Bakben: Någon av de båda bakre extremiteterna hos fyrfota, landlevande djur, ej tillhörande primaterna. Bakbenet består av femur (lårben), tibia (skenben), fibula (vadben), tarsalben (fotledsben), metatarsalben (mellanfotsben) och tår.Skelettmuskulatur: En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.Ischemi: Hämmat blodflöde genom ett organ eller en vävnad till följd av sjuklig sammandragning eller blockering av blodkärlen, eller avsaknad av blodcirkulation.Framben: Främre extremitet hos fyrfota djur.Förflyttning: Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.Kärlnybildning, fysiologisk: Utveckling av nya blodkärl i samband med återuppbyggnad av blodcirkulationen under läkningsprocesser.Regionalt blodflödeDecerebrering: Avbrytande av hjärnfunktioner. Tillståndet kännetecknas av onormala arm- och benställningar och hänger samman med hjärnstamsskada. Det kan uppstå som en klinisk manifestation eller - hos djur - framkallas experimentellt. MuskelatrofiViktlöshetsimuleringKatter: Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.RyggmärgLaserdopplerflödesmätning: En metod för icke-invasiv, kontinuerlig mätning av mikrocirkulation. Tekniken bygger på Dopplereffektvärden av slumpmässigt spritt lågenergilaserljus från statiska strukturer och vävnadspartiklar i rörelse.Amputationsstumpar: Den del av en lem som återstår efter en amputation.Råttor, Sprague-DawleyExtremiteter: Kroppens lemmar.Kollateral cirkulation: Upprätthållande av blodflödet till ett organ trots stopp i det viktigaste blodkärlet. Tillförseln sker genom mindre kärl.Elektromyografi: Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.Kapillärer: De fina blodkärl (hårrörskärl) som förbinder arteriolerna med venolerna.Biomechanical PhenomenaRyggmärgsskadorMotorneuron: Nervceller som aktiverar muskelceller.Lårbensartär: Huvudpulsådern i låret, vilken utgör fortsättningen på den yttre höftartären.ReflexFysisk kondition, djurElektrostimuleringSjukdomsmodeller, djur: Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.Muskelsammandragning: Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.Extremitetsanlag: Utväxt på ryggradsdjursembryot som utvecklas till en lem. Extremitetsanlag används för studier av organutveckling, morfologisk utveckling och celldifferentiering. Främst används kycklingembryon, men även anlag från mus och råtta används.Råttor, WistarFunktionell återhämtning: Partiell eller fullständig återhämtning till normal eller egentlig fysiologisk aktivitet i ett organ eller en kroppsdel efter sjukdom eller skada.Lumbosakral regionMuskelfibrer, långsam sammandragning: Skelettmuskeltrådar kännetecknade av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ I-myosin som har låg ATPas-aktivitet och påverkar flera andra funktioner, så som sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.SköldpaddorMuskelfibrer, snabb sammandragning: Skelettmuskeltrådar som kännetecknas av sitt uttryck av isoformer av tunga kedjor av typ II myosin med stark ATPas-verkan och som påverkar ett flertal andra funktioner, som t ex sammandragningshastighet, styrkeeffekt och spänninigsåteruppbyggnad.Muskler: Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.Ischiasnerv: En nerv som utgår från ryggmärgen i höjd med ländryggen och korsbenet (L4 till S3) och leder nervimpulser till de nedre extremiteterna. Ischiasnerven (höftnerven), som är huvudutlöparen från korsbensplexus, är den största nerven i kroppen. Den har två stora grenar, skenbensnerven och vadnerven.Inåtledande nervbanor: Nervstrukturer som leder impulser från en perifer del till en central.Muskelfibrer: Stora, flerkärniga enkelceller, cylindriska eller prismatiska till formen, som bildar skelettmuskulaturens grundläggande enhet. De består av myofibriler, inneslutna i och förenade med sarkolemmat (muskeltrådens hölje). De uppkommer genom sammansmältning av skelettmyoblaster till ett syncytium och efterföljande differentiering.ViktbärandeGång: Sättet att gå.TidsfaktorerMöss, inavlade C57BLNerver, inåtledandeMotorisk aktivitet: Fysisk aktivitet hos människor eller djur som ett beteendefenomen.Immobilisering: Upphörande av rörelse i hela eller delar av kroppen genom fysisk vilja eller på kemisk väg genom analgesi, genom bruk av lugnande medel eller neuromuskulära icke-depolariserande medel. Hit räknas även experimentella förlopp, genomförda för bedömning av de fysiologiska effekterna av immobilisering.MuskelatrofierTarsus, djurGenomspolningHälta hos djur: Från det normala gångsättet avvikande gång hos djur.Spinocerebellära banorMyosin, tung kedjaEnergiförbrukning: Skelettmuskulaturens förbrukning av energi. Belastningsintensiteten kan mätas som syreförbrukning, värmeproduktion eller hjärtfrekvens. Hit hör också utmattning, ett psykologiskt mått på energiuttömning.Underbindning: Användning av en ligatur för att knyta till eller strypa ett kärl.Muskeldenervering: Resektion eller avlägsnande av nerverna till en muskel eller muskelvävnad.ViktlöshetOrganstorlekVaskulär endotelcellstillväxtfaktor AUtåtledande nervbanor: Nerver som leder impulser från från ett nervcentrum till ett mer perifert område.Blodtryck: Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.LöpningFysisk stimuleringAnpassning, fysiologisk