CXCR4-receptorer är en typ av G-protein-kopplade receptor som binder till det specifika kemokinet proteinet CXCL12, även känt som stromal cell-derived factor 1 (SDF-1). Dessa receptorer spelar en viktig roll i cellulär signalering och är involverade i en rad fysiologiska processer såsom hematopoies, immunförsvar, organutveckling och neurogen. På grund av deras betydelse i cancercellers migration och överlevnad har CXCR4-receptorerna blivit ett intressant mål för att utveckla terapeutiska strategier inom onkologi.

CXCR3-receptorerna är en typ av G protein-kopplade receptor som binder till specifika kemokiner, däribland CXCL9, CXCL10 och CXCL11. Dessa receptorer spelar en viktig roll inom immunsystemet och är involverade i inflammation och immunförsvarets celullära respons mot infektioner och cancer. De aktiveras av deras respektive ligander och sätter igång en signaltransduktion som leder till cellulär migration, proliferation och cytokinproduktion. CXCR3-receptorerna har också visat sig vara involverade i patologiska processer såsom autoimmuna sjukdomar och cancer.

CXCR-receptorer, eller C-X-C chemokine receptorer, är en typ av G-proteinkopplade receptorer som binder till specifika chemokiner, små signalsubstanser som attraherar och aktiverar vita blodkroppar under inflammation och immunförsvar. Dessa receptorer spelar en viktig roll i cellkommunikation och signalering inom det immunologiska systemet och är involverade i flera fysiologiska processer såsom cellytt-tillväxt, migration, differentiering och angiogenes. Dysfunktion eller abnorma nivåer av CXCR-receptorer har visats korrelera med olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer, autoimmuna sjukdomar och infektionssjukdomar.

CXCR5-receptorer är en typ av receptor som binder till kemotaktiska gradientsignaler, vilket leder till migration och positionering av immunceller, särskilt B-celler, in i sekundära lymfoida organ såsom lymfknutar och mjälte. Dessa receptorer spelar därför en viktig roll i adaptiva immunsvar.

CXCL12, även känt som stromal cell-derived factor 1 (SDF-1), är ett chemokin, det vill säga ett protein som fungerar som kemisk signalmolekyl involverad i cellyttorientering, migration och aktivering av immunceller. CXCL12 binder till sin receptor, CXCR4, och spelar en viktig roll inom hematopoiesen (blodbildningen), immunförsvaret, neurogenesen och angiogenesen (kärlväxt). Det är också involverat i cancerutveckling och metastasering.

Lågaffinitetsreceptorer för interleukin-8 på neutrofiler, monocyter, basofiler och T-celler. Dessa receptorer binder även GRO och NAP-2.

En grupp kemokiner med cysteinpar åtskilda av en annan aminosyra. CXC-kemokiner är kemoattrahenter för neutrofiler, men inte monocyter.

Högaffinitetsreceptorer för interleukin-8 på neutrofiler, monocyter och basofiler.

Ringföreningar med andra atomer än kol i kärnorna.

Cellyteglykoproteiner som binder till kemokiner och sålunda förmedlar vandring av proinflammatoriska molekyler. Receptorerna ingår i den "seven-transmembrane"-G-proteinbundna receptorfamiljen. Precis som kemokinerna själva, kan receptorerna indelas i åtminstone tre strukturella grenar: CR, CCR och CXCR, beroende på variationer i ett gemensamt cysteinmotiv.

CXCL11, även känt som interferon-inducerat T-cellattraktant protein (IP-10), är ett litet signalsubstanser molekyl (cytokin) som tillhör CXC-kemokinfamiljen. Det produceras av flera olika celltyper, inklusive fibroblaster, endotelceller och leukocyter, i respons på interferon-gamma-stimulering. CXCL11 binder till och aktiverar CXCR3-receptorn på T-hjälparceller, cytotoxiska T-celler och naturliga killer (NK)-celler, vilket resulterar i cellulär kemotaxi och rekrytering av dessa immunceller till inflammationsfokaler. Detta gör CXCL11-kemokinen till en viktig regulator av immunresponsen under olika patologiska tillstånd, såsom infektioner och cancer.

CXCL10, även känt som IP-10 (Interferon gamma-inducerad protein 10), är ett litet signalsubstanser som tillhör gruppen cytokiner och kemokiner. Det produceras av flera olika celltyper, inklusive fibroblaster, endotelceller och leukocyter, i respons på interferon gamma-signaler. CXCL10 fungerar som en kemotaxisk faktor för att attrahera och aktivera specifika vita blodkroppar, särskilt T-lymfocyty och natural killer-celler, till områden av inflammation eller skada. Detta hjälper till att koordinera immunförsvarets respons mot infektioner och cancer.

CXCL9, även känt som monokinas inducerad durchlättlighetstaktisk protein 9 (MIG), är ett litet signalsubstanser som tillhör chemokinfamiljen och spelar en viktig roll i immunförsvaret. Det produceras av olika celltyper, inklusive aktiverade T-celler och fibroblaster, i respons på interferon-gamma (IFN-γ). CXCL9 fungerar som ett kemotaktiskt attractant för specifika vita blodkroppar, framför allt T-celler som uttrycker CXCR3-receptorn. Dess främsta funktion är att rekrytera och samla inimmunförsvarsceller till inflammationsområdena i kroppen för att bekämpa infektioner eller skada.

Cellers eller organismers dragning till eller rörelse bort från en ökande koncentration av ett ämne.

Cellers förflyttning från en plats till en annan.

Leukocyters rörelse som svar på en koncentrationsförhöjning av ett ämne eller immunologiska reaktionsprodukter.

Cellulära receptorer som binder immundefektviruset HIV, som är orsaken till AIDS. Hit hör CD4-antigener, som finns på T4-lymfocyter, och monocyter/makrofager, vilka binder till höljeproteinet gp120 på HIV.

CXCL13 (C-X-C motif chemokine ligand 13) är ett protein som fungerar som en kemotaktisk attraktant för vita blodkroppar, särskilt B-celler och T-celler. Det produceras av olika celltyper under inflammatoriska eller immuna respons och spelar en viktig roll i att rekrytera dessa immunceller till områden där ett immunsvar behövs, exempelvis vid infektioner eller autoimmuna sjukdomar.

Typarten för Lentivirus och orsaken till immunbristsyndromet AIDS. Virusets kännetecken är dess cytopatiska effekt och affinitet för T4-lymfocyter.

En klass av förinflammatoriska cytokiner som har förmågan att dra till sig och aktivera leukocyter. De kan delas in i åtminstone tre strukturella grenar: C (C-kemokiner), CC (CC-kemokiner) och CXC (CX C-kemokiner), på grundval av variationer i ett gemensamt cysteinmotiv.

CXCL1 (C-X-C motif chemokine ligand 1) är ett protein som fungerar som en kemotaxisk attraktant för neutrofila granulocyter, en typ av vita blodkroppar inblandade i inflammation och immunförsvar. Det produceras av olika celltyper, inklusive monocyter, makrofager och endotelceller, som svar på till exempel infektion eller skada. CXCL1 binder till sin receptor, CXCR2, för att leda neutrofilernas migration till inflammationsområdet.

En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.

Ett cytokin som aktiverar neutrofiler och attraherar neutrofiler och T-lymfocyter. Det frisätts av flera olika celltyper, bl a monocyter, makrofager, T-lymfocyter, fibroblaster, endotelceller, samt keratinocyter genom inflammatorisk stimulering. IL-8 är en medlem av superfamiljen beta-tromboglobuliner och strukturellt besläktad med trombocytfaktor 4.

Yttre höljeprotein hos HIV som kodas av virusets env-gen. Proteinet har molekylvikten är 120 kD och innehållerett antal glykosyleringsställen. Gp120 binder till celler som uttrycker CD4-cellyteantigener, främst T4-lymfocyter och monocyter/makrofager. CD4 stör den normala funktionen hos CD4 och är delvis orsak till HIVs cytopatiska effekt.

I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.

CXCL6 är en kemokin som binder till receptorn CXCR1 och/eller CXCR2 och spelar en roll i inflammation och immunförsvar, särskilt inom neutrofiler recruitning till inflammerade områden.

I en enkel medicinsk definition är CCR4-receptor (C-C chemokine receptor typ 4) en typ av proteinmolekyl som finns på ytan av vissa celler, särskilt T-celler och dendritceller. Det är en sorts G-proteinkopplad receptor som binder till specifika kemotaktiska cytokiner (små signalsubstanser), vilket orsakar cellens migration och aktivering i olika fysiologiska och patologiska processer, särskilt vid immunresponser och inflammation. CCR4-receptorn har visat sig spela en viktig roll i sjukdomar som cancer, autoimmuna sjukdomar och allergier.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.

55-kD-glykoproteiner ursprungligen definierade som differentieringsantigener på T-lymfocyter, men som också påvisats på andra celler, bl a monocyter/makrofager. CD4-antigener ingår i Ig-supergenfamilj en och deltar som hjälpelement i MHC klass II-immunsvar. På T-lymfocyter bestämmer de hjälpar/inducerarundergruppen. CD4-antigener tjänar dessutom som HIV-receptorer och binder direkt till höljeprotei net gp120.

Molekyler som binder till andra molekyler, särskilt ifråga om små molekyler som binder specifikt till större molekyler, t ex ett antigen som binder till en antikropp, ett hormon eller en neurotransmittor som binder till en receptor, eller ett substrat eller allosterisk effektormolekyl som binder till ett enzym. Ligander kan även utgöras av molekyler som avger eller tar upp ett elektronpar för att bilda en koordinerad kovalent bindning med den centrala metallatomen i ett koordinationskomplex.

Cellyteproteiner som binder cytokiner och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende.