Anorexia nervosa är en allvarlig matrelaterad psykiatrisk störning, karaktäriserad av ett starkt undernäringstillstånd som orsakas av att individen strävar efter att uppnå en kroppsvikt som är signifikant lägre än det normala viktnivån för ålder, kön och längd. Denna strävan mot viktminskning är ofta associerad med ett överdrivet oro över att bli överviktig eller feta, kroppsbildsstörningar och en stark kroppsfocus. Anorexia nervosa kan leda till allvarliga hälsoproblem och i värsta fall även döden.
Anorexi.
Episoder av omåttligt ätande i förening med rädsla för att inte kunna sluta äta, depressioner och självförakt.
Bulimia nervosa är en ätstörning karaktäriserad av onormala mönster av matkonsumtion, vanligen i form av bingepisoder (ofta kraftfulla behov att äta stora mängder mat på ett begränsat tidsintervall), följt av kompensatoriska beteenden för att undvika viktuppgång, till exempel självinducerad illamående eller överdriven motion. Dessa onormala mönster uppträder med minst två gånger per vecka under en period av minst tre månader. Bulimia nervosa kan också vara associerat med kroppsimageproblem och undvikande beteenden relaterade till mat.
En grupp sjukdomstillstånd kännetecknade av fysiologiska och psykologiska aptitstörningar eller störningar i födointaget.
Refeeding syndrome är ett tillstånd som kan uppstå hos undervänta personer när de börjar få tillgång till normalt eller överdrivet näringsintag efter en period av undernäring eller fasta. Tillståndet orsakas av förändrade elektrolyt- och vitaminhalter i kroppen, som kan leda till allvarliga komplikationer såsom hjärtsvikt, muskelsmärta, näringsbrist och andningssvårigheter. Det är viktigt att undernäring eller fasta behandlas gradvis och under medicinsk övervakning för att undvika refeeding syndrom.
Allmänt illabefinnande, undernäring och viktminskning, oftast i samband med kronisk sjukdom. Syn. kakexi.
I en enskild medicinsk betydelse kan "eating" definieras som processen där en individ intar och förtär föda för att få i sig näringsriktiga substanser till kroppen. Detta inkluderar insaliven, smältandet och nedbrytningen av födan i mag-tarmkanalen, samt absorptionen och assimilationen av de upplösta näringsämnena i blodomloppet för att användas som energikälla eller byggmaterial för cellväxt och -reparation.
Naturlig matlust.
Preparat för att öka matlusten; de används regelmässigt för behandling av anorexi i samband med cancer och AIDS.
Utebliven menstruation.
En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.
Olika beteenden förknippade med ätande, som t ex sätt att äta, ätrytm och tidsintervall.
Preparat som används för att minska matlusten.
Onormal vidgning av magsäcken till följd av ansamling av maginnehåll, som kan nå en volym av 10-15 l. Magutvidgning kan bero på ventrikeltömningshinder, ileus, magmuskelförlamning eller nervskada.
En typ av gruppsykoterapi, omfattande samtidig behandling av två eller fler familjemedlemmar.
Kliniskt påtaglig utmärgling, oftast till följd av sjukdom eller näringsbrist. Syn. emaceration.
Individens egen uppfattning av sin kropp som en avgränsad enhet i rummet, oberoende och skild från alla andra föremål.
Ghrelin är ett hormon som produceras i magsäcken och styr aptiten, kroppsvikten och energibalansen. Det ökar känslan av hunger och stimulerar insulinfreisättning från bukspottkörteln.
Ett 16 kD-peptidhormon som utsöndras av vita fettceller och som medverkar i regleringen av födointaget och energibalansen. Leptin avger den viktigaste afferenta signalen (insignalen) från fettceller i det svarssystem som reglerar kroppens fettlager.
Fysiologiska mekanismer för reglering av matlusten.
"Viktökning" refererar till en ökning av en persons totala kroppsvikt, oftast orsakad av en ökad mängd kroppsfett. Detta kan inträffa som ett resultat av oregelbunden eller ohälsosam kosthållning, brist på motion, medicinska tillstånd eller andra faktorer.
Ett antropometriskt mått för kroppsvikt, benämnt BMI. Beräkningen görs genom att dela kroppsvikten med kvadraten på kroppslängden (kg/m2), vilket ger den högsta korrelationen med kroppsdensiteten. BMI är korrelerat med mängden kroppsfett, och varierar med ålder och kön. Vid BMI under 18.5 föreligger undervikt, vid 18.5-24.9 normalvikt, vid 25-29.9 övervikt, och vid 30 och däröver föreligger fetma.
Sidopartiet av mellanhjärnan, vilket sträcker sig från synnervskorsningen till svansdelen av mamillarkropparna och bildar tredje ventrikelns nedre väggar och sidoväggar.
Megestrolacetat är ett progestogent hormon med verkan som progestogener i allmänhet. Det har även antiandrogena egenskaper. Det ges oralt vid palliativ behandling eller som tillägg till annan behandling av endometriekarcinom och bröstcancer. Megestroacetat har godkänts för behandling av anorexi och kakexi.
Känsla av behov av föda till följd av tom magsäck.
Tumörsjukdomar, inflammationer, infektioner eller andra sjukdomstillstånd i hypotalamus. Kliniska symtom är aptitstörningar, störningar i det autonoma nervsystemet, sömnstörningar, beteenderubbningar beroende på funktionsstörningar i det limbiska systemet, och neuroendokrina störningar.
"Näringsrubbningar" refererar till störningar i kroppens näringsintag, absorption, metabolism eller elimination som kan leda till onormala fysiologiska funktioner och eventuellt sjukdom. Detta kan inkludera undernäring, övernutrition, malabsorption, toxicitet av näringsämnen och störningar i elektrolytbalansen.
Utstötning av maginnehållet genom munnen.
Sjukdomar hos tamhund (Canis familiaris). Hit hör inte sjukdomar hos vilda hundar, vargar, rävar eller andra Canidae, för vilka indexeringstermen Carnivora används.
"Viktminskning" refererer til en nedgang i kroppens totale vekt, oftest på grunn av reduksjon av fedtmasser eller muskelmasse, og kan oppnås gjennom endringer i kosthold, økt fysisk aktivitet eller med behandling for medisinske tilstander.
Det totala dygnsintaget av kalorier, genom föda eller parenteralt.
Peptidderivat av proopiomelanokortin (POMC) som kan stimulera melanocyter eller Kortikotroper. Till melanokrtiner hör ACTH, alfa-MSH och andra peptider, som t ex beta-MSH och gamma-MSH, från andra fragment av POMC. Dessa peptider reglerar genom en rad melanokortinreceptorer olika funktioner, såsom steroidogenes, energihomeostas, matning och hudpigmentering.
"Kroppssammansättning" refererar till den procentuella andelen och fördelningen av olika kemiska ämnen, som kol, väte, syre, kväve, fosfor, svavel och mineraler, i en organisms kroppsvikt. Denna sammansättning kan variera beroende på art, ålder, kön och hälsostatus hos organismen.
Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.
Obalans i kroppens näringsstatus till följd av otillräckligt intag av näringsämnen för att tillgodose ett normalt fysiologiskt behov.
I medicinen refererar "mättnad" till ett tillstånd där ett hormon eller en neurotransmittor har nått sitt effektiva koncentrationsområde och inte längre ger upphov till ytterligare fysiologisk respons eller verkan, eftersom den biologiska systemet som regleras av detta signalsubstanser är i balans.
'Köldknölar' är en vanlig benämning på små, knölformade utbuktningar som kan uppstå på huden, ofta under eller nära knäna och låren, i samband med exponering för kyla. Medicinskt sett kallas detta tillstånd oftast 'erythema nodosum', vilket är en hudreaktion orsakad av inflammation i underhuden.
"Oxalsyra är en stark organisk syra som förekommer naturligt i vissa växter och kan bildas inom kroppen vid nedbrytning av vissa aminosyror. Överskott av oxalsyra kan leda till njursten och andra hälsoproblem."
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
En akut hudinfektion orsakad av arter av Streptococcus. Sjukdomen drabbar främst barn och äldre människor. Typiska kännetecken är rodnader som sprider sig snabbt och känns varma vid beröring. Ansiktet är mest utsatt.
Mineralmängden per kvadratcentimeter benyta är det mått som används i klinisk praktik. Egentligen borde densiteten anges i gram per milliliter. Oftast används absorptionsfotometri eller röntgendatorto mografi för bestämning av bentäthet.
Peptidhormoner är signalmolekyler som består av kedjor av aminosyror och har en viktig roll i kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De produceras och utsöndras av endokrina celler, vanligen belägna i körtlar eller i andra typer av vävnad, och transporteras via blodomloppet till målcellerna där de binder till specifika receptorer på cellytan och utlöser en biologisk respons. Exempel på peptidhormoner inkluderar insulin, som reglerar ämnesomsättningen, och oxytocin, som är involverat i socialt beteende och förlossningsprocessen.
Proopiomelanokortin (POMC) är ett protein som bildas inne i kroppen och är beläget i hypofysen, en liten endokrin glandula lokaliserad vid basen av hjärnan. POMC bryts ned till flera olika peptider, inklusive adrenokortikotrop hormon (ACTH), beta-endorfin och melanocytstimulerande hormon (MSH). Dessa peptider har varierande funktioner i kroppen, såsom att reglera hunger, metabolism, sinnesstämning och hudpigmentering.
"Näringsstatus är ett mått på individens intag och användning av näring, inklusive energibalans, näringsämnen och vitaminer, jämfört med deras behov för att upprätthålla god hälsa och homeostas."
Medel med central verkan som både blockerar serotoninupptag och framkallar transportförmedlat frisättande av serotonin.
Neuropeptid Y (NPY) är ett neuroaktivt peptidhormon som verkar som en neurotransmittor och neuromodulator i centrala nervsystemet hos djur, inklusive människan. Det är beläget i och produceras av kärnor i hjärnbalken och kan påverka en rad fysiologiska processer som aptit, sömn, smärta, blodtryck, humör och minnesfunktioner. NPY har också visat sig vara involverat i stressreaktioner och regulering av energibalansen i kroppen.
En tumör är en abnorm och ofta opålitlig vävnadsformation som uppstår då celltillväxten och celldelningen överstiger normal nivå eller fortsätter utan kontroll efter cellskada eller påverkan. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på om de är cancer-relaterade eller inte. De kan också variera i storlek och spridning, och deras uppkomst kan bero på en kombination av genetiska, miljömässiga och livsföstylett relaterade faktorer.