Preparat som stoppar blodflödet. Absorberande hemostatika stoppar blödning antingen genom att bilda ett konstgjort koagel eller genom att fungera som mekanisk matris som medverkar till koagulation när den påförs det blödande stället. Dessa medel verkar bäst på kapillär nivå och är inte effektiva när det gäller att stilla blödning från artärer eller vener med mer betydande blodtryck.
Den process som spontant stoppar blodflödet från kärl som leder blod under tryck. Till den bidrar sammandragning av kärlen, hopklumpning av blodkroppar (t ex erytrocytaggregation) och blodkoagulering.
Olika sorters teknik för att reglera blödning.
Hemostatiska störningar är avvikelser i blodets förmåga att koagulera och stelna upp sig, eller i förmågan att stoppa blödningar genom att bilda blodproppar, vilket kan orsakas av en rad medicinska tillstånd som exempelvis nedsatt funktion hos blodets koagulationsfaktorer, blodbrist, läkemedelsverkan eller genetiska faktorer, och kan leda till ökat blödningsrisk.
Reglering av blödning under och efter operation.
Den serie av processer som äger rum när blodets många koagulationsfaktorer samverkar och slutligen leder till bildandet av en olöslig fibrintromb. Förloppet kan indelas i tre steg: 1) aktivering av de n inre och yttre protrombinkonverteringsprocessen; 2) bildande av trombin; 3) bildande av stabila fibrinpolymerer.
Endogena ämnen, vanligen proteiner, som ingår i blodkoagulationsprocessen.
Plasmaglykoprotein som koagulerar av trombin och som består av en dimer av tre icke identiska par av polypeptidkedjor (alfa, beta och gamma), hoplänkade med disulfidbindningar. Fibrinogenlevring är en sol-gelförändring som utgörs av en komplex molekylär process. Medan fibrinogen spjälkas av trombin och bildar polypeptid A och B, ger andra enzymers proteolytiska verkan olika nedbrytningsprodukter av fibrinogen.
Ett värme- och lagringsstabilt plasmaprotein som aktiveras av vävnadstromboplastin till att bilda faktor VIIa i den yttre blodkoaguleringsprocessen. Den aktiverade formen katalyserar därpå aktivering av faktor X till Xa.
Den naturliga, enzymatiska upplösningen av fibrin.
"Thromboelastography (TEG) is a viscoelastic hemostatic assay that measures the kinetics of clot formation, clot strength, and fibrinolysis in whole blood, providing a global assessment of hemostasis."
En cellulosa med ändrat karboxylinnehåll, men med bibehållen fiberstruktur. Den används som lokalt blodstillande medel och som matris för normal blodkoagulation.
Lösliga proteinfragment som bildas genom plasmins proteolytiska verkan på fibrin eller fibrinogen. FDP och dess komplexbildningar är till stor skada i den hemostatiska processen och en betydande orsak till blödning i samband med intravaskulär koagulation och fibrinolys.
Steril, gelatinbaserad kirurgisk svamp som används lokalt i blodstillande syfte i lägen där konventionella metoder för att stoppa kapillärläckage är ineffektiva eller opraktiska.
Blödnings- och trombostillstånd till följd av onormala blodkoagulationsförhållanden, vilka i sin tur kan bero på koagulationsproteinrubbningar, trombocytrubbningar, blodproteinrubbningar eller närings brister.
Blödningsvaraktigheten efter hudstick. En testmetod för mätning av funktionen hos kapillärer och blodplättar.
Von Willebrand-faktorn (vWF) är ett protein som spelar en central roll i blodets koagulationsprocess genom att underlätta adhesion och aggregation av trombocyter (blodplättar) till skadade vasculära ytor, samt transportera och stabilisera faktor VIII, ett annat viktigt koagulationsprotein. Defekter eller nedsatta nivåer av vWF kan leda till von Willebrands sjukdom eller andra blödningsrubbningar.
"Partiell tromboplastinidtid" (PTT) är ett laboratoriemedicinskt mått på blodets tendens att koagulera, eller blöda. Det mäts genom en coagulationsprovet som mäter tiden det tar för en del av blodet att koagulera efter att en reagent som kallas partiell tromboplastin (tillsammans med calciumjoner) har lagts till.
Läckage av blod från blodkärl.
Ett alfa-2-glykoprotein som står för huvuddelen av antitrombinverkan i normal plasma och som även hämmar flera andra enzym. Det kallades tidigare antitrombin II (AT II), vilket visat sig vara identisk t med AT III. Antitrombin III-defekt leder till tromboemboli. Det ingår i serpinfamiljen.
Blodkoagulationsfaktor VIII, en antihemofilifaktor som utgör en del av faktor VIII/von Willebrandfaktorkomplexet. Faktor VIII produceras i levern och har sin verkan i den inre koagulationsprocessen. Den tjänar som kofaktor vid faktor X-aktivering, vilken påtagligt förstärks genom små mängder trombin.
Ett autologt eller kommersiellt vävnadsklister som inehåller fibrinogen och trombin. Den kommersiella produkten är ett tvåkomponentsystem som erhållits ur mänsklig blodplasma och som innehåller mer än fibrinogen och trombin. Den ena komponenten innehåller koncentrerat fibrinogen, faktor VIII, fibronektin och spår av andra plasmaproteiner. Den andra komponenten innehåller trombin, kalciumklorid och antifibrinolytiska ämnen, som aprotinin. Blandning av komponenterna leder till levring och fibrinbildning. Vävnadshäftan används till att försegla vävnad, stilla blödning och till sårläkning.
Den aktiverade formen av koagulationsfaktor VII. Den aktiverar faktor X i den yttre blodkoaguleringsprocessen.
Laboratoriemetoder för utvärdering av blodlevringsmekanismen hos en person.
Två små peptidkedjor som frigörs från N-ändsegmentet av fibrinogenets alfakedjor genom trombinets verkan vid blodkoaguleringsprocessen. Varje peptidkedja innehåller 18 aminosyrarester. In vivo utnyttjas fibrinopeptid A som markör för bestämning av omvandlingshastigheten av fibrinogen till fibrin medelst trombin.
Prothrombin time (PT) är ett laboratoriemedicinskt test som mäter hur lång tid det tar för en blodpropp (trombus) att bildas i ett prov av blodplasma. Testet används för att utvärdera blodets koagulationsstatus, särskilt när man misstänker att en patient har en koagulopati orsakad av något som hämmar den naturliga koagulationsprocessen. PT mäter tiden (i sekunder) för en specifik reaktionskedja som leds av protrombin, ett protein som omvandlas till det aktiva koagulationsfaktorn thrombin under processen. Längre PT-tider kan indikera förlängd blödningsrisk och kan vara associerade med leverfunktionsstörningar, vissa läkemedel (såsom warfarin) eller koagulationsfaktorbrist.
En blodpropp (okklusjon) er en tilstand der et bloddeler forsterkes og forhindrer fritt blodgjennomstrømming i et blodkar. Dette kan føre til sirkulasjonsproblemer og skade vitale organer, beroende på hvor i kroppen proppen forekommer.
Alpha-2-antiplasmin är ett protein som förekommer naturligt i blodplasma och har en viktig roll i hemostasen, det vill säga blodets förmåga att stelna och stoppa blödningar. Proteinet fungerar som en inhibitor av serinproteas, till exempel plasmin, som bryter ned fibrin, ett protein som är involverat i blodkoaguleringen. Genom att hämma plasminens verksamhet bidrar alpha-2-antiplasmin till att stabilisera den bildade blodkoageln och förhindra fortsatt blödning.
Trombocyter. Kärnfria, små och skivformiga celler som bildas i megakaryocyterna och finns i blodet hos alla däggdjur. De är av betydelse för blodets koagulation.
Prothrombin, också känt som faktor II, är ett protein involverat i blodets koagulationsprocess. Det produceras i levern och är enzymatisk aktivt när det omvandlas till sin aktiva form, trombin, av en annan koagulationsfaktor (Faktor Xa). Trombin spelar en central roll i koagulationskaskaden genom att konvertera fibrinogen till fibrin, vilket leder till bildningen av blodproppar och stoppar blödning.
Preparat som orsakar sammandragning, vanligen vid lokal användning.
Plasminogenaktivatorhämmare 1, även känt som PAI-1, är ett protein som inhibiterar trombolys eller fibrinolys, det vill säga nedbrytningen av blodproppar. Det gör så genom att hämma plasminogena aktivatorer, till exempel t-PA och u-PA, vilka annars skulle omvandla inaktivt plasminogen till aktivt plasmin, som är den primära enzymet bakom fibrinolysen. Höga nivåer av PAI-1 har visats korrelera med ett ökat risk för trombos och tromboemboli.
Torr, konstgjord, steril fibrinsvamp som framställs genom trombinkoagulering av ett skum eller en lösning av fibrinogen. Inom kirurgin används den tillsammans med trombin som blodstillande hjälpmedel i lägen där blödningen inte kan stoppas med vanligare metoder.
'Postoperativ blödning' refererar till en komplikation efter en kirurgisk procedure, där det uppstår fortsatt eller excesivt blodflöde från operationsstället, vilket kan leda till sjuklighet och potential behov av ytterligare ingrepp för att kontrollera blödningen.
Förlust av blod i samband med kirurgiska ingrepp.
Trombin är ett enzym som spjälkar fibrinogent till fibrin, vilket är en viktig process i blodets koaguleringskaskad och bildandet av blodproppar (tromber).
Mer eller mindre spontan blödning till följd av brister i blodlevringsmekanismerna (blodkoaguleringssjukdomar) eller annan störning som ger upphov till strukturella brister i blodkärlen (vaskulära hemostatiska störningar).
Blodets inre motstånd (friktion, tröghet) vid kraftpåverkan. In vitromätning av blodets viskositet har begränsad klinisk betydelse, då denna inte återger den verkliga viskositeten i cirkulationssystem et.
Trombocytaggregering refererar till den process där blodplättar (trombocyter) i kroppen sammanlänkas med varandra för att bilda en blodpropp (trombus) i ett blodkärl. Denna process är en del av normala koaguleringsprocessen och hjälper till att stoppa blödningar vid skada. Trombocytaggregering aktiveras när blodplättarna kommer i kontakt med collagen i subendotelcellerna (celler som bildar en del av kärlväggen) eller när proteiner som kallas "koagulationsfaktorer" blir aktiva. När trombocyterna är aktiverade, utsöndrar de granula som innehåller substanser som gör att fler blodplättar attraheras och sammanlänkas med varandra, vilket resulterar i bildandet av en blodpropp.
Exogena substanser som används för att främja blodkoaguleringen. De endogena blodkoaguleringsfaktorerna betraktas som koagulantia endast när de ges som läkemedel.
"Trombocytantal" är ett medicinskt begrepp som refererar till antalet trombocyter (blodplättar) i blodet. Trombocyterna är viktiga för blodets koaguleringsprocess och hjälper till att stoppa blödningar när ett kärl skadas. Ett normalt trombocytantal ligger vanligtvis mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per mikroliter blod. Trombocytantalet kan variera beroende på olika faktorer, såsom ålder, kön och hälsotillstånd. Lägre än normalt trombocytantal kallas trombocytopeni och högre än normalt trombocytose. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller störningar i kroppen.
Beta-thromboglobulin är ett protein som frisätts från thrombocyter (blodplättar) under blodkoagulering och trombusbildning. Det används som ett laboratoriemedicinskt mått på aktivering av blodplättar.
Ett sjukdomstillstånd som kännetecknas av ett reducerat antal element som ingår i blodkoagulationen, beroende på att de brukas i utbredd trombbildning i blodkärlen. Blodproppsbildningen kan uppstå till följd av en rad störningar. I ett framskridet stadium förekommer omfattande blödningar.
Tromboplastin, även känt som tissue factor (TF), är ett protein som utlöser blodets koagulationskaskad och orsakar bildning av blodproppar (tvärt stopp i blodflödet). Tromboplastin finns naturligt i celler som ligger utanför blodomloppet, såsom fibroblaster och endotelceller. När kroppen skadas och dessa celler skadas, kommer tromboplastinet frisläppas och aktivera koagulationskaskaden, vilket leder till bildning av blodproppar för att stoppa blödningen. Tromboplastin kan också användas i laboratoriet för att diagnostisera koagulationsrubbningar och påskynda koagulationen under vissa medicinska procedurer.
Medel som hindrar fibrinolys eller upplösnig av blodkoagel. Flera endogena antiplasminer är kända. Preparaten används för behandling av omfattande blödningar och koaguleringsstörningar.
Protein C är ett protein i blodplasm som fungerar som en naturlig antikoagulant, hämmer blodets tendency att koagulera eller bilda blodproppar. Det aktiveras av ett annat protein, thrombin, och när det aktiveras, tar det bort klistermolekyler från ytan av endotelceller (celler som liningar blodkärlen) och oskadade celler, vilket förhindrar att blodplättar adhererar till ytan och bildar klumpar. Protein C är viktigt för att hålla blodet i rörelse och undvika onödiga blodproppar.
"Vävnadsplasminogenaktivator (t-PA) är ett enzym som produceras naturligt i kroppen och speler en viktig roll i upplösningen av blodproppar genom att omvandla plasminogent till plasmin, vilket i sin tur bryter ner fibrin till mindre beståndsdelar."
Ett protein som erhålls från fibrinogen i närvaro av trombin och som utgör en del av blodproppen.
Trombocytaktivering refererer til den proces, hvor blodplader (trombocyter) ændrer deres form og funktion for at hjælpe med at stoppe blødning ved at danne blodpropper (tromboser). Denne proces involverer aktivering af receptorer på overfladen af trombocyttene, hvilket får dem til at klumpe sig sammen og udskille stoffer, der hjælper med at koagulere blodet. Trombocytaktivering kan udløses af forskellige stimuli, herunder skade på endotelcellerne (cellerne, der danner indersiden af blodkarrene), fremmedlegemer i blodet eller kemiske stoffer. Overdreven trombocytaktivering kan medføre en forhøjet risiko for at udvikle blodpropper, som kan medføre komplikationer som hjerteinfarkt og slagtilfælde
Thrombin är ett protein (enzym) som spelar en viktig roll i blodets koagulationssystem. Det konverterar fibrinogen till fibrin, vilket leder till bildandet av blodproppar (tromber). Sålunda kan en medicinsk definition av 'trombintid' vara: "Tiden det tar för ett prov av plasma att koagulera efter tillsats av en standardiserad mängd thrombin".
En syntetisk analog till hypofyshormonet argipressin. Dess verkan förmedlas av vasopressinreceptor V2.
Den klassiska hemofilin som beror på brist på faktor VIII. Det är en ärftlig blodlevringssjukdom, vars kännetecken är benägenhet för ständig blödning.
En endogen familj av proteiner tillhörande serpinsuperfamiljen som neutraliserar effekterna av trombin. Sex naturligt förekommande antitrombiner har identifierats och betecknas med de romerska siffror na I - VI. Antitrombin I och III tycks vara de med störst betydelse.
Protein S er en naturlig forekommande substans i kroppen som spiller en viktig rolle i blodets koagulasjonsprosess. Protein S fungerer som en antikoagulant, det vil si at det hjelper til a forhindre uønsket blodkoagulering. Det gjør dette ved å inaktivere bestemte enzymer som er involvert i koagulasjonen. Protein S forekommer naturligvis i to former: en bundet form og en fri form. Den frie formen er den aktive formen av protein S, og det er denne formen av protein S som har antikoagulant-egenskaper. Nedsatt funksjon eller mangel på Protein S kan øke risikoen for uønsket blodkoagulering og kan være forbundet med visse medisinske tilstander, inkludert blodpropp (trombose) og visse typer blødning.
Preparat som förhindrar blodproppsbildning. Naturligt förekommande ämnen i blodet räknas hit endast om de används som läkemedel.
En trombocyttransfusion är en medicinsk procedure där trombocyter, också kända som blodplättar, transfunderas till en patients blodomlopp. Detta görs vanligtvis för att behandla eller förebygga blödningar hos patienter med låga trombocytnivåer (trombocytopeni), vilket kan orsakas av sjukdomar som leukemi, cancerbehandlingar som kemoterapi eller infektioner. Trombocyttransfusionen hjälper till att stödja blodets koaguleringsförmåga och minskar risken för allvarliga blödningar.
'Trombocytadhesivitet' refererar till graden av which platelet stickiness or the ability of platelets to adhere to other cells or surfaces, such as damaged blood vessel walls. This is an important factor in the process of hemostasis, where platelets help to form a plug to stop bleeding, but excessive trombocytadhesivitet can lead to thrombosis and increased risk of cardiovascular diseases.
Trombofili refererer til et tilstand hvor der er en øget tendency eller dispositionsfaktor for at blive udsat for blodpropper (tromboser) som følge af forstyrrelser i koagulationssystemet. Dette kan skyldes genetiske mutationer, akviredte forhold eller en kombination heraf, der resulterer i en ændret balance mellem blodets tendens til at koagulere og dens evne til at opløse klumper af koaguleret blod. Trombofili kan have alvorlige konsekvenser, herunder større risiko for venøs tromboemboli (VTE), hjertinfarkt og stroke.
Material för bandagering av någon kroppsdel.
Zeoliter är ett samlingsnamn för en grupp naturligt förekommande och syntetiskt framställda mineraler, som kännetecknas av en kristallin, porös struktur med regelbundna hålrum. Dessa hålrum kan innehålla katjoner, vattenmolekyler och andra små molekyler. Zeoliters unika egenskaper, som inkluderar stor yta, låg densitet, hög termisk stabilitet och förmåga att byta ut katjoner, gör dem användbara inom en rad olika industriella och medicinska applikationer. I medicinen har vissa typer av zeoliter studerats för sin potential att fungera som läkemedel och hälsoförmånsmedel, till exempel genom att fånga upp toxiska substanser i kroppen eller genom att påverka celldelning och cellcykeln.
I en enskild medicinsk betydelse refererar plasma till den flytande, gulaktiga delen av blodet som innehåller vatten, salter, socker, hormoner, vitaminer, mineraler, gaser, nedbrytningsprodukter och andra substanser. Plasma utgör cirka 55 procent av blodets volym och är en vätska som transporterar celler och olika substanser runt i kroppen. Det kan separeras från blodet genom centrifugering och användas inom medicinen för att till exempel ersätta vätske- och proteinförluster eller för att ge patienter specifika substanser som de behöver.
Von Willebrand Disease (VWD) is a genetic bleeding disorder caused by deficiency or dysfunction of the von Willebrand factor (VWF), a protein involved in blood clotting. VWD affects both males and females and can vary in severity from mild to severe. There are three main types of VWD: type 1 (partial quantitative deficiency), type 2 (qualitative defects), and type 3 (nearly or complete absence of VWF). Symptoms may include easy bruising, prolonged nosebleeds, heavy menstrual bleeding, and excessive bleeding after dental procedures, surgery, or trauma.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
En trombocytfunktionstest är ett laboratoriemedel som används för att utvärdera hur väl blodplättarna (trombocyterna) fungerar i kroppen, särskilt deras förmåga att koagulera (blöda). Denna test kan hjälpa till att diagnostisera eller övervaka olika medicinska tillstånd som påverkar blodets koaguleringsförmåga, såsom blödningsrubbningar eller tromboemboliska sjukdomar.
Trombomodulin är ett protein som finns på ytan av endotelceller, det vill säga cellerna som bildar kärlens innerväggar. Det har en viktig roll i regleringen av blodets koagulering genom att aktivera proteinkinase-C och därmed oskadliggöra trombin, vilket är ett enzym som annars bidrar till blodkoaguleringen. Trombomodulin bidrar även till att aktivera protein C, vilket är ett naturligt antikoaguleringsmedel i kroppen. Dessutom har trombomodulin visat sig ha antiinflammatoriska egenskaper.
Tranexamsyra är ett syntetiskt antifibrinolytiskt läkemedel som verkar genom att hämma plasminogens aktivering till plasmin, vilket reducerar blodets fibrinolytiska aktivitet och hjälper till att stabilisera klot som bildats under koagulationen. Det används för att minska eller förhindra excesiv blödning vid kirurgi, tunga menstruationer och andra medicinska tillstånd där ökad fibrinolys är ett problem.
Fibrinolysin är ett enzym som bryter ner fibrin, ett protein som är involverat i blodets koagulering. Detta process kallas fibrinolys och är viktig för att bryta ner blodproppar och förebygga överdrivet blodkoagulering.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Blodutgjutning i något organ, hålrum eller vävnad.
"Karboxypeptidase U är ett enzym som spjälkar av karboxiterminala aminosyror från proteiner och peptider, företrädesvis med hydrofoba sidokedjor."
En blodtransfusion är en medicinsk procedure där blod eller blodprodukter transfunderas från en donator till en mottagare via en injektion i en ven. Detta görs vanligtvis för att ersätta förlorat blod under operationer, trauma eller vid sjukdomar som påverkar blodet, såsom anemi. Transfusionen måste matchas vad gäller blodtyp mellan donator och mottagare för att undvika allvarliga komplikationer.
"Traumatisk chock" är ett akut stresssyndrom som kan utlösas av ett extremt stressande eller skadligt tillfälle, såsom en allvarlig olycka, våldtäkt eller naturkatastrof. Det kännetecknas av starka fysiologiska reaktioner, som höjd puls och blodtryck, förändrad andning, yrsel, svimningar och dissociativa symtom, såsom minnesförlust, desorientering och upplevelser av detonation. Traumatisk chock kan vara livshotande om den inte behandlas omedelbart och korrekt.
Läran om blodflödet i förhållande till tryck, flödeshastighet, volym och motstånd i blodkärl, såväl makroskopiskt som mikroskopiskt och submikroskopiskt.
Fast eller icke förbrukningsbar kirurgisk apparatur för bruk i samband med operationer. Den skall särskiljas från "kirurgiska instrument", som oftast är handinstrument för bruk i operationsområdet.
Sanguisorba är ett latinskt namn på ett släkte växter inom familjen Rosaceae, även kända som woundsorts eller blodrot. Denna växt har använts medicinskt för att hjälpa till att stävja blödningar och hemma blåmärken, på grund av dess innehåll av tanniner och andra kemiska föreningar som är kända för att reducera inflammation och underlätta cikulationen.
En mycket sur mukopolysackarid, bestående av lika delar sulfaterad D-glukosamin och D-glukuronsyra med sulfaminbryggor. Molekylvikten kan variera från sex- till tjugotusen. Heparin finns och produceras i lever, lungor, mastceller osv hos ryggradsdjur. Dess funktion är inte klarlagd, men det används för att förhindra blodlevring in vivo och in vitro, i form av olika salter.
En peptidhydrolas är ett enzym som bryter ned specifika peptidbindningar i peptider och proteiner, ofta involverat i regleringen av biologiska processer såsom blodkoagulering, immunresponser och signaltransduktion.
En enkelkedjad polypeptid från bovin vävnad och bestående av 58 aminosyrarester. Den hämmar proteolytiska enzym som kymotrypsin, kallikrein, plasmin och trypsin, och används för behanding av blödninga r förenade med höga plasminhalter. Substansen används också vid risk för stora blodförluster i samband med öppen hjärtkirurgi.
Blood clotting disorders, also known as coagulopathies, refer to a group of medical conditions that affect the body's ability to form blood clots or to regulate the formation of blood clots properly. These disorders can result in excessive bleeding or abnormal clotting, which can lead to serious complications such as stroke, heart attack, or organ damage.
Plasminogen är ett protein som förekommer naturligt i människokroppen och har en viktig roll i blodets koagulationssystem. Det fungerar som en proenzym, vilket betyder att det i sig självt inte är aktivt, men kan omvandlas till ett enzym som kallas plasmin. Plasmin bryter ned fibrin, ett protein som bildas under blodkoagulationen och utgör en del av blodproppen. På så sätt hjälper plasminogen till att lösa upp blodproppar och underlätta blodflödet.
Tiden det tar för helblod att visa tecken på levring.
I en enskild mening kan "vaxa" i medicinsk kontext definieras som att aktivt introducera ett vaccin i en individ, normalt genom injektion, för att stimulera immunförsvaret att utveckla skydd mot specifika sjukdomar. Vaccinering är en preventiv medicinsk procedur som har räddat miljontals liv och eliminerat eller kontrollerat många dödliga infektionssjukdomar världen över.
Den aktiverade formen av faktor X som ingår i såväl den inre som yttre blodkoagulationsprocessen. Den katalyserar omvandlingen av protrombin till trombin tillsammans med andra kofaktorer.
Ett proteolytiskt enzym i giftet från ormen Bothrops atrox, vanlig i Central- och Sydamerika. Det används som koagulationsmedel för fibrinogen och för påvisande av fibrinogenets nedbrytningsprodukter. EC 3.4.21.-.
Reglering av blödning med hjälp av endoskop. Hit hör olika sorters teknik, som bruk av laser, värmesonder, bipolär elektrokoagulering och lokala injektioner. Endoskopisk hemostas används vanligen vid behandling av blodåderbråck och blödande sår i matstrupe och mag- och tarmkanal.
En medicinsk definition av 'stygn' är: En metod för att approximera och förena vävnader genom att använda ett igensatt, oftast metalliskt föremål som träs igenom vävnaderna för att hålla ihop dem medan de läker.
En medicinsk definition av 'vävnadslim' är den klara, geléartade substansen som produceras och utsöndras av slemhinnor i kroppen, bestående av vatten, salter, proteiner, slammaterial och elektrolyter.
Värme- och lagringslabilt plasmaprotein som påskyndar omvandlingen av protrombin till trombin vid blodkoagulation. Detta åstadkoms genom att faktor V bildar komplex med faktor Xa, fosfolipid och kalcium (protrombinaskomplex). Brist på faktor V leder till Owrens sjukdom.
Blödning till hjärnbarken, hjärnbalken (corpus callosum), de basala ganglierna eller den subkortikala vita substansen efter skallskada. Diffus axonskada, hjärnödem och förhöjt intrakraniellt tryck för ekommer ofta i detta sammanhang. Relativt vanliga kliniska tecken är krampanfall, afasi, synrubbningar, rörelsestörningar, förlamning och koma.
Absorberande material som används för att suga upp kroppsvätskor under operationer. Gossypiboma är den tekniska termen för kvarglömd operationsduk eller -svamp i kroppen.
I en enskild medicinsk betydelse refererar "Papio" till ett släkte i familjen markattartade apor (Cercopithecidae). Detta släkte innehåller sex arter, vanligen kallade savannmarkattor eller pavianer. Dessa djur är välkända för sin sociala beteende och förekommer naturligt i Afrika söder om Sahara. De kan vara vektoria för vissa infektionssjukdomar, till exempel tuberkulos och bakterieinfektioner orsakade av Bartonella henselae.
Fibrinolysin eller ämnen som omvandlar plasminogen till fibrinolysin (plasmin).
Ett ämne som bildas av hud, vit bindväv eller kollagen från benvävnad. Det används som proteintillskott i livsmedel, plasmaersättning, blodstillande medel, suspensionsmedel i läkemedel och som höljematerial till kapslar.
En stabil blodkoagulationsfaktor som medverkar i den inre koagulationsprocessen. Den aktiverade formen XIa aktiverar faktor IX till att bilda IXa. Brist på faktor XI kallas ofta hemofili C.
Volymen av hoppackade röda blodkroppar i ett blodprov. Den mäts i en graderad centrifugtub eller i en automatisk blodcellsräknare, och är ett mått på erytrocytstatus vid sjukdom. Vid anemi, t ex, erhålls ett lågt värde, medan polycytemi ger ett högt värde.
Svart, tjäraktig, illaluktande avföring som innehåller nedbrutet blod.
Störningar orsakade av avvikelser i antalet blodplättar och deras funktioner.
Metoder för att hålla blod och dess komponenter levande utanför den organism de kommit från, dvs hindras från att brytas ned, t ex genom tillsats av någon kemikalie, genom nedkylning, eller genom att förvaras i någon substituerande vätska som efterliknar det naturliga tillståndet i kroppen.
Trombocytopeni definieras som ett lägre än normalt antal blodplättar (trombocyter) i blodet, vanligtvis under 150 000 till 450 000 plattar per mikroliter. Trombocytopeni kan orsaka en ökad risk för blödningar eftersom blodplättarna är viktiga för att stänga av blodflödet vid skador på kroppens små blodkärl.
En suturtekniker är en kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal som specialiserat sig på att utföra precisionella syttningar av vävnader under operationer för att främja läkandet och återställa funktionen efter skada eller sjukdom.
En hemostatisk rubbning som kännetecknas av svag antikoagulansrespons på aktiverat protein-C (APC). Den aktiverade formen av faktor V (faktor Va) bryts ned långsammare av APC. Faktor V-Leidenmutation (R506Q) är den vanligaste orsaken till APC-resistens.
Poloxamer är ett typ av blockkopolymer, som består av centralt lokaliserade hydrofoba (vattengerna) segment av polypropylenoxid (PPO) flankerade av hydrofila (vattenlösliga) segment av polyethylenoxid (PEO). Poloxamrar är kända för sin förmåga att bli termodynamiskt drivna till att bilda miceller i vatten ovan en viss kritisk micellarkoncentration (CMC), vilket gör dem användbara som surfaktanter och/eller leveranssystem för hydrofoba läkemedel. De kan klassificeras som amfifila, med en hydrofil huvud och en hydrofob svans. Poloxamrar har potential att användas inom ett brett spektrum av medicinska tillämpningar, såsom läkemedelsformulering, nanopartikelbaserad terapi, cellmembranförändringar och diagnostik.
Avledande av blodflödet från höger förmaks öppning direkt till aortran (eller lårbensartären) via en oxygenator (syresättningsapparat), och därmed ledande det förbi såväl hjärtat som lungorna.
Blödning i någon del av mag-tarmkanalen, från matstrupen till ändtarmen.
En lagringstålig koagulationsfaktor av glykoprotein som kan aktiveras till faktor Xa både i inre och yttre koagulationsprocesser. Brist på faktor X (ibland kallad Stuart-Prower-faktorbrist) kan ge upphov till en systemisk koagulationsrubbning.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Ett fibrinstabiliserande plasmaenzym (i gruppen transglutaminaser) som aktiveras av trombin och kalcium till att bilda faktor XIIIa. Det har en viktig, stabiliserande roll vid bildandet av den fibrinpolymer (blodkrusta) som utgör ändledet i hela koagulationsprocessen.
En medicinsk definition av 'Punktion' är ett ingrepp där en tunn nål insätts genom huden och underliggande vävnad för att dränera vätska, tappa celler eller gaser, injicera läkemedel eller utföra vissa diagnostiska tester.
Blödningar och trombotiska störningar till följd av felaktiga eller saknade koagulationsproteiner.
En peptisk sår med blödning är en erosion eller ulceration i mag- eller tarmslemhuan, orsakad av aggressivt utsöndrat saltsyra och proteolytiska enzymer från magsaftkörtlarna, vilket leder till penetrering av blodkärlen och därmed blödning.
'Thromboxane B2' är en stabil, nedbrytningsprodukt av prostaglandinhinundringsvägen, som orsakar vasokonstriktion och plättaggregering, vilket kan leda till blodproppsbildning.
Protein C-deficit är ett genetiskt tillstånd där individen har nedsatt mängd eller funktionellt defekt protein C, som är ett protein involverat i blodets koagulationssystem. Protein C är en naturlig antikoagulant och hjälper till att förhindra överdrivet blodkoagulering. Protein C-deficit kan öka risken för blodproppar och tromboser, särskilt i venerna.
Vitamin K är ett samlingsnamn för en grupp kolesterolbaserade fettsolubla vitaminer som är nödvändiga för den normala blodkoagulationsprocessen och håller också andras kroppsliga funktioner i balans. Det huvudsakliga verkningsmedlet för Vitamin K är att aktivera proteiner som reglerar blodets koaguleringsfaktorer. Dessa proteiner bidrar till att ställa in rätt balans mellan blodets tendens att koagulera och dess tendens att lösa upp koagulation, förhindrar alltför mycket blödning eller alltför mycket koagulation. Vitamin K finns i två naturligt förekommande former: K1 (filoquinon) och K2 (menakinoner). K1 hittas främst i gröna vegetabilier, medan K2 huvudsakligen produceras av bakterier i tarmen.
Plasminogenaktivatorer är en grupp enzymer som aktiverar plasminogent till plasmin, vilket orsakar nedbrytning av fibrin i blodkoagel och därmed bidrar till fibrinolys. De två huvudsakliga typerna av plasminogenaktivatorer är t-PA (tissue-type plasminogen activator) och u-PA (urokinase-type plasminogen activator).
Tester som används vid analyser av blodsystemet.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Elektrokirurgisk teknik för behandling av blödningar, avlägsnande av tumörer och slemhinnesår, och behandling av refraktära arytmier.
Trombocytmembranglykoproteiner är proteiner som är integrerade i trombocyternas (blodplättarnas) membran. De spelar en viktig roll för blodets koagulering och hemostas, genom att underlätta interaktioner mellan trombocyterna och andra celler samt extracellulära matrixstrukturer. Trombocytmembranglykoproteinerna deltar också i signaltransduktion och cellulär reglering av trombocyter. Vissa genetiska mutationer eller sjukdomar kan påverka dessa proteiner och leda till hemostatiska störningar, som exempelvis trombocytpatier.
Antalet vita blodceller per enhetsvolym i venblod. Med differentialräkning mäts det relativa antalet av olika typer av vita celler.
Lipid-proteinkomplex som ingår i transport och omsättning av fettämnen i kroppen. De är runda partiklar, bestående av en hydrofob kärna av triglycerider och kolesterolestrar som är omgiven av ett lager hydrofilt, fritt kolesterol, fosfolipider och apolipoproteiner. Lipoproteiner definieras utifrån sin varierande densitet och storlek. De stora lipoproteinerna, som kylomikroner och VLDL, transporterar triglycerider, och de små lipoproteinerna, som LDL och HDL, transporterar kolesterol.
En täckförband är ett sterilt bandage eller gauze som används för att täcka och skydda sår, skador eller sårbehandlingsområden, för att förhindra infektioner och kontaminering samt underlätta wound healing processen.
Medel som hämmar heparinets antikoagulerande verkan.
En blodkomponenttransfusion är en medicinsk procedur där en specifik del eller komponent av blodet transfunderas till en patient för att behandla olika medicinska tillstånd, såsom blodbrist (anemimi), blödningar eller störningar i blodets förmåga att koagulera.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Cirkulationsstillestånd, även känt som asystoli, är ett tillstånd där hjärtat slutar att pumpa blod effektivt, vilket orsakar ett fullständigt stopp av cirkulationen. Vid djup hypotermi, när kroppstemperaturen sjunker under 28°C (82.4°F), kan hjärtat gå in i ett slags skyddsmodus som kallas för bradykardi och eventuellt asystoli, vilket ytterligare minskar blodflödet och syrgastillförseln till vitala organ. Denna kombination av cirkulationsstillestånd och djup hypotermi kan vara livshotande om inte behandling ges omedelbart.
Samtidig graviditet och blodsjukdom. Den hematologiska åkomman kan avse blodets celler eller koagulationsfaktorer, men inte brist eller överskott på olika ämnen i blodet, som t ex hyperkalcemi eller hypokalcemi. Sjukdomen kan föregå eller ha tillstött efter befruktningen, och den kan ha eller inte ha skadlig verkan på den gravida kvinnan eller fostret.
Deacetylerat kitin, en linjär polysackarid av deacetylerat beta-1,4-D-glukosamin. Det används i hydrogel och för sårbehandling.
En tampong för kirurgiskt bruk är en typ av absorbent lakan som placeras inne i en kroppöppning under operation, ofta används för att hjälpa att kontrollera blödningar och skydda omgivande vävnad under eller efter en operation. De kan också användas för att underlätta läkningen genom att hjälpa till att hålla operationsstället rensat och fri från infektioner.
"Sår och skador är en sammanfattande benämning inom medicinen på fysisk skada på levande vävnad, som orsakas av mekaniska, termiska, kemiska eller elektriska trauma, vilket kan resultera i celldöd, blödning, smärta och funktionsnedsättning."
Handinstrument avsedda för bruk vid kirurgiska operationer.
Brist på eller avsaknad av fibrinogen i blodet.
Det viktigaste aktiva ämnet i blodiglars spottkörtelsekret. Det har koagulationshämmande effekt.
Läkemedelstillförsel, lokal, betecknar metoder för att tillföra läkemedel direkt till en specifik plats på eller i kroppen, vanligtvis med syfte att behandla en lokal sjukdom eller skada, istället för att ge systemiska effekter genom att distribuera substansen i blodomloppet.
Blödning från blodkärl i livmodern, ibland yttrande sig som vaginal blödning.
Ett samlingsnamn på fetter och fettämnen, beståndsdelar av protoplasman som är lösliga i alkohol/eter, men inte i vatten. De omfattar fetter, feta oljor, essentiella oljor, vaxer, fosfolipider, glykolipider, sulfolipider, aminolipider, kromolipider (lipokromer) och fettsyror.
Minsking av blodets viskositet genom tillsats av cellfria lösningar. Metoden används kliniskt 1) vid tillstånd med försämrad mikrocirkulation, 2) vid ersättning av förlorat blod vid operationer utan homolog blodtransfusion och 3) vid hjärt-lung-bypass och hypotermi.
'Trombocytfaktor 4' (TF4 eller CXCL4) är ett protein som huvudsakligen produceras och utsöndras av trombocyter (blodplättar) under aktivering, och fungerar som en kemotaxisk attraktant för granulocytyper, monocytyter och T-celler till skadeområdet. TF4 har också förmåga att påverka blodkoagulationen genom att interagera med fibrinogen och hämma fibrinolysen.
"Perioperativt omhändertagande" refererar till den samordnade och kontinuerliga vården som en patient erhåller från förberedelsen inför en operation till återhämtningen efter den, inklusive anestesi, surgery, och postoperativ vård. Den perioperativa fasen kan delas in i tre delar: förberedelsefasen (inkluderande preoperativ bedömning och optimering), operationsfasen, och återhämtningsfasen (postoperativ vård och rehabilitering). Målet med perioperativt omhändertagande är att säkerställa en optimal utgång för patienten genom att minska riskerna och komplikationerna som är kopplade till surgery.
Postpartumblödning är den vaginale blödningsperioden som följer strax efter förlossningen och varar vanligtvis från två till sex veckor, med störst mängd under de första dagarna, och karaktäriseras av utflödet av blod, vävnad, och sekret från livmodern som reparerar sig efter graviditeten.
En sternotomi är ett kirurgiskt ingrepp där man skär igenom bröstbenet (sternum) för att kunna komma åt hjärtat och de stora blodkärlen som leder till och från hjärtat. Detta görs ofta under öppen hjärtkirurgi. Sternotomin är den vanligaste metoden för att öppna upp bröstet under dessa typer av operationer, eftersom det ger operatören god tillgång till hjärtat och de omkringliggande strukturerna. Efter ingreppet syras ofta bröstbenet ihop igen med metallklamrar som sedan tas bort efter några månader.
Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.
Ett autosomalt recessivt tillstånd eller en koagulationssjukdom som uppstår i samband med K-vitaminbrist. Faktor VII är ett K-vitaminberoende glykoprotein som är väsentligt för den yttre koagulationsprocessen.
I en mening kan 'ektosom' definieras som en cellulär struktur som sticker ut ifrån cellytan och innehåller membranbundna proteiner och andra molekyler. Ektosomer är också kända som "membranmicrovesiklar" eller "utskjutningar" och kan ha en rad olika funktioner, beroende på celltyp och kontext. De kan vara involverade i cellytors kommunikation, avfallsbortskickande, signaltransduktion och mer. Ett exempel på en specifik typ av ektosom är mikrovesikeln, som bildas genom inbuktningar i cellytan följt av budskning och avskiljning av den inbuktade delen av membranet.
Blödning i någon hjärnhalva, inklusive lobär blödning, blödning i den subkortikala vita substansen och de basala ganglierna. Vanligen associerade tillstånd är högt blodtryck, intrakraniell arterioskle ros, intrakraniella aneurysm, skallskada, intrakraniella kärlmissbildningar, cerebral amyloid angiopati och hjärninfarkt.
'Resuscitation' refererer til medisinske handlinger som udføres for at genoprette spontane livsvigtige funktioner, typisk hos patienter i kardial arrest eller andre akut livstruende tilstande. Det mest almindelige eksempel er hjerte-lunge-resuscitation (HLR), der inkluderer håndtering af vejrtrækning og hjertekompression for at genoprette cirkulationen af iltet blod i kroppen. Andre former for resuscitation kan omfatte medicinsk behandling med lægemidler, elektrisk chok eller andre avancerede livreddende procedurer.
Ett plasmaprotein som cirkulerar i förhöjda koncentrationer vid inflammation och efter uppkomst av vävnadsskada.
Brist på blodkoaguleringsfaktor IX, ett ärftligt sjukdomstillstånd knutet till X-kromosomen (även kallat Christmas sjukdom, efter den förste patienten, inte juldagen). De kliniska särdragen påminner om dem i klassisk blödarsjuka, men symtomen är färre. Vid förekomst inom samma familj är blödningsgraden den samma hos medlemmarna. Många patienter förblir utan symtom ända tills det hemostatiska systemet utsätts för stress, vid t ex kirurgiska ingrepp eller skada. Behandlingen är den samma som vid hemofili A (blödarsjuka).
Synthetic chemistry techniques refer to a set of laboratory methods and procedures used in the creation or synthesis of new chemical compounds. These techniques involve the careful manipulation of chemical reactions to form specific bonds between atoms and molecules, often with the goal of producing a desired product or material. This field requires a deep understanding of chemical principles, including reaction mechanisms, kinetics, thermodynamics, and stereochemistry. Synthetic chemists use a variety of tools and technologies, such as spectroscopy and chromatography, to monitor and optimize their reactions, ensuring the purity and yield of the final product. Overall, synthetic chemistry techniques are essential for advancing scientific research and developing new materials, pharmaceuticals, and other practical applications in fields such as medicine, agriculture, and materials science.
"Dental cement" är ett samlingsbegrepp för olika typer av material som används för att fästa, skapa eller reparera tänder och tandproteser inom stomatologin. Dessa cement kan vara av organiska eller anorganiska typ, och de kan vara permanenta eller temporära beroende på deras användningsområde. Exempel på dental cement är glasjonomer, zinkoxid-eugenol-cement och kompositcement.
Hydroxyethyl starch (HES) derivatives are modified starches that are used as plasma expanders in medical treatment. They are created by chemically modifying a starch source, typically from potatoes or corn, with hydroxyethyl groups. The modification process changes the properties of the starch, making it more stable and longer-acting in the bloodstream compared to unmodified starches. HES derivatives can be used to treat hypovolemia (low blood volume) due to trauma, surgery, or other conditions that cause fluid loss. However, their use has become somewhat controversial due to concerns about potential side effects such as kidney injury and coagulopathy.
'Urtica dioica', vanligen känd som brännässla, är en medicinsk term för en växtart inom nässelväxterna (Urticaceae). Den är världsvid utbredd och förekommer naturligt i tempererade områden.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
'Trombocytglykoprotein GPIb-IX-komplex' är ett membranproteinkomplex på ytan av trombocyter (blodplättar) som består av fyra olika proteiner: GPIbα, GPIbβ, GPIX och GPV. Detta komplex fungerar som en receptor för von Willebrandfaktor och aktiverar trombocyter vid skada på blodkärl genom att underlätta adhesion till subendotelceller och aggregation med andra trombocyter, vilket är viktigt för hemostasprocesen. Mutationer i generna som kodar för dessa proteiner kan leda till olika blödningsrubbningar, såsom Bernard-Soulier syndrom.
Trombocytaggregationshämmare är ett samlingsnamn för läkemedel som hindrar blodplättarnas (trombocyternas) förmåga att klumpa eller aggregera tillsammans, vilket minskar risken för blodproppar (tromboser).
Sjukdomar hos tamhund (Canis familiaris). Hit hör inte sjukdomar hos vilda hundar, vargar, rävar eller andra Canidae, för vilka indexeringstermen Carnivora används.
Oorganiska föreningar med aluminium som en molekylbeståndsdel.
Ett lipoprotein som liknar LD-lipoproteiner, men som har en extra proteindel, apoprotein (A) (även kallat apolipoprotein (A)), bundet till apolipoprotein B-100 på LDL via en eller två disulfidbindningar. Höga blodhalter av lipoprotein(a) är förenade med ökad risk för aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom.
Sviktande hjärtfunktion pga obalans mellan hjärtmuskelfunktion och kranskärlens förmåga att förse hjärtmuskeln med tillräckligt blodflöde för normal funktion. Det är en form av hjärtmuskelischemi (syrebrist i muskelvävnaden), orsakad av nedsatt kapacitet hos kranskärlen.
Von Willebrand Disease (VWD) Type 2 is a subtype of an inherited bleeding disorder characterized by a deficiency or dysfunction in the von Willebrand factor (VWF), a protein that plays a crucial role in blood clotting. In VWD Type 2, there is a qualitative defect in the VWF, resulting in abnormal function and/or clearance of the protein. This can lead to impaired platelet function and reduced clot formation, causing excessive bleeding. Type 2 is further divided into three subtypes (Type 2A, Type 2B, and Type 2M) based on specific molecular defects in the VWF.
Ett peptidfragment är en kort sekvens av aminosyror som har beeneds klippt isär från ett större peptid eller protein.
"Standard of care" är ett begrepp inom medicin som refererar till den accepterade och vedertagna behandlingsmetoden eller standardproceduren för en given diagnos eller sjukdom. Det avser den vård som en skicklig, erfaren och omhändertagande läkare i samma område och under samma omständigheter normalt skulle ge patienten. Standarden kan variera beroende på faktorer som patientens ålder, allmäntillstånd, komorbiditeter (flera sjukdomar eller tillstånd hos en och samma individ) och andra specifika omständigheter. Denna standard utvecklas genom medicinsk forskning, kliniska erfarenheter och gemensamma konsensusdokument från experter inom respektive område.
Gifter från ormar av underfamiljen Crotalinae (familjen Viperidae), som huvudsakligen lever på den amerikanska kontinenten. De omfattar skallerormar, mockasiner, lansormar, buskmästare och amerikanska kopparhuvudormar. Deras gifter innehåller ogiftiga proteiner, hjärt-, blod-, cell- och nervgifter, samt många enzymer, särskilt av gruppen fosfolipas A. Många av toxinerna har bestämts.
Neurokirurgi är en specialitet inom kirurgin som fokuserar på diagnostisering och behandling av sjukdomar och skador på nervsystemet, inklusive hjärnan, ryggraden och de perifera nerverna. Behandlingarna kan omfatta både öppna kirurgiska ingrepp och minimalinvasiva tekniker som använder sig av små kameror och specialdesignade instrument. Syftet är att lindra symptom, förbättra funktionen och/eller förlänga patientens liv.
Antal leukocyter och erytrocyter per enhetsvolym i ett prov med venöst blod. En fullständig blodcellsräkning omfattar dessutom mätning av hemoglobin, hematokrit och erytrocytindex.
Hjärt-kärlsjukdomar är en sammanfattande benämning på sjukdomar som drabbar hjärtat och kärlen, inklusive koronara hjärtsjukdomar (som kan leda till angina och hjärtinfarkt), hjärtrytmrubbningar, struphjärtsjukdomar, hjärtfel hos barn, cerebrovaskulära sjukdomar (som stroke och transitorisk ischemisk attack), perifera kärlförändringar samt blodtrycksförhöjning (hypertension).
Ett patologiskt förlopp kännetecknat av vävnadsskada eller vävnadsnedbrytning, orsakat av ett flertal cytologiska och kemiska reaktioner. Vanliga manifestationer är smärta, värmekänsla, rodnad, svullnad och funktionsstörningar.
I medicinsk kontext, refererar "endotamponade" till användning av ett material eller en teknik för att fylla ut och applicera tryck på det inre av ett hålumra eller en kavitet i kroppen, ofta för att kontrollera blödning eller försegla en läcka. Det vanligaste exemplet på denna procedur är intraokulär endotamponade, där ett gas- eller oljefyllt skal används för att behandla en fraktur i ögat (oftast en scleral eller koroidal fraktur) och kontrollera blödningar inuti ögats kavitet.
De hundratals olika proteiner som finns i blodplasma, som t ex serumalbumin, transferrin, haptoglobiner, fibrinogen, koagulations- och komplementfaktorer, immunglobuliner, enzymhämmare och många fler.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
Preventivmedel för oralt bruk, bestående av kombinationspreparat.
Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.
Sårläkning är ett komplext fysiologiskt process där skadad vävnad repareras och restaureras till sin normala funktion och struktur med hjälp av koordinerade mekanismer som inkluderar hemostas, inflammation, cellproliferation och remodellering.
Procedurer för användande av endoskop i samband med diagnos och behandling av sjukdomar. Vid endoskopi förs ett optiskt instrument antingen in via naturliga kanaler, som t ex matsmältningssystemet, eller genom små, kirurgiskt anlagda snitt (titthål) för undersökning av inre kroppsdelar. Tack vare framsteg i bildbehandling, endoskopteknik och utrustning av allt mindre format kan kirurgiska ingrepp göras under endoskopering.
Tidsintervallet för en kirurgisk operation.
Lagringsstabil blodkoagulationsfaktor med inre verkan. Dess aktiverade form, IXa, bildar komplex med faktor VIII och kalcium på blodplättsfaktor 3 så att faktor X aktiveras till Xa. Brist på faktor IX leder till hemofili B (Christmas sjukdom). Syn. hemofili B-faktor; Christmas faktor.
Huvudpulsådern i låret, vilken utgör fortsättningen på den yttre höftartären.
Thromboxane A-syntase är ett enzym som katalyserar bildandet av thromboxan A2 (TXA2) från arachidonisk acid i plättar och andra celler. TXA2 är en potent vasokonstriktor och aggregerande agent för blodplattar, vilket bidrar till hemostas och trombosbildning.
Ristocetin är ett antibiotiskt läkemedel som tillhör gruppen glykopeptider. Det används främst för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, som meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA). Ristocetin fungerar genom att hämma bildningen av bakteriens cellvägg, vilket leder till dödandet av bakterien. Det bör dock noteras att ristocetin inte är kliniskt relevant idag på grund av dess potential att orsaka blodproppar (tromboser) och därför har det ersatts av modernare antibiotika.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Proppbildning i någon av hjärtats kransartärer, vilket ofta leder till hjärtinfarkt.
'Trombocytglykoprotein GPIIb-IIIa-komplex' är ett integrint protein som finns på trombocyternas (blodplättarnas) yta och spelar en central roll i blodplättornas aggregation och koagulation. Det består av två subenheter, alpha (IIb) och beta (IIIa), och är den mest abundanta receptorn för fibrinogena proteinmolekyler på trombocyternas yta. När GPIIb-IIIa-komplexet aktiveras binder det till fibrinogena, vilket leder till att trombocyterna aggregerar och bildar blodproppar (tromboser).
Blockering av små eller medelstora levervener pga icke-trombotiska subendoteliala ödem som kan utvecklas till fibros.
Multitrauma, också känt som polytrauma, är en medicinsk term som används för att beskriva en individ som har lidit av skador på två eller fler delar av kroppen, vilket kan inkludera flera brustna ben, inre blödningar och/eller traumatisk hjärnskada. Oftast orsakas multitrauma av allvarliga olyckor, såsom bil- eller industriolyckor, fall från hög höjd eller våldsam aggression. Det är vanligt att patienter med multitrauma behöver intensivvårdsbehandling och kan ha långvariga konsekvenser av sina skador.
Warfarin är ett blodtunnande medel som används för att förebygga blodproppar och stroke hos patienter med flera olika former av sjukdomar, till exempel förebyggande behandling efter djup venös trombos (DVT) eller lungemboli, samt för patienter med rytmrubbningar som atrier fibrillation. Warfarin verkar genom att hämma enzymet vitamin K-epoxidreduktas, vilket minskar nivåerna av aktiva former av vitamin K och därmed påverkar koagulationsfaktorernas syntes i levern. Det tar vanligtvis några dagar innan warfarin når full verkan, och effekten måste övervakas genom regelbundna INR-mätningar (international normalized ratio) för att undvika ökad blödningsrisk. Warfarindoseringen är individerell och kan variera beroende på patientens ålder, vikt, leverfun
Den aktiverade formen av faktor IX. Aktiveringen sker via en inre process genom aktivering av faktor XIa och kalcium eller via en yttre process genom aktivering av faktor VIIa, tromboplastin och kalcium. Faktor IXa medverkar till att faktor X aktiveras till Xa genom att spjälka arginyl-leucinpeptidbindningen i faktor X.
Avsaknad av eller underskott på antitrombin III, vilket leder till ökad risk för trombos.
Trombinreceptorer är proteiner på cellytan som binder till thrombin, ett enzym involverat i blodets koagulering. När trombin binder till receptorerna aktiveras de och utlöser signaltransduktion ledande till cellrespons såsom cellproliferation, migration och sekretion av cytokiner. Trombinreceptorer deltar därför i reguleringen av blodkoagulering, inflammation och angiogenes.
"Gingival retraction techniques" refer to the methods used in dentistry to temporarily retract or push back the gum tissue (gingiva) to expose a portion of the tooth that is normally covered, creating a clear and dry field for the placement of dental restorations such as crowns and bridges. This helps ensure proper fit, seating, and cementation of the restoration while preventing overhangs or gaps between the restoration and the tooth structure. These techniques can involve the use of various types of retraction cords, chemicals, or mechanical means to achieve the desired effect.
Mätning av antalet röda blodkroppar per enhetsvolym i ett venblodprov.
En blödningschock definieras som ett tillstånd av akut cirkulatorisk kompromiss orsakad av ett allvarligt blodförlust, med hypotension, sänkt perfusionsnivå och organsvikt som följd.
Ett vävnadsklister som anbringas som monomer på fuktig vävnad och polymeriseras till en fog. Det bryts långsamt ned och används vid alla typer av kirurgi, även tandkirurgi.
Weibel-Palade bodies are rod-shaped, tubular structures found in the cytoplasm of endothelial cells, which line the interior surface of blood vessels. They are the storage sites for von Willebrand factor, a protein involved in blood clotting, and serve as a site for the rapid release of this protein during vascular injury to promote hemostasis.
Stabil blodkoagulationsfaktor som aktiveras vid kontakt med den subendoteliala ytan av ett skadat kärl. Tillsammans med prekallikrein tjänar den som den kontaktfaktor som sätter igång den inre koagulationsprocessen. Kallikrein aktiverar faktor XII till XIIa. Brist på faktor XII, även benämnd Hagemannfaktorn, leder till ökat antal tillfällen av tromboembolism.
Kirurgiska ingrepp i hjärtat.
Uremi är ett tillstånd som uppstår när njurarna inte kan renfriska kroppen från avfallsprodukter och överskottssalt effektivt, vilket orsakar en accumulering i blodet. Detta kan leda till en störning av den normala homeostasen i kroppen och ge upphov till en rad symtom som trötthet, aptitlöshet, illamående, kräkningar, förvirring och andningssvårigheter. Uremi är ofta ett tecken på att njursjukdomen har nått ett senare stadium och kan vara livshotande om det inte behandlas.
En metod för vävnadspreparering, där vävnadsprovet fryses och därefter dehydreras vid låg temperatur i vakuum. Metoden används även för torkning av läkemedel och livsmedel.
Endoskopisk undersökning av, behandling av eller operation i mag-tarmkanalen.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
En nefrektomi är ett kirurgiskt ingrepp där en eller båda njurarna tas bort. Ordet kommer från grekiskans 'nephros', som betyder "njure", och 'ektomia', som betyder "avlägsnande". Denna operation kan vara nödvändig vid behandlingen av olika njursjukdomar, såsom cancer eller svåra infektioner.
Det subaraknoidala rummet är ett potentialt utrymme mellan hjärnan och de inre hårda hinningarna (dura mater) som omsluter hjärnan. Detta rum innehåller cerebrospinalvätskan (CSF), en klar, vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och amorterar stötar till huvudet. Subaraknoidalt rum förser också nervcellerna i hjärnan med näringsämnen och hjälper till att reglera hjärntemperatur och pH-värde. Skador eller sjukdomar i det subaraknoidala rummet kan leda till allvarliga neurologiska skador eller död.
En "icke-penetrerande sår" definieras som en yttre skada på huden eller vävnader närmast under huden, utan att det genomtränger huden och når djupare vävnader eller organ. Det kan orsakas av mekanisk trauma, som exempelvis vid en slag, fall eller friktion, men även vara relaterat till vissa medicinska tillstånd, såsom diabetesrelaterade ulcerationer eller ischemiska sår.