Stort eller fullständigt bortfall av motoriska muskelfunktioner i ansiktet. Tillståndet kan bero på central eller perifer skada. Skador på nervbanor i centrala nervsystemet från hjärnbarken till ansiktets nervkärnor i pons medför muskelsvaghet som oftast ej omfattar pannans muskler. Ansiktsnervsjukdomar ger vanligtvis generaliserad, halvsidig ansiktssvaghet. Sjukdomar i de neuromuskulära förbindelserna och muskelsjukdomar kan också ge upphov till ansiktsförlamning eller -försvagning.

Ett syndrom kännetecknat av plötslig, ensidig ansiktsförlamning som tilltar under de följande 2-5 dagarna. Hornhinneskada kan uppstå i samband med försvagning av ögats ringmuskel och oförmåga att slut a ögat. Ofta föregås paresen av smärta bakom örat. Tillståndet kan bero på infektion med humant herpesvirus-1.

Den sjunde hjärnnerven. Facialisnerven har två delar, den större motornervroten, som kan kallas den egentliga facialisnerven, och den mindre, sensoriska nervroten. Tillsammans leder de efferenta nervsignaler till ansiktsuttrycksmusklerna och till tår- och spottkörtlarna, samt afferenta smaksignaler från de främre två tredjedelarna av tungan och beröringssignaler från ytterörat.

Sjukdomstillstånd i ansiktsnerven eller dess kärnor. Störningar i pons (hjärnbryggan) kan återverka på ansiktets nervkärnor eller nervknippen. Nerven kan vara påverkad intrakraniellt, längs den del som passerar tinningsbenet, eller längs nervbanorna utanför skallbenet. Till de kliniska tecknen hör svaghet i ansiktsmusklerna, bortfall av smaksinnet i främre delen av tungan, hyperakusi (ljudöverkänslighet) och minskat tårflöde.

Förlamning är en total eller delvis kraftlöshet i muskler eller en grupp av muskler, ofta orsakad av skada på nerverna eller centrala nervsystemet.

Traumatiska skador på ansiktsnerven. Sådan skada kan ge ansiktsförlamning, nedsatt tårflöde och salivbildning, och förlust av smaksinnet i tungans främre del. Nerven kan återbildas till sitt ursprungliga mönster eller med avvikelser, vilka kan leda till tårflöde vid smakstimulering och andra syndrom.

Ett idiopatiskt syndrom med något av följande särdrag: återkommande ansiktssvullnad, återkommande ansiktsförlamning och fårad tunga (lingua plicata). Tillståndet debuterar som regel i barnaåren, och återfall är vanliga. Cheilitis granulomatosa är en monosymtomatisk variant av sjukdomen.

Alla de muskler som medverkar till att ge uttryck åt ansiktet, inklusive dem som försörjs av facialisnerven och är fästa vid och ger rörelse åt ansiktshuden.

Ett syndrom med ansiktsförlamning och herpesutslag i den yttre hörselgången. Tillståndet kan även omfatta tinnitus, yrsel, dövhet, öronvärk och inflammation i ytterörat, och beror på reaktivering av latent herpesvirus 3-infektion, som ger inflammation i ansikts- och vestibularnerverna, och ibland även andra kranialnerver.

Läkemedel för behandling av rörelserubbningar. De flesta av dessa preparat verkar centralt på de dopaminerga och kolinerga systemen. Bland de kliniskt allra viktigaste är medlen mot Parkinsons sjukdom .

Den tinningmuskeln (Musculus temporalis) är en skelettmuskel belägen på lateral sida av huvudet, över tinningen och nedanför hjässbenet. Den har sitt ursprung från tinningbenets korbett och fortsätter neråt och lateralt till en senor som fäster på käkbenets framsida. Tinningmuskeln hjälper till att lyfta upp underkäken, dra den bakåt samt bita och krossa mat.

Relaxation techniques are methods or practices that help reduce stress and promote relaxation of the mind and body. These techniques often involve focused attention, deep breathing, and muscle relaxation to activate the body's natural relaxation response, which is the opposite of the "fight-or-flight" response to stress. Examples of relaxation techniques include progressive muscle relaxation, deep breathing exercises, meditation, yoga, tai chi, guided imagery, and biofeedback. The goal of these techniques is to help individuals manage stress, improve their mood, enhance their focus and concentration, and promote overall well-being.

Andningsförlamning definieras som en fullständig eller delvis muskulär sängstarrhet i andningsmusklerna, vilket resulterar i att andningen blir onormalt djup, långsam eller till och med avstannande, och kan vara livshotande om inte behandlas omedelbart.

Stämbandsförlamning, eller recurrens laryngitis paralytica, är en neurologisk rubbning som orsakar ett fullständigt eller delvis förlorat rörelseförmåga hos stämbanden, vilket kan leda till heshet, andnöd och svårigheter att tala eller svälja.

Iakttagbara förändringar i ansiktsdragen som reaktion på emotionella stimuli.

Rekonstruktivkirurgiska tekniker är metoder inom kirurgin som innebär att återställa, korrigera eller ersätta förlorade strukturer och funktioner i kroppen, ofta efter skada, sjukdom eller medfött missbildning, genom att använda sig av patientens egna vävnader eller konstruera implantat som efterliknar naturliga vävnader.

Familjärt periodiskt paralys (FPP) är en ärftlig neurologisk störning som karaktäriseras av episoder av muskelsvaghet eller fullständig muskellåsning (paralys), ofta i ansiktsmusklerna och extremiteterna, orsakad av störningar i salt- och vattenhomöostasen i kroppen.

Sömnparalys, även känd som REM-sömnparalys, är ett tillstånd där individen är medveten och vaken, men inte kan röra sig eller tala, ofta under en period av REM-sömn.

Fästingparalys är en komplikation orsakad av en infektion med neurotoxinet som produceras av vissa arter av hundfästingar (Kodes spp.), och karaktäriseras av progressiv muskulär svaghet, andningssvårigheter och eventuell andningsförlamning, vanligen insättande under de sista 24 timmarna före dödsfallet hos drabbade djur.

Ansiktets skelett, bestående av benen mellan skallbasen och underkäken. Det råder viss oenighet om vilka av huvudets skelettben som skall räknas till ansiktets.