Angiopoietin-1 (ANG-1) är ett protein som spelar en viktig roll i angiogenesen, dvs. tillväxten och utvecklingen av kärlsystemet. Det binder till receptorn Tie2 på endotelceller och aktiverar signaltransduktionsvägar som främjar cellulära processer som adhesion, migration och överlevnad. ANG-1 bidrar därmed till att stabilisera och stärka de befintliga kärlena genom att öka permeabiliteten och minska Entzündningsresponsen. Det är också involverat i angiogenes under fostertiden och vuxen ålder, särskilt under läkning av sår och hudregeneration.
Angiopoietin-2 (ANGPT2) är ett protein som spelar en viktig roll i regleringen av blodkärlens tillväxt, integritet och permeabilitet. Det uttrycks främst i endotelceller, de celler som bildar blodkärlens innera väggar. ANGPT2 verkar som en antagonist till Angiopoietin-1 (ANGPT1), ett protein som under normala förhållanden hjälper till att stabilisera och stödja blodkärlen.
TIE-2 (angiopoietin-1 receptor) är ett tyrosinkinasreceptorprotein som spelar en viktig roll i angiogenesprocessen, det vill säga bildandet av nya blodkärl. Detta receptorprotein förekommer framförallt på endotelceller, dvs cellerna som bildar ytan till de inre håligheterna i kroppens blodkärl och lymfkärl. När TIE-2 aktiveras genom att binda till sin ligand angiopoietin-1, främjar detta överlevnaden och stabiliteten hos de befintliga blodkärlen samt underlättar angiogenes vid behov, exempelvis under fostertid eller vid läkning av sår. Dysfunktion i TIE-2-signalering kan leda till patologiska tillstånd som inflammation och tumörväxt.
TIE-1 (angiopoietin receptor 1) är ett tyrosinkinasreceptorprotein som spelar en viktig roll i angiogenes, det vill säga tillväxten och utvecklingen av blodkärl. Detta receptorprotein hittas huvudsakligen på endotelceller, vilket är de celler som liner blodkärlen. TIE-1-receptorn interagerar med ligander som angiopoietin 1 och 2 för att regulera vaskulär homeostas och inflammation.
Angiopoietiner är en grupp av proteiner som spelar en viktig roll i angiogenesen, det vill säga tillväxten och utvecklingen av kärlsystemet. Angiopoietin-1 och -2 binder till receptorn Tie2 på endotelceller och regulerar blodkärlspermeabilitet, stabilitet och inflammation. Angiopoietin-1 är involverat i kärlväggens stabilisering och angiopoietin-2 i dess destabilisering, vilket kan leda till angiogenes. Dessa proteiner har potentialen att användas som terapeutiska mål inom områden som cancer, diabetes och ögoninflammation.
En angiogenesinducerande substans eller molekyl är ett ämne som främjar tillväxten och formationen av nya blodkärl (angiogenes) genom att stimulera proliferation, migration och differentiering av endotelceller. Angiogenesinducerande substanser kan spela en viktig roll i fysiologiska processer såsom fostertillväxt, men de kan också vara involverade i patologiska tillstånd som cancer, diabetisk retinopati och åderförkalkning.
Utveckling av nya blodkärl i samband med återuppbyggnad av blodcirkulationen under läkningsprocesser.
"Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A (VEGF-A) är ett protein som stimulerar angiogenes, det vill säga tillväxten och differentieringen av nya blodkärl, genom att verka på vaskulära endotelceller. Det uttrycks i högre grad under fysiologiska och patologiska tillstånd som kräver ökat blodflöde, såsom embryonal utveckling, wound healing och cancer."
TIE-receptorer, eller tyrosinkinaseväxtfaktorreceptorer (angl. Tyrosine kinase with Ig and EGF homology domains), är en typ av receptorer som finns på cellytan hos flera olika slags celler i kroppen. De spelar en viktig roll inom signalsubstansernas kommunikation mellan cellerna och är involverade i reguleringen av bland annat angiogenes (bildning av nya blodkärl), celldelning, celldifferentiering och apoptos (programmerad celldöd).
En patologisk process som utgörs av tillväxt av blodkärl i onormal vävnad eller på onormala platser.
En pericyt är en typ av bindvävscell som omger och interagerar med de endoteliala cellerna som linjer blodkärlens innersta vägg, deltar i regleringen av blodflödet, och har potential att differensiera till andra celltyper under vissa förhållanden.
Receptorprotein-tyrosinkinaser (RTK) är en typ av membranbundna receptorer som spelar en viktig roll i cellers signalsystem och växt- och djurs cellers tillväxt och differentiering. När en ligand binder till RTK aktiveras receptorns tyrosinkinasdomän, vilket leder till att intracellulära signaltransduktionsvägar aktiveras genom fosforylering av specifika proteiner. Dessa signalsystem är involverade i en rad cellulära processer som celldelning, celldifferentiering, apoptos och cellyttuppdelning. Mutationer eller abnorma nivåer av RTK kan leda till patologiska tillstånd såsom cancer och developmentella störningar.
Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.
Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.
I en enkel mening kan endotelceller definieras som den typ av celler som liner blodkärl och lymfkärl inom kroppen. Dessa celler bildar en tunn epitelellskiva, eller endotelet, som är i direkt kontakt med blodet eller lymfan och har en yta av ungefär 1000 kvadratmeter hos en vuxen människa.
Vaskuläre endotelcellstillväxtfaktorer (VEGF) är en grupp signalsubstanser som stimulerar angiogenes, det vill säga tillväxten av nya blodkärl från befintliga. De verkar främst på vaskulära endotelceller och spelar därför en central roll i patofysiologiska processer som exempelvis tumörväxt, diabetesrelaterade komplikationer och åderbrist.
Dessa är lösliga mitogen som utsöndras från ett flertal organ. Faktorerna utgörs av en blandning av två polypeptidenkelkedjor med heparinaffinitet.. Molekylvikten är organ- och artberoende. De har mitogena och kemotaktiska effekter och stimulerar endotelceller till att växa och syntetisera DNA. De är besläktade med såväl basiska som sura fibroblastväxtfaktorer, men har andra aminosyrasekvenser.
Angiogene proteiner är proteiner som bidrar till angiogenes, det vill säga processen där nya blodkärl bildas från befintliga. Dessa proteiner kan vara både stimulerande och inhibiterande i sin verkan på angiogenesen. Exempel på angiogena stimulerande proteiner inkluderar vascular endothelial growth factor (VEGF), fibroblast growth factor (FGF) och platelet-derived growth factor (PDGF). Dessa proteiner binder till receptorer på endothelcellerna, som liningen av blodkärlen, och aktiverar signaltransduktion som leder till cellproliferation, migration och differentiering till nya blodkärl. Angiogena inhibiterande proteiner, såsom angiostatin och endostatin, hindrar eller minskar angiogenesprocessen genom att hämma vissa av dessa signaleringsvägar.
Kapillärkärls förmåga att tillåta ett selektivt utbyte av ämnen genom kärlväggen. Små, fettlösliga molekyler som koldioxid och syrgas vandrar fritt genom diffusion. Vatten och vattenlösliga molekyler kan inte passera endotelväggarna och är beroende av mikroporer, som kan hindra stora molekyler från att passera.
Lösliga proteinfaktorer som bildas av aktiverade lymfocyter och påverkar andra celler, främst sådana som ingår i det cellulära immunsvaret.
Alla rörformiga, blodförande kärl, som t ex artärer, vener, kapillärer.
De fina blodkärl (hårrörskärl) som förbinder arteriolerna med venolerna.
Human Umbilical Vein Endothelial Cells (HUVECs) are a type of primary cells that are isolated from the umbilical cord vein of human placenta. These cells are widely used in scientific research due to their accessibility and ease of culture, as well as their ability to form a confluent monolayer and exhibit key endothelial cell functions, such as the capacity to form tubes and express various surface markers and adhesion molecules. HUVECs are often used in studies related to angiogenesis, thrombosis, inflammation, and vascular biology.
Mycoplasma pulmonis är ett smittämne som orsakar lunginflammation hos möss och råttor, och är det vanligaste mycoplasmabakteriespecies som infekterar dessa djur. Det tillhör de minsta självreproducerande prokaryota organismerna och saknar en celldelad vägg, vilket gör att det är resistent mot många vanliga antibiotika som behandlar andra bakterieinfektioner. Mycoplasma pulmonis kan orsaka kronisk lunginflammation, ökad andningsfrekvens och svårigheter vid andning hos drabbade djur. Det finns inga kända zoonotiska fall av infektion hos människor.
Förekomst av tarmlymfa i bukhinnehålan, med eller utan infektion.
Proteiner är komplexa biomolekyler, byggda av aminosyror som kedjas samman i en polymer. De utför viktiga funktioner inom levande organismers celler, såsom att fungera som strukturella komponenter, hormoner, enzymer och signalsubstanser. Proteinernas specifika aminosyrasekvens bestämmer deras tertiärstruktur och därmed också deras funktionella egenskaper.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Andnödssyndrom hos vuxna, även känt som akut respiratorisk distresssyndrom (ARDS), är en allvarlig lungsjukdom som orsakas av skada på de små luftsäckarna (alveolerna) i lungorna och deras blodkärl. Detta leder till att vätska läcker ut från kapillärerna till alveolerna, vilket förhindrar att syre kan diffundera in i blodet korrekt, vilket kan orsaka andnöd, syrebrist och eventuellt flerorganpåverkan. ARDS är ofta komplikation av allvarliga sjukdomar eller skador, såsom sepsis, lunginflammation, trauma eller inandning av irriterande gaser.
Ett system av organ och vävnader som bereder och transporterar immunceller och lymfa.
En medicinsk definition av 'navelvener' är ett sjukligt tillstånd där det förekommer en öppen anslutning mellan naveln och bukhölen, vilket kan leda till infektioner eller inre vätskors läckage. Detta är också känt som omphalitis eller gastroschisis om det förekommer från fostertillståndet.
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
'Papio anubis', vanligtvis kallad ökenvarghund, är en art av markattor som förekommer i Afrikas savanner och bergstrakter. De är kända för sin starka käke och sociala beteende, lever ofta i stora grupper med hierarkiska strukturer. De har en vikt på upp till 27 kg och är allätare, livnär sig av frukter, blad, rötter, insekter och små djur. Ökenvarghundar spelar en viktig roll i ekosystemet och har också kulturell betydelse för människor i Afrika.
I en enkel medicinsk definition kan 'uppreglering' (aktivering) syfta på den process där en cell, ett enzym eller ett signalsystem ökar sin aktivitet eller verkan i organismen. Detta sker ofta som svar på olika inre eller yttre signaler och kan vara en del av normala fysiologiska processer eller en patofysiologisk process vid sjukdom. Exempelvis kan uppgifter om cellskador, infektioner eller hormonella signalsystem aktivera genuttryck och proteinsyntes som leder till uppreglering av vissa proteiner eller signalvägar för att hantera dessa situationer.