Ett patologist tillstånd med nedbrytning av benvävnad i bärande benpipor, vilket leder till krökning och brottbildning och utebliven normal callusbildning, eller utebliven läkning efter benbrott. Därvid uppstår en "falsk led", vilken ger sjukdomstillståndet sitt namn. Syn. pseudoartros.

En medicinsk definition av "skenben" är ett röntgenbild av benet, vanligtvis tas det med hjälp av en speciell röntgenapparat som fokuserar på benet. Det används ofta för att diagnostisera brusten, artrit, frakturer och andra skador eller sjukdomar i benet.

Det smalaste av de två benpiporna i underbenet, beläget bredvid skenbenet (tibia). Det är, i förhållande till sin längd, det slankaste av kroppens långa skelettben. Syn. fibula.

Spinal fusion är en neurokirurgisk procedur där två eller flera vertebrala segment kirurgiskt förenas till ett kontinuerligt segment för att korrigera en deformitet, stabilisera en instabil region av ryggraden eller eliminera smärta orsakad av oartikulerade rörelser mellan vertebrala segment. Detta åstadkommes vanligen genom att placera bengraftmaterial och/eller hårdvara (skruvar, stänger, plattor) mellan de två segmenten för att främja benbildning och skapa en fast struktur.

Enligt Stedds Medicinskt Lexikon:

Ortopediska fixationsanordningar är medicinska produkter eller konstruktioner som används för att stabilisera, foga eller hålla samman ben-, led- eller skelettdelar i rätt position under läkande och rehabilitering av skador, sjukdomar eller deformiteter. Detta kan innefatta exempelvis skruvar, plattor, band, spikar, nitar, stänger, klamrar och andra typer av implantat eller ortoser som används i ortopedisk kirurgi och behandling.

En benfixeringsteknik som använder sig av en extern fixeringsanording för förlängning av extremiteter, justering av pseudoartroser och andra missbildningar, samt för stöd för läkning av svåra traumatiska eller patologiska brott och infektioner, som t ex kronisk osteomyelit (benvävsinflammation).

En onormalt ökad konvex form på bröstryggraden, sett från sidan.

Skenbensfraktur är en benfractur (benbrott) som sker i den tredje av de tre rörliga benen i foten, även känt som skelettets mellersta fotben. Fracturen kan vara either transversell, spiral, komplex eller comminuted beroende på hur benet brustit. Symptomen innefattar ofta smärta, svullnad och blåmärken i området, och ibland kan det vara svårt att gå eller stå på foten. Behandlingen kan bestå av immobilisering med ett gypsat bandage eller en sko för att hjälpa benet att läka rätt. I vissa fall kan kirurgi behövas om fracturen är instabilt eller om det finns andra komplikationer.

"Stortå, eller med det scientifica namnet Hallux, är den största tån på foten som finns vid big toe och är anatomiskt sett först i raden av tår."

Förvrängning eller missbildning av foten eller någon del av den till följd av olyckshändelse eller sjukdom efter födseln.

Skolios är en lateral (sidlig) böjning och rotation av ryggkotor (vertebror) i ryggraden, vilket resulterar i en S- eller C-formad krökning av ryggen.

Benbrott orsakade av upprepad (över)belastning. Dessa frakturer tros uppkomma till följd av en kombination av muskelutmattning och skelettsvikt, när formförändringarna i benen överväger över läkningstakten. Ett klassiskt exempel är marscheringsfrakturer hos soldater, hos vilka mellanfoten (metatarsus) ständigt utsätts för påfrestning under marsch. De vanligaste ställena för utmattningsbenbrott är mellanfoten, vadbenet, skenbenet och lårbenshalsen.

Syn. karpalbenen.

'Nyckelben', på latin 'humerus', är ett ben i överarmsregionen som förbinder axeln med överarmen och är placerat mellan skulderbladet och underarmen.

Neurofibromatosis 1 (NF1) är en autosomalt dominant genetisk sjukdom som orsakas av mutationer i NF1-genen på kromosom 17. Sjukdomen karaktäriseras av framför allt hudlöjor och tumörer som bildas på nervernas yta (neurofibromer), men kan även ge upphov till andra komplikationer såsom lymfkörtelcystor, skelettförändringar och i vissa fall också neurologiska symptom. NF1 drabbar ungefär 1 av 3000 personer och kan variera mycket i sin allvarlighet mellan olika individer.

I en enda mening kan 'Allografts' definieras som en typ av transplantation där material från ett individuellt djur, vanligtvis människa till människa, används för att ersätta skadat eller sjukt vävnad eller organ hos en annan person. Detta står i kontrast till autografter (där material tas från samma individ), xenografter (där material tas från ett djur av en annan art) och syngrafter (där material tas från embryonal eller fostertillstånd). Allografter kan vara källor till komplikationer såsom avstossningsreaktioner, eftersom mottagarens immunsystem kan uppfatta det transplanterade vävnadet som främmande. För att undvika avstossning använder läkare ofta immunosuppressiva läkemedel för att undertrycka den immuna responsen hos mottagaren.

Yttre anordningar för att hålla trådar eller stift som satts in i en eller båda benytor vid fixering av en fraktur i rätt läge. Dessa anordningar tillåter lätt åtkomst till läkningsstället och justering under läkningens gång.

Kirurgisk fixering av en led på ett sätt som leder till sammanväxning av ledytorna.

Osteotomi är ett medicinskt begrepp som refererar till en kirurgisk procedur där man skär eller delar benet i ett specifikt segment, för att korrigera en deformitet eller avvika benets axel. Detta kan användas för att rätta till exempelvis knä- eller höftledsdysfunktioner, skulptera benens form eller behandla ledsmärtor orsakade av abnorma belastningar på leden. Osteotomi kan också användas i kombination med andra operationer, såsom för att fästa en ledprotes.

"En ryggrad, även känd som ryggmärgs canalen eller vertebral column, är en stapel av benartade strukturer (vertebrala kotor) som ger mekanisk stöd, skyddar ryggmärgen och faciliterar rörelser i kroppen."

En ortopedisk tekniker är en person som under övervakning av en legitimerad läkare, vanligtvis en ortoped, utför praktiska procedurer och använder speciella instrument och apparater för att hjälpa till med diagnostisering, prevention, korrection och rehabilitering av patienter med muskuloskeletala problem, såsom ben- och ledskador eller sjukdomar.

En benskruv är en metallstav som används inom ortopedisk kirurgi för att stabilisera och foga ihop två benfrakturer, vilket underlättar benens naturliga healingprocess genom att hålla de skadade benbitarna i rätt position. Benskruvarna finns i olika former, storlekar och material, men de flesta är gjorda av titan eller rostfritt stål, som är material som inte orsakar större reaktioner i kroppen. De kan vara permanenta eller tillfälliga, beroende på typen av skada och patientens individuella behov.

I en enstaka medicinsk mening kan 'Längdkotor' (eller "Longitudinal ligaments" på engelska) definieras som en typ av bindvävsband som löper parallellt med ryggkotornas längdaxel i ryggraden. Dessa ligament är viktiga för att stödja och stabilisera ryggraden genom att hålla ryggkotorna på plats och begränsa deras rörelse. Det finns två huvudtyper av längdkotor i ryggraden: anterior (främre) och posterior (bakre) längdkotor. De anteriora längdkotorna hjälper till att stabilisera intervertebrala skivor, medan de posteriora längdkotorna stödjer baksidan av varje ryggkota.