Läkemedel som kemiskt liknar naturliga metaboliter, men som skiljer sig tillräckligt för att störa den normala metaboliska processen.
Antimetabolitpreparat som används i behandling av cancer.
Medel som hämmar eller hindrar tumörtillväxt, genom att stoppa mogningsprocessen och proliferationen hos elakartade celler.
En cancerantimetabolit som omvandlas till fluorouracil efter snabb injektion. Vid långsam, kontinuerlig, intraarteriell infusion omvandlas ämnet till floxuridinmonofosfat. Det har använts för behandling av levermetastaser till gastrointestinala adenokarcinom och för lindrande behandling vid maligna tumörer i lever och mag-tarmkanal.
Tetrahydrouridine (THU) är ett nukleosid som bildas när uridin, en beståndsdel i RNA, modifieras genom att det reduceras med väte i en vattenyta under påverkan av en viss typ av enzymer. Detta process kallas för reduktiva proccesser och förekommer naturligt i vissa levande organismer. Tetrahydrouridine är inte direkt involverat i någon specifik medicinsk behandling, men det kan ha potential som ett adjuvant terapeutiskt medel vid antiviral behandling, eftersom det har visat sig kunna minska toxiciteten av vissa läkemedel som används för att behandla virusinfektioner.
Trabekulektomi är ett medicinskt ingrepp som innebär att man skapar en ny väg för aqueoushumoren (ögats klart vätska) att cirkulera och dräneras, genom att skapa en öppning i skiljevävnaden (trabekel) mellan iris och hornhinnan i ögat. Detta görs vanligtvis för att minska ögontrycket hos personer med glaukom eller andra tillstånd som orsakar ökad intraokulär tryck.
Inosin-5'-monofosfat. En purinnukleotid med hypoxantin som bas och en fosfatgrupp förestrad mot sockerdelen.
Nyckelämnet för biosyntesen av histidin, tryptofan, purin- och pyrimidinnukleotider.
En pyrimidinanalog som utgör en antimetabolit mot tumörer. Den stör DNA-syntesen genom att blockera den tymidylatsyntetasförmedlade omvandlingen av deoxiuridylsyra till tymidylsyra.
En homogen och snabbväxande leukemiform hos möss.
Ett antibiotiskt ämne med antitumörverkan som produceras av Streptomyces caespitosus. Det tillhör gruppen bi-eller trifunktionella alkylerande ämnen som ger upphov till korslänkning av DNA och blockerar DNA-syntes.
Antimetaboliskt antitumörmedel med immunsuppressiva egenskaper. De t interfererar med nukleinsyrasyntesen genom att hämma purinmetabolismen och används, vanligen i kombination med andra preparat, vid behandling av eller i remissionsunderhållsprogram för leukemi.
En antimetabolit mot tumörer med immunsuppressiva egenskaper. Preparatet hämmar tetrahydrofolatdehydrogenas och förhindrar bildandet av tetrahydrofolat, som behövs för att syntetisera tymidylat, en viktig DNA-komponent.
En pyrimidinnukleosidanalog som huvudsakligen används för behandling av leukemi, i synnerhet akut, icke-lymfoblastisk leukemi. Cytarabin är ett antimetaboliskt antitumörmedel som hämmar DNA-syntesen. Dess verkan är specifik för cellcykelns S-fas. Medlet har även antivirala och immunnedsä'ttande egenskaper.
Hämmare av enzymet dihydrofolatreduktas (tetrahydrofolatdehydrogenas), som omvandlar dihydrofolat (FH2) till tetrahydrofolat (FH4). De har utbredd användning inom cancerkemoterapi.
I en enkel medicinsk definition kan puriner definieras som en grupp av organiska föreningar som inkluderar baserna adenin och guanin, vilka är viktiga beståndsdelar i nukleotider och nukleotidkvävesyror. Dessa molekyler har en central roll i cellers energimetabolism, signaltransduktion och DNA- och RNA-syntes. Puriner kan också fungera som signalsubstanser som frisätts från celler under vissa fysiologiska och patofysiologiska tillstånd, och de har potentialen att modulera immunresponsen och inflammationen.
Metoder för undersökning av effektiviteten hos cellgifter och biologiska hämmare. Hit hör modeller för celldödande in vitro och cytostatiska färguteslutningstester, samt mätning av tumörtillväxtparametrar hos försöksdjur in vivo.
Läkemedelsamverkan, eller drug-drug interaction (DDI), är den förändring i farmakologisk respons som uppstår när två eller fler läkemedel tas samtidigt och påverkar varandra negativt eller positivt. Detta kan resultera i ökat eller minskat terapeutiskt effekt, eller ökad biverkan av ett eller flera av läkemedlen.
En tumör är en abnorm och ofta opålitlig vävnadsformation som uppstår då celltillväxten och celldelningen överstiger normal nivå eller fortsätter utan kontroll efter cellskada eller påverkan. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på om de är cancer-relaterade eller inte. De kan också variera i storlek och spridning, och deras uppkomst kan bero på en kombination av genetiska, miljömässiga och livsföstylett relaterade faktorer.
Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.
Preklinisk prövning av läkemedel på laboratoriedjur eller in vitro för undersökning av deras biologiska och toxiska effekter, och möjliga kliniska tillämpningar.
'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'
Deoxycytidine är ett derivat av cytosin, en nucleotid som förekommer i DNA. Deoxycytidine består av en deoxiribos-sockermolekyl som är kovalent bundet till en cytosinbas. Det spelar en viktig roll i celldelningen och cellens livscykel, genom att vara en byggsten i DNA:s dubbelhelix.
En komplex följd av händelser, som inträffar mellan slutet av en celldelning och slutet av nästa, varigenom cellmaterial delas upp mellan dottercellerna.
En cells förökning genom delning.
Antibiotika som motverkar tumörer.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
"Cellgifter" är ett obestämt medicinskt begrepp som kan användas för att beskriva något som skadar eller förstör celler, men det används sällan i klinisk praxis. Som naturopatisk behandling kan "cellgifter" avse olika substanser som påstås stärka och skydda celler, men det finns inga vetenskapligt erkända bevis som stödjer dessa påståenden och användning av sådana preparat kan vara farligt om de inte har undergått rigorösa kliniska prövningar och visat sig vara säkra och effektiva.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
En klass läkemedel som skiljer sig från andra alkylerande medel genom att ha en enda funktion, vilket hindrar dem från att korsbinda cellulära makromolekyler. De kräver metabolisk aktivering till en p rodukt med antitumörverkan och närvaro av N-metylgrupper i strukturen, vilka efter metabolisering kan modifiera cell-DNA kovalent. De enskilda preparatens verkningsmekanismer är inte helt klarlagda.
Ett antitumörmedel som fås från Streptomyces peuceticus. Det är ett hydroxiderivat av daunorubicin och används både mot leukemier och fasta tumörer.
En experimentell lymfocytisk leukemi som ursprungligen framkallades i möss med metylkolantrenfärgning.
Användning av två eller fler preparat samtidigt eller i följd vid cancerterapi. Medlen behöver inte administreras i samma form.
Fosfolipider som har en alkoholdel med eterbindning till en mättad eller omättad alifatisk alkohol. De är för det mesta derivat av fosfoglyceroler eller fosfatidater. De två övriga alkoholgrupperna i glycerolbasen har vanligtvis esterbindning. Dessa föreningar har stor utbredning i djurvävnader.
En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
En grupp antileukemimedel med immunsuppressiva egenskaper som främst erhålls från Ochrosia elliptica (tillhörande familjen Apocynaceae, oleanderväxter). De hämmar både DNA- och RNA-syntes.
Metalliskt grundämne med kemiskt tecken Ga, atomnummer 31 och atommassa 69,72 (de två stabila isotoperna har atommassa 69 resp. 71). Tolv radioisotoper är kända. Gallium är relativt vanligt förekommande i jordskorpan, ca 16 g/ton, och förekommer i förening med aluminium och zink. Metallen har en ovanlig fysikalisk egenskap: den smälter redan vid 29,8 grader och håller sig flytande till ca 2400 grader.
Bryostatin är ett organisk ämne som utvinns från havsvilkor (*Bugula neritina*) och har använts i forskning kring cancerbehandling, specifikt för att behandla blodcancer. Bryostatin verkar genom att modulera proteinkinas C-aktivitet, vilket kan hämma celltillväxt och inducera apoptos (programmerad celldöd) i cancerceller. Det är dock viktigt att notera att bryostatin ännu inte har godkänts för klinisk användning inom medicinen.
Tiadiaziner är en grupp av läkemedel som tillhör de så kallade tiazidlika diuretika. De används främst för att behandla högt blodtryck och vattenansamling i kroppen, ofta orsakat av hjärtsvikt eller njursjukdomar. Tiadiaziner fungerar genom att öka urinproduktionen och på så sätt minska vätskan i kroppen.