Benmärg: Den mjuka vävnaden i skelettbenens håligheter. Det finns två typer: gul och röd. Den gula finns i de stora benen och består huvudsakligen av fettceller och ett fåtal primitiva blodceller. Den röda är blodbildande vävnad som producerar erytrocyter och leukocyter. Benmärgen byggs upp av ett fackverk av bindeväv med förgrenade fibrer, där märgcellerna fyller facken.Benmärgsceller: Celler i benmärgen, inkluderande fettceller, stromaceller, megakaryocyter och prekursorceller till de flesta av blodcellerna.BenmärgstransplantationBen och benvävnadBenombyggnad: Den kontinuerliga omsättningen av benmassa och mineral, i vilken ingår först resorption av ben (osteoklastisk aktivitet) och därpå återbildning av ben (osteoblastisk aktivitet). I det vuxna skelettet sker nybildningen av ben vid skilda punkter. Processen säkerställer skelettets integritet livet igenom och spelar en viktig roll i kalciumhomeostasen. Obalans mellan de två motverkande processerna i b enomsättningen, resorptionen och nybildningen, kan leda till en del metaboliska bensjukdomar, som t ex osteoporos.BenmärgssjukdomarBenmärgsundersökning: Provtagning och histologisk utvärdering av benmärg.Benmärgstumörer: Tumörer belägna i benmärgen. De skiljer sig från tumörer som består av benmärgsceller, så som myelom. Flertalet benmärgstumörer är metastaser.Blodstamceller: Ursprungscellerna för alla typer av blodceller.Bentäthet: Mineralmängden per kvadratcentimeter benyta är det mått som används i klinisk praktik. Egentligen borde densiteten anges i gram per milliliter. Oftast används absorptionsfotometri eller röntgendatorto mografi för bestämning av bentäthet.Benresorption: Förlust av benvävnad till följd av osteoklastisk aktivitet.Benmärgsrening: Teknik för avlägsnande av subpopulationer av celler (kvarvarande tumörceller oftast) från benmärgen ex vivo före infusion. Reningen uppnås med en rad olika medel, däribland farmakologiska, biofysiska (laserbestrålning eller radioisotoper) och immunologiska. Benmärgsrening används vid såväl autolog som allogen benmärgstransplantation.Blodbildning: Utveckling och bildande av olika typer av blodceller. Blodbildningen (hematopoesen) kan ske i benmärgen (medullär) eller utanför benmärgen (extramedullär).Skelettumörer: Tumörer eller cancer i benvävnad eller i specifika ben.AllotransplantationBenutveckling: Alla stadier av skelettutveckling från foster till vuxen ålder, inklusive osteogenes, som endast avser bildandet och utvecklingen av ben från de odifferentierade cellerna i embryots groddcellskikt. Hi t hör dock inte osseointegrering.Möss, inavlade C57BLSkelettsjukdomarKolonibildande enheter, test: Cytologisk teknik för mätning av stamcellers funktionella kapacitet genom undersökning av deras aktivitet.Celldifferentiering: Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.Bennybildning: Förnyelse eller reparation av förlorad benvävnad. Processen omfattar ej kallus som bildas efter benfrakturen, men inte ersatts av hårt ben.Celler, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Helkroppsbestrålning: Bestrålning av hela kroppen med joniserande eller icke-joniserande strålning. Begreppet är tillämpligt på djur och människor, men ej mikroorganismer.AutotransplantationStrålningschimärStromacellerTransplantat-mot-värdsjukdom: Ett kliniskt tillstånd kännetecknat av anorexi, diarré, håravfall, leukopeni, trombocytopeni, dålig kroppsväxt, och möjlig död till följd av transplantat-mot-värdreaktion.Anemi, aplastisk: En form av anemi där benmärgen inte producerar perifera blodkroppar i tillräckliga antal.BenvävsbildningFlödescytometri: En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.Blodcancer: En fortskridande, elakartad sjukdom i de blodbildande organen, med onormal tillväxt och utveckling av leukocyter och deras prekursorceller i blod och benmärg. Sjukdomen klassificeras utifrån celldifferentieringsgrad som akut eller kronisk, och beroende på dominerande celltyp som myelogen eller lymfocytisk.BenmatrixBentransplantationCD34-antigener: Glykoproteiner på omogna hematopoetiska celler och endotelceller. De utgör de hittills enda kända molekyler som kommer till uttryck i blodsystemet genom ett begränsat antal progenitorceller i benmärg en.Granulocyter: Leukocyter, vars cytoplasma innehåller rikligt med korn. Cellerna indelas i tre grupper utifrån kornens färgningsegenskaper: neutrofila, eosinofila och basofila. Mogna granulocyter utgör neutrofiler, eosinofiler och basofiler.Mjälte: Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.OsteoblasterOsteoklasterBlodstamcellstransplantationTransplantationschimärMultipelt myelomPancytopeniLeukemia, myeloisk, akut: Akut leukemi som skiljer sig från akut lymfocytisk leukemi (ALL) genom de leukemiska märg- och blodcellernas morfologi. Ofta finns där cytoplasmakorn, och kärnan är vanligtvis stor och oregelbunden. Sjukdomen är vanligare än ALL hos vuxna och kan förekomma vid alla åldrar.CellseparationTidsfaktorerBenersättningsmedel: Syntetiska eller naturliga material avsedda att ersätta ben eller benvävnad. De omfattar hårda polymerer, naturlig korall, hydroxylapatit, betatrikalciumfosfat och ett flertal andra biomaterial. Som i nerta ämnen han ersättningsmaterialen införlivas i omgivande vävnad eller gradvis ersättas av ursprunglig vävnad.Skelettsjukdomar, metabolaMegakaryocyter: Mycket stora benmärgsceller som frisätter mogna blodplättar.Möss, knockout: Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.StamcellerMöss, inavlade BALB CCellhärkomst: Cellers utvecklingshistoria som den kan följas från den första delnningen av embryots ursprungliga cell eller celler.Myelodysplastiska syndromLårben: Det längsta och största benet i skelettet. Det sitter mellan höften och knät.Immunfenotypbestämning: Klassificering av immunsystemets celler utifrån strukturella och funktionella skillnader. Denna bestämning används allmänt för analys och sortering av olika underklasser av T-lymfocyter, baserad på CD-antigen och med hjälp av flödescytometri.Granulocytkolonistimulerande faktor: Ett glykoprotein med molekylvikten 25 kDa innehållande inre disulfidbindningar. Det främjar överlevnad, tillväxt och differentiering av neutrofila granulocytprekursorceller och har till funktion att aktivera mogna blodneutrofiler. I familjen av kolonistimulerande faktorer är G-CSF den mest kraftfulla induceraren av slutlig differentiering av leukemiska myeloidcellinjer till granulocyter och makrofager.BenbrottT-lymfocyterLeukemi, myeloid: En form av leukemi med okontrollerad tillväxt av myeloida celler och deras förstadier i benmärgen och andra organ.Transplantatöverlevnad: Ett transplantats överlevnad i värden, faktorer som är ansvariga för överlevnaden och förändringar i transplantatet i samband med dess tillväxt i värden.Möss, genetiskt förändrade: Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.Benmorfogenesproteiner: Icke-kollagena faktorer, förmodligen proteiner, som finns i demineraliserad benmassa och stimulerar osteogenes (benbildning). De kan sätta igång benbildning i ektopiska områden och kan sålunda vara po tentiellt användbara för benreparation.Cyklofosfamid: En prekursor till ett alkylerande kvävesenapsbaserat antitumör- och immunsuppressivt medel som måste aktiveras i levern för att bilda den aktiva aldofosfamiden. Det används för behandling av lymfom, leukemier osv. Bieffekten, alopeci (håravfall), har man dragit nytta av för att avlägsna fårpäls. Cyklofosfamid kan dessutom orsaka sterilitet, fostermissbildningar, mutationer och cancer.Benmorfogenesprotein 2Mesenchymal Stromal CellsBlodceller: Röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar.CD-antigener: Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.Leukocytantal: Antalet vita blodceller per enhetsvolym i venblod. Med differentialräkning mäts det relativa antalet av olika typer av vita celler.Cellantal: Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.Erytropoes: Produktionen av röda blodkroppar (erytrocyter). Hos människor bildas de röda blodkropparna i gulsäcken under den första trimestern, i levern under den andra och i benmärgen under den tredje och efter födseln. I normala fall håller sig erytrocytantalet i perifert blod ganska konstant, vilket tyder på att det finns en balans mellan produktion och destruktion av röda blodkroppar.Celldelning: En cells förökning genom delning.Blodcellsantal: Antal leukocyter och erytrocyter per enhetsvolym i ett prov med venöst blod. En fullständig blodcellsräkning omfattar dessutom mätning av hemoglobin, hematokrit och erytrocytindex.BrässPrecursor Cell Lymphoblastic Leukemia-LymphomaPrimär myelofibrosLeukemi, myeloid, kronisk, BCR-ABL positivBusulfan: Ett alkylerande medel med selektiv immunsupprimerande effekt på benmärg. Det har använts för palliativ behandling av kronisk myeloid leukemi. Men trots symtomatisk lindring har ingen permanent förbätt ring uppnåtts. Busulfan är en känd karcinogen.Chimär: En individ som har cellpopulationer från olika zygoter.SkenbenOrgangivareFörbehandling inför transplantationMakrofager: Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.Monoklonala antikroppar: Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.Bencystor: Godartade, avgränsade, lytiska områden i den proximala delen av långa ben, med tydliga och tunna endostala kanter. Cystorna är vätskefyllda, och deras väggar kan innehålla jätteceller. Bencystor förek ommer oftast hos pojkar i åldrarna 3-15 år.PlasmacellerGranulocyt-makrofagkolonistimulerande faktor: Ett surt glykoprotein på 23 kDa med inre disulfidbindningar. Protein produceras som svar på ett antal inflammatoriska signaler av mesenkymala celler i hemopoetisk miljö och på perifera inflammationsställen. GM-CSF kan stimulera till produktion av neutrofila granulocyter, makrofager och blandkolonier av granulocyter och makrofager från benmärgsceller, och sätta igång bildandet av eosinofilkolonier från fetala leverstamceller. GM-CSF stimulerar även till vissa funktionella processer i mogna granulocyter och makrofager.Möss, inavlade stammar: Genetiskt identiska individer framavlade genom syskonparning i tjugo eller fler generationer, eller genom parning mellan föräldrar och avkomma med vissa restriktioner. Alla djur inom en inavlad stam kan spåras tillbaka till en gemensam anfader till den tjugonde generationen.Kolonistimulerande faktorer: Glykoproteiner som finns i en subfraktion av normal däggdjursplasma och urin. De stimulerar tillväxt av benmärgsceller i agarodlingar och bildande av granulocyt- och/eller makrofagkolonier. Faktorerna omfattar interleukin-3 (IL-3), granulocytkolonistimulerande faktor (G-CSF), makrofagkolonistimulerande faktor (M-CSF) och granulocyt-makrofagkolonistimulerande faktor (GM-CSF).Histokompatibilitetsprövning: Identifiering av MHC-antigener från vävnadsdonatorer och möjliga mottagare, vanligtvis med serologiska tester. Donatorer och mottagare bör tillhöra samma ABO-blodgrupp och ha så stor överensstämmelse som möjligt mellan histokompatibilitetsantigener för att risken för vävnadsavstötning skall kunna minimeras.Mesenkymal stamcellstransplantationIsograftCellproliferation: Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.CXCL12-kemokinBlodsjukdomar: Sjukdomar i blodet och de blodbildande organen.Sjukdomsmodeller, djur: Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.Histokompatibilitet: Graden av antigenöverensstämmelse mellan vävnaderna från olika individer, vilken avgör om ett allogent transplantat accepteras eller stöts bort.BehandlingsresultatCellrörelse: Cellers förflyttning från en plats till en annan.Lymfopoes: Bildande av lymfocyter och plasmaceller från de lymfoida stamceller som utvecklas ur de pluripotenta hematopoetiska stamcellerna i benmärgen. De lymfoida stamcellerna differentierar till T-lymfocyter, B-lymfocyter, plasmaceller eller NK-celler (naturliga mördarceller), beroende på vilka organ eller vävnader de vandrar till.Alkaliskt fosfatas: Ett enzym som katalyserar omvandlingen av en ortofosformonoester och vatten till alkohol och ortofosfat. EC 3.1.3.1.Möss, inavlade C3HTinningbenKombinationsterapi: Behandling av ett sjukdomstillstånd med flera olika åtgärder, samtidigt eller i följd. Kemoimmunterapi, radioimmunterapi, kemoradioterapi, kryokemoterapi och alternativa terapiåtgärder är de vanligaste, men inbördes kombinationer mellan dessa modeller och kombinationer med kirurgiska metoder används också.Klonceller: En grupp genetiskt identiska celler som alla utvecklats ur en enda modercell genom mitos (hos eukaryoter) eller binär delning (hos prokaryoter). Till kloner hör också molekyler av rekombinant-DNA som alla bär en och samma sekvens.B-lymfocyter: Lymfoida celler, även kallade B-celler, verksamma i det humorala immunförsvaret. B-cellerna är kortlivade och bildas i stora mängder i människokroppen. De har fått sitt namn pga likheten med celler fr ån fåglarnas bursa. Vid stimulering producerar B-cellerna antikroppar, dock endast av en sort, som sprids i kroppsvätskorna.RemissionsinduktionFörkalkning, fysiologisk: En process som innebär att organisk vävnad hårdnar genom att kalciumsalter avsätts i den.Akut sjukdom: Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.Blodstamcellsmobilisering: Frisättning av stamceller från benmärgen till den perifera blodbanan för leukaferes, inför stamcellstransplantation. Ofta används hematopoetiska tillväxtfaktorer eller kemoterapeutiska preparat för att stimulera mobiliseringen.Benskörhet: Benskörhet som beror på att mängden av benvävnad minskar. Skelettetblir poröst och bräckligt och risken för frakturer ökar. Två typer förekommer: benskörhet efter menopaus (postmenopausal osteoporos) och åldersrelaterad benskörhet.Kokulturmetoder: Odling av normala celler eller vävnader i samma kultur som infekterade celler eller vävnader av samma typ. Rekombinanta proteinerHjässbenLymfocyter: Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.Non-Hodgkins lymfom: Alla elakartade lymfvävnadstumörer som skiljer sig från Hodgkins sjukdom, då de är mer heterogena i fråga om cellinjemalignitet, kliniskt förlopp, prognos och behandling. Det enda gemensamma kännetecknet bland dessa tumörer är frånvaron av Reed-Sternbergceller, vilka är typiska för Hodgkins sjukdom.RNA, budbärarFenotyp: Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.Immunhistokemi: Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.Erythroid Progenitor CellsPolymeraskedjereaktionStemcellsfaktorRecurrenceHöftbenOmvänt transkriptaspolymeraskedjereaktionCellöverlevnad: Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.RANK-ligandLymfom: En allmän beteckning för olika tumörsjukdomar i lymfvävnad.LymfocytuttömningCD45-antigener: Glykoproteiner med hög molekylvikt som uteslutande visar sig på ytan av leukocyter och deras hemopoetiska stamceller. CD45-familjen b estår av ett flertal medlemmar som alla är produkter av en enda ge n. Uttryck av CD45 är nödvändigt för signallering via T-cellreceptorn.OsteokalcinLy-antigener: En grupp lymfocytytantigener med differentierad spridning på underpopulationer av muslymfocyter. Denna lokalisering har varit användbar när det gällt att särskilja olika funktionella undergrupper av l ymfocyter. Så har t ex cytotoxiska T-lymfocyter huvudsakligen Lyt-23 på sin yta och inte Lyt-1, medan hjälparceller har Lyt-1, men inte Lyt-23.Blodtumörer: Tumörer i blodet eller i blodbildande vävnad (benmärg och lymfvävnad). De vanligaste formerna är de olika typerna av leukemi, lymfom och de fortskridande och livshotande formerna av myelodysplasisyndromen.Protonkogenproteiner c-kitMöss, SCID: Möss som är homozygota för den muterade autosomalt recessiva "scid"-genen, som är belägen på centromeränden av kromosom 16. Dessa möss saknar mogna, funktionella lymfocyter och är därför synnerligen mottagliga för dödliga opportunistiska infektioner om de inte får ständig antibiotikabehandling. Bristen på B- och T-cellsimmunitet liknar det svåra immundefektsyndromet SCID (severe combined immunodeficiency) hos barn. SCID-möss är användbara som djurmodeller, då de genom att vara mottagliga för implantat från mänskliga immunsystem kan producera hematochimära möss med humant SCID-syndrom (SCID-hu).Bencement: Bindemedel som används för att fästa proteser till ben eller limma ben till ben vid svåra frakturer. Syntetiska hartser är vanliga. En blandning av monokalciumfosfat, monohydrat, alfatrikalciumfosfat, kalciumkarbonat och natriumfosfatlösning är också ett användbart lim.Myeloida stamcellerBlodbildning, extramedullär: Bildande och utveckling av blodceller utanför benmärgen, som t ex i mjälten, levern eller lymfknutorna.OsteocyterLeukemi, lymfoid: Leukemi associerad med hyperplasi och överaktivitet i lymfvävnaden, och med ökat antal cirkulerande maligna lymfocyter och lymfoblaster.X-Ray MicrotomographyStamcellstransplantationMyelopoiesErytropoietin: Ett glykoproteinhormon som huvudsakligen produceras i njurarna hos vuxna och i levern hos foster och som stimulerar erytroida stamceller i benmärgen att utvecklas och differentieras.Immunsuppression: Avsiktligt undertryckande eller dämpning av immunsvaret hos en individ. Effekten kan vara ospecifik, som vid tillförsel av immunsuppressiva läkemedel eller strålbehandling eller utslagning/förlust av lymfocyter, eller specifik, som vid desensibilisering eller samtidig tillförsel av antigen och immunsuppressiva medel.PrognosCellodlingsmetoder: Teknik för bevarande eller odling av djurceller in vitro. Den avser cellkulturer av dispergerade celler hämtade från ursprungsvävnad, från primär odling, eller från någon cellinje eller cellstam genom enzymatiskt, mekaniskt eller kemiskt avskiljande.Kombinationsterapi med cellgifter: Användning av två eller fler preparat samtidigt eller i följd vid cancerterapi. Medlen behöver inte administreras i samma form.Alveolarresorption: Resorption av benvävnad i käkbenens stödstrukturer som följd av parodontit.TrombocytantalRetroviridaeTrombocytopeniResttumörTransplantat-mot-värdreaktion: Ett immunologiskt angrepp igångsatt av ett transplantat mot mottagaren pga vävnadsoförenlighet när immunologiskt aktiva celler transplanteras till en värd med nedsatt immunitet. Det kliniska tillstånd som följer är transplantat-mot-värdsjukdom.Fosterblod: Blod hos fostret. Utbyte av näringsämnen och avfallsämnen mellan fostrets och moderns blod sker via moderkakan, Umbilikalt blod är blod i navelsträngsartären eller -venen.Vita blodkroppar: Vita blodceller, omfattande både granulära leukocyter (basofiler, eosinofiler och neutrofiler) och icke-granulära leukocyter (lymfocyter och monocyter).CellinjeErytroblaster: Omogna, kärnförsedda erytrocyter som utgör erytropoesstadiet efter bildandet av erytroida stamceller och före bildandet av retikulocyter. De kallas även normoblaster.Vävnadsprov: Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.Genuttryck: Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.Möss, mutanta stammar: Möss med muterade gener som uttrycks som phenotyper hos djuren.Leukopoes: Utveckling av vita blodceller (leukocyter) från pluripotenta hematopoetiska stamceller i benmärgen. Det finns två väsentliga vägar för utveckling av olika typer av leukocyter: myelopoes, då leukocyter i blodet kommer från myeloida stamceller, och lymfopoes, då leukocyter i lymfsystemet (lymfocyter) alstras ur lymfoida stamceller.Cytokiner: Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.Hematopoetiska tillväxtfaktorer: Dessa tillväxtfaktorer omfattar en grupp hematopoesreglersubstanser med specifika biologiska egenskaper som bestäms av deras förmåga att främja tillväxt och differentiering av blodceller av olika stammar. Erytropoetin och kolonistimulerande faktorer tillhör denna grupp. Vissa av dessa faktorer har använts för behandling av kemoterapiframkallad neutropeni, myelodysplasisyndrom och funktionsrubbningar i benmärgen.Myeloproliferativa sjukdomarSurvival AnalysisCellvidhäftning: Cellers förmåga att fästa vid ytor eller andra celler. Syn. celladhesion.TrombopoietinCytarabin: En pyrimidinnukleosidanalog som huvudsakligen används för behandling av leukemi, i synnerhet akut, icke-lymfoblastisk leukemi. Cytarabin är ett antimetaboliskt antitumörmedel som hämmar DNA-syntesen. Dess verkan är specifik för cellcykelns S-fas. Medlet har även antivirala och immunnedsä'ttande egenskaper.SkalleYtantigener: Antigener på ytan av celler, inklusive infektionsframkallande celler, främmande celler eller virus. De utgörs vanligtvis av proteinhaltiga grupper, och kan vara isolerade, på cellmembran eller cellväg gar.Svår kombinerad immunbristReglering av genuttryck: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.Biologiska markörer: Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.Retrospektiva studierPrecursor Cells, B-LymphoidThy-1-antigener: En grupp ytbundna differentieringsantigener, bland de första att påvisas på tymocyter och T-lymfocyter. De identifierades ursprungligen i möss, men finns också hos andra arter, inklusive människan. An tigenerna uttrycks på hjärnnervceller och andra celler.Immunhämmande medel: Preparat som genom en av flera olika verkningsmekanismer undertrycker immunsystemets funktioner. Klassiska cellgifter verkar genom att hämma DNA-syntes. Andra medel kan ha sin verkan genom att aktivera suppressor-T-cellspopulationer eller genom att blockera aktivering av hjälparceller. Immunsuppression utvecklades först och främst för att förhindra avstötning av transplanterade organ, men har även kommit att tillämpas för t ex mediering av verkan av interleukiner och andra cytokiner.Neutrofila leukocyterDifferentieringsantigener: Antigener som kommer till uttryck framförallt på ytan av levande celler under de olika stadierna av mognad och differentiering. De är organ- och vävnadsspecifika immunologiska markörer och användbara vid studier av normal cellutveckling såväl som tumörbildning.MyeloidcellerApoptos: En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.Monocyter: Stora, fagocytiska, enkärniga leukocyter som bildas i benmärgen hos ryggradsdjur och släpps ut i blodet. De innehåller en stor, oval och något inbuktad kärna, omgiven av en rymlig cytoplasma och talrika organeller.Benmorfogenesprotein 7Bassekvens: Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.VävnadsnybildningMultipotenta stamceller: Specialiserade stamceller med uppgift att ge upphov till celler med någon särskild funktion, som t ex myoblaster, myeloida stamceller och hudstamceller.Karyotypbestämning: Kartläggning av en cellkärnas hela kromosomuppsättning. Kromosomkännetecknen hos en individ eller en cellinje presenteras vanligtvis som en systematisk uppställning av metafaskromosomer från ett mikrofoto av en enda cellkärna ordnade parvis i minskande storleksordning och efter centromerens läge.Fanconis anemi: Medfödd sjukdom som påverkar alla delar av benmärgen och leder till anemi, leukopeni, trombopeni, och som är förknippad med hjärt-, njur- och extremitetsmissbildningar, samt ändrad hudpigmentering. Spontana kromosombrott, leukemibenägenhet och pancytopeni hör också till sjukdomen. Sjukdomen omfattar minst sju komplementerande grupper: FANCA, FANCB, FANCC, FANCD, FANCE, FANCF och FANCG.Lever: Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.Möss, inavlade CBADos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Molekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Marmorbensjuka: Onormalt omfattande bildning av tät, trabekulär benvävnad, vilken leder till patologiska frakturer, osteit, förstorad mjälte med infarkt, anemi och blodbildning utanför benmärgen.Uppföljningsstudier: Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.Makrofagkolonistimulerande faktor: En mononukleär fagocytkolonistimulerande faktor (M-CSF) som syntetiseras i mesenkymceller. Lymfkörtlar: Ovala eller bönformade knutor (1 - 30 mm i diameter) belägna längs lymfsystemets kärl.Dödlig utgång: Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.Möss, inavlade DBAB-lymfocytsubset: Klassificering av B-lymfocyter baserad på strukturella eller funktionella skillnader mellan cellpopulationer (undergrupper).PreleukemiGrönfluorescerande proteiner: Analoger och derivat av det grönfluorescerande proteinet från Aequorea victoria, vilka avger ljus (fluorescens) vid bestrålning med UV-ljus. De används i rapportgener i samband med genetisk teknik. Ett antal mutanter som avger ljus i andra färger eller är pH-känsliga har framställts.