Betalaktamasresistent, halvsyntetiskt cefamycinantibiotikum.

En naturligt förekommande grupp av betalaktamantibiotika av cefalosporintyp med en 7-metoxigrupp och med förmåga att motstå betalaktamaser från grampositiva och gramnegativa organismer.

Gramnegativ bakterie i den lägre tarmkanalen hos människa och djur. Den är den vanligast förekommande anaeroba bakterien vid mjukdelsinfektioner hos människor.

En grupp bredspektrumantibiotika som först isolerades från Cephalosporium acremonium, en svamp i medelhavsområdet. De innehåller en betalaktamdel, tia-azabicyklo-oktenkarboxylsyra, även kallad 7-amino cefalosporansyra.

Ett halvsyntetiskt cefamycinantibiotikum som ges intravenöst eller intramuskulärt. Preparatet är motståndskraftigt mot många betalaktamaser och verksamt mot ett stort antal aeroba och anaeroba grampos itiva och gramnegativa mikroorganismer. Det har god effekt mot många typer av infektioner och har hittills inte visat några allvarliga bieffekter.

Ett antibiotikum av cefalosporintyp.

Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).

Ett halvsyntetiskt cefamycinantibiotikum med bred verkan mot såväl grampositiva som gramnegativa mikroorganismer. Det har god effekt vid många typer av infektioner och har hittills inte visat några al lvarliga bieffekter.

Ett betalaktam-antibiotikum av bredspektrumtyp som strukturellt liknar cefalosporiner, med undantag för substitutionen av en oxaazabicyklo-del för tiaazabicyklo-delen i vissa cefalosporiner. Det rekommenderas särskilt för meningiter, eftersom det passerar blod-hjärnbarriären, och för anaeroba infektioner.

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

Ett enzym som katalyserar hydrolys av cefalosporiner. Det produceras av vissa gramnegativa bakterier. Syn. penicillinas, betalaktamas. EC 3.5.2.6.

Betalaktamer är en grupp antibiotika som har en betalaktamring som del av sin kemiska struktur, vilket gör dem effektiva mot bakterier genom att störa deras förmåga att bilda cellväggar. Exempel på betalaktamaser inkluderar penicilliner, cefalosporiner, monobaktamer och carbapenemer.

Halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin med förlängd verkan, förmodligen till följd av betalaktamasresistens. Förekommer också i formen cefalosporinnafat.

Bakterier som kan överleva utan närvaro av syre.

Betalaktamer är en grupp av antibiotika som har förmågan att binde till och inaktivera penicillin-bindande protein (PBP) hos bakterier, vilket resulterar i att deras cellvägg inte kan bildas korrekt och ledar till celldöd. Exempel på betalaktamantibiotika inkluderar peniciller, cefalosporiner, karbapenemer och monobaktamer.

Ett släkte gramnegativa, anaeroba och stavformade bakterier. Dess medlemmar finns normalt i munhålan, luftvägarna, tarmarna och det urogenitala systemet hos människor, djur och insekter. Vissa arter k an vara patogena.

Oxacillin är ett antibiotikum som tillhör penicillinfamiljen och är aktivt mot grampositiva bakterier, inklusive stafylokocker som är resistenta mot meticillin (MRSA). Oxacillin ges vanligen intravenöst för behandling av allvarliga infektioner.

Ett halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin.

Halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin med en tetrazolyldel som är resistent mot betalaktamas. Det har rekommenderats mot isynnerhet Pseudomonasinfektioner.

Infektioner orsakade av bakterier tillhörande släktet Bacteroides.

En familj gramnegativa, fakultativt anaeroba, icke sporbildande stavbakterier. Bakterierna finns överallt. Några är saprofyter, andra växt- eller djurparasiter. Många arter är av stor ekonomisk betydelse pga sina sjukdomsalstrande effekter inom jordbruk och djurhållning.

Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Ett halvsyntetiskt cefalosporinantibiotikum som kan ges intravenöst eller som stolpiller. Preparatet är resistent mot många betalaktamaser och verksamt mot ett stort antal aeroba och anaeroba gramposi tiva och gramnegativa mikroorganismer. Det har få bieffekter och har rapporterats vara säkert och effektivt för behandling av äldre patienter och patienter med hematologiska störningar.

Ett antibakteriellt medel, som utgörs av en halvsyntetisk analag till linkomycin.

Probenecid är ett läkemedel som används för att behandla gikt (hyperurikemi) och förebygga njursten. Probenecid fungerar genom att minska nivåerna av urat i kroppen genom att hämma dess återupptag i urinvägarna, vilket underlättar dess utsöndring via urinen. Det används också ibland som en del av behandlingen för vissa infektionssjukdomar, då det kan öka koncentrationerna av vissa antibiotika i blodet genom att hämma deras utsöndring.

Halvsyntetiskt tienamycin med ett brett antibiotiskt verkningsspektrum mot gramnegativa och grampositiva aeroba och anaeroba bakterier, inkl. många multiresistenta stammar. Det är motståndskraftigt mot betalaktamaser. Kliniska studier har visat god effekt vid behandling av olika infektioner i kroppen. Effekten förstärks vid samtidig behandling med cilastatin, en njurdipeptidashämmare.

Cykliska amider som bildas ur aminokarboxylsyror genom förlust av vatten. Laktimer är enolformer av laktamer.

Ett släkte gramnegativa, gasproducerande stavbakterier som återfinns i människors och djurs avföring, i avlopp, jord, vatten och mejeriprodukter.

Infektioner orsakade av olika bakterier.

I en enda mening kan "premedicinering" definieras som den process där individen tar ett läkemedel eller en kombination av läkemedel med syfte att förbereda sig inför en medicinsk procedur eller operation. Detta görs ofta för att reducera rädsla, oro och smärta, samt för att skydda mot komplikationer under proceduren. Exempel på läkemedel som används i samband med premedicinering innefattar sedativa, analgetika och antibiotika.

Proteus är ett släkte av gramnegativa, encapsulerade, aeroba stavformiga bakterier som normalt förekommer i miljöer som jord, vatten och däggdjursmatrislor. Proteus spp. är kända för sin förmåga att bilda ugnar (svullnader) på agarplattor och producera enzymet ureas, vilket gör dem användbara i mikrobiologiska identifieringsprotokoll. Proteus inkluderar ett antal patogena arter som kan orsaka infektioner hos djur och människor, särskilt urinvägsinfektioner och blodförgiftning.

Ett släkte gramnegativa, fakultativt anaeroba, stavformade bakterier som uppträder enskilt eller grupperar sig parvis eller i korta kedjor. Bakterierna förekommer vanligtvis i tarmarna och är opportunistiska patogener som kan ge upphov till bakteriemi, lunginflammation, urinvägsinfektion och flera andra infektionstyper hos människa.

Gramnegativa, orörliga, kapslade och gasproducerande stavbakterier som är utbredda i naturen och förknippade med urinvägs- och luftvägsinfektioner hos människor.

Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.

Ett släkte gramnegativa, anaeroba, stavformade bakterier som finns i kroppshålor hos människor och andra djur. De bildar inte endosporer. Vissa arter är patogena och kan ge variga eller nekrotiska infektioner.

Ticarcillin är ett beta-laktamantibiotikum som tillhör gruppen karbapenemer. Det används vanligtvis för behandling av allvarliga infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, inklusive Pseudomonas aeruginosa. Ticarcillin har aktivitet mot en bred spektrum av bakterier och är ofta kombinerat med klavulansyra för att förhindra nedbrytning av antibiotikumet av beta-laktamasenzymer producerade av bakterier.

Ett nitroimidazol för behandling av amöbainfektioner, vaginit, trichomonasinfektioner, giardiasis, treponemainfektioner och infektioner med anaeroba bakterier. Medlet har även varit på tal som strålningssensibiliserande ämne för hypoxiska celler. Det antas på goda grunder ha karcinogena effekter.

Okänslighet hos bakterier för verkan av meticillin, ett halvsyntetiskt penicillinderivat.

Förmåga hos en organism att motstå verkan av cefalosporin.

Halvsyntetisk cefalosporinanalog av bredspektrumtyp som verkar genom att hämma bakteriemembransyntesen. Det uppnår höga serumnivåer och utsöndras snabbt med urinen.

Penicillin är ett beta-laktamantibiotikum som verkar bakteriedödande genom att inhibitera syntesen av bakteriens cellvägg. Det produceras naturligt av olika arter av svampen Penicillium och har varit en av de mest använda antibiotika sedan sin upptäckt på 1920-talet. Penicillin är verksamt mot grampositiva bakterier samt vissa gramnegativa bakterier och används för behandling av en rad infektioner, till exempel halsfluss, lunginflammation och hudinfektioner.

Formulärböcker för läkemedel som förskrivs på sjukhus.

Penicillansyra är ett antibiotiskt svampacid som produceras av många arter av Penicillium-svampar, inklusive den välkända Penicillium chrysogenum. Det var det första antibiotikumet att upptäckas och användas kliniskt, och har sedan dess räddat otaliga liv genom sin förmåga att inhibera tillväxten och döda många olika bakterier. Penicillansyran fungerar genom att störa bakteriens förmåga att bygga upp sin cellvägg, vilket leder till celldöd hos känsliga bakteriestammar.

Penicillin-binding proteiner (PBPs) är en grupp protein som förekommer naturligt i bakterier och är involverade i uppbyggandet av bakteriens cellvägg. Dessa protein har en speciell struktur som gör att de kan binda penicillin och andra betalaktamantibiotika, vilket stör deras funktion och orsakar bakteriens död. PBPs är därför viktiga mål för behandling med betalaktamantibiotika.

I en enkel medicinsk definition, är diskherni med eller utan nervutlövning (radikulopati), ett tillstånd där det trängs in material ifrån en intervertebral disk i den omgivande rymden. Detta kan orsaka smärta, kramper och/eller neurologiska symptom som beror på trycket från den deformerade disken på de närliggande nerverna. Diskextrusion är en svårare form av diskherni där en större del av diskmaterialet tränger ut i rymden och kan potentiellt leda till mer allvarliga neurologiska komplikationer.

Syror, salter och derivat av klavulansyra (C8H9O5N). De utgörs av sådana betalaktampreparat som skiljer sig från penicilliner genom att en syreatom ersätter svavel i tiazolidinringen. Deras antibakteriella verkan är begränsad, men de blockerar bakteriellt betalaktamas irreversibelt, så att liknande antibiotika inte bryts ned av de bakteriella enzymerna, utan kan utöva sin antibakteriella verkan.

Penicillin är ett beta-laktamantibiotikum som verkar bakteriedödande eller bakteriestatisk genom att inhibera syntesen av bakteriens cellvägg. Det produceras naturligt av olika arter av svampen Penicillium och har varit en grundläggande behandling för en mängd olika bakterieinfektioner sedan det upptäcktes på 1920-talet. Penicilliner är aktiva mot grampositiva bakterier, men vissa preparat har även verkan mot gramnegativa bakterier. Deras användning kan vara begränsad av resistensutveckling hos bakterier.

Betalaktamresistens är ett fenomen där bakterier har utvecklat mekanismer som gör dem resistenta mot antibiotika som innehåller en betalaktamring, till exempel penicilliner och cefalosporiner. Detta sker vanligtvis genom produktion av enzymer som bryter ned dessa läkemedel, såsom beta-laktamas eller karbapenemas. Betalaktamresistens är ett allt mer förekommande problem inom medicinsk mikrobiologi och en betydande utmaning för behandling av infektioner orsakade av resistanta bakteriestammar.

Piperacillin är ett bredspectrum-betalaktamantibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av susceptibla bakteriestammar, inklusive sådana som är resistenta mot andra betalaktamer. Det har aktivitet mot grampositiva och gramnegativa bakterier, inklusive Pseudomonas aeruginosa. Piperacillin administreras vanligtvis i kombination med en béta-laktamasinhibitor som till exempel tazobactam för att öka verksamheten mot betalaktamaserande bakterier och minska resistensen.

'Vårdplatskapacitet, 500 eller över', refererar till den totala antalet tillgängliga sjukhusplatser inom en vårdenhet eller ett sjukhus, som är utformade för att ge akut och/eller långvarig vård till minst 500 patienter samtidigt.

'Proteus vulgaris' är en gramnegativ, aerob eller anaerob bakterie som tillhör familjen Enterobacteriaceae och förekommer naturligt i vatten, jord och djurs gutta. Den kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunsupprimerade individer eller vid medicinska ingrepp som exponerar sårbarare vävnad. Infektioner kan vara lokaliserade till urinvägar, hud och slemhinnor, och i allvarliga fall kan orsaka blodförgiftning (sepsis).