Bisfenol A-glycidylmetakrylat
Metakrylater
Akrylsyror eller akrylater som ersatts med en metylgrupp i postionen C-2.
Polymetylmetakrylat
Fenoler
Metylmetakrylat
Metylestern av metakrylsyra. Den bildar lätt polymeren polymetylmetakrylat, som används som bencement.
Polyhydroxietylmetakrylat
Polyhydroxyethylmethacrylate (PHEMA) är ett syntetiskt hydrofilt polymer som består av monomeren metakrylat som har flera hydroxyletilgrupper bundna till kolatomerna i sidokedjan. Detta ger upphov till en polymerslang med hydrofila egenskaper, vilket gör att materialet är vattenabsorberande och formbart under våtförhållanden. PHEMA används ofta inom medicinsk teknik som kontaktlinsmaterial, hudproteser och i tillverkning av hydrogel-baserade medicinska produkter på grund av sin goda biokompatibilitet och förmåga att ta upp vatten.
Metylmetakrylater
Metylestrar av metakrylsyra som lätt bildar polymerer. Dessa används som vävnadscement, tandmaterial och absorptionsmedel för biologiska ämnen.
Endokrina disruptorer
Endokrina disruptorer (EDs) är kemiska ämnen som kan störa eller påverka hormonsystemet hos djur och människor. De gör detta genom att hämta, efterahanda eller förvränga signalsubstanser i kroppen, såsom hormoner, vilket kan leda till negativa hälsoeffekter. EDs kan hittas i en mängd olika produkter och miljöer, inklusive livsmedel, plastprodukter, kosmetika och industriella avfall. Exponering för höga nivåer av endokrina disruptorer har associerats med allvarliga hälsoeffekter som cancer, reproduktionsproblem, neurotoxicitet och störningar i immunsystemet.
Polymetakrylsyror
Polymetakrylsyror är syntetiska polymerer som består av metakrylatmonomerenheter. De används vanligtvis inom medicinsk kontext som hud- och slemhinneskydd, där de bildar en transparent, vattenavvisande film som skyddar mot fukt, smuts och mekanisk skada. Polymetakrylsyror är också vanliga i kontaktlinser, där de bidrar till att hålla linserna fuktiga och komfortabla att bära.
Akrylater
Materialprovning
Tandfyllningsmaterial
Polymerization
I en enkel medicinsk kontext kan polymerisation definieras som en process där små, likartade monomerer kemiskt binds tillsammans för att bilda en större polymermolekyl. Detta är en viktig reaktion inom områden som medicinsk teknik och läkemedelsutveckling, där polymerer exempelvis kan användas för att framställa biokompatibla material eller kontrollerade release-system för läkemedel.
Tandprotesbaser
Bensoylperoxid
Polymerer
I en enkel medicinsk kontext kan 'polymer' definieras som en stor molekyl som består av upprepade subenheter, även kallade monomerer, som är kemiskt bundna tillsammans i en lång kedja. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, till exempel som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska tillämpningar, såsom i härdande material för tandfyllningar eller som biokompatibla beläggningsmaterial för medicinska enheter som kateter.
Hartser, syntetiska
Vätningsförmåga
"Vätningsförmåga" (oxidative capacity) är ett mått på kroppens förmåga att oxidera substrat, vilket innebär att bryta ned syre till vatten och koldioxid i en cellulär respirationsprocess. Detta är en central process för att generera energi i form av ATP (adenosintrifosfat) i mitokondrier, där elektrontransportkedjan och oxidasen spela nyckelroller. Vätningsförmåga kan variera beroende på individuella skillnader, träning och hälsostatus.