Störningar i artikulationen orsakade av bristfällig koordination mellan musklerna i svalget, struphuvudet, tungan eller ansiktet, vilken i sin tur kan bero på hjärnnervsjukdomar, neuromuskulära sjukdomar, sjukdomar i lillhjärnan, i de basala ganglierna, i hjärnstammen, eller i de kortikobulbära områdena. Hjärnbarkens språkcentra är intakta vid detta tillstånd. Syn. dysartri.

"Taltydlighet är ett mått på hur väl en individ kan producera och förstå tal, vilket inkluderar förmågan att använda rätt ordförråd, grammatik, stavning och talförståelse i olika sociala kontexter."

Talstörningar är en övergripande beteckning på svårigheter med att förstå, producera och använda språket korrekt, inklusive artikulationsstörningar, stammning, specifika språkstörningar och avvikande talutveckling, som kan ha olika orsaker såsom neurologiska, genetiska eller miljömässiga faktorer.

"Talproduktionsmätning, även känt som språkproduktionstest, är en medicinsk utvärderingsmetod som mäter en individuals förmåga att producera tal och språk, inklusive ordförråd, grammatik och prosodi, genom att bedöma deras talade svar på specifika frågor eller uppmaningar."

Bristande koordination. Termen avser vanligen bristande samordning av muskelrörelser, men kan också avse en viss typ av talrubbning.

Talstörningar kännetecknade av substitution, utelämnande och förvrängning av språkljud.

En artikulationstest är ett medicinskt utvärderingsverktyg som används för att bedöma en persons talartikulationsförmåga, det vill säga deras förmåga att forma och producera talsounds korrekt. Testet inkluderar ofta olika typer av ordförråd, som enkla ljud, ord, meningar och samtal, för att utvärdera individens förmåga att artikulera rätt. Artikulationstester används vanligtvis av logopeder och språkterapeuter för att diagnostisera och behandla tal- och språkrelaterade problem hos barn och vuxna, såsom stammande, uttalsfel eller andra artikulationssvårigheter.

Mutisme är ett medicinskt tillstånd där en individ helt eller delvis slutar att tala eller kommunicera muntligt, ofta som ett resultat av psykisk stress, trauma eller neurologiska skador. Det kan också förekomma som en symptom på vissa neuropsykiatriska störningar, såsom autism eller schizofreni.

"Talvård" är ett samlingsbegrepp inom medicinen som refererar till alla preventiva, diagnostiska och terapeutiska åtgärder som utförs för att uppmärksamma, behandla och förebygga problem relaterade till tal- och språkfunktioner.

Talakustik är ett medicinskt begrepp som refererar till läran om talets akustiska egenskaper, inklusive artikulation, röst och prosodi (melodi, betoning och tempo). Det kan involvera studiet av normal talproduktion såväl som avtalade störningar i dessa aspekter. Talakustisk analys kan användas för att bedöma och behandla röst- och talrelaterade problem, till exempel hos personer med stammning eller neurologiska sjukdomar som påverkar talet.

Bristande rörelsesamordning till följd av skada eller sjukdom i lillhjärnan. Typiskt är för vidlyftiga eller för otillräckliga rörelser i lemmarna (dysmetri), darrningar i samband med rörelse (intenti onstremor), nedsatt kraft och rytm vid snabb rörelseväxling (adiadokokinesi) och ataktisk gång.

Sjukdomstillstånd i den tolfte hjärnnerven eller dess nervkärnor. Kärnorna och nervknippena är belägna i den förlängda märgen, och nerven har sin utgång ur skallen genom canalis hypoglossi i skallbasen och leder nervimpulser till tungans muskler. Hjärnstamssjukdomar, som t ex ischemi och motornervsjukdomar, kan påverka nervkärnorna och nervknippena. Nerven kan även ta skada av sjukdomar i den bakre skallgropen eller skallbasen. Till de kliniska symtomen hör enkelsidig försvagning av tungmusklerna och artikulationsrubbningar, då tungan vid rörelse framåt vill vika åt den försvagade sidan.

"Röstkvalitet är ett mått på hur rösten låter, inklusive tonhöjd, klarhet, styrka och resonans, och kan variera beroende på individuella anatomiska och fysiologiska förhållanden samt på sådana faktorer som sjukdom, skada eller träning."

Metallämnesomsättningsrubbningar, medfödda, är ett samlingsbegrepp för genetiskt baserade störningar i metabolismen och homöostasen av essentiella metallämnen, såsom järn, koppar, zink och magnesium, vilka kan leda till kliniska symtom och sjukdomar redan från födseln eller under barndomen.

Fel i hjärnans ämnesomsättning pga medfödda, primärt enzymatiska, bristtillstånd. Flertalet av dessa sjukdomar är ärftliga, men spontana förändringar kan också förekomma. Bristfällig enzymverksamhet kan ge upphov till funktionsstörningar genom ansamling av något ämne, genom underproduktion av ämnen, eller genom att förorsaka alternativa metaboliska processer.

"Subthalamus" är ett delområde inom diencephalon, en region i hjärnan. Det är beläget under thalamus och är en viktig struktur i motoriska kontrollsystemet. Subtalamus består av två kärnor: substantia nigra pars reticulata (SNpr) och globus pallidus interna (GPi). Denna region har en central roll i regleringen av rörelsekoordination, balans och styrka, och är involverad i flera rörelsesjukdomar som Parkinson's disease.

Utrustning som underlättar för personer med fysiska eller psykiska handikapp, och som inte kan tala, att kommunicera. Hjälpmedlen omfattar bildskärmar, skrivmaskiner, katodrör, datorer och talsyntesapparater. Hjälpmedlen producerar skrift, konstgjort tal, språktecken, Morsetecken och bilder.

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.

Störningar hos någon av de tolv hjärnnerverna. Med undantag för syn- och luktnerverna omfattas även sjukdomstillstånd i de hjärnstamskärnor, där hjärnnerverna börjar eller slutar.

Uppkomst av områden av nekros i hjärnan till följd av otillräckligt blodflöde, arteriellt eller venöst. Hjärninfarkter indelas allmänt efter hjärnhalva (dvs vänster eller höger), lob (t ex främre lob) , artärnät (t ex främre hjärnartär) och etiologi (t ex emboli). Syn. cerebral infarkt.

I medicinsk kontext, betyder "tal" ofta att räkna eller mäta olika aspekter av en patients tillstånd. Exempelvis kan man tala om talande puls (hjärtslag per minut), talande temperatur (kroppstemperatur i grader Celsius) eller talande syrehalt (mängden syre i blodet). Detta står i kontrast till kvalitativa observationer, där man istället beskriver symptomen på ett mer subjektivt sätt.

En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem, inklusive centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet (nervrötter, nerver och muskler), för att diagnostisera, monitorera eller utesluta neurologiska sjukdomar eller skador.