HjärtelektrofysiologiElektrofysiologiElektrofysiologiska fenomenElektrofysiologiska processerElektrofysiologiska tekniker, hjärta: Invasiva undersökningsmetoder, varmed takykardi, framkallad eller spontan, kartläggs med hjälp av kateterteknik för mätning av hjärtats elektriska aktiviteter. Förutom för diagnostiska ändamål används programmerad elektrostimulering i hjärtat i behandlingssyfte.Aktionspotentialer: Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.Patch-clamp-teknikerHjärtrytmrubbningar: Arytmier. Varje avvikelse från hjärtats normala slagrytm.Retledningssystemet: Ett signalöverföringssystem bestående av modifierad hjärtmuskelvävnad, med förmåga till spontan rytmisk rörelse och mer välutvecklad ledningsförmåga än resten av hjärtat.Membranpotentialer: Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).Hjärt-kärlmodeller: Teoretiska framställningar som simulerar hjärt-kärlsystemets uppförande och verkningssätt, processer eller fenomen. Hit hör även matematiska beräkningar och bearbetning med datorer och annan elektronisk utrustning.Voltage-Sensitive Dye ImagingAtrioventrikulär knuta: AV-knutan eller Aschoff-Tawaras knuta är en liten muskelgrupp i hjärtat mellan förmak och kammare i förmaksseptum nära koronarsinus. Från den utgår det atrioventrikulära knippet i hjärtats retlednings system.Kateterablation: Avlägsnande av vävnad med hjälp av elektrisk ström via elektroder placerade i den yttre änden av en kateter. Kraftkällor är oftast likström (likströmschock) eller växelström vid 750 kHz. Tekniken används oftast för att ta bort AV-förbindelsen eller tillförselvägar för att avbryta AV-överledningen och åstadkomma AV-block vid behandlingen av olika takyarytmier.Hjärtförmak: De hjärtkammare som blodet kommer till efter cirkulation.NervcellerKroppsytepotential: Registrering av elektrofysiologiska data inom ett kroppsområde genom analys av ytpotentialer för att få fram en fullständig bild av effekten av hjärtats elektriska strömmar på kroppsytan. Metoden har används bl a för diagnostisering av äldre hjärtinfarkter. Metodens komplexitet begränsar dock dess användbarhet.Takykardi, supraventrikulärElektrokardiografiMagnetisk resonanstomografi, inteventionell: Minimalt invasiva metoder som med hjälp av magnetisk resonanstomografi åskådliggör vävnadsstrukturer.Accessory Atrioventricular BundleHjärtstimulering, artificiell: Reglering av hjärtmusklernas sammandragningstakt med hjälp av konstgjord pacemaker.Hjärta: Det ihåliga, muskulära organ som upprätthåller blodcirkulationen.Förmaksfunktion: Hjärtförmakens (atria) hemodynamik och elektrofysiologiska aktivitet.Jonkanaler: Reglerade, jonselektiva glykoproteiner som förflyttar sig genom membran. Den jonkanalstyrande stimuleringen kan utgöras av membranpotentialen, läkemedel, cytoplasmatiskt signalämne eller mekanisk belastning. Jonkanaler som utgör inbyggda delar av jonotropa neurotransmitterreceptorer räknas inte hit.NeurofysiologiElektroretinografi: Mätning av elektriska spänningsskillnader i näthinnan efter ljusstimulering.Hjärtmuskelceller: Strimmiga muskelceller i hjärtat. De utvecklas från hjärtmyoblaster.Förmaksflimmer: Störning i hjärtrytmen kännetecknad av snabb, oregelbunden förmakspuls och ineffektiva förmakssammandragningar.NatriumkanalerJonkanalstyrningHis bunt: Litet knippe specialiserade hjärtmuskelfibrer som utgår från atrioventrikulärknuten och sträcker sig in i den membranösa delen av förmakens skiljevägg (pars membranacea septi interventricularis).Kalcium: Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.Datorsimulering: Datorbaserade, funktionella modeller av fysiska system och förlopp, som t ex kemiska processer.Kaliumkanaler: Cellyteglykoproteiner som uppvisar selektiv genomsläpplighet för kaliumjoner. Det finns åtminstone åtta större grupper av K-kanaler, med dussintals olika underenheter.Råttor, Sprague-DawleyMikroelektroder: Elektroder med ytterst tunn spets, som används i en elklämma eller annan apparat för att stimulera eller mäta bioelektriska potentialer hos enstaka celler, antingen i cellern eller utanför.ElektrostimuleringRefraktärperiod, elektrofysiologiskKaliumkanaler, spänningskänsligaHundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.NatriumkanalblockerareEpicardial MappingTidsfaktorerEther-A-Go-Go Potassium ChannelsPleurahålaElektroencefalografi: Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.NAV1.5 Voltage-Gated Sodium ChannelSynapserOptogeneticsKalciumsignalering: Signalöverföringsmekanismer med mobilisering av kalcium (utifrån eller från intracellulära depåer) i cytoplasman till följd av yttre stimulans. Calciumsignalerna fortplantar sig som vågor, svängningar , spikar eller små stötar. Kalcium fungerar som intracellulär budbärare genom att aktivera kalciummottagliga proteiner.Hjärtblock: Funktionsbrist i hjärtats retledningssystem. Ofta avses specifikt atrioventrikularblock (AV-block).Hjärtkammarfunktion: Hjärtkamrarnas hemodynamiska och elektrofysiologiska verksamhet.Synaptisk överföringXenopus laevisElektroder, implanterbara: Elektriska ledare, genom vilka elektrisk ström tillförs eller lämnar ett medium. Elektroder som anbringas kirurgiskt kallas implanterade eller implanterbara.Elektrodiagnos: Diagnos av sjukdomstillstånd genom mätning av den naturliga elektriska aktiviteten i vävnader eller organ, eller mätning av reaktionen hos vävnder vid elektrisk retning.Elektrookulografi: Mätning av medelamplituden för den vilopotential som uppstår mellan hornhinna och näthinna vid ljus- och mörkeranpassning medan ögonen vrids en standardvinkel mot höger och vänster. Spänningsökningen vid ljusanpassning används för bedömning av tillståndet hos näthinnepigmentepitelet.Hjärtkammare: De nedersta högra och vänstra kamrarna i hjärtat. Den högra kammaren pumpar venöst blod till lungorna, och den vänstra pumpar ut syresatt blod i artärernas cirkulationssystem.UtrustningsdesignPacemaker, konstgjordgamma-Aminosmörsyra: Den vanligaste blockerande nervsignalsubstansen i central nervsystemet.Delayed Rectifier Potassium ChannelsTakykardi, paroxysmalNervledningHippocampus: En förhöjd vindling av grå substans som sträcker sig längs hela bottnen av sidoventrikelns temporalhorn. Hippocampus, subiculum och gyrus dentatus (den tandade vindlingen) utgör hippocampusformationen. Ibland räknas även entorinalkortex hit.Elektriska retningspotentialer: Det elektriska gensvar i det centrala nervsystemet som framkallas av stimulering av känselreceptorer eller någon punkt längs känselbanorna mellan receptor och hjärnbark. Retningen kan ske hörselvägen, somatosensoriskt eller visuellt, men också andra retningsvägar har rapporterats. Ibland används händelserelaterade potentialer synonymt med retningspotentialer, men de är dessutom ofta förknippade med utförande av någon motorisk, kognitiv eller psykofysiologisk uppgift. Syn. reaktionspotentialer.OocyterElektroder: Kontaktdon mellan en elektrisk ledare eller strömkälla och objektet för tillförsel av ström. Vid elektroterapi består elektroderna av spetsar eller plattor som används för överföring av ström till patientens kropp eller till annat instrument. Vid elektrodiagnos används elektroderna för att stimulera eller registrera elektrisk aktivitet i en vävnad.Kammartakykardi: En onormalt snabb kammarrytm med breda QRS-komplex, oftast över 150 per minut. Störningen uppstår inuti kammaren, under His bunt, och är vanligen förknippad med atrioventrikulär dissociation.AVNRTAntiarytmika: Medel som används för att behandla eller förebygga hjärtarytmier. De kan påverka aktionspotentialens polariserings-repolariseringsfas, membranpotentialen mm. Antiarytmimedlen delas ofta in i fyra huvu dgrupper, beroende på verkningsmekanism: natriumkanalblockering, betaadrenerg blockering, förlängning av repolariseringen eller kalciumkanalblockering.Kalium: Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.HEK293 CellsKalciumkanaler, L-typ: Långtidsverkande, spänningsreglerade kalciumkanaler i såväl retningsbara som icke-retningsbara vävnader. De är ansvariga för sammandragningen av hjärtmuskel och vaskulär glatt muskulatur. L-typ-kanale n består av fem underenheter (alfa-1, alfa-2, beta, gamma och delta). Alfa-1-enheten är är bindningsplatsen för kalciumbaserade antagonister. Dihydropyridinbaserade kalciumantagonister används som mar körer för dessa bindningsställen.Elektrisk ledningsförmåga: Ett materials förmåga att släppa igenom elektroner.Förmaksfladder: Snabba (200-350 slag/min), men regelbundna sammandragningar orsakade av onormal retning av atriummuskulaturen.KCNQ-kaliumkanaler: En familj långsamtverkande, envägs-spänningsreglerade kaliumkanaler, vilka delar homologi med sin grundmedlem, KCNQ1-proteinet. KCNQ-kaliumkanaler är inblandade i en rad sjukdomstillstånd, inkl. långt QT-syndrom, dövhet och epilepsi.PurkinjetrådarKaliumkanalblockerare: En grupp läkemedel som verkar genom att hämma kaliumflödet genom cellmembraner. Kaliumkanalblockad förlänger verkningspotentialtiden. Kaliumkanalblockerare används som antiarytmimedel och kärlvidgande medel.Dos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Hjärtsäck: Den fibrösa och serösa säckliknande bildning som omger hjärtat de stora blodkärlens rötter.Sjukdomsmodeller, djur: Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.Långt QT-syndrom: Ett syndrom som kännetecknas av synkopeepisoder och ett långt QT-intervall som ibland kan leda till plötslig hjärtdöd, till följd av paroxysmal kammararytmi. En variant som är förknippad med autosomalt recessiv ärftlighet och medfödd dövhet kallas Jervell-Lange Nielsen-syndromet. En autosomalt dominant form utan dövhet kallas Romano-Ward-syndromet.Takykardi, ektopisk atriellLungvener: De vener som leder tillbaka det syresatta blodet från lungorna till hjärtats vänstra förmak.NervnätNäthinnaMuskelceller: Mogna, sammandragande celler, allmänt kända som myocyter, som bildar någon av tre olika muskelvävnader. De tre typerna är: skelettmuskelceller, hjärtmuskelceller och glattmuskelceller. De utvecklas från embryonala muskelförstadieceller, kallade myoblaster.Celler, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Ligand-Gated Ion ChannelsKalciumkanaler, T-typ: En heterogen grupp av kalciumkanaler, som aktiveras av transient eller låg spänning. De finns i membranen hos hjärtmuskelceller, sinusknuten och Purkinjeceller i hjärtat och det centrala nervsystemet.SinusknutaElektriska retningspotentialer, visuella: Det elektriska gensvar som framkallas i hjärnbarken vid visuell stimulering eller stimulering av synsystemets nervbanor.Wolff-Parkinson-Whites syndromMarsvin: Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.Modeller, biologiska: Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djurDjur, nyföddaGABA-A-receptorer: Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra och styr en egen membrankloridkanal. GABA-A-receptorer är de vanligaste nervsignalblockerande receptorerna i hjärnan. Flera isoformer har klonats, tillhörande en superfamilj som omfattar nikotinreceptorer, glycinreceptorer och 5HT-3-receptorer. De flesta GABA-A-receptorer har separata modulationsställen som är känsliga för bensodiazepiner och barbiturat.Somatosensorisk areaKloridkanaler: Cellmembranglykoproteiner som är selektiva för kloridjoner.Hjärtmuskel: Hjärtats muskelvävnad. Den består av strimmiga, icke viljestyrda muskelceller, sammankopplade till att bilda den sammandragande pump som genererar blodflödet.Kalciumkanaler: Spänningsberoende cellmembranglykoproteiner med selektiv genomsläpplighet för kalciumjoner. De benämns L-, T-, N-, P-, Q- och R-typer utifrån sin aktiverings- och inaktiveringskinetik, jonspecificitet och känslighet för läkemedel och toxiner. L- och T-typerna finns i hela det kardiovaskulära och det centrala nervsystemet, och de övriga typerna återfinns i nervvävnad.NatriumTetrodotoxinHjärtfrekvens: Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.Modeller, neurologiska: Teoretiska framställningar som efterliknar nervsystemets aktiviteter, processer eller fenomen. I simuleringarna ingår matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.GränsvärdenExcitatoriska postsynaptiska potentialer: Förändringar i cellmembranets laddningspotential på den närmsta nervcellen när en impuls med aktiverande verkan når synapsen. Vad som sker är en lokal förändring mot depolarisering. Summering av dessa potentialer kan få nervcellen att avge en urladdningsimpuls.Voltage-Gated Sodium ChannelsBiologiska klockor: De fysiologiska mekanismer som styr de regelbundna variationerna av vissa biokemiska och fysiologiska fenomen hos växter och djur.MembrantransportmodulatorerMagnetisk resonanstomografi: Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.Epilepsi: Ett sjukdomstillstånd som kännetecknas av återkommande episoder av paroxysmala störningar i hjärnan till följd av plötsliga, okontrollerade och onormalt kraftiga nervcellsurladdningar. Klassifikationen av epilepsier baseras vanligen på 1) krampanfallens kliniska särdrag (t ex motoriska anfall), 2) etiologi (t ex posttraumatiskt krampanfall), 3) anatomisk utgångspunkt (t ex pannlobsanfall), 4) tendens till spridning till andra områden i hjärnan och 5) tidsmönster (t ex nattlig epilepsi).Magnetokardiografi: Mätning av magnetiska fält, framkallade av elektriska strömmar från hjärtat. Sådana mätningar kompletterar EKG-mätningar.Kaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.Lungsäck: Den tunna, serösa hinna som omger lungorna och täcker brösthålans insida. Hinnsäcken består av två skikt: den inre, viscerala hinnan som ligger intill lungparenkymet, och den yttre, parietala hinnan. Mellan de båda skikten finns pleurahålan, som innehåller en tunn vätskefilm.Neuronal plasticitetHjärna: Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.Hjärtdefibrillering: Bruk av elektrisk stöt mot hjärtat för att stoppa störningar i hjärtrytmen.Biomedicinsk teknik: Tillämpning av ingenjörs- och teknikvetenskap inom biomedicinsk forskning och hälso- och sjukvård.Autonoma medel: Medel som antingen påverkar det autonoma nervsystemet eller efterliknar dess effekt på funktioner som andning, blodcirkulation, matsmältning, reglering av kroppstemperatur, produktion av vissa endokri na substanser osv.Medianneuropati: Sjukdomstillstånd i mediannerven, från armnervnätet till nervänden i handen. Kliniska tecken är svaghet i handleds- och fingerböjning, underarmsvridning, tenar abduktion, känselbortfall i handflatan, de tre första fingrarna och ringfingrets radialdel. Armbågen är en vanlig plats för skada, där nerven passerar genom pronatormuskelns två fästen (pronatorsyndromet) och karpaltunneln (karpaltunnelsyndromet).Hjärnbark: Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.Cellmembran: Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.Mutation: Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.FenylendiaminerTelemetriKCNQ1-kaliumkanal: En spänningskontrollerad kaliumkanal som kommer till uttryck i framförallt hjärtat.Signalbehandling, datorstöddHjärnans kartläggningPerifera nerverKammarflimmer: Oregelbundna och ineffektiva hjärtmuskelsammandragningar.Läkemedelstester, prekliniska: Preklinisk prövning av läkemedel på laboratoriedjur eller in vitro för undersökning av deras biologiska och toxiska effekter, och möjliga kliniska tillämpningar.NeurotransmittorsubstanserAntagonister till excitatoriska aminosyror: Läkemedel som binder till, men inte aktiverar receptorer för excitatoriska aminosyror, varvid agonistverkan blockeras.TakykardiDjurmodeller: Djur, utvalda pga specifika särdrag, som används i experimentellt syfte och för undervisning och tester.Möss, inavlade C57BLInterneuron: I stort sett alla nervceller som inte är motoriska eller sensoriska. Med interneuroner kan även avses nervceller vars axoner förblir inom ett bestämt område i hjärnan, i motsats till sådana (projektionsneuroner) vars axoner skjuter ut i andra hjärnområden.NervbanorNMDA-receptorerNikotinreceptorerKaliumkanaler, kalcium-aktiveradeDjurs beteende: Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.Defibrillatorer, implanterbara: Implanterbara apparater som fortlöpande övervakar hjärtats elektriska aktivitet och automatiskt upptäcker och motverkar ventrikeltakykardi och ventrikelflimmer. De består av en impulsgenerator, batterier och elektroder.Klorider: Oorganiska föreningar härrörande från saltsyra och innehållande en Cl-jon.Perifera nervsystemets sjukdomarElektriska synapserProtein-underenheterSuccinat-semialdehyddehydrogenasPotassium Channels, Inwardly RectifyingSvimningKanalopatierInsekter: Insekter är en klass, Insecta, av Arthropoda, vars medlemmar har en kropp bestående av tre delar: huvud, torax och bakkropp. Insekterna utgör den dominerande djurgruppen på jorden; flera hundra tusen olika arter har beskrivits. Det har funnits insekter på jorden i mer än 350 miljoner år, att jämföras med mindre än 2 miljoner år för människan. Många insekter är av kommersiellt värde som renhållningshjon, medan andra kan orsaka enorm ekonomisk skada och mänskligt lidande som skadedjur inom jordbruket. Tre ordningar är av medicinskt intresse, nämligen Hemiptera, Diptera och Siphonaptera, eftersom de orsakar sjukdom hos människor och djur.Glutaminsyra: En icke-essentiell aminosyra som normalt uppträder i L-form. Den är den vanligaste stimulerande signalsubstansen i det centrala nervsystemet.OrgankulturmetoderFluoroskopi: Bildframställning genom röntgenbestrålning av en fluorescerande skärm.Receptors, Purinergic P2X2VagusnervFluorescerande färgämnen: Färgämnen som avger ljus vid bestrålning. Våglängden hos det utsända ljuset är vanligtvis längre än hos det infallande. Fluorokromer är färgämnen som tillsätts andra ämnen för att få dessa att fluorescera, och används som markörer inom biokemi och immunologi.NervhämningGlycin: En icke-essentiell aminosyra som främst påträffas i gelatin och sidenfibroin och som används terapeutiskt som näringstillskott. Den fungerar även som en snabb, blockerande nervsignalsubstans.MörkeradaptationFotostimuleringFundus Oculi: Den inre, konkava delen av ögat, bestående av näthinnan, åderhinnan, senhinnan, synnervspapillen och blodkärl, vilka kan ses med hjälp av oftalmoskop.Plötslig hjärtdöd: Plötslig död orsakad av hjärtstillestånd.Glutamatreceptorer: Cellyteproteiner som binder glutamat och utlöser förändringar som påverkar cellers beteende. Till glutamatreceptorerna hör jonotropa receptorer (AMPA-, kainat- och N-metyl-D-aspartatreceptorer), som direkt styr jonkanaler, och metabotropa receptorer, som verkar genom andrahandssignalsystem. Glutamatreceptorer är de vanligaste förmedlarna av snabb, stimulerande synaptisk signalöverföring i det centrala nervsystemet. De anses även vara inblandade i minnesmekanismer och många sjukdomstillstånd.Narkosmedel: Narkosmedel. Medel som framkallar olika grader av narkos: sänkt medvetande, minskad cirkulation och andning; muskelavslappning; minskade reflexer; amnesi. Två typer finns, inhalationspreparat och intr avenösa preparat.Brain WavesPresynaptiska terminalerRåttor, WistarBarbiturater: En grupp derivat av barbitursyra eller tiobarbitursyra. Många av dessa har medicinsk betydelse som lugnande medel eller hypnotika, som narkosmedel eller som kramplösande medel.Hjärtats innerhinna: Hjärtats inre ytskikt, bestående av endotelceller. Syn. endokardiet.GABA-A Receptor AgonistsGrönfluorescerande proteiner: Analoger och derivat av det grönfluorescerande proteinet från Aequorea victoria, vilka avger ljus (fluorescens) vid bestrålning med UV-ljus. De används i rapportgener i samband med genetisk teknik. Ett antal mutanter som avger ljus i andra färger eller är pH-känsliga har framställts.Cardiac CatheterizationMöss, genetiskt förändrade: Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.Glycinerga medelJontransport: Jonförflyttning genom energigenomsläppliga cellmembraner. Transporten kan vara aktiv, passiv eller understödd. Joner kan förflytta sig en åt gången (uniport) eller som grupper om två eller fler joner i samma (symport) eller motsatt (antiport) riktning.GABA-medel: Medel som används för sin farmakologiska verkan på GABAerga system. Till dessa medel hör agonister, antagonister, nedbrytnings- eller upptagningshämmare, uttömningssubstanser, prekursorsubstanser och receptormodulatorer.Kolinerga medel: Alla läkemedel avsedda att verka på kolinerga system. Hit räknas agonister och antagonister, medel som påverkar acetylkolincykeln och medel som har verkan på de kolinerga nervcellernas överlevnad. Termen kolinerga medel används fortfarande i den mer inskränkta betydelsen muskarinagonister, även om de flesta moderna textböcker avråder från detta bruk.Inhibitory Postsynaptic PotentialsBiofysikStrålskyddCellinjeOptik och fotonikSynaptisk överföringKalciumkanalblockerare: En grupp läkemedel som verkar genom att selektivt hämma kalciuminflödet genom cellmembran eller verkar på frisläppande och bindning av intracellulära kalciumdepåer. Eftersom de bidrar till avslappning av glatt muskulatur används de terapeutisk för behandling av högt blodtryck och cerebrovaskulär kramp, för sin skyddseffekt på hjärtmusklerna, och för att lösa livmoderkramper.Mikrofluidik: Studier av vätskekanaler och -kammare i mikroformat (dimensioner i tiotals till hundratals mikrometer; volymer i nanoliter eller pikoliter). Tekniken är av intresse inom biologisk mikrocirkulation och används i mikrokemi och andra undersökningsmetoder.Elektriska retningspotentialer, somatosensoriska: Det elektriska gensvar som framkallas i hjärnbarken vid stimulering av de afferenta nervbanorna från perifera nerver till hjärnan.Glycinreceptorer: Cellytereceptorer som binder glycin med hög affinitet och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende. Glycinreceptorer i det centrala nervsystemet har en inbyggd kloridkanal och har oftast en blockerande funktion.Radiografi, interventionellKoronarsinusHjärtmuskelsammandragning: Hjärtmuskelmassans sammandragande funktion.1800-talshistoria: Tiden från 1801 till 1900.Algoritmer: En (schematisk) beräkningsmetod bestående av en serie algebraiska formler och/eller logiska steg för lösning av ett givet problem.XenopusNäthinneförtviningGenomförbarhetsstudier: Undersökning av fördelar och nackdelar med, lämpligheten av eller möjligheten att genomföra en projekterad studie eller ett projekt.Hyperpolarization-Activated Cyclic Nucleotide-Gated Channels