Fenoxibensamin: En alfaadrenerg antagonist (alfablockerare) med lång verkningstid. Den har använts för behandling av högt blodtryck och som perifert kärlutvidgande medel.Adrenerga alfablockerare: Läkemedel som binder till men inte aktiverar alfaadrenerga receptorer och därmed blockerar verkan av endogena och exogena adrenerga agonister. Adrenerga alfaantagonister används vid behandling av högt blodtryck, vasospasm, perifera kärlsjukdomar, chock och feokromocytom.Dibenzylkloretamin: En alfa-adrenerg antagonist.TolazolinReceptorer, adrenergaNoradrenalinFentolamin: En icke-selektiv alfaadrenerg antagonist (alfablockerare). Den används vid behandling av högt blodtryck och i akuta fall av högt blodtryck, vid feokromocytom, mot kärlkramp vid Raynauds sjukdom, frostskada, vid klonidinutsättande, impotens och perifera kärlsjukdomar.SympatolytikaAlfaadrenerga receptorerNormetanefrinPropranololCystamin: Ett strålskyddsmedel som stör verkan av sulfhydrylenzymer. Det skyddar också mot leverskador av koltetraklorid.PrazosinAdrenalin: Det aktiva, sympatomimetiska binjurebarkhormonet hos de flesta djurarter. Det stimulerar både de alfa- och betaadrenerga systemen, ger systemisk kärlsammandragning och mag-tarmavslappning, stimulerar hjärtverksamheten och vidgar luftrören och hjärnans kärl. Hormonet används vid astma och hjärtsvikt, och för att fördröja upptaget av lokalbedövningsmedel. Syn. epinefrin.ReserpinGuanetidin: Ett blodtryckssänkande medel som verkar genom att selektivt blockera överföring i adrenerga postganglionnerver. Dess huvudsakliga verkan antas bestå i att det hindrar att norepinefrin frigörs vid nervändarna och att det ger underskott av norepinefrin såväl i perifera, sympatiska nervslut som i vävnader.Ergotamin: Ett kärlsammandragande ämne som finns i centraleuropeisk ergot. Det är en alfa 1-selektiv adrenerg agonist som används vid behandling av migrän.Bretyliumföreningar: Preparat som används bl a som adrenerga blockerare.Farmakologi: Läran om läkemedels ursprung, natur, egenskaper och verkningsmekanismer, samt deras effekter på levande organismer.YohimbinSympatomimetikaAdrenerga alfastimulerare: Läkemedel som binder selektivt till och aktiverar alfaadrenerga receptorer.SädesledareDesipramin: En tricyklisk dibensazepinförening som förstärker nervsignalöverföringen. Desipramin blockerar selektivt återupptaget av norepinefrin från nervsynapsen och tycks även hämma serotonintransporten. Föreningen har dessutom en viss antikolinerg verkan, genom sin affinitet till muskarinreceptorer.BlinkmembranElektrostimuleringIsoproterenol: En isopropylanalog av epinefrin som utgör ett beta-sympatomimetiskt medel som har verkan på hjärta, luftrör, skelettmuskulatur, matsmältningsapparaten osv. Preparatet används främst som luftrörsvidgande och hjärtstimulerande medel.Hexametoniumföreningar: Föreningar som innehåller en hexametylen-bis(trimetylammonium)katjon. Dessa har blodtryckssänkande verkan och verkar även som selektiva ganglieblockerare.Metyltyrosiner: En grupp föreningar som utgör metylderivat av aminosyran tyrosin.Katter: Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.Katekolaminer: En allmän klass ortodihydroxifenylalkylaminer härstammande från tyrosin.Hydroxidopaminer: Dopaminer som fått en hydroxigruppsubstitution i en eller flera positioner.Kloralos: Ett derivat av kloralhydrat som tidigare använts som sömnmedel, men som ersatts av säkrare och effektivare preparat. Det vanligaste användningsområdet är som allmänt narkosmedel vid djurexperiment.Metaraminol: En adrenerg agonist som främst utövar verkan via alfaadrenerga receptorer och som stimulerar till frisättning av norepinefrin. Preparatet har oftast använts som kärlsammandragande medel vid behandling av lågt blodtryck.TyraminAtropin: En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.Glatt muskulatur: Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.Cykloparaffiner: Cykliska, alifatiska kolväten, hos vilka tre eller fler kolatomer i varje molekyl är förenade i en ringstruktur, där var och en av ringens kolatomer är bunden till två väteatomer eller alkylgrupper. De enklaste medlemmarna är cyklopropan (C3H6), cyklobutan (C4H8), cyklohexan (C6H12) och derivat av dessa, såsom metylcyklohexan (C6H11CH3).Muskelsammandragning: Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.Fenylefrin: En alfaadrenerg agonist (alfastimulerare) som används som pupillvidgande, nässlemhinneavsvällande och hjärtstimulerande medel.Kokain: En alkaloid ester som utvinns ur bladen av kokaväxter. Den har lokalbedövande och kärlsammandragande egenskaper och används kliniskt för dessa ändamål, särskilt i ögon, öron, näsa och hals. UretrahinderAminoalkoholer: Föreningar med både en hydroxylgrupp (-OH) och en aminogrupp (-NH2).Sympatiska nervsystemetDifenylättiksyrorMarsvin: Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.Adrenerga betablockerare: Läkemedel som binder till men inte aktiverar betaadrenerga receptorer och därmed blockerar verkan av betaadrenerga agonister. Adrenerga betaantagonister används vid behandling av högt blodtryck, hjärt arytmi, kärlkramp, glaukom, migrän och ångest.EtylaminerKlonidin: En alfa-2-adrenerg agonist som passerar blod-hjärnbarriären. Klonidinets huvudsakliga verkan består i att reducera den sympatiska spänningen, vilket leder till minskat diastoliskt och systoliskt tryck och lägre puls. Det har också perifer verkan, vilken kan vara orsaken till den övergående blodtrycksstegring som kan ses vid snabb, intravenös tillförsel.Ileum: Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.Metysergid: Ett ergotaminderivat som är en variant av lysergsyradietylamid (LSD). Det motverkar effekterna av serotonin i blodkärl och glatt tarmmuskulatur, men har ett fåtal av egenskaperna hos andra mjöldrygaalkaloider. Metysergid används till att förebygga migrän och andra vaskulära typer av huvudvärk och för att motverka serotonin i karcinoidsyndromet.Hundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.LSD: Ett halvsyntetiskt derivat av lysergsyra från mjöldryga (Claviceps purpurea). Det har komplexa effekter på serotinerga system, bl a antagonism på vissa perifera serotoninreceptorer, både agonism och antagonism på serotoninreceptorer i det centrala nervsystemet, och möjligen även verkan på serotoninomsättning. NervändslutKlorisondamin: En nikotinantagonist som huvudsakligen används som ganglieblockerare i djurstudier. Den har använts som medel mot högt blodtryck, men har i de flesta kliniska sammanhang ersatts av mer specifika prepa rat.Dihydroergotoxin: En blandning av tre olika hydrerade ergotaminderivat: dihydroergokornin, dihydroergokristin och dihydroergokryptin. Dihydroergotoxin har föreslagits som nervskyddande och "nootropt" medel. Den terapeutiska verkningsmekanismen är inte klarlagd, men preparatet har verkan som alfablockerare och dopaminagonist. Metasulfonatsalterna av denna alkaloidblandning kallas ergoloidmesylat.Kramp: Ofrivillig sammandragning av en muskel eller en muskelgrupp. Kramper kan drabba såväl skelettmuskler som glatt muskulatur.Ganglier, autonoma: Anhopningar av nervceller och deras utskott i det autonoma nervsystemet. I de autonoma nervknutorna bildar pregangliefibrer från centrala nervsystemet synapser till de nervceller vars axoner utgör de postgangliefibrer som leder till målorganen. Ganglierna innehåller även interna nervceller och stödceller, och preganglietrådar som passerar igenom till andra ganglier.Kaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.GenomspolningCyproheptadin: En serotoninantagonist och histamin H1-hämmare, som används mot klåda, mot allergi, för att öka aptiten, och vid postgastrektomisyndromet.Scopolamine HydrobromidePargylinHistamin H1-blockerare: Medel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H1-receptorer, varvid verkan av endogent histamin blockeras. Till dessa medel räknas de klassiska antihistaminpreparaten som motverkar eller förhindrar histaminaktivitet vid omedelbar överkänslighet. De verkar i luftrören, kapillärerna och annan glatt muskulatur och används för att förebygga åksjuka, säsongssnuva och allergisk dermatit, samt som sömnmedel. Effekterna av blockering av H1-receptorer i det centrala nervsystemet är inte lika klarlagda.Kemisk stimulering