Naturlig matlust.

Fysiologiska mekanismer för reglering av matlusten.

Preparat som används för att minska matlusten.

Preparat för att öka matlusten; de används regelmässigt för behandling av anorexi i samband med cancer och AIDS.

I medicinen refererar "mättnad" till ett tillstånd där ett hormon eller en neurotransmittor har nått sitt effektiva koncentrationsområde och inte längre ger upphov till ytterligare fysiologisk respons eller verkan, eftersom den biologiska systemet som regleras av detta signalsubstanser är i balans.

Känsla av behov av föda till följd av tom magsäck.

"Satiety response" refererar till den fysiologiska mekanismen som orsakar känslan av mättnad och signalerar att näringsintaget bör upphöra efter en måltid. Detta inkluderar ett komplext samspel mellan hormonella, nervösa och gastrointestinala faktorer som arbetar tillsammans för att modulera hungern och aptiten. Satiety response bidrar till energihomeostas, det vill säga en balans mellan energiintag och energiförbrukning, och hjälper oss att upprätthålla en hälsosam vikt genom att förhindra överdriven konsumtion av mat.

Ghrelin är ett hormon som produceras i magsäcken och styr aptiten, kroppsvikten och energibalansen. Det ökar känslan av hunger och stimulerar insulinfreisättning från bukspottkörteln.

Anorexi.

I en enskild medicinsk betydelse kan "eating" definieras som processen där en individ intar och förtär föda för att få i sig näringsriktiga substanser till kroppen. Detta inkluderar insaliven, smältandet och nedbrytningen av födan i mag-tarmkanalen, samt absorptionen och assimilationen av de upplösta näringsämnena i blodomloppet för att användas som energikälla eller byggmaterial för cellväxt och -reparation.

Peptid YY (PYY) är ett hormon som produceras i tarmen och reglerar aptiten genom att signalera till hjärnan när mag-tarmtrakten är full efter en måltid. Detta leder till en minskad känsla av hunger och en minskad födointag. PYY är ett peptidhormon som består av 36 aminosyror och är en del av neuropeptid Y-familjen.

Olika beteenden förknippade med ätande, som t ex sätt att äta, ätrytm och tidsintervall.

I en enkel medicinsk definition, kan "drickande" definieras som den aktivitet där vätska tas in i kroppen via munhålan med hjälp av svalg- och andningsmuskulaturen. Detta är en nödvändig process för att förse kroppen med vätskor och upprätthålla homeostas, eller jämvikt, inom kroppen.

Det totala dygnsintaget av kalorier, genom föda eller parenteralt.

"Törst" är ett subjektivt symptom som definieras som en stark och outtröttlig önskan eller behov att dricka, ofta orsakad av en ökad törstkänsla som kan bero på olika fysiologiska eller patologiska tillstånd, såsom uttorkning, diabetes, njurssjukdomar eller vissa läkemedel.

Peptidhormoner är signalmolekyler som består av kedjor av aminosyror och har en viktig roll i kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De produceras och utsöndras av endokrina celler, vanligen belägna i körtlar eller i andra typer av vävnad, och transporteras via blodomloppet till målcellerna där de binder till specifika receptorer på cellytan och utlöser en biologisk respons. Exempel på peptidhormoner inkluderar insulin, som reglerar ämnesomsättningen, och oxytocin, som är involverat i socialt beteende och förlossningsprocessen.

Ett aptitnedsättande medel som anses ge mindre CNS-påverkan än de flesta andra preparat för sådan behandling. Det betraktas också som ett av de säkraste för patienter med högt blodtryck.

Ett 16 kD-peptidhormon som utsöndras av vita fettceller och som medverkar i regleringen av födointaget och energibalansen. Leptin avger den viktigaste afferenta signalen (insignalen) från fettceller i det svarssystem som reglerar kroppens fettlager.

I medicinsk kontext, kan "meals" ofta referera till de måltider som en patient får under dagen medan de är inlagda på sjukhus eller mottagande vård. Mealtime kan också vara en specifik tidpunkt på dygnet då mediciner eller behandlingar kan ges för att optimera deras effektivitet och minimera biverkningar. Ibland kan "meals" också användas för att hänvisa till kostplaner som är speciellt utformade för att uppfylla patientens näringsbehov under sjukdom eller behandling.

Sidopartiet av mellanhjärnan, vilket sträcker sig från synnervskorsningen till svansdelen av mamillarkropparna och bildar tredje ventrikelns nedre väggar och sidoväggar.

Medel med central verkan som både blockerar serotoninupptag och framkallar transportförmedlat frisättande av serotonin.

Hormoner som produceras av mag-tarmkanalens slemhinnor och som bestämmer tidpunkt och mängd av matsmältningsenzymer, samt styr matsmältningsorganens motoriska aktivitet.

En peptid av 33 aminosyror som utsöndras från slemhinnan i den övre delen av tarmen, och som också återfinns i det centrala nervsystemet. Den orsakar sammandragning av gallblåsan, frigörande av exokrina bukspottskörtelenzymer och påverkar andra funktioner i mag-tarmkanalen. Kolecystokinin kan vara mättnadsförmedlare.

Studier som jämför två eller flera behandlingar, där försökspersonerna eller patienterna efter en avslutad första behandlingsomgång överförs till en annan behandlingsregim. Vid jämförelse mellan två behandlingsformer, A och B, väljs halva försöksgruppen slumpmässigt att få behandlingarna i ordningen A, B, andra halvan att få B, A. Kritik har riktats mot denna modell, då effekterna av den första behandlingen kan dröja kvar efter det att den andra behandlingsperioden inletts.

Glucagon-like peptide-1 (GLP-1) är ett hormon som sekreteras från tarmen i respons på födointag och stimulerar insulinutsöndring samtidigt som det hämmar glukagonutsöndring, gastrisk emptying och aptit.

Energiomsättning (energy expenditure) refererar till den totala mängden energi som används av kroppen för att underhålla livsviktiga funktioner, aktivitet och termoreglering. Det inkluderar basal metabolism (energi som behövs för att underhålla organ och celler i vila), aktivitetsenergiomsättning (energi som används under fysisk aktivitet) och termogenes (energi som används för digestion och assimilation av näringsämnen).

Den postprandiella perioden är den tid som följer efter en måltid, under vilken kroppen är involverad i digestions- och absorptionsprocesser av det intagna matföremålet. Detta vanligtvis varar från några minuter till flera timmar, beroende på mängden och sammansättningen av maten som konsumerats.

En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.

Fetma, eller fetmasyndrom, är en kronisk sjukdom som karaktäriseras av ett överskott av kroppsfett som orsakas av en obalance mellan intag och förbrukning av energikalor över en längre tid. Detta leder till en abnormalt hög kroppsvikt som kan ha negativa effekter på individens hälsa och livskvalitet. Fetma diagnostiseras vanligen baserat på kroppsmasseindex (BMI), ett mått som beräknas genom att dividera kroppsvikten i kilogram med längden i meter i kvadrat. En person anses ha fetma om BMI är 30 eller högre.

Tendensen att föredra vissa maträtter framför andra.

Allmänt illabefinnande, undernäring och viktminskning, oftast i samband med kronisk sjukdom. Syn. kakexi.

Megestrolacetat är ett progestogent hormon med verkan som progestogener i allmänhet. Det har även antiandrogena egenskaper. Det ges oralt vid palliativ behandling eller som tillägg till annan behandling av endometriekarcinom och bröstcancer. Megestroacetat har godkänts för behandling av anorexi och kakexi.

Neuropeptid Y (NPY) är ett neuroaktivt peptidhormon som verkar som en neurotransmittor och neuromodulator i centrala nervsystemet hos djur, inklusive människan. Det är beläget i och produceras av kärnor i hjärnbalken och kan påverka en rad fysiologiska processer som aptit, sömn, smärta, blodtryck, humör och minnesfunktioner. NPY har också visat sig vara involverat i stressreaktioner och regulering av energibalansen i kroppen.

Vanor i samband med intag av vatten och andra drycker. Hit hör rytmiska mönster (tidsintervaller, början, varaktighet), frekvens och mättnad (otörstighet).

Ett centralstimulerande och sympatomimetiskt medel med verkan och användningsområden som dextroamfetamin. Det har mest använts för behandling av fetma.

Tömning av föda från magsäcken till tolvfingertarmen.

Injicering i hjärnventriklarna.

"Agouti-relaterat protein (AGRP) är ett neuropeptid som fungerar som en kraftfull hungerstimulerande hormon i hjärnan, och spelar därför en viktig roll i regleringen av aptit, energiintag och kroppsvikt."

"Smak" är en sensation som uppstår när kemiska ämnen i maten eller drycken reagerar med smakreceptorer på tungan, vilket leder till en subjektiv upplevelse av sötma, salt, beska, bitter eller umami.

Intag av större mängder föda än nödvändigt.

"Natrium i kosten" refererer til mengden av natrium (salt) som er opløst i væske i kroppen, hovedsakelig i blodet. Natrium er en viktig elektlytt og spesiell betydning har det for å holde vannbalansen i kroppen, regulere nervesystemet og muskel funksjon. Normal verdien for natrium i blodet er mellom 135 og 145 milliequivalenter per liter (mEq/L). For høye eller for lave nivåer kan føre til forskjellige helseproblemer, som kan være livstruende.

Ett saluretiskt (saltutdrivande) och diuretiskt sulfamylpreparat. Det har snabb och kortvarig verkan, och används vid ödem och kronisk njursvikt.

S-isomeren av fenfluramin. Den är en serotoninagonist som används som bantningspreparat (aptitnedsättande). Till skillnad från fenfluramin har det ingen katekolaminagonistverkan.

Proopiomelanokortin (POMC) är ett protein som bildas inne i kroppen och är beläget i hypofysen, en liten endokrin glandula lokaliserad vid basen av hjärnan. POMC bryts ned till flera olika peptider, inklusive adrenokortikotrop hormon (ACTH), beta-endorfin och melanocytstimulerande hormon (MSH). Dessa peptider har varierande funktioner i kroppen, såsom att reglera hunger, metabolism, sinnesstämning och hudpigmentering.

Allt som kan tjäna som föda åt kroppen, genom att ge näring till vävnadstillväxt och energi till kroppsvärme.

Uppföljande studier av diagnostiska, terapeutiska eller profylaktiska läkemedel, apparater eller tekniker som godkänts för användning på marknaden. Studierna har till syfte att ge ytterligare information om en produkts säkerhet och effektivitet.

"Viktminskning" refererer til en nedgang i kroppens totale vekt, oftest på grunn av reduksjon av fedtmasser eller muskelmasse, og kan oppnås gjennom endringer i kosthold, økt fysisk aktivitet eller med behandling for medisinske tilstander.

Glukos - den sockerart genom vilken kolhydrater transporteras med blodet, uppgår normalt till en halt av 3,5-5,6 mmol/l. Vid onormalt låg koncentration föreligger hypoglycemi, vid onormalt höga halter hyperglycemi. Syn. dextros; druvsocker.

"Viktökning" refererar till en ökning av en persons totala kroppsvikt, oftast orsakad av en ökad mängd kroppsfett. Detta kan inträffa som ett resultat av oregelbunden eller ohälsosam kosthållning, brist på motion, medicinska tillstånd eller andra faktorer.

En undertyp av melanokortinreceptorer som främst förekommer i hjärnan. Den har specificitet för alfa-MSH, beta-MSH och ACTH.

Kolhydrater i föda innehållande spjälkningsbara sockerarter och stärkelsesorter och icke spjälkningsbar cellulosa och andra kostfibrer. De förra utgör det främsta energikällan. Sockerarterna förekommer i sockerbetor och sockerrör, frukt, honung, majs, sirap, mjölk och mjölkprodukter osv. Stärkelse återfinns i sädeskorn, ärtväxter, rotfrukter osv.

Ghrelinreceptorer är en typ av receptor i kroppen som binder till hormonet ghrelin, som är involverat i regleringen av aptit och hungerkänslor, matintag, och energibalans. De flesta ghrelinreceptorerna finns i mag-tarmkanalen och hypotalamus i hjärnan. När ghrelin binds till sina receptorer aktiveras signaler som leder till ökad aptit och hungerkänslor, förbereder kroppen för nästa måltid, och påverkar energiförbrukningen.

Den del av magen som övergår i tolvfingertarmen. Den karaktäriseras av tjocka cirkelformade muskelskikt, magmunsringmuskeln, som reglerar öppning och stängning av magsäcken.

Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.

En grupp sjukdomstillstånd kännetecknade av fysiologiska och psykologiska aptitstörningar eller störningar i födointaget.

"Näringsstatus är ett mått på individens intag och användning av näring, inklusive energibalans, näringsämnen och vitaminer, jämfört med deras behov för att upprätthålla god hälsa och homeostas."