I en enda mening kan elektroosmos definieras som en fenomen där en teoretisk laddningsförskjutning uppstår vid en fast yta, exempelvis ett poröst material, när ett elektriskt fält appliceras. Denna laddningsförskjutning orsakar en fluidflödesrörelse i samma riktning som det elektriska fältet. Det är ett fenomen som kan ses i olika biologiska system, till exempel i kroppens celler, och används inom olika tekniska tillämpningar, såsom bortrening av vatten eller andra fluider i mikro- och nanofluidik.

Osmose är ett biologiskt och fysikaliskt fenomen som beskriver sättet på vilket vattenmolekyler diffunderar genom en semipermeabel membran från ett område med lägre salthalt (eller sötningsgrad) till ett område med högre salthalt (eller sötningsgrad), i ett försök att utjämna koncentrationsskillnaden. Den resulterande kraften som skapas av denna diffusion kallas osmotisk tryck, och den påverkar livsviktiga processer hos levande organismer, såsom reglering av vatten- och näringsupptag i celler och vätskebalans i kroppen.

Tillförsel, med elektrisk ström, av joner av lösliga salter till vävnader i behandlingssyfte. I den medicinska litteraturen beskrivs metoden som ett förlopp för att öka läkemedels genomträngningsförmåga i ytvävnader med hjälp av elektrisk ström. Jontofores har ingenting att göra med jonbyte, luftjonisering eller fonofores, vilka inte kräver elektrisk ström.