De yttersta lagren av buken, som sträcker sig från bröstkorgen ner till bäckenet. Bukväggen består till största delen av muskler, men utgör totalt sju lager: hud, subkutant fett, bindvävshinna, bukmuskler, tvärsgående bindvävshinna, fettvävnad utanför bukhinnan och parietala bukhinnan.

Muskler som bildar bukhålans vägg. De inkluderar den raka bukmuskeln, yttre och inre sneda bukmusklerna, den tvära bukmuskeln och den fyrkantiga bukmuskeln.

En utbuktning av bukvävnader genom bukväggen. Två komponenter ingår: en öppning i bukväggen och en bråcksäck bestående av

Utbuktning av del av tarmen vid naveln.

En ventralbråck, även kallat inguinalhernia eller ingombråck, är en utbulning av bukhinnevävnad genom en svag punkt eller ett hål i muskler och senor i underlivet.

Något vävt material med öppen textur som används inom kirurgi för reparation, rekonstruktion eller som ersättning för vävnad. Nätet består oftast av syntetiskt material av olika polymerer. Metallnät förekommer också.

Hos de flesta alger, bakterier och svampar är cellväggen en vanligtvis fast struktur som bildar ett skikt utanför cellhinnan och som ger organismen dess form och skyddar den mot mekanisk skada, osmotisk påverkan osv. Cellväggen fungerar också som en genomsläpplighetsbarriär mot t ex antibiotika och andra substanser.

Medfödd springa i bukväggen utan anknytning till navelsträngens ingång och vanligen åtföljd av framskjutning av tunntarmen och del av tjocktarmen.

Polypropylen (PP) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom många olika områden inom medicinen, såsom till tillverkning av medicinska enheter och komponenter. Det kännetecknas av sin låga densitet, höga hållfasthet, god kemiell resistens och god biokompatibilitet. PP är också resistent mot fettlösliga och vattenlösliga lösningar, sura och basiska miljöer samt mikrobiella angrepp. Dess these egenskaper gör det till ett användbart material inom områden som kirurgi, ortopedia, tandvård och läkemedelsadministration.

Tumörer lokaliserade i bukhålan.

Den breda bindvävshinna som omger lårmusklerna.

En "rak bukmuskel" (rectus sheath hematoma) är en ovanlig komplikation som orsaks av blödning inom bukmuskeln (rectus abdominis), oftast som ett resultat av trauma eller skada på muskeln, såsom under eller efter en operation, eller orsakad av en bukhinnaförlängning. Blödningen kan vara liten eller omfattande och leda till smärta, tumörbildning och i vissa fall komplikationer som intraabdominal blodansamling (hemoperitoneum) eller nedsatt blodcirkulation (kompartment syndrom).

Abdominal wound closure techniques refer to the medical procedures used to close and repair surgical incisions or traumatic wounds in the abdomen, with the goal of promoting healing, reducing the risk of infection, and minimizing scarring. These techniques may include suturing (stitching), stapling, or the use of adhesives and tissues sealants, and are typically performed by trained medical professionals such as surgeons or wound care specialists. The choice of technique may depend on various factors, including the size and location of the wound, the patient's individual needs and medical history, and the preferences and expertise of the healthcare provider.

Kirurgiskt ingrepp via snitt genom bukväggen.

Den medicinska definitionen av 'navel' är den centrala delen av buken där navelsträngen var fäst till fostrets bukhinnor under graviditeten. Efter födseln torkar navelsträngen upp, vissnar bort och faller av, lämnand behind en liten cirkulär cicatrisering kvar på buken.

Allmänna eller ospecificerade skador på organ i bukhålan.

Herniorrhaphy är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedur där man reparerar en hernia genom att sy igen den defekta muskel- eller bindvävsväggen. Ordet 'herniorrhaphy' kommer från grekiska och latin, med 'herni-' som betyder 'slidning' eller 'utbuktning', och '-rrhaphy' som betyder 'att sy ihop'.

Patologisk process, bestående av partiell eller fullständig bristning av skikten i ett opeationssår.

Rekonstruktivkirurgiska tekniker är metoder inom kirurgin som innebär att återställa, korrigera eller ersätta förlorade strukturer och funktioner i kroppen, ofta efter skada, sjukdom eller medfött missbildning, genom att använda sig av patientens egna vävnader eller konstruera implantat som efterliknar naturliga vävnader.

En medicinsk definition av 'stygn' är: En metod för att approximera och förena vävnader genom att använda ett igensatt, oftast metalliskt föremål som träs igenom vävnaderna för att hålla ihop dem medan de läker.

Abdominoplasti, även känd som bukplastik, är en kirurgisk procedur där överskott av hud och underhudsfett från magen tas bort och eventuellt muskler i magmuskulaturen stärks. Detta görs vanligtvis för att förbättra konturen av buken efter viktminskning eller graviditet.

Processer varvid sårytor växer ihop.

Inre och yttre epigastriska artärer utgår från den yttre höftartären, ytartärerna från lårbensartären och de övre från den inre bröstartären. De försörjer bukmusklerna, mellangärdet, höftregionen och ljumsken. Den inre epigastriska artären används vid kranskärls-bypass-transplantation och vid revaskularisering av myokardiet.

Vävnadsflikar av hud eller underhud (ibland med muskelvävnad) som lossas från underliggande vävnad, men får sitta fast vid en ände. De bibehåller sin blodförsörjning under överföringen till sin nya plats. Lambåer används vid plastikkirurgi för att täcka en angränsande defekt. Flikarna kan vara av typen stjälkad lambå, rotationslambå, tublambå osv.

En artificiell pneumoperitoneum är en medicinsk tillstånd där gas införs och fyller bukhålan för att skapa ett utrymme under operation eller för att underlätta visuell inspektion av bukhålan under endoskopiska procedurer.

En barnvariant av desmoidtumörer i eller utanför buken, kännetecknad av fasta, subkutana noduler som växer snabbt var som helst i kroppen, men som inte bildar metastaser. Hos vuxna kallas tumörformen bukfibromatos.

Polyglactin 910 är ett biolösligt syntetiskt absorbabelt suturmaterial, som används inom kirurgi. Det består av två polymerer, glykolsyra och laktid, som bildar en kopolymer med en andel av 90% laktid. När polyglactin 910 sutures absorberas i kroppen genom hydrolys, vilket innebär att den splittras upp i mindre molekyler, som sedan metaboliseras och elimineras naturligt från kroppen. Denna process tar vanligtvis mellan 56 till 70 dagar. Polyglactin 910 används ofta efter operationer där det behövs en stark sutur, som exempelvis vid bukhåleoperationer och hudreparationer.

Benämning på de fasta hinnor som omger och stöder muskler och andra vävnader.

Utbuktning eller slinga på ett organ eller en vävnad genom en onormal öppning.

Den maximala dragkraften ett material tål att utsättas för innan det brister.

En suturtekniker är en kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal som specialiserat sig på att utföra precisionella syttningar av vävnader under operationer för att främja läkandet och återställa funktionen efter skada eller sjukdom.

"Bukhinnesjukdomar" refererar till en grupp sjukdomar som primärt påverkar magsäcken och tolvfingertarmen. Dessa sjukdomar kan vara inflammatoriska, autoimmuna, infektionsrelaterade eller relaterade till strukturella avvikelser i mag-tarmkanalen. Exempel på bukhinnesjukdomar inkluderar gastrit, ulcerös kolit, Crohns sjukdom, celiaki och cancer i magsäcken eller tolvfingertarmen.

Inflammation i bindvävshinnorna, t ex senskideinflammation. Det finns tre huvudtyper: 1. Eosinofil fasciit, vilken ger förtjockad, apelsinskalsliknande hud, påminnande om skleroderma; 2. Nekrotiserande fasciit, en svår, fulminant infektion (vanligen orsakad av en betahemolyserande streptokock) med utbredd nekrotisering av yttre bindvävshinnor; 3. Nodulär pseudosarkomatös fasciit, med snabbt ökande antal fibroblaster, mononukleära, inflammatoriska celler och kapillärkärl, oftast i anslutning till inflammerad senskida i underarmen. Tillståndet är inte malignt, men kan förväxlas med fibrosarkom. Syn. fasciit; fascit.

Ett förfarande där ett laparoskop förs in genom ett litet snitt nära naveln i syfte att undersöka buk- eller bäckenorganen i bukhinnehålan. Om nödvändigt, kan biopsier eller kirurgiska ingrepp utföras i samband med laparoskopi.

Den del av kroppen där bukens nedre del övergår i låren.

Kroppsdel mellan bröstkorg och bäcken.

Anatomisk missbildning i form av passage mellan olika delar av tarmen eller mellan tarm och annat organ. Yttre tarmfistel har förbindelse med huden (enterokutan fistel). Inre tarmfistel kan utgöra förbindelse med ett antall olika organ, som t ex magsäcken (gastrokolisk fistel), gallgångarna (kolecystoduodenal fistel), eller urinblåsan (kolovesikal fistel). Till riskfaktorerna hör inflammatoriska förlopp, cancer, strålbehandling och misslyckade kirurgiska ingrepp (behandlingsfel).

Alla syntetiska eller naturliga ämnen, utom läkemedel, som kan förbättra, förstärka, ersätta eller användas för behandling av kroppens organ, vävnader eller funktioner.

Nybildning av vävnad (ärrvävnad) i samband med sårläkning.

Sårläkning är ett komplext fysiologiskt process där skadad vävnad repareras och restaureras till sin normala funktion och struktur med hjälp av koordinerade mekanismer som inkluderar hemostas, inflammation, cellproliferation och remodellering.

Ett bråck i buken med en utbuktning i ljumskområdet. Det kan klassificeras efter bråckställe. Indirekta ljumsbråck uppträder genom den inre öppningen av ljumskkanalen. Direkta ljumskbråck uppkommer genom defekter i bukväggen i Hesselbachs triangel. Den förra typen ses vanligen hos barn och unga människor, den senare hos vuxna.

Den medicinska definitionen av 'toraxvägg' är den muskulösa, benartade och membranösa vävnad som omsluter och ger struktur till thoraxregionen (bröstkorgen) i kroppen, och som skyddar de vitala inre organen i hjärtat och lungorna.

En onormal gång eller förbindelse från en inre kroppsdel till kroppsytan.

Infektion i ett operationssår.

Bukhinns sjukdom, eller Buckley-Cohen syndrom, är en mycket sällsynt genetisk tillstånd som drabbar människors lungor och andningsvägar. Det orsakas av en mutation i geneen SFTPB, vilket leder till att ett protein som kallas surfactant proteín B inte produceras korrekt. Surfactant proteín B är viktigt för att underlätta andningen genom att sänka ytspänningen på de små luftsäckarna i lungorna (alveolerna) och förhindra deras sammanfogning.

Känsla av obehag, smärta och svåra plågor i bukområdet.

"Tumörutsådd" (eng. "tumor seeding") är en komplikation som kan uppstå under vissa former av cancerbehandling, där cancerceller transporteras från den ursprungliga tumören till andra delar av kroppen och bildar nya tumörer. Detta kan ske under operation eller vid biopsier när cancerceller fastnar på ytor som de kommer i kontakt med, såsom operationssår eller andningsvägar.

"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.

Polydioxanone är ett syntetiskt, absorbabelt monofilamentärt nylonmaterial som används som chirurgisk sutur (Naumann et al., 2018). Det har en lång absorptionstid på upp till sex månader och används ofta för att approximera vävnad i kardiovaskulära, torakala, bukvävnads- och ortopediska operationer (Szczotka & Kobuszewski, 2014).

Abscess lokaliserad i bukhålan.

Medfödd utåtvändning av urinblåsan. Frånvaro av nedre bukväggen och främre urinblåseväggen gör att den bakre urinblåseväggen vänder utåt. Syn. exstrophia vesicae; ectopia vesicae.

"Vävnadsexpansion" refererar till den process där nya celler skapas och expanderar i antal, vilket leder till att vävnaden blir större eller tjockare än normalt. Detta kan ske naturligt under tillväxten eller under healingprocesser efter skada, men kan även vara ett tecken på patologiska tillstånd som cancer, där cancerspecifika celler expanderar oreglerat och envägs.

Medfödd missbildning av urinröret, så att det är öppet uppåt.

Polytetrafluoretylen (PTFE) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som är känt för sin extrema slitagesvårighet, låga friktion och goda isolerande egenskaper. Det används ofta inom medicinsk teknik som beläggning på katetrar och andra medicinska instrument samt i till exempel ortopedisk kirurgi för att reducera friktionen mellan implantat och benvävnad.

Ett tillstånd där funktionell slemhinnevävnad påträffas utanför livmodern. Det är vanligtvis begränsat till bäckenet och omfattar äggstockarna, ligament, cul de sac och den uterovesikala bukhinnan.

Endoskop för undersökning av buk- och bäckenorgan i bukhinnehålan.

En "icke-penetrerande sår" definieras som en yttre skada på huden eller vävnader närmast under huden, utan att det genomtränger huden och når djupare vävnader eller organ. Det kan orsakas av mekanisk trauma, som exempelvis vid en slag, fall eller friktion, men även vara relaterat till vissa medicinska tillstånd, såsom diabetesrelaterade ulcerationer eller ischemiska sår.

Tillstånd där lokalt förhöjt tryck inom ett begränsat område negativt påverkar cirkulation och vävnadsfunktioner i området. Kompartmentering ses oftast i benen, men armar, lår, skuldror och skinkor drabbas också. Orsaker till förhöjt tryck kan vara skada, hårt sittande förband, blödning och fysisk träning. Till komplikationerna hör nervkompression, kramp och sammandragning.

Smärta som utgår från området mellan nedre revbenskanten och höftbenskammen.