'Gikt' är ett äldre, numera föråldrat medicinskt begrepp som syftar på höga nivåer av kolesterol och andra blodfetter i blodet, vilket kan leda till atherosklerotiska hjärt-kärlsjukdomar. I modern medicinsk terminologi används istället termer som "dyslipidemi" eller "hyperlipidemi".
Inlammation, särskilt i stortån, till följd av gikt. Akut giktartrit föregås ofta av skada, infektion, eller t ex operativt ingrepp. De första attackerna är oftast begränsade till en led, men senare a ttacker kan omfatta flera leder.
En xantinoxidashämmare som minskar produktionen av urinsyra.
Utsöndring av urinsyra, medel för, kan definieras som den normala fysiologiska processen där urinsyra, ett slutprodukt vid nedbrytningen av puriner, elimineras från kroppen via njurarna och utsöndras i urinen.
Uratoxidase är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av urat till allantoin, en mer vattenlöslig substans som kan enklare utschelas via njurarna. Detta enzym används ibland terapeutiskt för att behandla hyperurikemi och akut gikt hos individer med så kallad svår eller refrakterande gikt, det vill säga när andra behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga. Uratoxidas förekommer naturligt i vissa djurspecies, till exempel krokodiler och fåglar, men är inte vanligt förekommande hos människor.
Enligt farmakologisk terminologi kan "vattenhyacint" inte direkt definieras som ett medicinskt begrepp, eftersom det främst är känt som en vattenväxt (Eichhornia crassipes) och inte har någon erkänd medicinsk användning. Emellertid kan vattenhyacint extraheras för att producera naturläkemedel i vissa fall, men detta är inte vanligt förekommande. Således, är "vattenhyacint" inte en etablerad medicinsk term i en enda mening.
En urinsyra (oxalat) är ett slags kristaller som kan bildas i njurarna när urinen är för sur och koncentrerad, vilket kan leda till njursmärtor eller njurendamm.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
För höga halter av urinsyra eller urat i blodet, i förhållande till deras löslighet i plasma vid 37 grader; gränsen går vid 0,42 mmol/l (0,7 mg/dl) hos män och 0,36 mmol/l (6,0 mg/dl) hos kvinnor. Tillståndet beror på överproduktion av urinsyra eller defekt njureliminering. Hyperurikemi kan vara förvärvad, läkemedelsframkallad eller genetiskt betingad (Lesch-Nyhans syndrom). Tillståndet är förenat med högt blodtryck och gikt.
Medel som ökar utsöndringen av urinsyra från njurarna, minskar urinsyraproduktionen (antihyperurikemimedel), eller lindrar smärtan och inflammationen vid akuta giktattacker.