ElektrolyterVätske- och elektrolytrubbningVätske- och elektrolytbalansNatriumKalium: Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.Klorider: Oorganiska föreningar härrörande från saltsyra och innehållande en Cl-jon.Hypernatremi: Onormalt höga halter av natrium i blodet.Hypokalemi: Onormalt låga halter av kalium i blodet. Tillståndet kan vara en följd av kaliumförlust via njurarna eller mag/tarmkanalen, pga kräkningar eller diarré. De kliniska tecknen kan bestå av neuromuskulära störningar, som svaghet eller förlamning, avvikande EKG (lägre T-vågor och högre U-vågor), njurfunktionsbrist och störningar i mag/tarmsystemet.Hyponatremi: Brist på natrium i blodet.Bikarbonater: Oorganiska salter som innehåller -HCO3-radikalen. De är av betydelse för bestämmande av blodets pH. Halten av bikarbonatjoner regleras av njurarna, och nivåerna i blodet utgör en indikator på alkalire serven och buffringskapaciteten.OsmolaritetSyra-bas-jämvikt: Ett tillstånd i vilket kroppens nettoproduktion av syror eller alkalier uppvägs av nettoförbrukningen, vilket medför en stabil halt a v vätejoner i kroppsvätskorna.Syra-basobalans: Rubbningar i kroppens syra-basbalans.Vätsketerapi: En terapiform med syfte att återställa volym och sammansättning av kroppsvätskorna till normala nivåer vad avser vätske-elektrolytbalans. Vätska kan tillföras intravenöst, per os, via intermittent sondering eller hypodermoklys (subkutan infusion).VattenElektrolys: Nedbrytning med galvanisk ström, som t ex spjälkning av ett kemiskt ämne i lösning.KroppsvattenRehydreringslösningarJejunum: Den del av tunntarmen som sträcker sig mellan tolvfingertarmen och ileum. Jejunum utgör ungefär 2/5 av tunntarmens längd bakom tolvfingertarmen.Koksalt: Ett vanligt natriumsalt (natriumklorid) som brukas allmänt för smaksättning av livsmedel. Det spelar en viktig biologisk roll i regleringen av det osmotiska trycket i blod och vävnader.Laxermedel: Medel som främjar eller underlättar avföringsprocessen genom att påskynda fecespassagen i tjocktarmen, genom att påverka konsistensen och mängden av innehåll, och åstadkomma tömning av ändtarmen. Term erna laxermedel och katarsismedel återspeglar verkningsintensitet och varaktighet. Ett katartiskt medel ger vanligen en snabb, lättflytande tömning, medan laxermedlet ger mjuk avföring över en längre tidsperiod. Ett och samma preparat kan ge olika effekter beroende på dosstorlek och individuell känslighet.Tarmabsorption: Upptag av ämnen genom tarmhinnan.Urinutsöndring: Syn. diures.Hyperkalemi: Onormalt höga halter av kalium i blodet, oftast pga bristande utsöndring från njurarna. Kliniskt ses EKG-avvikelser i form av förhöjda T-vågor och platta P-vågor, och så småningom förmaksasystole. I svåra fall kan svaghet och slapp förlamning förekomma.TarmsekretUttorkning: Ett tillstånd som uppstår till följd av förlust av stora mängder kroppsvätska.Vätejonkoncentration: Ett mått på en lösnings surhetsgrad.Isotona lösningar: Lösningar med samma osmotiska tryck som blodserum, eller annan lösning som de jämförs med.Kroppsvätskor: Flytande beståndsdelar av levande organismer.Njure: Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.Elektroplätering: Ytbeläggning med metall eller metallegering genom elektrolys eller besprutning med elektriskt laddat pulver.Aldosteron: (11-beta)-11,21-dihydroxy-3,20-dioxopregn-4-en-18-al. Ett hormon som utsöndras av binjurebarken och ingår i regleringen av elektrolyt- och vattenbalansen genom att öka retentionen av natrium och utsön dringen av kalium i njurarna.Elektroder: Kontaktdon mellan en elektrisk ledare eller strömkälla och objektet för tillförsel av ström. Vid elektroterapi består elektroderna av spetsar eller plattor som används för överföring av ström till patientens kropp eller till annat instrument. Vid elektrodiagnos används elektroderna för att stimulera eller registrera elektrisk aktivitet i en vävnad.Magnesium: Ett lätt, silverfärgat, metalliskt grundämne. Det har kemiskt tecken Mg, atomnummer 12 och atomvikt 24,31. Dess salter är nödvändiga i näringskedjan, då de behövs för många enzymers verkan, särskilt för sådana som deltar i oxidativ fosforylering. Magnesium ingår i såväl intra- som extracellulära vätskor och utsöndras via urin och avföring. Brist på ämnet ger upphov till nervretning, med stelkramp, kärlvidgning, kramper, darrningar, depression och psykotiska beteenden.Elektrokemiska teknikerUrindrivande medel: Medel som påskyndar utsöndringen av urin genom sin verkan på njurfunktionerna. Syn. diuretika.Elektrokemi: Läran om kemiska förändringar till följd av elektrisk påverkan och elektrisk aktivitet till följd av kemiska förändringar.DrickandeSvettLösningarIleum: Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.Blodanalys, kemiskBisakodyl: Ett difenylmetanlaxermedel för behandling av förstoppning.Diarre: Onormalt lös eller onormalt frekvent avföring.NatriuresAlkalos: Ett patologiskt tillstånd till följd av basökning eller förlust av syra utan motsvarande förlust av alkalier i kroppsvätskorna. En minskad vätejonkoncentration (förhöjt pH) är kännetecknande.UrinSekretionshastighetTörstFurosemid: Ett saluretiskt (saltutdrivande) och diuretiskt sulfamylpreparat. Det har snabb och kortvarig verkan, och används vid ödem och kronisk njursvikt.Joner: En atom eller atomgrupp som har en positiv eller negativ elektrisk laddning, till följd av upptag (negativ laddning) eller förlust (positiv laddning) av en eller fler elektroner. Atomer med positiv laddning kallas katjoner; de med negativ laddning kallas anjoner.Kapillärelektrofores: En ytterst känslig (pikomolarnivå; tiotusentals gånger känsligare än konventionell elektrofores) och effektiv elektroforesteknik för separation av proteiner, nukleinsyror och kolväten.Grovtarm: Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.VattenbristNatriumbikarbonatPlasmavolymEnergikällor för elektricitet: Anordningar för energialstring.BukspottBiologisk transport: Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.UrinämneSIADH: Hyponatremi och saltförlust via njurarna pga kroppsvätskeövertryck till följd av ihållande frisättning av vasopressiner (dvs antidiuretiskt hormon, ADH), trots avsaknad av nödvändiga stimuli. Tillstånd förknippade med detta omfattar medicineringseffekter, hjärnhinneinflammation, skallskada, hjärninflammation, cerebrovaskulära sjukdomar, hydrocefalus, lunginflammation, astma, sköldkörtelsjukdomar och andra tillstånd. Detta syndrom kan även vara idiopatiskt eller bero på ektopisk produktion (utanför hypofysen) av ADH.VasopressinerOsmosJonvätskorReninKaliumbrist: Ett tillstånd som uppkommer till följd av minskat intag av kalium med födan, t ex vid svält, vid för liten intravenös tillförsel, pga diarré, missbruk av laxermedel, kräkningar, sugning av maginnehållet, eller avledning av tarmarna. Svår kaliumbrist kan ge muskelsvaghet, förlamning och andningssvikt. Muskelsvikt kan leda till hypoventilering, ileumparalys, blodtrycksfall, muskelryckningar, stelkramp och rabdomyolys. Njursvikt till följd av kaliumbrist försämrar koncentrationsmekanismen, vilket framkallar polyuri och minskad maximal urinkoncentration, med sekundär polydipsi (ökad törst).Refeeding SyndromeSaltlösning, hypertonKalcium: Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.Elektrisk ledningsförmåga: Ett materials förmåga att släppa igenom elektroner.Mannitol: Ett urindrivande medel och ett hjälpmedel för njurfunktionsdiagnos som är besläktat med sorbitol. Det har lågt energivärde, då det elimineras från kroppen innan det hunnit metaboliseras. Det kan användas för behandling av oliguri i samband med njursvikt eller andra fall av otillräcklig njurfunktion, och har använts för bestämning av glomerulär filtrationshastighet. Mannitol används även ofta som verktyg i cellbiologiska studier, för att reglera osmolaritet.Kroppsvätskor och sekret: Flytande ämnen producerade av levande organismer för speciella ändamål eller utsöndrade som avfall. Hormoner och enzymer räknas inte som sekretionsprodukter.Sprue, tropiskTidsfaktorerGlukoslösning, hyperton: En lösning av 10 procent glukos eller mer. En isoton glukoslösning är femprocentig.NatriumisotoperNjurkanaler, distala: Den del av njurkanalen som börjar med det större avsnittet av den stigande grenen på Henles slynga. Den löper åter in i njurbarken och bildar den kapslade distala kanalens segment.Magnesiumbrist: Ett näringsbristtillstånd som framkallas av brist på magnesium i födan och som kännetecknas av anorexi, illamående, kräkningar, trötthet och svaghet. Symtomen utgörs av parestesi, muskelkramper, retlighet, nedsatt uppmärksamhet och förvirring, som kan ge sig till känna först efter flera månader. Brist på magnesium i kroppsvävnaderna kan föreligga trots normala blodvärden. Magnesiumbrist kan dessutom vara organselektiv, då vissa vävnader uppvisar brist före andra.Kalciumklorid: CaCl2. Kalciumsalt i form av vita, hårda korn. Det ges intravenöst som kalciumkomplement, har använts som urindrivande och försurnande medel, och för att kontrollera blödningen vid tillstånd som purpu ra, tarmblödning och mindrer, spridda blödningar. Det används också som motgift vid magnesiumförgiftning, då det ges intravenöst.Inulin: En stärkelse som finns i rotknölar och rötter hos många växter. Då inulin är hydrolyserbart till fruktos, klassificeras det som ett fruktosan. Jontransport: Jonförflyttning genom energigenomsläppliga cellmembraner. Transporten kan vara aktiv, passiv eller understödd. Joner kan förflytta sig en åt gången (uniport) eller som grupper om två eller fler joner i samma (symport) eller motsatt (antiport) riktning.PolyuriPseudohypoaldosteronismVattenförgiftningGenomspolningMicell-elektroforetisk kapillärkromatografi: En separationsteknik som förenar kromatografiska och elektroforetiska principer. Metoden utvecklades för att separera neutrala ämnen, men den kan även tillämpas på laddade molekyler, som t ex små pept ider. Syn. MECC.Kaliumklorid: Ett vitt salt som används som elektrolytbildare, för behandling av hypokalemi, i bufferlösningar, i gödningsmedel och i sprängmedel.SekretinElektricitetBiologisk transport, aktiv: Förflyttning av ämnen genom cellmembran och epitellager mot en elektrokemisk gradient, på bekostnad av metabolisk energi.Njurens koncentrationsförmåga: Njurens förmåga att i urinen utsöndra höga halter av lösningar från blodplasman.Tarmslemhinna: Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).Hematokrit: Volymen av hoppackade röda blodkroppar i ett blodprov. Den mäts i en graderad centrifugtub eller i en automatisk blodcellsräknare, och är ett mått på erytrocytstatus vid sjukdom. Vid anemi, t ex, erhålls ett lågt värde, medan polycytemi ger ett högt värde.Parenteral näringPotentiometriBlodtryck: Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.Amilorid: En pyrazinförening som hämmar natriumreabsorbtion genom natriumkanalerna i njurepitelceller. Detta ger upphov till en negativ spänning i cellernas luminalmembran och reducerar utsöndringen av kalium- och vätejoner. Amilorid används tillsammans med diuretika för att minska kaliumförlusten.Bumetanid: 3-butylamino-4-fenoxi-5-sulfamylbensoesyra. Det är ett urindrivande sulfamylpreparat.Buffert: Kemiskt system som motverkar ändringar i koncentrationen av ett annat kemiskt ämne. Så tjänar t ex protongivar- och protonmottagarsystem som buffertar som hindrar väsentliga ändringar i vätejonkoncent rationen (pH).FotometriPolyetylenglykolerBartters sjukdom: Förstoring och nybildning av juxtaglomerulära celler, vilket ger hypokalemisk alkalos (förhöjd pH-värde i blodet med minskad kaliummängd) samt hyperaldosteronism (ökad utsöndring av binjurebarkhormone t aldosteron) karakteriserad av normalt blodtryck och höjd plasmareninnivå. Sjukdomen drabbar ofta barn och är troligen ärftlig och kan vara förenad med andra missbildningar; kallas också juxtaglomeru lärcellshyperplasi.Therapeutic IrrigationExtracellulärt rum: Utrymmet mellan celler, fyllt av vätska och amorfa och fibrösa ämnen.Natriuretiska peptiderArgininvasopressin: Cys-Tyr-Phe-Gln-Asn-Cys-Pro-Arg-Gly-NH2, cyklisk 1-6-disulfid. Det vanliga antidiuretiska hormonet hos däggdjur. Det är en cyklisk nonapeptid med arginin i position 8 i kedjan. Argipressin används för att behandla diabetes insipidus och som blodstillande medel, tack vare sin kärlsammandragande verkan.Acidos: Sjukligt tillstånd orsakat av syraöverskott i blod och kroppsvävnader. Typiskt är en ökad koncentration av vätejoner (sänkt pH).Hypokalcemi: Lägre halter av kalcium i blodet än normalt. Symtombilden innehåller hyperaktiva senreflexer, Chvosteks tecken, muskel- och bukkramper och karpopedalspasm.Hundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.Elektronsondmikroanalys: Påvisande och kvantitativ mätning av grundämnen utifrån det faktum att den röntgenstrålning som avges av ett grundämne som aktiveras av en elektronstråle har en för ämnet karakteristisk våglängd och mängdintensitet. Tekniken kan utnyttjas i elektronmikrosond, mikroanalyselektronmikroskop, eller elektronmikroskop eller svepelektronmikroskop utrustade med röntgenspektrometer.Kaliumisotoper: Stabila kaliumatomer med samma atomnummer som grundämnet kalium, men med annan atomvikt. K-41 är en stabil kaliumisotop.SalterSpironolaktonTriamterenTransistors, ElectronicUrineringKroppsvikt: En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.Lavemang: Lösning eller kemisk förening som tillförs via ändtarmen för sköljning av tjocktarmen eller för diagnostiska ändamål.Hypofosfatemi: Onormalt låga halter av fosfater i blodet. Kliniska symtom är hemolys, orkeslöshet, svaghet och kramper. Tillståndet kan förekomma i samband med hyperparatyreos, rakit, osteomalaci och olika njurkanalsmissbildningar.Absorption: Intagning eller uppsugning av gasformiga eller flytande ämnen, ljus eller värme. Metabolisk absorption av näringsämnen, kemikalier och läkemedel i mikroorganismer, vävnader och organ.Jonselektiva elektroder: Elektroder som används för att mäta koncentrationen av specifika joner i celler, vävnader eller lösningar.Natriuretisk förmaksfaktor: ANF. Ett hormon med kraftig verkan på njurarnas natriumutsöndring och kraftig kärlvidgande verkan som utsöndras av hjärtats förmak. Det består av en blandning av lågviktspeptider av varierande storlek från en gemensam prekursor och med en gemensam sekvens på ca 20 aminosyror.Njurkanaler