Diabetesneuropatier: Perifera, autonoma och kranialnervssjukdomar som har samband med diabetes mellitus. Tillstånden beror oftast på diabetesorsakade skador på mikrokärl som försörjer nerver (vasa nervorum). Till de förhållandevis vanliga sjukdomstillstånd som kan hänga samman med diabetesneuropati hör kramp i den tredje kranialnerven (ögonrörelsenerven; se ögonmuskelsjukdomar), mononeuropati, multiplex mononeuropati, diabetesamyotrofi, smärtsam polyneuropati, autonom neuropati och torakoabdominell neuropati.NervledningDiabetes, experimentell: Experimentellt framkallad diabetes mellitus genom tillförsel av olika diabetogena medel eller genom borttagande av bukspottkörteln.VadnervPerifera nervsystemets sjukdomarIschiasnerv: En nerv som utgår från ryggmärgen i höjd med ländryggen och korsbenet (L4 till S3) och leder nervimpulser till de nedre extremiteterna. Ischiasnerven (höftnerven), som är huvudutlöparen från korsbensplexus, är den största nerven i kroppen. Den har två stora grenar, skenbensnerven och vadnerven.Diabetisk näthinnesjukdom: Retinopati (näthinnesjukdom) som har samband med diabetes mellitus och som kan vara antingen av bakgrundstyp, kännetecknad av fortskridande mikroaneurysm, punktformiga makulaödem i näthinnan, eller av proliferativ typ, med nybildning av blodkärl i näthinnan och papillen vilka kan nå in i glaskroppen, utbredning av fibrös vävnad, glaskroppsblödning och närhinneavlossning.Diabetiska njursjukdomar: Hit hör arterioskleros och arterioloskleros i njurarna, Kimmelstiel-Wilsons syndrom (interkapillär glomeruloskleros), akut och kronisk pyelonefrit, samt njurpapillnekros hos individer med diabetes mellitus.Diabetesfot: Fotsår som komplikation till diabetes. Diabetesfot, ofta med infektion, är en vanlig och allvarlig komplikation till diabetes och kan kräva sjukhusvård och kirurgiska ingrepp. Såren uppstår sannolikt som en följd av neuropatier och kärlproblem.Vasa nervorumStreptozocinTyp 1-diabetes: Diabetes mellitus kännetecknad av brist på insulin, plötslig debut, svår hyperglykemi, snabbt tilltagande ketoacidos, och död, om inte insulinbehandling sätts in. Sjukdomen kan uppträda i alla åldrar, men är vanligast hos barn och ungdomar. Syn. typ 1 diabetes.Perifera nerverTyp 2-diabetes: En form av diabetes som kännetecknas av förmåga att fortleva utan ketoacidos med utebliven insulinbehandling. Debuten kommer långsamt, och patienterna visar ofta en tendens till fetma. Syn. typ 2 diabetes.PolyneuropatierRodaninHereditary Sensory and Motor NeuropathyAldehydreduktas: Ett enzym som reversibelt katalyserar oxidation av en aldos till en alditol. Det har specificitet för många aldoser. EC 1.1.1.21.Autonoma nervsystemets sjukdomar: Sjukdomar i de sympatiska och parasympatiska grenarna av det autonoma nervsystemet. Funktionsstörningar kan hänga samman med sjukdomar i hypotalamus, hjärnstammen, ryggmärgen eller det perifera nervsy stemet.Diabetiska kärlsjukdomar: Kärlsjukdomar som har samband med diabetes mellitus.Ganglier, spinala: Känselnervknutor på de bakre ryggmärgsrötterna inne i ryggkotpelaren. Ryggradens ganglieceller är pseudounipolära. En enda primär gren förgrenas i ett perifert utskott som förmedlar känselimpulser från omgivningen och en central gren som leder dessa impulser vidare till ryggmärgen eller hjärnan.Fotsår: Sår i huden på foten, ofta åtföljt av inflammation. Såret kan infekteras eller leda till nekros och förknippas ofta med diabetes eller spetälska.NervtrådarRåttor, inavlade BBSorbitolHereditary Sensory and Autonomic Neuropathies: En grupp ärftliga sjukdomar, kännetecknade av nedbrytning av dorsala nervrötter och autonoma ganglieceller, samt kliniskt av känselbortfall och bristande autonoma funktioner. Det finns fem typer. Typ I uppvisar autosomalt dominant ärftlighet och distal känselpåverkan. Typ II är autosomal, med både distalt och proximalt känselbortfall. Typ III är familiär dysautonomi. Typ IV har drag av smärtokänslighet, värmeintolerans och psykisk störning. Typ V kännetecknas av selektivt bortfall av smärtförnimmelse, men med bibehållen berörings- och vibrationskänsla.PeronealnervFot: Den yttersta delen av de nedre extremiteterna (benen) hos ryggradsdjur, bestående av tarsus (ankeln), metatarsus (mellanfoten), falangerna (tåbenen) och mjukvävnaderna kring dessa.Blodsocker: Glukos - den sockerart genom vilken kolhydrater transporteras med blodet, uppgår normalt till en halt av 3,5-5,6 mmol/l. Vid onormalt låg koncentration föreligger hypoglycemi, vid onormalt höga halter hyperglycemi. Syn. dextros; druvsocker.Opticusneuropatier, ischemiskaSkenbensnervHyperglykemi: Onormalt höga blodsockernivåer (ungefär 70-150 mg/100 ml plasma).Diagnostiska tekniker, neurologiska: Metoder och rutiner för diagnostisering av sjukdomar i det centrala och perifera nervsystemet eller demonstration av nervsystemets funktioner eller funktionsbrister.Elektrodiagnos: Diagnos av sjukdomstillstånd genom mätning av den naturliga elektriska aktiviteten i vävnader eller organ, eller mätning av reaktionen hos vävnder vid elektrisk retning.TioktacidNervsmärtaSensoriska receptorcellerHyperalgesi: Stegrad smärtupplevelse vid smärtpåverkan till följd av skador på vävnad innehållande nociceptorer eller skadad perifer nerv. Hyperalgesin kan uppträda såväl i skadeområdet (primär hyperalgesi) som i omgivande, oskadad vävnad (sekundär hyperalgesi).SmärtanalysMagnetfältsterapiDiabetes: En heterogen grupp av sjukdomstillstånd med glukosintolerans som gemensam nämnare.SmärtaCyklohexankarboxylsyrorRåttor, Sprague-DawleySensoriska trösklarHemoglobin A, glykosylerat: Underordnade hemoglobinkomponenter av humana röda blodkroppar, benämnda A1a, A1b och A1c. Hemoglobin A1c är viktigast, då dess sockerdel består av glukos med kovalent bindning till betakedjans yttersta aminosyra. Eftersom normala glykohemoglobinkoncentrationer är oberoende av iakttagna blodsockervariationer under en tre-fyraveckorsperiod, så är koncentrationen av glykosylerat hemoglobin en pålitligare indikator för den genomsnittliga blodsockerhalten över en längre period.Diabeteskomplikationer: Sjukdomstillstånd och sjukdomsförlopp som tillstöter vid diabetes mellitus. Pga den bristande blodsockerregleringen hos diabetespatienter kan sjukliga processer uppstå i ett flertal vävnader och organ, inkl. ögon, njurar, blodkärl och nervvävnad.VibrationAcetylkarnitin: En ättiksyraester av karnitin som möjliggör transport av acetyl-CoAin i mitokondriematrisen hos däggdjur vid oxidationen av fettsyror.Graviditet hos diabetiker: Graviditet hos kvinnor med tidigare fastställd diabetes. Hit räknas inte symtomatisk diabetes eller nedsatt glukostolerans inducerade av graviditeten, och som går tillbaka vid graviditetens slut.Dioscorea: Växtsläkte med stärkelserika, ätliga rotknölar, vild jams(rot), en typ av sötpotatis (D. batatas el. Ipomoea batatas). Plantorna odlas både som prydnadsväxt och som födoväxt, ibland även som medicinalväxt (bl a för växtens kramplösande egenskaper). De kan innehålla giftet dioskorin, som dock bryts ned vid kokning.SchwanncellerNeurologiska undersökningarFörnimmelseSomatosensoriska störningarNervcellsutskott: Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.UlnarisneuropatiCharcot-Marie-Tooths sjukdom: En ärftlig, autosomalt dominant (kromosom 17) motorisk och sensorisk nervsjukdom, kännetecknad av fortskridande förlust av muskelreflexer och muskelförtvining i benen. Debuten sker vanligen i perioden mellan tonåren och fyrtioårsåldern. Sjukdomen indelas i två undertyper, hereditär motorisk och sensorisk neuropati (HMSN) typ I och II. HMSN I är förenad med onormala nervsignalshastigheter och nervh ypertrofi, vilka inte iakttas i HMSN II. Syn. Charcot-Marie-Tooths muskelatrofi.Insulin: Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.ThermosensingNervtrådar, myeliniseradeImidazolidiner: Föreningar baserade på reducerade imidazoliner utan dubbelbindningar i ringen.Amitriptylin: 3-(10,11-dihydro-5H-dibenso(a,d)cyklohepten-5-yliden)-N,N-dimetyl-1-propanamin. Ett tricykliskt antidepressivt medel med antikolinerga och sedativa egenskaper. Det hindrar återupptaget av norepinefrin och serotonin vid nervändarna och används särskilt vid behandling av endogen depression.TiofenerSmärtstillande medel: Medel som lindrar smärta utan att orsaka medvetslöshet.Hud: Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).Råttor, WistarAlkoholneuropati: Skador på det perifera nervsystemet (inklusive det autonoma nervsystemets perifera delar) förknippade med kronisk förtäring av alkohol. Skadorna kan vara orsakade av alkoholen i sig eller av näringsbr ist till följd av missbruket.Nerver, inåtledandeMotorneuron: Nervceller som aktiverar muskelceller.Aminer: En grupp föreningar erhållna ur ammoniak genom utbyte av väte mot organiska radikaler.Sjukdomsmodeller, djur: Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.Neuromuskulär förbindelse-sjukdomarHypoglykemiska medel: Medel som sänker blodets glukoshalt.Utåtvändhet (Psykologi): Beteckning på ett personlighetstillstånd av utåtriktad uppmärksamhet.TrimetafanNormalvärdenOskarp logik: Logik som istället för exakta värden utgår från ungefärliga, kvantitativa värden, baserade på lingvistisk tvetydighet i såväl naturligt som artificiellt eller syntetiskt språk. Vanliga variabler är t ex bra, dålig, ung, och bestämningar som mer, mindre och mycket. Sådana kan ingå i vaga utsagor i en specifik problemställning. Oskarp logik har en nyckelroll i många medicinska och tekniska expertsystem.Kroppsvikt: En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.Femurneuropati: Sjukdomar som omfattar lårbensnerven. Lårbensnerven kan skadas pga ischemi ( t ex i förbindelse med diabetesneuropatier), hoppressning, fysisk skada, kollagensjukdomar och andra sjukdomsförlopp. Kliniska drag är muskelsvaghet, oförmåga att böja höften och sträcka knäleden, quadricepsatrofi, nedsatt eller utebliven patellarreflex och nedsatt känsel på framsidan och mitten av låret.Oxidativ stressAutonoma nervsystemet: Den del av nervsystemet som reglerar de icke viljestyrda kroppsfunktionerna. Det utgörs av det sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet.Optikusatrofi, ärftlig, LeberDiabetic CardiomyopathiesSynnervssjukdomarGlukos: Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.Medianneuropati: Sjukdomstillstånd i mediannerven, från armnervnätet till nervänden i handen. Kliniska tecken är svaghet i handleds- och fingerböjning, underarmsvridning, tenar abduktion, känselbortfall i handflatan, de tre första fingrarna och ringfingrets radialdel. Armbågen är en vanlig plats för skada, där nerven passerar genom pronatormuskelns två fästen (pronatorsyndromet) och karpaltunneln (karpaltunnelsyndromet).Laserdopplerflödesmätning: En metod för icke-invasiv, kontinuerlig mätning av mikrocirkulation. Tekniken bygger på Dopplereffektvärden av slumpmässigt spritt lågenergilaserljus från statiska strukturer och vävnadspartiklar i rörelse.Amyloidneuropatier: Rubbningar i det perifera nervsystemet pga amyloidansamling. De kan bero på såväl icke-ärftlig som ärftlig amyloidos. De flesta fall av de familjära formerna beror på specifika mutationer i prealbumin genen.TidsfaktorerInositol: En isomer av glukos som betraktats som ett B-vitamin, trots att det är oklart om det är ett vitamin, och att något bristtillstånd aldrig påvisats hos människa. Inositolfosfolipider är viktiga länkar i signalöverföring.Elektromyografi: Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.Kalciumkanaler, T-typ: En heterogen grupp av kalciumkanaler, som aktiveras av transient eller låg spänning. De finns i membranen hos hjärtmuskelceller, sinusknuten och Purkinjeceller i hjärtat och det centrala nervsystemet.Möss, inavlade C57BLNervdegenerationNeurofilamentproteinerVävnadsprov: Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.TiazolidinerSmärtreceptorerNa-K-ATPasOptikusatrofier, ärftligaBehandlingsresultat