Argon Plasma Coagulation (APC) är ett minimalinvasivt, kontaktbaserat plasma-elektrosurgiskt tillämpningssätt som används för att kontrollera blödningar och koagulera vävnad under operationer. APC producerar en argonplasmaflamma genom att leda en elektrisk urladdning genom ett gasflöde av argon, vilket skapar en plasma som kan användas för att koagulera blodkärl och vävnad utan direkt kontakt. Detta gör metoden till en effektiv och säker metod för att kontrollera blödningar under kirurgiska ingrepp, särskilt i områden med svåråtkomlighet eller hög risk för skada på omkringliggande vävnad.
En ädelgas med kemiskt tecken Ar, atomnummer 18 och atomvikt 39,948. Den används bl a i lysrör, som skyddsgas vid bågsvetsning och i andra sammanhang där icke-oxiderande atmosfär eftersträvas, men kvä ve inte kan användas.
Elektrokirurgisk teknik för behandling av blödningar, avlägsnande av tumörer och slemhinnesår, och behandling av refraktära arytmier.
Reglering av blödning med hjälp av endoskop. Hit hör olika sorters teknik, som bruk av laser, värmesonder, bipolär elektrokoagulering och lokala injektioner. Endoskopisk hemostas används vanligen vid behandling av blodåderbråck och blödande sår i matstrupe och mag- och tarmkanal.
Koagulering av vävnader med hjälp av laser. Denna typ av laser ger ett synligt ljus inom det gröna våglängdsområdet som absorberas selektivt av hemoglobin, vilket sålunda möjliggör tillslutning av blödande blodkärl.
Proctitis är inflammation i rektum, den nedre delen av colon (tjocktarm) som mynnar ut i analöppningen. Den kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner, irritanta substanser eller sjukdomar som Crohns sjukdom eller ulcerös kolit. Symptomen på proctitis kan inkludera smärta, blödning, sår i analöppningen och en behov av att tömma tjocktarmen ofta. Behandlingen beror på orsaken till inflammationen men kan innefatta mediciner som antiinflammatoriska läkemedel eller antibiotika.
Kapillärutvidgning i slemhinnan i magsäckens antrum, bestående av förtjockade, röda kärlveck som strålar ut i längdriktningen från pylorus (nedre magmunnen) till antrum, och som vid endoskopisk undersökning påminner om mönstret i skalet på en mogen vattenmelon. Histologiska kännetecken är vidgade slemhinnekapillärer, enstaka blodproppar och fibromuskulär hypertrofi i lamina propria. Tillståndet är en orsak till kronisk blödning i övre mag-tarmkanalen.
Degenerativa förändringar i tunna blodkärl i framförallt tarmslemhinnan, vilka kan orsaka gastrointestinala blödningar hos äldre.
Blödning i någon del av mag-tarmkanalen, från matstrupen till ändtarmen.
Den serie av processer som äger rum när blodets många koagulationsfaktorer samverkar och slutligen leder till bildandet av en olöslig fibrintromb. Förloppet kan indelas i tre steg: 1) aktivering av de n inre och yttre protrombinkonverteringsprocessen; 2) bildande av trombin; 3) bildande av stabila fibrinpolymerer.
Felbelägen magslemhinna i nedersta delen av matstrupen med ökad risk för utveckling av sår (Barrets ulkus), som leder till förträngning (Matstrupsförträngning).
Endoskopisk undersökning, behandling eller operation av matstrupen.
I medicinsk kontext, refererar "Plasma Gases" till gasformiga läkemedel som innehåller medicinskt plasma. Medicinskt plasma är den flytande delen av blodet som innehåller blodproteiner, hormoner, näringsämnen och andra substanser. När det behandlas och sätts under högt tryck kan det transformeras till plasma gas, vilket kan användas för att leverera läkemedel direkt till en specifik plats i kroppen, som exempelvis lungor eller ögon. Detta metod är fortfarande under utveckling och inte vanligt förekommande inom medicinsk behandling.
Pneumoperitoneum är ett medicinskt tillstånd där gas har ansamlats i peritonealcaviteten, det vill säga i den håla som omger bukhinnan. Detta kan orsakas av olika faktorer, exempelvis perforation av tarmsystemet eller som komplikation under en operation där gas har läckt ut från bukhålan. Symptomen på pneumoperitoneum kan variera beroende på orsaken och graden av gasansamling, men kan innefatta smärta, illamående, kräkningar och förändrad bukform. Diagnosen ställs vanligen genom röntgenundersökning eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på orsaken till pneumoperitoneum, men kan innefatta operation eller konservativ behandling med observation och smärtlindring.
Skador orsakade av elektrisk ström. Hit räknas inte elektriska brännskador, men elolyckor och elektrisk chock.
"Strålningsskador är skador på levande vävnad orsakade av exponering för joniserande strålning, vilket kan leda till cellskada, genetisk mutation och potentialen för onkogenesis beroende på dos, typ och tid över vilken exponeringen sker."
Endoskopisk undersökning av, behandling av eller operation i mag-tarmkanalen.
Endoskopisk undersökning, behandling eller operation av magsäckens insida.
Endoskopisk undersökning, behandling eller operation av luftrören.
Ett mellanled i syntesen av hem, som fås från succinyl-CoA och glycin.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Preparat som är farmakologiskt inaktiva, men som vid exponering för ultraviolett strålning eller solljus omvandlas till en aktiv metabolit, som ger en för den sjuka vävnaden gynnsam reaktion. Dessa medel kan ges lokalt eller systemiskt och har använts för behandling av psoriasis och olika typer av tumörer.
Laboratoriemetoder för utvärdering av blodlevringsmekanismen hos en person.
Behandling med ljuskänslighetsalstrande preparat, invärtes eller utvärtres, och påföljande ljusexponering.
Ett sjukdomstillstånd som kännetecknas av ett reducerat antal element som ingår i blodkoagulationen, beroende på att de brukas i utbredd trombbildning i blodkärlen. Blodproppsbildningen kan uppstå till följd av en rad störningar. I ett framskridet stadium förekommer omfattande blödningar.
Endogena ämnen, vanligen proteiner, som ingår i blodkoagulationsprocessen.
Cancer i matstrupen.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Prothrombin time (PT) är ett laboratoriemedicinskt test som mäter hur lång tid det tar för en blodpropp (trombus) att bildas i ett prov av blodplasma. Testet används för att utvärdera blodets koagulationsstatus, särskilt när man misstänker att en patient har en koagulopati orsakad av något som hämmar den naturliga koagulationsprocessen. PT mäter tiden (i sekunder) för en specifik reaktionskedja som leds av protrombin, ett protein som omvandlas till det aktiva koagulationsfaktorn thrombin under processen. Längre PT-tider kan indikera förlängd blödningsrisk och kan vara associerade med leverfunktionsstörningar, vissa läkemedel (såsom warfarin) eller koagulationsfaktorbrist.
Blödnings- och trombostillstånd till följd av onormala blodkoagulationsförhållanden, vilka i sin tur kan bero på koagulationsproteinrubbningar, trombocytrubbningar, blodproteinrubbningar eller närings brister.
Tromboplastin, även känt som tissue factor (TF), är ett protein som utlöser blodets koagulationskaskad och orsakar bildning av blodproppar (tvärt stopp i blodflödet). Tromboplastin finns naturligt i celler som ligger utanför blodomloppet, såsom fibroblaster och endotelceller. När kroppen skadas och dessa celler skadas, kommer tromboplastinet frisläppas och aktivera koagulationskaskaden, vilket leder till bildning av blodproppar för att stoppa blödningen. Tromboplastin kan också användas i laboratoriet för att diagnostisera koagulationsrubbningar och påskynda koagulationen under vissa medicinska procedurer.
Ett joniskt kontrastmedel med låg osmolaritet som används i olika röntgenundersökningar.
Ett värme- och lagringsstabilt plasmaprotein som aktiveras av vävnadstromboplastin till att bilda faktor VIIa i den yttre blodkoaguleringsprocessen. Den aktiverade formen katalyserar därpå aktivering av faktor X till Xa.
I en enskild medicinsk betydelse refererar plasma till den flytande, gulaktiga delen av blodet som innehåller vatten, salter, socker, hormoner, vitaminer, mineraler, gaser, nedbrytningsprodukter och andra substanser. Plasma utgör cirka 55 procent av blodets volym och är en vätska som transporterar celler och olika substanser runt i kroppen. Det kan separeras från blodet genom centrifugering och användas inom medicinen för att till exempel ersätta vätske- och proteinförluster eller för att ge patienter specifika substanser som de behöver.
Ett fibrinstabiliserande plasmaenzym (i gruppen transglutaminaser) som aktiveras av trombin och kalcium till att bilda faktor XIIIa. Det har en viktig, stabiliserande roll vid bildandet av den fibrinpolymer (blodkrusta) som utgör ändledet i hela koagulationsprocessen.
"Bäckentumörer är onkologiska tillstånd som kännetecknas av abnormt växtverkan i form av cancrösa celler och tumörer i bäckenregionen, inklusive rektum, prostata, livmoder, äggstockar och andra relaterade strukturer."
Stabil blodkoagulationsfaktor som aktiveras vid kontakt med den subendoteliala ytan av ett skadat kärl. Tillsammans med prekallikrein tjänar den som den kontaktfaktor som sätter igång den inre koagulationsprocessen. Kallikrein aktiverar faktor XII till XIIa. Brist på faktor XII, även benämnd Hagemannfaktorn, leder till ökat antal tillfällen av tromboembolism.
Läkardefinition: Laserterapi är användning av laserstrålar för att behandla olika medicinska tillstånd, genom att fokusera energin från laserljuset på ett specifikt mål i kroppen. Detta kan hjälpa till att stimulera celltillväxt och regeneration, reducera inflammation och smärta samt eliminera skadade vävnader eller patogener. Exempel på användningsområden inkluderar hudbehandlingar, ögonkirurgi, smärtlindring och cancerbehandling.
"Partiell tromboplastinidtid" (PTT) är ett laboratoriemedicinskt mått på blodets tendens att koagulera, eller blöda. Det mäts genom en coagulationsprovet som mäter tiden det tar för en del av blodet att koagulera efter att en reagent som kallas partiell tromboplastin (tillsammans med calciumjoner) har lagts till.
Prothrombin, också känt som faktor II, är ett protein involverat i blodets koagulationsprocess. Det produceras i levern och är enzymatisk aktivt när det omvandlas till sin aktiva form, trombin, av en annan koagulationsfaktor (Faktor Xa). Trombin spelar en central roll i koagulationskaskaden genom att konvertera fibrinogen till fibrin, vilket leder till bildningen av blodproppar och stoppar blödning.
Lagringsstabil blodkoagulationsfaktor med inre verkan. Dess aktiverade form, IXa, bildar komplex med faktor VIII och kalcium på blodplättsfaktor 3 så att faktor X aktiveras till Xa. Brist på faktor IX leder till hemofili B (Christmas sjukdom). Syn. hemofili B-faktor; Christmas faktor.
Blodkoagulationsfaktor VIII, en antihemofilifaktor som utgör en del av faktor VIII/von Willebrandfaktorkomplexet. Faktor VIII produceras i levern och har sin verkan i den inre koagulationsprocessen. Den tjänar som kofaktor vid faktor X-aktivering, vilken påtagligt förstärks genom små mängder trombin.