Cytoskelett: Det nätverk av trådar, kanaler och bryggor som ger cytoplasman form, stadga och organisation.Actin CytoskeletonAktiner: Trådliknande proteiner som utgör huvuddelen av muskelfibrernas tunna trådar. Trådarna (också benämnda filamentöst - eller F-aktin) kan sönderdelas i globulära underenheter (G-aktin) bestående av en e nda polypeptid, 375 aminosyror lång. I samverkan med myosin ansvarar aktin för musklernas sammandragning och avslappning.Mikrofilamentproteiner: Fibertrådar som främst består av aktin och som finns i cytoplasman i nästan alla celler. De är ofta associerade med mikrotubuli (mikrorör) och spelar möjligen en roll i cellskelettfunktionen och/eller för rörelse hos cellen eller dess organeller.Cytokalasin D: En svampmetabolit som blockerar cytoplasmadelning genom att hämma bildningen av sammandragningstrådar, vilket leder till uppkomst av celler med flera kärnor, reversibelt hämmande av cellrörelse och utlösande av cellextrusion. Andra effekter som rapporterats är hämmande av aktinpolymerisering, DNA-syntes, spermierörlighet, glukostransport, sköldkörtelutsöndring och frisläppande av växthormon.Cytoskelettproteiner: Huvudbeståndsdelen av cytoskelettet i eukaryota cellers cytoplasma. De bildar ett flexibelt ramverk i cellen, utgör stöd för organeller och andra cellulära "organ", och utgör en viktig länk i det intracellulära kommunikationssystemet.TiazolidinerMikrotubuli: Smala, cylindriska trådstrukturer i cellskelettet hos växt- och djurceller. De består av proteinet tubulin och påverkas av tubulinmodulatorer.Bicykliska föreningar, heterocykliska: En klass mättade föreningar bestående av endast två ringar med två eller fler gemensamma atomer och åtminstone en heteroring, och som får sitt namn efter en öppen kolvätekedja med samma totalantal ato mer.rho GTP-bindande proteinerCellvidhäftning: Cellers förmåga att fästa vid ytor eller andra celler. Syn. celladhesion.Cellpolaritet: Orientering av intracellulära strukturer i förhållande till plasmamembranets apikala (polära) och laterala (sido-)områden. I polariserade celler måste proteiner ledas från Golgiapparaten till rätt dom än, eftersom täta kontaktytor hindrar proteiner från att vandra mellan de två områdena.FaloidinFluorescensmikroskopi: Mikroskopering av prov färgade med fluorescent färgämne (vanligen fluoresceinisotiocyanat) eller av naturligt fluorescerande material, vilka avger ljus vid belysning med UV- eller blått ljus. Vid immunfluorescensmikroskopi utnyttjas antikroppar märkta med fluorescent färg.cdc42 GTP-bindande protein: En medlem i Rho-familjen av monomeriska GTP-bindande proteiner. Den är förenad med ett varierande spektrum av cellulära funktioner, bl a cellskelettförändringar, filopodiebildning och transport genom golgiapparaten. EC 3.6.1.-.TubulinCellrörelse: Cellers förflyttning från en plats till en annan.StressfibrerPseudopodiaSignalomvandlingCellform: Cellers yttre fysiska kvaliteter eller utseende.rhoA GTP-bindande proteinerCeller, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Depsipeptider: Föreningar bestående av kedjor av växelvis aminosyror och karboxylsyror via ester- och amidkopplingar. De är vanligtvis cykliska.Cellmembran: Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.Intermediära filament: Cytoplasmatrådar som i diameterstorlek (ca 10 nm) befinner sig mellan mikrofilament och mikrotubuli. De kan vara sammansatta av en rad olika proteiner och bilda en ring kring cellkärnan.ProteinbindningVinkulinKontraktila proteiner: Proteiner som deltar i sammandragningsprocesser. De omfattas av muskelproteiner och proteiner i andra celler och vävnader. Den senare typen deltar i begränsade sammandragningsprocesser i cytoplasman, i cellrörelse och i cellanhopningsfenomen.Kolkicin: En viktig alkaloid från Colchicum autumnale L. och andra växter av släktet tidlösor (Colchicum). Den används terapeutiskt främst för behandling av gikt, men har även använts för behandling av familjär medelhavsfeber.ADF-proteinerMembranproteiner: Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.rac1 GTP-bindande proteinerFokala vidhäftningar: Förankringsställen mellan celler och ett icke-cellulära substrat. De består av speciella områden på plasmamembranet, där knippen av mikrofilament slutar och fäster vid transmembranlänkningar, integriner, vilka i sin tur med sina extracellulära domäner förenas med yttre matrisproteiner.Fosforylering: Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.Aktinin: En proteinfaktor som reglerar längden av R-aktin. Kemiskt liknar den aktin, men skiljer sig immunokemiskt.Konfokal mikroskopi: En ljusmikroskopteknik där endast en punkt belyses och undersöks åt gången. En bild byggs upp genom att objektet skannas punkt för punkt. Ljuskällan kan vara av konventionell typ, eller laser eller UV-ljus.FilaminsMolekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.CellinjeSpektrinCytokalasiner: En grupp svampmetaboliter som påverkar rörligheten hos polymorfonukleära leukocyter.Cytokalasin BAminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.rac GTP-bindande proteinerrho-Associated KinasesModeller, biologiska: Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djurImmunfluorescensteknik: Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.ProteintransportCellstorlek: Cellers volym eller ytmått.Kortaktin: Ett mikrofilamentprotein som samverkar med F-aktin och reglerar sammansättning och organisation av kortikalt aktin. Det är även en SH3-domän med fosfoprotein, och det förmedlar signalöverföring baserad på tyrosinfosforylering via protoonkogenprotein PP60(C-SRC).TalinNukleinsyrasynteshämmareOktoxynolProteinstruktur, tertiärLIM-kinaserFosfoproteinerNokodazolBärarproteiner: Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.Kadheriner: En grupp funktionellt likaratade glykoproteiner som ansvarar för den kalciumberoende cell-till-cell-vidhäftningen. De delas in i underklasserna E-, P- och N-kadheriner, med distinkt immunologisk speci ficitet och fördelning i vävnaderna. De åstadkommer celladhesion via en homofil mekanism. Dessa föreningar har betydelse för uppbyggnaden av vävnader och hela kroppen.Rekombinanta fusionsproteinerCellyteutskott: Specialiserade cellstrukturer som tänjer ut cellhöljet och skjuter ut från cellytan.Mutation: Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.Elektronmikroskopi: Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.Wiskott-Aldrich Syndrome ProteinIntercellulära förbindelser: Direktkontakt mellan en cell och en granncell. I de flesta fall är denna kontaktpunkt för liten för att ses i ljusmikroskop, men de kan synliggöras med hjälp av konventionell eller kryoelektronmikroskopi, som visar att den aktiva cellmembranen, den underliggande cytoplasman och det gemensamma extracellulära utrymmet är högt specialiserade.VimentinPaxillinMekanotransduktion, cellulär: Omvandling av mekaniska stimuli till kemisk reaktion i celler. Processen kan äga rum i såväl celler specialiserade i att överföra mekanisk retning, som t ex mekanoreceptorer, som parenkymceller, som inte primärt är mekanosensoriska.Myosin typ IIGrönfluorescerande proteiner: Analoger och derivat av det grönfluorescerande proteinet från Aequorea victoria, vilka avger ljus (fluorescens) vid bestrålning med UV-ljus. De används i rapportgener i samband med genetisk teknik. Ett antal mutanter som avger ljus i andra färger eller är pH-känsliga har framställts.AlfakateninAdherenspunkter: Anslutningspunkter, där cellskeletten till celler, gränsande till varandra, är sammankopplade. De utgörs av specialiserade områden på plasmahöljet, där buntar av mikrofilament fäster vid höljet genom transmembranlänkningsenheter, cadheriner, som i sin tur genom sina ytterstrukturer fäster vid angränsande cellers cadheriner. I cellskikt bildar de adhesionsband som helt omger cellerna.MyosinerEndocytos: Cellers upptag av extracellulära ämnen i membranbundna vakuoler eller mikroblåsor. Endosomer spelar en central roll för endocytos.Cytoplasma: Den del av cellen som innehåller cytosolen och andra strukturer än cellkärnan, mitokondrierna och större vakuoler.Gelsolin: Ett 90-kD-protein från makrofager som delar aktintrådar och bildar en hätta på den nybildade trådänden. Gelsolin aktiveras av kalciumjoner och deltar i byggandet och nedbrytningen av aktin, varvid vissa cellers rörlighet ökas.Mikrotubulusassocierade proteiner: Proteiner med hög molekylvikt som förekommer i cytoskelettets mikrotubuli. Under vissa förhållanden krävs de för hopsättningen av tubulin med mikrotubuli och för stabilisering av mikrotubulistrukturerna.Integriner: En familj transmembranglykoproteiner bestående av icke-kovalenta heterodimerer. De samverkar med en rad olika ligander, som t ex proteiner i den extracellulära matrisen, komplement och andra celler, medan deras intracellulära domäner samverkar med cellskelettet. Integrinerna utgörs av åtminstone tre identifierade familjer, cytoadhesinreceptorer, leukocytadhesionsreceptorer, och sena antigenreceptorer. Varje familj har en gemensam betaunderenhet (se beta-integrinkedjor), förenad med en eller fler distinkta alfaunderenheter (alfa-integrinkedjor). Dessa receptorer medverkar i cell-matrixadhesion och cell-celladhesion i många fysiologiskt viktiga förlopp, inklusive embryonal utveckling, hemostas, trombos, sårläkning, i immuna såväl som icke immuna försvarsmekanismer, samt i onkogen omvandling.Epitelceller: Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.TransfektionMekanisk påfrestning: Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.Aktomyosin: Ett proteinkomplex av aktin och myosin i musklerna. Det är den huvudsakliga sammandragningssubstansen.GTPas-aktiverande proteiner: Proteiner som aktiverar GTPas hos specifika GTP-bindande proteiner.Adaptorproteiner, signalöverförandeGuaninnukleotidutbytesfaktorer: Proteinfaktorer som verkar för utbyte av GTP mot GDP bundet till GTP-bindande proteiner.TiazolerFibroblaster: Bindvävsceller som utsöndrar en extracellulär massa rik på kollagen och andra makromolekyler.ProfilinerCelladhesionsmolekyler: Ytmolykyler, vanligen glykoproteiner, som bidrar till att celler kan fästa vid andra celler. Till deras funktioner hör sammanfogning och sammankoppling av olika vertebratsystem, upprätthållande av väv nadsintegration, sårläkning, morfogena rörelser, cellförflyttning och metastasering.Ankyriner: En familj cellproteiner som förbinder cellmembranet med cytoskelettet.Videomikroskopi: En mikroskopiteknik där tv-kameror används för att öka ljusstyrkan i annars för mörka, förstorade bilder. Tekniken är vanlig inom telepatologi.TubulinmodulatorerDestrinGTP-fosfohydrolaser: Enzymer som hydrolyserar GTP till GDP. EC 3.6.5.1.Two-Hybrid System TechniquesMikrotubulusorganiserande center: En amorf, elektrontät massa i cytoplasman, från vilken mikrotubuluspolymeriseringen börjar. Pericentriolområdet i centrosomen som omger centriolerna är ett exempel.Dictyostelium: Ett släkte protozoer som tidigare även betraktades som en svampart. Den naturliga hemvisten är skogens förmultnande löv, där protozoerna livnär sig på bakterier. D. discoideum är den mest välkända arten och används i stor utsträckning i biomedicinsk forskning.PolymerizationCOS-celler: Cellinje från den afrikanska grönapan som används för transfektion och kloning.Blotting, Western: Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.NervvävnadsproteinerExtracellulär matrix: Nätverksliknande ämne i det extracellulära utrymmet och i förbindelse med cellytans basalmembran. Det främjar cellförökningen och erbjuder en stödstruktur för celler och lysat i odlingsskålar.Arp2-3-komplexGTP-bindande proteiner: Reglerproteiner som verkar som molekylära omkopplare. De reglerar ett stort antal biologiska processer, inklusive receptorsignallering, intracellulära signalöverföringsvägar och proteinsyntes. Deras verkan kontrolleras av faktorer som styr deras förmåga att binda till och hydrolysera GTP till GDP.rhoB GTP-bindande proteiner3T3-celler: En cellinje som härstammar från fibroblaster från särade embryon av schweiziska möss. Linjen är ett värdefullt in vitro-värdsystem förtransformationsstudier av onkogena virus, eftersom 3T3-celler besi tter hög känslighet för kontaktinhibition.Drosophilaproteiner: Proteiner från insektarter tillhörande släktet Drosophila (bananfluga, fruktfluga). Särskilt proteiner från den mest välundersökta Drosophilaarten, Drosophila melanogaster, tilldrar sig stort intresse när det gäller forskning inom morfogenes och utveckling.Protein-serin-treoninkinaserp21-Activated KinasesProtein-tyrosinkinaserSulfanilamiderIntracellulära signalpeptider och -proteiner: Proteiner och peptider som deltar i signalöverföringen inuti cellen. Dessa omfattar peptider och proteiner som reglerar transkriptionsfaktorernas verksamhet och cellulära förlopp till följd av svar på signaler från cellytereceptorer. De intracellulära signalpeptiderna och -proteinerna kan utgöra en del av en enzymatisk signalkaskad, eller verka genom att binda till och modifiera verkan av andra signalfaktorer.Rengöringsmedel: Medel för kemisk rengöring, vanligtvis bestående av långkedjade alifatiska baser eller syror, vilka utövar sina rengörande (fettlösande) och antimikrobiella effekter genom ytverkan som hänger samman med medlens såväl hydrofila som hydrofoba egenskaper. Syn. detergentia.Focal Adhesion Protein-Tyrosine KinasesEnzymaktivering: Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.Membranmikrodomäner: Cellmembrankomponenter som är olösliga i detergentia. De är rika på sfingolipider och kolesterol och klungar ihop sig med glykosyl-fosfatidylinositolförankrade proteiner.Sekvenshomologi, aminosyraACTR2-proteinFosfatidylinositol-4,5-difosfat: En fosfoinositid som finns i alla eukaryota celler, särskilt i plasmamembranet. Den utgör det viktigaste substratet för receptorstimulerat fosfoinositidas C, med påföljande bildning av inositol 1,4,5-trifosfat och diacylglycerol, och förmodligen även för receptorstimulerat inositolfosfolipid 3-kinas.Kalcium: Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.p125FAK-proteinLuminiscerande proteiner: Proteiner som är delaktiga i ljusalstringsfenomen hos livsformer, vari ingår bl a enzymatiska och icke-enzymatiska system, med eller utan närvaro av syre eller kofaktorer.Morfogenes: Utvecklingen av anatomiska strukturer i formandet av en- eller flercelliga organismer. Morfogenesen leder till formförändringar av en del av, delar av eller hela organismen.Kofilin 1Hornämnen: En klass fibrösa proteiner eller skleroproteiner av betydelse både som strukturproteiner och för studiet av proteinsammansättning. Denna proteintyp utgör huvudbeståndsdelen av epidermis, hår, naglar, hornvävnad och den organiska grundmassan i tandemalj. Två huvudformer har beskrivits: alfakeratin, vars peptidstomme bildar en alfahelix (högerspiral), och betakeratin, vars stomme har en sicksack- eller veckad struktur.ProteinisoformerHela-celler: Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.Immunprecipitation: Hopklumpning av lösliga antigen och antikroppar, ensamma eller med antikroppsbindningsfaktorer som anti-antikroppar eller stafylokockprotein A, till komplex som är stora nog att fällas ut ur lösning.Saccharomyces cerevisiaeBlodplättar: Trombocyter. Kärnfria, små och skivformiga celler som bildas i megakaryocyterna och finns i blodet hos alla däggdjur. De är av betydelse för blodets koagulation.Biologisk transport: Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.TyrosinWiskott-Aldrich Syndrome Protein FamilyNeurofilamentproteinerWiskott-Aldrich Syndrome Protein, NeuronalACTR3-proteinAxonkäglor: Uppsvällningar i de växande ändarna på nervcellsaxoner och -dendriter. De är av avgörande betydelse för nervutvecklingen tack vare sin framträngningsförmåga och sin synapsbildande funktion.Bindningsplatser: De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.Fenotyp: Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.Immunoblot: Immunologisk metod för påvisande eller kvantifiering av immunreaktiva ämnen. PlektinSaccharomyces cerevisiae ProteinsProteinerTidsfaktorerNIH.3T3-cellersrc-domänerKalmodulinbindande proteiner: Proteiner med förmåga att binda Kalmodulin. De finns i många vävnader och uppvisar en rad olika funktioner, inklusive F-aktinkorskoppling och blockering av cykliska nukleotidfosfodiesteraser, kalcium- och magnesium-ATPaser.cdc42 GTP-bindande protein, Saccharomyces cerevisiae: En medlem i Rho-familjen av monomeriska GTP-bindande proteiner som påträffas hos Saccharomyces cerevisiae. Den har en morfologisk roll i cellcykeln. EC 3.6.1.-.TumörcellinjeImmunhistokemi: Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.Nervcellsutskott: Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.Actin Capping ProteinsIntermediära filamentproteiner: Filament (trådar) med en diameter av 7-11 nm som finns i cytoplasman i alla celler. Många specifika proteiner tillhör denna grupp, t ex desmin, vimentin, prekeratin, dekamin, skeletin, neurofilin, nervfilamentprotein och surt, glialt fibrillärt protein.RNA-interferensSubcellulära fraktionerFibronektiner: Glykoproteiner som finns på cellytor, särskilt i fibrillära strukturer. Proteinerna går förlorade eller reduceras när cellerna påverkas av virus eller kemiska ämnen. De är mycket känsliga för proteolys och utgör substrat för aktiverad koagulationsfaktor VIII. De former som förekommer i plasma kallas köldolösliga globuliner.Cellkärna: En i den eukaryota cellen belägen, höljeomgiven kropp, som innehåller kromosomer och en eller flera nukleoler. Höljet består av ett dubbelmembran, genomsatt av ett antal porer. Det yttre membranet öve rgår i det endoplasmatiska nätverket. Det kan finnas mer än en kärna i en cell.Fluorescens efter ljusblekning: En metod för att studera membranproteiners och lipiders sidorörelser. Ett litet område på ett cellmembran bleks med en laserstråle, och den tid det tar för oblekta, fluorescensmärkta proteiner att vandra tillbaka till det blekta området är ett mått på cellmembranets fluiditet. Utifrån dessa mätningar kan ett proteins eller en lipids diffusionskoefficient beräknas.NervcellerEnzymhämmareCellavdelning: Uppdelning av en cells inre pga de selektivt genomsläppliga membran som omger cellens olika beståndsdelar, som t ex mitokondrier, lysosomer osv.Neurofibromin 2Cytokines: Benämning på det biologiska förlopp som leder till delning av cytoplasman i en cell.Drosophila: Ett släkte små, tvåvingade flugor (bananfluga, fruktfluga) med ungefär 900 kända arter. Inga andra arter av organismer är så väl undersökta i genetiskt och cellbiologiskt hänseende som dessa.Embryo, icke-däggdjur: Embryon hos andra djurarter än däggdjur. För kycklingar används den specifika termen kycklingembryo.Svepelektronmikroskopi: Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.RNA, Small InterferingSvampproteiner: Alla proteiner som förekommer i svampar.Cytoplasmaströmning: Protoplasmans rörelse inuti en cell. Strömningsrörelsen tjänar som transportsystem för förflyttning av essentiella produkter inom cellen. I encelliga organismer, som t ex amöbor, är strömningen nödvändig för hela cellens rörelseförmåga.PodocyterPolymererTight Junctionssrc-kinaserCercopithecus aethiops: En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.CD29-antigener: Integrin-beta-1-kedjor uttryckta som heterodimerer icke-kovalent förbundna med specifika alfakedjor i CD49-familjen (CD49a-f). CD29 representeras på vilande och aktiverade leukocyter och är en cellmar kör för sena aktiveringsantigener.Myosin IIAPrecipitintesterMikrovilli: Ytterst tunna, luddliknande utskott från cellmembran som avsevärt utökar ytarean hos cellen.Exocytos: Utsöndring av cellulär materia från intracellulära, höljeförsedda blåsor genom sammansmälting av blåsorna med cellmembranet.Erytrocytmembran: Den halvgenomträngliga, yttre delen av den röda blodkroppen. Efter hemolys bildar membranet en "spökcell".Polyakrylamidgelelektrofores: En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.Elasticitet: Ett materials egenskap att kunna återta sin ursprungliga form efter distortion.Cricetinae: Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.Amider: Organiska föreningar med en -CO-NH2-radikal. Amider erhålls från syror genom ersättning av -OH med -NH2 och från ammoniak genom ersättning av H med en acylgrupp.Proteinkinas CBassekvens: Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.Celldelning: En cells förökning genom delning.Immunelektronmikroskopi: Undersökning i elektronmikroskop av prover som först färgats på immunocytokemisk väg. Tekniken används i stor utsträckning vid virologisk diagnostik som en del av mycket känsliga immunologiska tester.LIM Domain ProteinsBiopolymerer: Polymerer bildade i levande organismer, genom polypeptidbildning från aminosyror.Wiskott-Aldrichs syndromKinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.ZyxinMyosin typ IProtonkogenproteiner pp60(c-src)Immunfluorescensteknik, indirekt: En immunfluorescensteknik som används allmänt för påvisande av serumantikroppar och immunkomplex i kroppsvävnad och mikroorganismer i prov från patienter med infektionssjukdomar. Tekniken innebär framställning av antigen-antikroppskomplex, som märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar.Celldifferentiering: Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.ras GTPasaktiverande proteinerOrganellerDesmoplakiner