Daptomycin
Ett antibiotikum av lipopeptidtyp som hämmar grampositiva bakterier.
Vankomycin
Vancomycin är ett starkt antibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, särskilt sådana som är resistenta mot andra typer av antibiotika. Det är vanligtvis administrerat intravenöst och agerar genom att inhibera bildningen av bakteriens cellvägg. Vancomycin används ofta för behandling av infektioner orsakade av methicillin-resistenta Staphylococcus aureus (MRSA) och vancomycin-resistanta enterokocker (VRE).
Antibakteriella medel
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
Mikrobiologisk resistensbestämning
Staphylococcus aureus
Staphylococcus aureus är en grampositiv, sfärisk (koagulasnegativ) bakterie som förekommer hos många däggdjur, inklusive människor. Den kan kolonisera olika kroppsregioner, särskilt hud och slemhukar, utan att orsaka sjukdom. Men S. aureus kan även vara patogen och orsaka en rad infektionssjukdomar, från lokala infektioner som impetigo, abscesser och celullit till systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis), endokardit, lunginflammation (pneumonia) och osteomyelit. Vissa S. aureus-stammar är multiresistenta mot antibiotika, vilket gör dem svåra att behandla.
Endokardit, bakteriell
Bakteriell Endokardit är en infektion som orsakas av bakterier som penetrerar hjärtklaffarnas och/eller hjärtkammarens endokardium, det inre skiktet av hjärtats muskulatur. Den kan leda till allvarliga komplikationer såsom hjärtsvikt, stroke eller död om den inte behandlas adekvat med antibiotika och i vissa fall kirurgi.
Bakteriella infektioner, grampositiva
Stafylokockinfektioner
Stafylokockinfektioner är infektioner orsakade av stafylokocker, en typ av bakterier som normalt förekommer på hud och slemhinnor hos många människor utan att orsaka några symptom. Dock kan vissa stafylokockstammar vara patogena och orsaka en rad olika infektioner, som hudinfektioner (exempelvis impetigo och fibrom), luftvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och infektioner i djupare vävnader eller kirurgiska sår. Den vanligaste patogena stafylokockarten är Staphylococcus aureus, inklusive meticillinresistenta S. aureus (MRSA).
Meticillinresistent Staphylococcus aureus
Meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA) är en bakteriestam som orsakar infektioner och är resistent mot meticillin och andra betalaktamantibiotika, inklusive oxacillin. MRSA kan vara svår att behandla på grund av dess resistens och kan orsaka allvarliga komplikationer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar eller vid infektioner i djupare vävnader.
Vankomycinresistens
"Vankomycinresistens" refererer til bakteriers evne til at modstå virkningen af antibiotikumet vancomycin, som normalt er aktivt mod grampositive bakterier. Dette kan opstå på grund af genetiske mutationer eller aquisitionen af resistensgener, der resulterer i ændringer i bakteriens cellevæg, hvilket reducerer vancomycins evne til at binde sig til og inaktivere bakterien. Vankomycinresistens er en besværlig medicinsk udfordring, da det begrænser effektiviteten af en vigtig antibiotisk behandling mod alvorlige infektioner, herunder hudinfektioner, lungebetændelse og blodforgiftning.
Acetamider
Oxazolidinoner
Oxazolidinoner är en grupp av syntetiska antibiotika som är aktiva mot flertal stammar av grampositiva bakterier, inklusive meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA). De har en unik mekanism av verkan genom att hämma proteinsyntesen i bakterierna. Linazolid och tedizolid är två exempel på antibiotika som tillhör oxazolidinongruppen.
Enterococcus
Grampositiva bakterier
Meticillinresistens
Enterococcus faecium
En art grampositiva kulbakterier som ingår i tarmkanalens normalflora. Till skillnad från Enterococcus faecalis kan denna art framkalla en alfa-hemolytisk reaction på blodagar och saknar förmåga att utnyttja pyrodruvsyra som energikälla.
Enterococcus faecalis
Bakteriemi
Gentamiciner
Läkemedelsresistens, bakteriell
Nafcillin
Nafcillin är ett beta-laktam antibiotikum som tillhör gruppen oxacilliner och används främst för behandling av infektioner orsakade av grampositiva bakterier, såsom stafylokocker, som är resistenta mot andra beta-laktam antibiotika. Det är vanligtvis reserverat för behandling av allvarliga infektioner, såsom skelett- och ledinfektioner, endokardit (hjärtklaffsinfektion) och sepsis (allmän blodförgiftning). Nafcillin ges vanligen som intravenös injektion eller infusion.
Teikoplanin
Teicoplanin är ett antibiotikum som tillhör gruppen glykopeptider och används främst för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, såsom stafylokocker och enterokocker. Teicoplanin verkar genom att hämma bildningen av bakteriens cellvägg.
Staphylococcus epidermidis
'Staphylococcus epidermidis' är en grampositiv, koagulase-negativ kockbacill som naturligt förekommer på huden och slemhinnor hos människor och djur. Den är en vanlig orsak till opportunistiska infektioner, särskilt vid medfödda eller skadegjorda hjärtklaffar, intratekala katetrar och andra medicinska enheter som är placerade inuti kroppen.
Mikrobial livsduglighet
Minocyklin
En tetracyklinanalog, med en 7-dimetylamingrupp, men utan 5-metyl- och hydroxylgrupperna. Den är effektiv mot tetracyklinresistenta stafylokockinfektioner.
Rifampin
Rifampin, även känt som rifampicin, är ett antibiotikum som tillhör gruppen rifamyciner. Det används vanligen för att behandla olika typer av infektioner orsakade av bakterier, såsom tuberkulos och stafylokocker. Rifampin fungerar genom att stoppa bakteriens förmåga att producera ett protein som behövs för att överleva och multiplicera sig. Det bör dock inte användas ensamt utan kombineras ofta med andra antibiotika för att förhindra resistensutveckling hos bakterierna.
Mikroorganismer, antal
Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.
Staphylococcus hominis
"Staphylococcus hominis" är en art av grampositiva, kokusbildande bakterier som normalt förekommer på huden hos människor och är en del av den normala hudfloran. Denna bakterie anses vanligtvis vara en kommensal, vilket betyder att den lever i symbios med värden utan att orsaka skada. Emellertid kan S. hominis under vissa omständigheter orsaka infektioner, särskilt hos immunosupprimierade individer eller vid invasiva ingrepp.
Aminoacyltransferaser
Mjukdelsinfektioner
Infektioner i vävnad som inte tillhör skelettet, dvs ben, ledband, brosk och fibervävnad. Begreppet brukar avse hud- och mjukdelsinfektioner, och underhudsvävnad och muskelvävnad omfattas vanligtvis. De avgörande faktorerna vid anaeroba infektioner är vävnadsskada, ischemi och kirurgiska ingrepp. Bakterierna kommer ofta från tarm- eller munfloran, särskilt när det gäller sårskador förknippade med tarmkirurgi, trycksår och bett.
Streptococcus anginosus
'Streptococcus anginosus' är en gram-positiv, kapsellös bakterie som tillhör β-hemolysinproducerande Lancefieldgrupp Streptokocker och är en del av den viridansgruppen streptokocker. Den kan orsaka en varierad klinisk bild, från odontogen (tandrelaterad) infektioner till invasiva systemiska infektioner som abscesser, endokardit, meningit och sepsis, särskilt hos immunosupprimereda individer.
Stafylokockhudinfektioner
Stafylokockhinfectoner är infektioner orsakade av stafylokocker, en typ av bakterier som främst lever på huden och slemhinnor hos människor. Infektionerna kan variera från milda, ytliga hudinfektioner som impetigo till allvarligare, systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis) eller lunginflammation (pneumonia), särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. De kan även orsaka abscesser, infektioner i sår och andra allvarliga komplikationer om de tränger djupare in i kroppen.