallas debrisokin-4-hydroxylaspolymorfism.Inälvsnerver: De viktigaste nerverna som försörjer buken med sympatiska nervimpulser. De större, mindre och minsta inälvsnerverna utgörs av pregangliontrådar från ryggmärgskanalen som passerar de paravertebrala ganglierna och löper vidare till bukganglierna och nervnäten. Ländnerverna för nervtrådar som passerar igenom ländryggens paravertebrala ganglier till de mesenteriala och hypogastriska ganglierna.OrganokvicksilverföreningarVasoaktiv intestinal peptidSvansben: Syn. koccyx.Autonom nervblockad: Avstängning av sympatiska nervbanor, med insprutning av bedövningsmdel, vid någon av fyra nivåer: blockad av perifera nerver, blockad av sympatiskt ganglion, extraduralblockad och subaraknoidblockad.