Ett fibrinstabiliserande plasmaenzym (i gruppen transglutaminaser) som aktiveras av trombin och kalcium till att bilda faktor XIIIa. Det har en viktig, stabiliserande roll vid bildandet av den fibrinpolymer (blodkrusta) som utgör ändledet i hela koagulationsprocessen.
Brist på blodkoagulationsfaktor XIII eller fibrinstabiliseringsfaktor (FSF) som hindrar blodlevring och ger upphov till blödningsbenägenhet.
Den aktiverade formen av faktor XIII, ett transglutaminas, som stabiliserar bildandet av den fibrinpolymer (blodkrusta) som utgör slutskedet i koagulationskaskaden.
Transglutaminaser är en grupp enzym som katalyserar den posttranslationella modifieringen av proteiner genom att bilda isopeptidbindningar mellan glutamin- och lysinresidyer, vilket kan leda till protein-protein-korsliningar. Dessa enzymer spelar viktiga roller i olika fysiologiska processer, inklusive cellytanernas integritet, blodkoagulering och neurotransmission, men de kan även vara involverade i patologiska tillstånd som cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
Ett icke-trådigt kollagen som är ett allmänt utbrett membranbundet protein. Typ XIII innehåller såväl kollagen- som icke-kollagendomäner tillsammans med en transmembrandomän i N-termineringsområdet.
Ett protein som erhålls från fibrinogen i närvaro av trombin och som utgör en del av blodproppen.
Plasmaglykoprotein som koagulerar av trombin och som består av en dimer av tre icke identiska par av polypeptidkedjor (alfa, beta och gamma), hoplänkade med disulfidbindningar. Fibrinogenlevring är en sol-gelförändring som utgörs av en komplex molekylär process. Medan fibrinogen spjälkas av trombin och bildar polypeptid A och B, ger andra enzymers proteolytiska verkan olika nedbrytningsprodukter av fibrinogen.
1,5-pentandiamin. En illaluktande diamin som uppstår genom bakteriell dekarboxylering av lysin.
Ett proteolytiskt enzym i giftet från ormen Bothrops atrox, vanlig i Central- och Sydamerika. Det används som koagulationsmedel för fibrinogen och för påvisande av fibrinogenets nedbrytningsprodukter. EC 3.4.21.-.
Alpha-2-antiplasmin är ett protein som förekommer naturligt i blodplasma och har en viktig roll i hemostasen, det vill säga blodets förmåga att stelna och stoppa blödningar. Proteinet fungerar som en inhibitor av serinproteas, till exempel plasmin, som bryter ned fibrin, ett protein som är involverat i blodkoaguleringen. Genom att hämma plasminens verksamhet bidrar alpha-2-antiplasmin till att stabilisera den bildade blodkoageln och förhindra fortsatt blödning.
Exogena substanser som används för att främja blodkoaguleringen. De endogena blodkoaguleringsfaktorerna betraktas som koagulantia endast när de ges som läkemedel.
"Thromboelastography (TEG) is a viscoelastic hemostatic assay that measures the kinetics of clot formation, clot strength, and fibrinolysis in whole blood, providing a global assessment of hemostasis."
Föreningar som innehåller en 1-dimetylaminonaftalen-5-sulfonylgrupp.
Ett naturligt förekommande, kolloidalt, vattenhaltigt aluminiumsilikat med förmåga att ta upp mycket vatten, varvid det sväller kraftigt till en krämig konsistens. Inom läkemedelsindustrin används det som suspensionsmedel.
Trombin är ett enzym som spjälkar fibrinogent till fibrin, vilket är en viktig process i blodets koaguleringskaskad och bildandet av blodproppar (tromber).
Den serie av processer som äger rum när blodets många koagulationsfaktorer samverkar och slutligen leder till bildandet av en olöslig fibrintromb. Förloppet kan indelas i tre steg: 1) aktivering av de n inre och yttre protrombinkonverteringsprocessen; 2) bildande av trombin; 3) bildande av stabila fibrinpolymerer.
Blödnings- och trombostillstånd till följd av onormala blodkoagulationsförhållanden, vilka i sin tur kan bero på koagulationsproteinrubbningar, trombocytrubbningar, blodproteinrubbningar eller närings brister.
Ett sulfhydrylproteinas från ficuslatex med cystein på den aktiva platsen. Klyvning sker företrädesvis vid tyrosin- och fenylalaninrester. EC 3.4.22.3.
Laboratoriemetoder för utvärdering av blodlevringsmekanismen hos en person.
Sjukdomstillstånd i någon del av mag-tarmkanalen eller tillhörande organ (lever, gallvägar, bukspottkörtel).
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
NLMs (National Library of Medicine, USA) utvidgade informationstjänst för medicnska yrkesutövare och allmänheten. Tjänsten, som är webbaserad, har en omfattande länkning till informationskällor för sjukdomstillstånd och hälsofrågor.