En medicinsk definition av 'anfall' är ett plötsligt och ofta oväntat symtom eller en rad symtom som orsakas av en kortvarig, abnormal funktion i en del av kroppen eller system. Anfall kan variera i intensitet, varaktighet och frekvens beroende på underliggande orsak, exempelvis epilepsi, migrän, astma eller krampsjuka.

Krampanfall vid feber. Det är ett vanligt tillstånd, som drabbar 2-5% av alla barn i åldrarna 3 månader till 5 år. Hos vissa familjer har ett autosomalt dominant ärftlighetsmönster kunnat påvisas. De allra flesta utgörs av enkla feberkramper som varar högst 30 minuter. Komplexa anfall börjar fokalt, varar mer än 30 minuter och kan återkomma inom en 24-timmarsperiod. Sannolikheten för att utveckla epilepsi till följd av enkla feberkramper är liten. Komplexa feberkramper är dock förknippade med en måttligt förhöjd epilepsiincidens.

Ett sjukdomstillstånd som kännetecknas av återkommande episoder av paroxysmala störningar i hjärnan till följd av plötsliga, okontrollerade och onormalt kraftiga nervcellsurladdningar. Klassifikationen av epilepsier baseras vanligen på 1) krampanfallens kliniska särdrag (t ex motoriska anfall), 2) etiologi (t ex posttraumatiskt krampanfall), 3) anatomisk utgångspunkt (t ex pannlobsanfall), 4) tendens till spridning till andra områden i hjärnan och 5) tidsmönster (t ex nattlig epilepsi).

Läkemedel för behandling av krampanfall.

Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.

Sjukdomstillstånd med typiska återkommande paroxysmala nervcellsurladdningar som utgår från ett bestämt område i hjärnan. Partiella epilepsianfall delas in i enkla och komplexa, beroende på medvetandepåverkan (ingen vid enkelt anfall; stört medvetande vid komplext). Båda typer kan visa upp ett brett spektrum av motoriska, känsel- och autonoma symtom. De partiella anfallen kan klassificeras utifrån åtföljande kliniska drag eller det anatomiska läget för anfallsfokus. Ett sekundärt, utbrett krampanfall kan hänföras till ett partiellt anfall som på diffust sätt envolverar andra delar av hjärnan.

Pentylentetrazol, även känt som Pentylenetetrazol (CAS-nr 57-44-5), är ett centralstimulerande och krampinducerande ämne som historiskt har använts inom forskning och medicinsk diagnostik för att utlösa klonic-toniska kramper i djurmodeller och i samband med EEG-undersökningar av epilepsi hos människor. Det är en typ av ultrakort aktiv barbiturat och fungerar som ett GABAa-receptorantagonist, vilket innebär att det blockerar den inhibitoriska signaleringen i centrala nervsystemet (CNS). I klinisk praxis används det inte längre på grund av sina biverkningar och risk för allvarliga skador under de inducerade kloniska tillstånden.

'Epilepsi, generaliserad' är en form av epilepsi där sjukdomen karaktäriseras av att epileptiska aktiviteten från början omfattar både hälfterna av hjärnan (bihjärnor och storhjärnans bark). Detta kan leda till kramper som involverar hela kroppen, med eller utan medvetandeförlust.

Ett krampframkallande medel, även känt som ett convulsivagent eller ein convulsant, är en substans som orsakar krampanfall eller konvulsioner i muskulatur genom att störa den normala nervsignaleringsprocessen i centrala nervsystemet.

En sjukdom som kännetecknas av återkommande partiella krampanfall med påverkan på medvetandet. Under anfallet kan den drabbade uppleva en mångfald psykiska fenomen, med hallucinationer, illusioner, deja vu, starka känslor, förvirring och störd rumsuppfattning. Fokal motorisk aktivitet, sensoriska förändringar och autism kan också förekomma. Komplexa, partiella anfall utgår ofta från områden i den ena eller båda tinningsloberna. Etiologiskt kan epilepsin vara av idiopatisk typ (kryptogen partiell, komplex epilepsi) eller uppträda sekundärt till en fokal hjärnbarksskada (symtomatisk partiell, komplex epilepsi).

En lokalt bunden (fokal) form av epilepsi, kännetecknad av återkommande anfall som utgår från punkter i tinningsloben, huvudsakligen från den mesiala (proximala) delen. Ett brett spektrum av psykiska fenomen kan uppträda, som t ex illusioner, hallucinationer, kognitiva störningar och känsloupplevelser. De flesta komplexa, partiella anfall utgår från tinningsloberna. Dessa epilepsier kan klassificeras utifrån etiologi som kryptogena, ärftliga eller symtomatiska (dvs att de är förknippade med någon befintlig sjukdom eller skada). Syn. tinningslobepilepsi.

'Status epilepticus' definieras som en kontinuerande epileptisk aktivitet eller upprepade konvulsioner utan fullständig återfånd av medvetandet mellan dem, under en period av 30 minuter eller mer. Detta är en allvarlig tillstånd som kan hota livet och kräver omedelbar medicinsk behandling.

En subtyp av epilepsi som kännetecknas av att anfallen alltid framkallas av ett specifikt stimulus. Hörsel- och synintryck och somatosensoriska stimuli, såväl som handlingar som t ex skrivande, läsning, ätande och beslutsfattande kan utlösa anfall hos benägna personer.

En form av krampanfall hos barn som kännetecknas av rytmiska, generaliserade elektriska urladdningar i hjärnan. Till de kliniska tecknen hör plötsligt upphörande av pågående aktiviteter, men oftast utan ändrad kroppshållning. Anfallet åtföljs ofta av rytmiska ögonblinkningar eller smackningar med läpparna. Anfallen varar vanligtvis 5-10 sekunder och kan uppträda flera gånger dagligen. Absensepilepsi kallas även "petit mal". Juvenil absensepilepsi kännetecknas av absensanfall med början under ungdomsåren och tilltagande incidens av myoklonus och toniska/kloniska krampanfall (s k grand mal).

Ett fenomen med relativt djupgående förändring av hjärnfunktionener till följd av upprepade elektrisk eller kemisk stimulering som kulminerar med elektrografiska och beteendemässiga konvulsioner så fort stimulering sker pånytt. Det utnyttjas i experimentell epilepsi.

Ett krampframkallande ämne som används vid djurförsök. Det användes tidigare för att framkalla krampanfall som alternativ till elchockbehandling.

Pilokarpin är ett parasympatomimetiskt läkemedel, det vill säga ett ämne som efterliknar eller stimulerar effekterna av den parasympatiska nervan. Pilokarpin verkar genom att aktivera muskarinreceptorer typ 3 (M3), vilket orsakar kontraktion av glatt muskulatur och ökat sekretion i exkrina glanduler, såsom slemhinnor. Det används för behandling av glaukom, torr mun orsakad av Sjögrens syndrom och vissa typer av tarmblockad.

(2S-(2 alfa,3 beta,4 beta))-2-Karboxi-4-(1-metyletenyl)-3-pyrrolidinättiksyra; askaricid från rödalgen Digenea simplex. Det är en kraftigt retande aminosyraagonist för vissa excitatoriska aminosyrareceptorer och har använts för att särskilja receptortyper. Som många retande aminosyraagonister kan den vara neurotoxisk, och har använts experimentellt för detta ändamål.

Piracetam är ett nootropiskt läkemedel som tillhör gruppen acetylkolinreceptoragonister och används för behandling av kognitiva störningar, inklusive minnes- och koncentrationssvårigheter. Det är också känt för att ha potential i att förbättra cerebral vascular cirkulation och skydda nervceller från skada. Piracetam marknadsförs ofta som ett smart drug eller cognition enhancer, men det finns begränsade vetenskapliga belägg för dess effektivitet inom denna kontext.

Ett epilepsisyndrom kännetecknat av triaden spädbarnskramp, hypsarytmi och avstannad psykomotorisk utveckling vid anfallsdebuten. De flesta fall visar sig vid åldern 3-12 månader, med krampyttringar som kortvariga flexor- och extensorrörelser i huvud, bål och extremiteter i kombination. Tillståndet har två former: en kryptogen (idiopatisk) och en symtomatisk (till följd av annan känd sjukdom, såsom livmoderinfektioner, nervsystemdefekter, ärftliga, metabola hjärnsjukdomar, för tidig födsel, perinatal asfyxi, tuberös skleros osv).

Attacker associerade med alkoholmissbruk utan andra påvisbara orsaker. Anfallen uppträder vanligen 6-48 timmar efter det att alkoholintaget upphört, men kan också inträffa under pågående alkoholförgif tning. Vanligast är enstaka muskelkramper, men epileptiska anfall kan också förekomma.

En förhöjd vindling av grå substans som sträcker sig längs hela bottnen av sidoventrikelns temporalhorn. Hippocampus, subiculum och gyrus dentatus (den tandade vindlingen) utgör hippocampusformationen. Ibland räknas även entorinalkortex hit.

Ett kramplösande medel som används för att dämpa grand malattacker och psykomotoriska eller fokala attacker. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men vissa effekter liknar dem hos fenytoin. Trots att den kemiska likheten är liten, är den tredimensionella strukturen likartad.

Ett antikonvulsivt medel som används vid behandling av olika typer av krampanfall. Det har även antiarytmiskt och muskelavslappnande verkan. Den terapeutiska verkningsmekanismen är inte klarlagd, men flera cellbundna mekanismer har beskrivits, bl a effekter på jonkanaler, aktiv transport och cellmembransstabilisering. Verkningsmekanismen vid muskelavslappning tycks omfatta minskning av muskelspolarnas känslighet för sträckning. Fenytoin har varit aktuellt för andra behandlingsområden, men användningen begränsas av de många biverkningarna och interaktion med andra läkemedel.

Posttraumatisk epilepsi definieras som ett tillstånd av återkommande anfall orsakade av skalltrauma eller hjärnskada. Tillståndet börjar vanligtvis inom ett år efter skadan, och kan delas in i tidig posttraumatisk epilepsi (symptomen uppstår inom en vecka efter skadan) och sen posttraumatisk epilepsi (symptomen uppstår mer än ett år efter skadan). Tillståndet kan ha långvariga konsekvenser för drabbade personers liv, inklusive kognitiva problem, minnesförluster och begränsningar i vardagsaktiviteterna.

Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.

Framkallande av en stressreaktion hos försöksobjekt med elektrisk chock. Såväl kramptillstånd som icke-kramptillstånd kan avses.

En fokal form av epilepsi med krampanfall som utlöses från pannloben. En mångfald kliniska symtom finns, beroende på det exakta läget för anfallets utgångspunkt. Enkla eller komplexa motoriska rörelser kan förekomma, ffa i ansikte och armar. Anfall som utgår från den främre delen av pannloben är ibland förknippade med huvud- och ögonvridning, typiskt vridning bort från fokussidan. Frontallobsanfall kan vara idiopatiska (kryptogena) eller orsakade av befintlig sjukdom eller skada, så som olycksfallsskador, tumörer eller andra makroskopiska eller mikroskopiska skador på frontalloberna (symtomatiska krampanfall). Syn. pannlobsepilepsi.

NAV1.1, eller Nav1.1 voltage-gated sodium channel, refererer til en type natriumkanal (Nav) som findes i hjernen og nervesystemet. Denne kanalen spiller en vigtig rolle for genereringen og overførslen af aktionspotentialer i neuronerne, dvs. de elektriske impulser, der bruges til at overføre information mellem nervecellerne. Nav1.1-kanalerne er specielt koncentreret i de inhibitoriske interneuroner i hjernen og er kodet af SCN1A-genet. Mutationer i dette gen kan forårsage en række sygdomme, herunder generaliseret epilepsi med febilsymptomer (GEFS+) og den meget sjældne, men alvorlige, Dravet-syndrom.

En videoinspelning är ett optiskt eller digitalt registerat videobild på händelse, procedur eller handling som skett under en viss tidpunkt, vilket kan användas för medicinska utvärderingar, dokumentation och undervisning.

Vigabatrin är ett antiepileptiskt läkemedel som används för behandling av refaktoriär partiell epilepsi (EP) hos vuxna, barn och spädbarn över 1 månads ålder. Det verksamma ämnet i Vigabatrin är gabapentin enantil, som hämmar enzymet GABA-transaminas, vilket leder till ökade nivåer av gamma-aminobutyrsyra (GABA) i hjärnan. GABA är en signalsubstans som har en dämpande effekt på nervcellerna och hjälper att reducera överaktiva nerver som kan utlösa epileptiska anfall.

Främre temporal lobektomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där man delvis eller helt tar bort den främre delen (polen) av det temporala lobet i hjärnan, ofta som behandling för medialt temporall lobs epilepsi (MTLE) som inte svarat på medicinsk behandling.

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.

Ett bensodiazepin med kramplösande, ångestdämpande, sövande, muskelavslappnande och amnestiska egenskaper, och med lång verkningstid. Verkan beror på en ökning av gamma-aminosmörsyraaktiviteten. Medlet används för behandling av svåra ångesttillstånd, som sömnmedel vid korttidsbehandling av sömnlöshet, som lugnande medicin och för premedicinering, mot kramper och för behandling av alkoholabstinens.

Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.

Valproinsyra är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla olika typer av epilepsi, samt prophylaxi och behandling av akuta maniska episoder i bipolär sjukdom. Det fungerar genom att stabilisera nervcellmembranet och minska överaktivitet hos nervceller i hjärnan.

Ett tillstånd med återkommande krampanfall under de 4-6 första veckorna i livet, trots en iövrigt normal spädbarnsutveckling.

Juvenile myoclonic epilepsy (JME) is a type of generalized epilepsy that typically begins in adolescence and is characterized by the presence of myoclonic jerks, often followed by tonic-clonic seizures. Myoclonic jerks are sudden, brief, shock-like muscle contractions that can affect any part of the body. In JME, these jerks usually occur in the arms and hands and can be triggered by factors such as fatigue, stress, or flickering lights. Tonic-clonic seizures, also known as grand mal seizures, involve a loss of consciousness and stiffening and shaking of the body.

Elektriska ledare, genom vilka elektrisk ström tillförs eller lämnar ett medium. Elektroder som anbringas kirurgiskt kallas implanterade eller implanterbara.

Psykokirurgi är en invasiv behandlingsmetod som innebär att man med hjälp av kirurgiska ingrepp försöker påverka psykiatriska symtom eller beteenden. Det mest kända exemplet på detta är prefrontala lobotomi, ett ingrepp där förbindelserna mellan främre delen av hjärnbarken och djupare delar av hjärnan skars igenom med den avsikten att lindra allvarliga psykiska sjukdomstillstånd som till exempel schizofreni.

Ett kramplösande medel med särskilt god effekt vid behandling av rena absenskramper.

Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.

Avvikelser i utvecklingen av hjärnbarken. Hit hör missbildningar till följd av onormal nervcellsutveckling eller celldöd, onormal nervcellsmigration, och onormal uppbyggnad av hjärnbarksstrukturen via nervutskott, synapsbildning eller nervcellsmognad. Förutom att mutationer direkt inverkar på utvecklingsprocesserna, så finns det ett antal medfödda ämnesomsättningstillstånd med sekundär inverkan, vilka också visar upp dessa missbildningar, som t ex peroxisomala sjukdomar, mitokondriesjukdomar och pyruvatomsättningsstörningar. De utgör en vanlig orsak till epilepsi och utvecklingsstörningar och ingår ofta i komplexa, medfödda anomalier.

'Förhårdning' kan definieras som en process där vävnadskroppar i kroppen, ofta under påverkan av externa eller interna faktorer, blir tjockare, mindre flexibla och mer motståndskraftiga över tid.

En ketogen diet är en form av lågkarbohydratdiät som är designad för att främja ketonkroppsproduktionen i kroppen. Den innebär ett mycket begränsat intag av kolhydrater, normalt under 50 gram per dag, och en hög andel fett med tillräckligt med protein för att uppfylla behoven. När kolhydratinmatningen är låg tvingas kroppen att bryta ned fett istället för glukos som energikälla, vilket resulterar i en höjning av ketonkroppsnivåerna i blodet. Ketoner kan användas som energi av hjärnan och andra kroppsorgan. Den ketogen diäten har visat sig vara effektiv för att behandla epilepsi hos vissa barn, och det finns också studier som undersöker dess potentiala för att behandla andra sjukdomar som typ 2-diabetes, cancer och neurodegenerativa till

Organiska, mentala störningar som kännetecknas av bristande förmåga att uppfatta jaget och omgivningen och att reagera på stimuli från omgivningen. Funktionsrubbningar hos hjärnhalvorna eller det retikulära systemet kan ge upphov till detta tillstånd.

Neurocysticercosis definieras som en infektion av centralnervösystemet (CNS) orsakad av larven (metacestoden) av släktet Taenia solium, vanligtvis på grund av intag av ägg från ett infekterat individs avföring. Larverna kan migrera och etablera sig i hjärnan och ventriklar, orsakande en varierad klinisk presentation från asymptomatiska till epilepsi, neurologiska defekter eller intrakraniella komplikationer som hydrocefalus. Behandlingen kan innebära både antiparasitär medicin och symtomatisk behandling, beroende på infektionens svårighetsgrad och lokalisation.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

En medicinsk definition av 'Tinninglob' (latin: Glandula timpanica) är en liten endokrin körtel, belägen nära mittöronet inuti skallen. Den producerar ett hormon som kallas kalcitonin, vilket hjälper till att reglera kroppens kalciumnivåer och hinnerns hälsa.

Patologiska tillstånd som påverkar hjärnan, bestående av de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet. Detta omfattar hjärnbarken, den vita hjärnvävnaden, basalganglierna, talamus, hypotalam us, hjärnstammen och lillhjärnan (cerebellum).

"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."

Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.

Elektriskt framkallade kramper för behandling av svåra affektiva störningar och schizofreni. Syn. elchockterapi.

"Brain waves," också kända som "beroende hjärnaktivitet," refererar till de elektriska signalerna som produceras av neuroner (hjärnceller) i hjärnan när de kommunicerar med varandra. Dessa signaler kan registreras och visualiseras med hjälp av en EEG (elektroencefalografi). Brain waves kan kategoriseras baserat på deras frekvens, amplitud och form, och varje typ är associerad med olika medvetandetillstånd och funktioner. Till exempel, alfa-brain waves (8-13 Hz) är vanliga under avslappnade tillstånd och ögonlukts, betasbrain waves (13-30 Hz) är associerade med aktivt tänkande och koncentration, gammabränt waves (30-100 Hz) är involverade i högre kognitiva funktioner som inlärning och minne, och delta-br

Grå nervsubstans belägen ovanför hippocampusvindlingen (gyrus hippocampi). Den består av tre skikt. Molekylärlagret går i ett med hippocampus i hippocampusfåran. Det granulära (korniga) lagret utgörs av tätt packade, runda eller ovala nervceller, kallade kornceller, vars axoner passerar igenom det polymorfa skiktet som gränsar mot hippocampus pyramidcellsdendriter.

Triaziner är en klass av organiska föreningar som innehåller en treledad ring, bestående av två kväveatomer och en kolatom, kopplade till varandra med enkla bindningar. Denna struktur ger upphov till unika egenskaper hos triazinerna, vilka kan användas inom olika områden, exempelvis som building blocks inom medicinal- och kemiindustriella sammanhang.

Intellectual disability (ID) is a neurodevelopmental disorder characterized by significant limitations in both intellectual functioning and adaptive behavior, which covers many everyday social and practical skills. This disability originates before the age of 18. Intellectual functioning refers to general mental capacities such as learning, reasoning, problem-solving, and judgment. Adaptive behavior includes skills necessary for day-to-day living, such as communication, self-care, and social skills. The severity of intellectual disability can vary significantly, with some individuals having mild impairments and others having more severe limitations.

"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.

"Vagusnervstimulering är en behandlingsmetod som involverar aktivering av vagusnerven, den tionde kranialnerven, med hjälp av en implanterad stimulator. Denna nerv styr bland annat andnings- och hjärtfunktioner samt smärta och sömn. Vagusnervstimulering används primärt för att behandla terapiresistent depression och epilepsi, men det finns också studier som undersöker dess potential att behandla andra sjukdomar som inflammatoriska tarmsjukdomar och migrän."

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Den vanligaste blockerande nervsignalsubstansen i central nervsystemet.

"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.

Ett antikonvulsivt medel mot flera typer av krampanfall, som t ex myotoniska och atoniska kramper, ljuskänslighetsepilepsi och absensepilepsi. Det föreligger dock risk för toleransutveckling. Det har sällan verkan vid utbredda tonisk-kloniska krampanfall eller partiella kramper. Verkningsmekanismen tycks omfatta förstärkning av GABA-receptorreaktionerna.

Den ålder eller period i livet då en sjukdom eller en sjukdoms första symtom eller manifestationer först ger sig till känna.

Ett neurokirurgiskt ingrepp för att avlägsna eller avskilja det epileptogena området i hjärnbarken på ena hjärnhalvan. Metoden används vanligtvis på patienter med svårbehandlad, ensidig epilepsi till följd av missbildad hjärnbark eller hjärnskador. Beroende på omfattningen av det epileptogena området på hjärnhalvan, kan hjärnbarken avlägsnas helt eller delvis.

Den talamusen är en subkortikal struktur i hjärnan som fungerar som ett centralt reläcenter för sensorisk information, utom syn- och hörselintryck, innan den når cerebral barken. Den deltar också i regleringen av sömn/vakenhetscykler, kognition, emotioner och motorik.

Ett barbitursyraderivat som har icke-selektiv dämpande effekt på det centrala nervsystemet. Det förmedlar bindning till hämmande subtypreceptorer för gamma-aminosmörsyra och reglerar kloridflödet genom receptorkanalerna. Det blockerar även glutamatinducerad depolarisering.

Ett akut förvirringstillstånd till följd av abstinens eller minskad alkoholkonsumtion. Hallucinationer, takykardi, förhöjt blodtryck, rastlöshet och sömnlöshet är karaktäristiska symtom. Obehandlat kan tillståndet bli livshotande.

Plötsligt upphörande av alla livsnödvändiga kroppsfunktioner, manifesterat av bestående förlust av samtliga hjärnans, andningssystemets och hjärt-kärlsystemets funktioner.