Ett formsläkte av Cyanobacteria (blågröna alger) i ordningen Nostocales som kännetecknas av tunna trikomer, cylindriska akineter och terminalt belägna heterocystor.

Ett formsläkte av planktoniska blågröna alger inom ordningen Nostocales.

Saxitoxin är ett starkt neurotoxin som produceras av vissa dinoflagellater och cyanobakterier. Det är den aktiva substansen bakom paralytisk skaldjursförgiftning (PSP), en allvarlig sjukdom orsakad av förgiftning genom att äta kontaminerade skaldjur, särskilt musslor och ostron. Saxitoxin verkar genom att blockera sodium-kanaler i nervceller, vilket stör nervimpulser och kan leda till muskelsvaghet, andningsproblem och i extrema fall dödsfall.

En undergrupp klorofyllbärande bakterier (blågröna alger) bestående av encelliga eller flercelliga organismer med förmåga att genom fotosyntes producera syre. Blågröna alger är de enda kända organismer som kan binda både koldioxid (under medverkan av ljus) och kväve. Cyanobakterierna betraktades tidigare som alger, men de saknar algernas typiska kärnor och kloroplaster, och jämförelser av nukleotidbaser från 16S och 5S-rRNA tyder på att cyanobakterierna fylogenetiskt har en plats ganska långt ned under de gramnegativa bakterierna.

Uracil är en av de nucleotider som förekommer i RNA, där det ersätter tymin som en beståndsdel i en del av RNA:s building block, ribonukleotider. Uracil är en pyrimidinbas och har en liknande struktur som tymin, men saknar en metylgrupp som tymin innehåller. Det spelar en viktig roll i kopiering och syntes av RNA under cellens normala funktioner.

Gifter som avges från marina växter eller djur. De omfattar specifika, definierade gifter som saknar egna termar, så som de från giftiga fiskar. Hit hör t ex clupeotoxin, pahutoxin, prymnesin och scombrotoxin.

Vatten med obetydliga salthalter, t ex åar och insjöar.

I vatten fritt svävande småorganismer med fotosyntes. Benämningen är inte taxonomisk och anger levnadssätt (energiomsätting och rörlighet) snarare än specifik typ av organism. De allra flesta arter är encelliga alger. Viktiga grupper är diatoméer, dinoflagellater, cyanobakterier (blågröna alger), grönalger, kockolitoforider, kryptomonader och kiselflagellater.

"Vattenmikrobiologi" är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroskopiska livsformer, såsom bakterier, archaea, alger, svampar och protozoer, i vattenmiljöer. Detta inkluderar såväl sötvatten som saltvatten, och kan omfatta studier av mikroorganismernas förekomst, aktivitet, interaktion med varandra och med miljön, samt deras roll i vattnets ekosystem och globala näringscykel. Vattenmikrobiologi har betydelse för att förstå och lösa problem relaterade till vattenkvalitet, hälsan hos vattenlevande organismer och människor, och klimatförändringar.