Germinom
En elakartad tumör i könskörtlarnas, mediastinums eller tallkottskörtelns germinalvävnad, som t ex seminom. Differentieringsgraden under utvecklingen till mogna celler varierar. Könscellstumörer hos barn avspeglar omvandlingen av ursprungsceller, vars vandring till förutbestämd plats fallerat. Germinom har ett enhetligt utseende och består av stora, runda celler med hålrumsförsedda kärnor och klar eller finkornig, eosinofil cytoplasma.
Tallkottkörtel
Hjärntumörer
Neoplasmer i de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet, omfattande hjärnhalvorna, de basala ganglierna, hypotalamus, talamus, hjärnstammen och lillhjärnan. Hjärntumörer delas in i primära , som uppstår ur hjärnvävnad, och sekundära, som är metastaser. De primära kan i sin tur delas in i godartade och elakartade former. Hjärntumörer kan också klassificeras utifrån den drabbades ålder, v ävnadstyp eller läge i hjärnan.
Dysgerminom
En elakartad äggstockstumör som tros uppstå ur ursprungliga könsceller från den sexuellt odifferentierade, embryonala könskörteln. Den motsvarar klassiskt seminom i testiklarna, med vilket den är identisk såväl till det yttre som histologiskt. Dysgerminom utgör 16% av alla könscellstumörer. De är sällsynta före 10 års ålder, men 50% av dem uppträder före 20 års ålder. De anses allmänt ha en låg grad av malignitet, men kan sprida sig om tumören utvidgar sig genom sin kapsel och infiltrerar lymfkörtlar eller blodkärl.
Basalgangliesjukdomar
Sjukdomar i basalganglierna, inklusive putamen, pallidum, claustrum, mandelkärnan och svanskärnan. Dyskinesier, främst ofrivilliga rörelser eller ändrad rörelsetakt, är de vanligaste kliniska manifest ationerna av dessa sjukdomar. Orsaker kan vara kärlsjukdomar, degenerativa nervsjukdomar eller skallskador.
Humant koriongonadotropin, beta-subenhet
Används som klinisk markör för tidig upptäckt av normal graviditet och bidrar i stor utsträckning till diagnosen av olika graviditetsanknutna sjukdomstillstånd, som t ex ektopisk graviditet, spontan a bort, hydatidmola, koriokarcinom eller Downs syndrom. Bestämning av denna markör är dessutom av stor hjälp under terapeutisk behandling av testikelcancer. Andra kliniska användningsområden kan vara so m markör för tumörer i blåsan, bukspottkörteln eller gallvägarna. Syn. S-b-hCG.
Turksadel
Tumörer, germinalcells- och embryonala
'Tumörer, germinalcells- och embryonala' refererar till neoplastiska tillväxtsprocesser som utgår från de tidiga undifferensierade cellerna i det reproduktiva systemet (germinala celler) eller från embrionala stamceller. Dessa tumörer kan vara benigna eller maligna och kan uppstå i alla delar av kroppen, men är vanligast i gonaderna (testiklar och äggstockar). Germinalcellstumörer kan innefatta olika subtyper som seminom, non-seminom, dysgerminom, yolk sac tumör med mera. Embryonala tumörer är sällsyntare än germinalcellstumörer och inkluderar exempelvis teratom, yolk sac tumör och choriocarcinom.
Ryggmärgstumörer
Diabetes insipidus
Diabetes insipidus, neurogen
Bristfällig utsöndring av vasopressin från neurohypofysen. Kliniska symtom är extrem törst (polydipsi) och nedsatt serumosmolalitet. Tänkbara orsaker kan vara skallskada, sviter av nervkirurgi, hypotalamustumörer, hypofystumörer, infektioner i det centrala nervsystemet, hypofysapoplexi, cerebrovaskulära störningar, granulomatösa sjukdomar (t ex sarkoidos) och andra tillstånd. Sjukdomen kan också vara ärftlig, som ett autosomalt eller recessivt drag.
Jätteceller
Flerkärniga massor av ett flertal sammansmälta celler, ofta förknippade med virusinfektioner. I AIDS uppkommer de när HIVs höljeglykoprotein binder till CD4-antigenet på icke-infekterade T4-celler intill varandra. Det uppkomna syncytiet leder till celldöd och kan förklara virusets cellförstörande effekt.
Hypofysfunktionstester
En hypofysfunktionstest är ett medicinskt undersökningsförfarande som används för att utvärdera om hypofysen, en grundläggande hormonproducerande Drummond i hjärnan, fungerar korrekt. Testet inkluderar ofta att mäta nivåerna av olika hormoner i blodet under specifika förhållanden, till exempel efter en provoceringsprövning med syntetiska hormoner, för att se om hypofysen svarar normalt och producerar tillräckliga mängder hormoner.
Kombinationsterapi
Behandling av ett sjukdomstillstånd med flera olika åtgärder, samtidigt eller i följd. Kemoimmunterapi, radioimmunterapi, kemoradioterapi, kryokemoterapi och alternativa terapiåtgärder är de vanligaste, men inbördes kombinationer mellan dessa modeller och kombinationer med kirurgiska metoder används också.
Hypofyssjukdomar
Hjärnhinnetumörer
Centrala nervsystemets tumörer
Hypofystumörer
Tumörer som primärt uppstår i eller bildas som metastaser i hypofysen. De flesta hypofystumörer är adenom, vilka indelas i icke hormonproducerande och hormonproducerande former. De hormonproducerande klassificeras vidare utifrån den hormontyp de utsöndrar. Hypofysadenom kan även beskrivas genom färgningsegenskaper (basofila adenom, acidofila adenom och kromofoba adenom). Hypofystumörer kan utöva tryck på angränsande vävnadsstrukturer, inkl. hypotalamus. flera kranialnerver och synnervskorsningen. I det senare fallet kan dubbelsidig, temporal halvsyn uppstå.
Ryggradstumörer
Lårbenstumörer
Magnetisk resonanstomografi
Etoposid
Ett halvsyntetiskt derivat av podofyllotoxin med antitumörverkan. Det hämmar DNA-syntes genom att bilda komplex med topoisomeras II och DNA. Komplexet utlöser brott på dubbelsträngat DNA och hindrar reparation genom topoisomeras II-bindning. Upprepade DNA-brott hindrar övergång till celldelningens mitosfas och leder till celldöd. Etoposid är verksam främst i cellcykelns G2- och S-faser.
Tumörer, multipla primära
'Multipla primära tumörer' refererar till en situation där flera primära cancerer utvecklas oberoende av varandra, simultant eller sequentielt, i en och samma individ. Detta skiljer sig från metastaser, där cancerceller sprider sig från en primär tumör till andra delar av kroppen och bildar sekundära tumörer. Ibland kan multipela primära tumörer förekomma som en del av ärftliga syndrom eller i association med vissa genetiska mutationer, exponering för miljögifter eller åldrande.
Förlängda märgen
Den nedre delen av hjärnstammen. Den är belägen under hjärnbryggan och framför lillhjärnan. Den förlängda märgen fungerar som en omkopplingsstation mellan hjärnan och ryggmärgen, och innehåller centra för reglering av andnings-, vasomotorisk, hjärt- och reflexverksamhet.
Hjärnbalk
Tumörrecidiv, lokalt
Koriongonadotropin
Koriongonadotropin, även känt som human koriongonadotropin (hCG), är ett hormon som produceras av den syncytiotrofoblastala skiktet i den tidiga graviditetsvävnaden hos däggdjur. Det spelar en viktig roll i underhåll och kontinuerlig tillväxt av befruktade ägget efter att det har implanterats i livmodern, genom att signalera till kroppen att fortsätta producera progesteron och estradiol från gulkropparna. Dessutom förhindrar hCG att menstruationen skall inträffa och stödjer därmed fortlöpande graviditeten. Hos människor kan koriongonadotropinet upptäckas i urinen eller blodet cirka 10 dagar efter befruktningen, och nivåerna ökar snabbt under de första veckorna av graviditeten. Det används också som markör vid graviditetstester
Strålbehandling, understödjande
Trofoblaster
En medicinsk definition av 'trofoblast' är celler som utgör den yttre lagringen av ett embryo och spelar en viktig roll i att underhålla graviditeten genom att se till att moderkakan försörjer fostret med näringsämnen och syre. Trofoblastcellerna är de första cellerna från embryot som kommer i kontakt med moderns kropp under befruktningen, och de börjar omedelbart att sekretera enzymer som möjliggör invasiv implantation av embryot i moderkakan. Trofoblasten utvecklas sedan till två skilda typer av celler: cytotrofoblast och syncytiotrofoblast. Cytotrofoblasterna är morfologiskt lika med vanliga epitelceller, medan syncytiotrofoblasterna är multikärniga celler som bildar ett yttre skikt runt moderkakan och utgör gränsen mellan moderns kropp och fost