En teknik för tumörbehandling, särskilt gliom och melanom, som går ut på att tillföra isotopen bor-10 till målcellerna och sedan neutronbestråla dem.

Grundämne och spårämne med kemiskt tecken B, atomnummer 5 och atomvikt 10.81. Isotopen bor-10 används som neutronfångare i borneutroninfångningsterapi.

Oorganiska eller organiska föreningar som innehåller bor som en integrerad del av molekylen.

Samlingsnamn på borhydrider, analoga med alkaner och silaner. Ett flertal är kända. Några har höga energivärden och används i bränslen.

Neutrontherapi är en form av strålbehandling där neutroner används istället för fotoner eller elektroner. Neutroner har en högre energideposition i djupare delar av tumörvävnad jämfört med fotoner och elektroner, vilket gör att de är effektiva mot djupare belägna tumörer som inte svarar på andra former av strålbehandling. Neutronterapin orsakar också en högre andel dubbelbrytningar i DNA-molekyler, vilket kan leda till större skador på cancercellernas DNA och därmed ökad effektivitet i att eliminera cancerceller.

I medicinsk kontext, är neutroner en form av subatomar partikel som främst är relevant inom strålbehandling och strålsäkerhet. Neutronstrålning kan användas i behandlingen av vissa typer av cancer, då neutronerna orsakar skada på cellkärnan hos cancerceller när de absorberas. Men definitionen av neutroner per sé är en grundläggande fysikalisk term och kan definieras som en sorts subatomär partikel utan elektrisk laddning, med ungefär samma massa som en proton.

En klass oorganiska eller organiska föreningar som innehåller borhydridanjonen (BH4-).

Atomer med samma atomnummer, men med skillnader i atommassa.

En essentiell, aromatisk aminosyra som är prekursor (förstadium, förelöpare) till melanin, dopamin, noradrenalin och tyroxin.

Strålsensibiliserande medel är en farmakologisk term som refererar till en substans som, när den exponeras för joniserande strålning, ökar den efterföljande skadan eller effekten av strålningen på levande vävnad. Dessa medel kan antingen öka cellens sårbarhet genom att hindra reparationen av strålningsskador eller öka direkt skadan genom att producera ytterligare fria radikaler när de utsätts för strålning.

Neoplasmer i de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet, omfattande hjärnhalvorna, de basala ganglierna, hypotalamus, talamus, hjärnstammen och lillhjärnan. Hjärntumörer delas in i primära , som uppstår ur hjärnvävnad, och sekundära, som är metastaser. De primära kan i sin tur delas in i godartade och elakartade former. Hjärntumörer kan också klassificeras utifrån den drabbades ålder, v ävnadstyp eller läge i hjärnan.

Godartade eller elakartade tumörer i det centrala nervsystemet med sitt ursprung i gliaceller (dvs astrocyter, oligodendrocyter och ependymocyter). Astrocyter kan ge upphov till astrocytom eller glioblastom. Oligodendrocyter ger upphov till oligodendrogliom, och ependymocyter kan förvandlas till ependymom, plexus choroideustumörer eller kolloida tumörer i den tredje ventrikeln.

Sulfhydrylgrupper, eller mer korrekt sulfhidrylgrupper, är en funktionell grupp inom kemi och biokemi som består av en svavelatom (S) bindd till ett väteatom (H) med en covalent enkelbindning. Den vanligaste förekomsten av denna grupp i levande system är när den är bunden till en kolatom i en organisk molekyl, och skrivs därför ofta som -SH. Sulfhydrylgrupper finns naturligt i vissa aminosyror, såsom cystein, och har betydelse för proteiners struktur och funktion genom att bilda disulfidbroar (-S-S-) med varandra eller binda till andra svavelhaltiga molekyler som koenzym A.

Porfyriner med fyra metyl- och två propionsyrasidokedjor kopplade till pyrrolringarna.

In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.

F344 är en specificerad stam (strain) av laboratorieratte (inbred albino granpruta), som används främst inom forskning och biomedicinska studier, känt för sin relativt låga genetiska variationen och prediktiliteten i att utveckla tumörer jämfört med vissa andra vanliga laboratoriestammar.

"Sekundärjon masspektrometri" refererar till en teknik inom masspektrometri där en sekundärjonisationsprocess används för att generera joner från ett initialt analytsubstrat, vilket följs av separation och detektion av dessa joner baserat på deras massa-laddningsförhållande.

Neutroner vars energi överstiger en godtyckligt bestämd nivå, motsvarande ca en miljon eV (1 MeV).

En elakartad form av astrocytom som kännetecknas av pleomorfa celler, atypiska cellkärnor, mikroblödning och nekros. De kan uppkomma var som helst i det centrala nervsystemet, men med förkärlek för hjärnhalvorna, de basala ganglierna och kommisurstråken. Den kliniska bilden visar sig oftast i 50- till 60-årsåldern som fokala yttringar eller krampanfall.

Neutronendiffaktion är ett vetenskapligt fenomen där neutroner stöter på atomer och deras kärnor, vilket resulterar i att neutronerna avböjs eller diffunderar bort från atomkärnan. Denna metod används ofta inom forskning för att studera materialstruktur och egenskaper på atomär nivå, eftersom neutronernas våglängd är jämförbar med avstånden mellan atomer i fasta material. Genom att mäta hur neutronerna diffunderar bort från atomkärnorna kan forskare bestämma positioner och rörelser hos atomer, vilket ger information om kristallstruktur, magnetiska egenskaper och dynamik hos materialet.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

De ämnen som utgör basen för all materia. Varje grundämne består av atomer med samma antal elektroner och protoner och kärnladdning, men som kan variera i masstal eller i antal neutroner.

Den tid det tar för ett ämne (läkemedel, radioisotop eller annat) att förlora hälften av sin farmakologiska, fysiologiska eller radioaktiva verkan.

Anläggningar innehållande klyvbart material i tillräckliga mängder och så ordnat att de kan upprätthålla en kontrollerad, självgående kärnklyvningsreaktion. De kallas även atomreaktorer, fissionsreaktorer, nukleära reaktorer m m.

I en enkel medicinsk kontext kan 'silikon' definieras som ett syntetiskt, icke-reaktivt polymermaterial som ofta används inom medicinska tillämpningar, särskilt inom områdena ortopedi och estetisk kirurgi. Silikon har använts för att skapa proteser och fyllnadsämnen på grund av dess egenskaper som är mjuka, flexibla och långtidståliga. Det är viktigt att notera att det finns olika typer av silikonmaterial med varierande egenskaper och användningsområden inom medicinen.