Svår eller fullständig förlust av muskelfunktionerna på ena kroppshalvan. Tillståndet beror oftast på sjukdom eller skada (t ex hjärnblödning) i den hjärnhalva som är på motsatt sida av den drabbade sidan av kroppen. Mer sällan kan hjärnstamsskador, ryggmärgssjukdomar, perifera nervsjukdomar eller andra tillstånd visa sig som hemiplegi. Hemipares är en mildare form av muskelsvaghet i den ena kroppshalvan.

Förlorad förmåga att förstå innebörden av ett eller flera av sinnena (bl a syn, smak, hörsel, lukt och känsel). Kan också omfatta förlorad kännedom om föremål.

En heterogen grupp av icke fortskridande motoriska störningar orsakade av kronisk hjärnskada, som uppkommit under prenataltiden, perinatalperioden eller de allra första levnadsåren. De fyra viktigaste undertyperna är spastisk förlamning, atetos, ataktisk och blandad cerebral pares, bland vilka de spastiska formerna är vanligast förekommande. Störningarna kan variera mellan försämrad finmotorisk ko ntroll och svåra spasmer i samtliga lemmar. Spastisk diplegi (Littles sjukdom) är den vanligaste subtypen. Syn. hjärnförlamning.

Muskelhypertoni är ett medicinskt tillstånd där musklerna i kroppen upplevs vara stela eller förspända, vilket orsakar en ökad resistens mot passiv rörelse. Det kan vara ett tecken på en neurologisk skada eller sjukdom, såsom multipel skleros, cerebral pares eller parkinsonism. Muskelhypertoni kan också uppstå som en biverkning av vissa läkemedel. Termen används ofta för att beskriva ökad muskelspänning i hela kroppen eller i specifika muskelgrupper.

Stroboskopi är en teknik som används för att upprepade gånger upplysa ett snabbt rörligt föremål eller fenomen med korta ljuspulser, vilket gör att det ser stillastående eller mycket långsammare ut. I en medicinsk kontext används stroboskopi ofta för att undersöka rörelsemönstret hos rörliga strukturer i kroppen, till exempel rörelsen hos stämbandet under fonation (röstproduktion). Det gör det möjligt för läkaren att bedöma eventuella skador eller avvikelser i strukturen.

"Röstträning är en process som innefattar tekniker och övningar för att stärka, utveckla och kontrollera rösten, dess tonläge, volym och artikulation, ofta använd av sångare, skådespelare och professionella talare."

Förmågan att förnimma muskelrörelse, vikt, kroppsläge osv.

Olika fysiska aktiviteter som kan vara bra för människors hälsa.

Stämbandsförlamning, eller recurrens laryngitis paralytica, är en neurologisk rubbning som orsakar ett fullständigt eller delvis förlorat rörelseförmåga hos stämbanden, vilket kan leda till heshet, andnöd och svårigheter att tala eller svälja.

Vägran att erkänna sanningen eller det verkliga förhållandet i en situation eller upplevelse.

Muskelhypotoni definieras som en nedsatt muskelaktivitet och/eller muskelspänning, vilket kan vara ett tecken på en underliggande neurologisk eller muskulös sjukdom. Det kan uppfattas som en minskad motståndskraft när man försöker röra eller sträcka en muskel.

Sättet att gå.

Ett neurokirurgiskt ingrepp för att avlägsna eller avskilja det epileptogena området i hjärnbarken på ena hjärnhalvan. Metoden används vanligtvis på patienter med svårbehandlad, ensidig epilepsi till följd av missbildad hjärnbark eller hjärnskador. Beroende på omfattningen av det epileptogena området på hjärnhalvan, kan hjärnbarken avlägsnas helt eller delvis.

Uppkomst av områden av nekros i hjärnan till följd av otillräckligt blodflöde, arteriellt eller venöst. Hjärninfarkter indelas allmänt efter hjärnhalva (dvs vänster eller höger), lob (t ex främre lob) , artärnät (t ex främre hjärnartär) och etiologi (t ex emboli). Syn. cerebral infarkt.

Röststörningar är en samlingsbegrepp för olika typer av röstrubbningar, inklusive raspighet, heshet, brist på volym och onormal röstkvalitet, orsakade av sjukdom, skada eller avvikande användning av rösten.

En rullstol är ett hjälpmedel som används för att underlätta för personer med svårigheter att gå eller stå att röra sig autonomt och komfortabelt i en sittande position, både inomhus och utomhus.

Ett brett spektrum av störningar förknippade med försämrat blodflöde i hjärnans artärer och vener. Hit hör hjärninfarkt, hjärnischemi, anoxi (syrebrist) i hjärnan, hjärnembolism och trombos, arteriove nösa missbildningar och vaskulit i centrala nervsystemet. Termen är inte begränsad till att definiera sjukdomstillstånd i cerebrum, utan omfattar kärltillstånd i hela hjärnan, inklusive diencefalon, h järnstammen och lillhjärnan.

Pneumoencephalography (PEG) is a medical procedure that involves introducing air or another gas into the ventricular system of the brain, displacing cerebrospinal fluid and allowing for the visualization of the brain structures through X-ray imaging. This technique was commonly used in the past to diagnose various neurological conditions such as tumors, hydrocephalus, and other abnormalities within the ventricular system. However, due to its invasive nature and the availability of less invasive imaging techniques like MRI and CT scans, PEG is rarely used today.

Plötslig, icke-konvulsiv förlust av nervfunktioner till följd av intrakraniell ischemi eller blödning. Vanligtvis klassificeras slaganfall utifrån anatomisk lokalisering i hjärnan, kärlområde, orsak, den drabbades ålder och förekomst av blödning eller inte.

'Okulära motilitetsrubbningar' refererar till ovanliga eller störda rörelser hos ögonen, inklusive saknaden av förmågan att fokusera, röra ögonen koordinerat eller hålla dem i en rät position.

En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem, inklusive centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet (nervrötter, nerver och muskler), för att diagnostisera, monitorera eller utesluta neurologiska sjukdomar eller skador.

Muskelspasticitet definieras som en ökad muskeltonus orsakad av en överaktiv reflexkrets, vilket leder till en förlängd och stel muskelreaktion på en rörelse eller en beröring. Det är ett vanligt symtom vid skador på pyramidbanorna i centrala nervsystemet, såsom efter stroke eller med multipel skleros.

Behandling med elektrisk ström utan att märkbar hetta utvecklas. Hit hör elektrisk stimulering av nerver och muskler, ström genom kroppen eller stötvis behandling med svag ström för att höja smärttröskeln i huden.

Patient Positioning refererer til den aktive proces af at placere og fastsætte en patient i en specifik stilling eller position under en medicinsk procedur, operation eller behandling. Den korrekte patientpositionering er vigtig for at sikre optimale betingelser for både patientsikkerhed, komfort, og effektivitet under proceduren, samt for at lette adgang til det område af kroppen, der skal behandles. Positionen kan variere alt efter proceduren, men inkluderer ofte positioner som sideposition, bugposition eller ryggposition.

En partial förlamning (paralys) är en medicinsk tillstånd där en persons rörelseförmåga är nedsatt på ett delvis väg, vilket orsakas av skada eller störning i nerverna eller musklerna.

En medicinsk definition av 'arm' är den övre extremiteten på människokroppen, som sträcker sig från skulder till fingertoppar. Den består av överarmsbenet (humerus), underarmsbenet (ulna och radius) och handleden, samt 27 ben i handen (8 karpaler, 5 metakarpaler och 14 fingerben).

I en medicinsk kontext refererar "Upper Extremity" till det övre extremiteten hos människan, vilket består av överarmsbenet (humerus), underarmsbenet (ulna och radius) samt handleden, handledsbenen och fingrarna. Detta omfattar alltså armen, underarmen, handen och fingrarna.

Ortopedi är en medicinsk specialitet som fokuserar på prevention, diagnosis och behandling av muskuloskelettala sjukdomar och skador, inklusive ben- och ledproblem. Ortoser är anpassade ortopediska enheter, som exempelvis skor, stötvågar, proteser eller korsettar, som används för att stödja, korrigera, förhindra eller lindra symptom orsakade av muskuloskelettala tillstånd. Ortosens syfte är att förbättra funktionen, reducera smärta och förebygga ytterligare skada.

Förmåga att utföra komplexa rörelser.

Tillstånd kännetecknat av långvarig funktionsstörning eller skada i hjärnan, vanligen med en varaktighet av mer än tre månader. Möjliga orsaker kan vara hjärninfarkt, vissa degenerativa nervsjukdomar, skallskada, syrebrist, hjärninflammation, förgiftningstillstånd, ämnesomsättningsrubbningar m m.

Fot med nedåtböjd fotsula. Syn. spetsfot; pes equinus.

Infarkt i den främre hjärnartärens kärlsystem, som försörjer större delen av hjärnhalvornas mellersta ytor och förgrenar sig till det främre partiet av den inre kapseln, toppen av svanskärnan och den främre delen av det bleka klotet. Kliniska tecken kan omfatta kontralateral bensvaghet och känselbortfall. Dubbelsidiga hjärnartärinfarkter är förknippade med abuli, dubbelsidig förlamning och urininkontinens.

Behandlingsmetoder inom vårdområdet fysioterapi, i vilka ingår utnyttjande av fysikaliska fenomen som temperatur, ljus, vatten och ljus.

Iakttagande av ett objekt eller ett skeende. Observansen innefattar inte någon bedömning av det iakttagna.

Perceptionsstörningar är en medicinsk term som refererar till förändringar i sinnesintryck där individen upplever att deras vardagliga perceptioner av sig själv, andra eller sin omgivning är avvikande eller felaktiga, vilket kan påverka tankster, känslor och beteende.

Reflektorisk sympatisk dystrofi (RSD), også kendt som kompleks regional smertesyndrom type 1 (CRPS-1), er en neurologisk lidelse, der karakteriseres ved uhensigtsmæssige og abnorme aktiveringer af det sympatiske nervesystem, der fører til kronisk, ofte brændende smerte i en ekstremitet (arm eller ben). Lidelser opstår som regel efter en skade, operation eller anden type trauma, men kan også forekomme uden en åbenlys årsag. Andre symptomer inkluderer ændret hudfarve, svedthed, forhøjet eller nedsat temperatur, stivhed, svaghed og bevægelsesnedgang i den berørte lem. RSD er en relativt sjælden tilstand, der ofte er vanskelig at diagnostisere og behandle, men tidlig indgreb kan forbedre prognosen og reducere s

Ett tillstånd kännetecknat av anfall av bultande huvudvärk, som föregås eller åtföljs av tillbakagående symtom som återspeglar funktionsstörningar i hjärnbarken eller hjärnstammen. Den vanligaste type n av aura utgörs av ett positivt synfenomen, flimmerskotom. En aura kan också yttra sig som andra fokala symtom eller tecken, som t ex känselbortfall eller svaghet i någon lem. Auran inträffar oftast mindre än en timme före huvudvärken, utvecklas under 4 minuter eller mer, och varar mindre än en timme.

"Talvård" är ett samlingsbegrepp inom medicinen som refererar till alla preventiva, diagnostiska och terapeutiska åtgärder som utförs för att uppmärksamma, behandla och förebygga problem relaterade till tal- och språkfunktioner.

"Kroppsrörelse" är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och aktiviteter som kroppen kan utföra, inklusive flexion, extension, rotation, lateral flexion och abduktion av muskler och leder, samt större rörelsemönster som gå, springa, dansa och cykla.