Absorption: Intagning eller uppsugning av gasformiga eller flytande ämnen, ljus eller värme. Metabolisk absorption av näringsämnen, kemikalier och läkemedel i mikroorganismer, vävnader och organ.Tarmabsorption: Upptag av ämnen genom tarmhinnan.Hudabsorption: Upptagning av ett ämne i huden.Biologisk tillgänglighet: Omfattningen av den biologiska effekten av den verksamma andelen av en substans, t ex läkemedel, vid avsedd plats eller i ett biologiskt medium som motsvarar det avsedda verkningsstället. Syn. biotill gänglighet.AtomabsorptionsspektrofotometriX-Ray Absorption SpectroscopyJejunum: Den del av tunntarmen som sträcker sig mellan tolvfingertarmen och ileum. Jejunum utgör ungefär 2/5 av tunntarmens längd bakom tolvfingertarmen.SpektrofotometriJärn: Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.SpektralanalysTunntarm: Den del av mag-tarmkanalen som sträcker sig mellan nedre magmunnen och ileocekalklaffen mot tjocktarmen. Den kan delas in i tre delar: tolvfingertarmen, jejunum och ileum.ZinkradioisotoperLäkemedelstillförsel genom munnen: Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.ZinkFytinsyra: Aggregeringsmedel för eliminering av spårmängder av tungmetalljoner. Det verkar även som hypokalcemimedel.Järnradioisotoper: Instabila isotoper av järn (Fe) som sönderfaller under avgivande av strålning. Fe-atomer med atomvikterna 52, 53, 55 och 59-61 är radioaktiva järnisotoper.ZinkisotoperUltraviolettspektrofotometriTarmar: Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.Tolvfingertarm: Tunntarmens översta del.Ileum: Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.AvföringCaco-2-celler: Humana tarmadenokarcinomceller med förmåga att uttrycka differentieringsegenskaper typiska för mogna tarmceller, så som enterocyter och slemhinneceller. Dessa celler är värdefulla redskap för in vitro-studier rörande funktion och differentiering hos tarmceller.Malabsorptionssyndrom: Allmän benämning för en grupp näringsbristsyndrom, orsakade av bristande förmåga till normalt näringsupptag i tarmarna.SitosterolerVattenTarmslemhinna: Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).LymfaBiologisk transport: Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.Kinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.Järn i kosten: Järn eller järnföreningar i födoämnen. Järn har en viktig roll i syretransporten och i syntesen av järn-porfyrinproteinerna hemoglobin, myoglobin, cytokromer och cytokromoxidas. Underskott av järn i födan kan leda till järnbristanemi.Kost: Människors eller djurs normala intag av föda eller dricka. Hit hör inte kostterapi, som avser speciell kost för behandling av sjukdom.Kalcium i kosten: Kalciumföreningar som används som kosttillskott. Kalcium i födan är nödvändigt för benutvecklingen under uppväxttiden och för bibehållande av skelettets egenskaper senare i livet för att förebygga ben skörhet (osteoporos).Ferroföreningar: Oorganiska och organiska föreningar med tvåvärt järn.Enterocyter: Färdigdifferentierade celler som utgör större delen av tarmepitelets yttre yta. Till skillnad från bägarceller producerar de inte muciner, och heller inte kryptdiner (a-defensiner), så som panethceller gör.Vätejonkoncentration: Ett mått på en lösnings surhetsgrad.NatriumKoppar: Metalliskt grundämne, och tillika spårämne, med kemiskt tecken Cu, atomnummer 29 och atomvikt 63,55. Koppar ingår i hemocyanin, som är syrebärare hos de flesta leddjur.FytosterolerInfrarödspektrofotometri: Spektrofotometri i det infraröda området, oftast för kemisk analys genom mätning av absorptionsspektra baserade på molekylers rotations- eller vibrationsenerginivåer.AzetidinerKolesterol: Den huvudsakliga sterolen hos alla högre djur, med utbredning i kroppsvävnaderna, särskilt i hjärnan och ryggmärgen, samt i animaliska fettarter och oljor.Gallsyror och gallsalter: Steroida syror och salter. Primära gallsyror fås från kolesterol i levern och sammankopplas med glycin eller taurin. Sekundära gallsyror modifieras av bakterier i tarmen. De spelar en viktig roll i sp jälkningen och absorptionen av fettämnen, och har även använts farmakologiskt för behandling av gallsten.Cross-Over Studies: Studier som jämför två eller flera behandlingar, där försökspersonerna eller patienterna efter en avslutad första behandlingsomgång överförs till en annan behandlingsregim. Vid jämförelse mellan två behandlingsformer, A och B, väljs halva försöksgruppen slumpmässigt att få behandlingarna i ordningen A, B, andra halvan att få B, A. Kritik har riktats mot denna modell, då effekterna av den första behandlingen kan dröja kvar efter det att den andra behandlingsperioden inletts.Yta under kurvan: Ett statistiskt begrepp för summering av data från ett antal mätningar på en individ. Det används ofta i klinisk farmakologi, där AUC (area under curve) för serumnivåer kan tolkas som totalupptaget av substansen i fråga. Metoden kan också användas för t ex jämförelse av biotillgänglighet av läkemedel efter endosadministrering i ett koncentrations/tidsdiagram.Bikarbonater: Oorganiska salter som innehåller -HCO3-radikalen. De är av betydelse för bestämmande av blodets pH. Halten av bikarbonatjoner regleras av njurarna, och nivåerna i blodet utgör en indikator på alkalire serven och buffringskapaciteten.Ljus: Det område av det elektromagnetiska spektret som det mänskliga ögat är känsligt för. Ljusets våglängd ligger mellan 400 och 800 nanometer, dvs mellan de ultravioletta och infraröda frekvenserna.Lymfatiska systemet: Ett system av organ och vävnader som bereder och transporterar immunceller och lymfa.TidsfaktorerKlorider: Oorganiska föreningar härrörande från saltsyra och innehållande en Cl-jon.Högtrycksvätskekromatografi: Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.Ferritiner: Ett järnhaltigt proteinkomplex som utgörs av en förening av trevärt järn och proteinet apoferritin.Galla: En emulgerande substans som produceras i levern, ansamlas i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen. Vätskan innehåller gallsyror och -salter, kolesterol och elektrolyter, och underlättar spjälkni ngen av fett i tarmen.Kalcium: Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.GenomspolningFluorescensspektrometri: Mätning av intensitet och kvalitet hos fluorescerande ljus.Livsmedel, berikade: Mat som fått tillägg av essentiella näringsämnen i större mängd än i vanlig mat eller som normalt saknas i födan. Ett exempel är frukostflingor berikade med järn och vitaminer. Emissionsspektrometri: Identifiering och mätning av grundämnen utifrån den vetskap att röntgenstrålar avgivna av ett överaktiverat ("exciterat") grundämne har en för ämnet karakteristisk våglängd och en intensitet beroende på ämnets koncentration. Hit hör också fluorescensspektrometri (sekundärstrålningsspektrometri), där provet röntgenbestrålas. Primärstrålningsspektrometri, där provet utsätts för elektronbestrålning, kallas oftast mikrosondanalys.RöntgenstrålningMag-tarmpassage: Den intagna födans förflyttning (även i fråga om testmåltid) genom mag-tarmkanalen, mätt i minuter eller timmar. Passagehastigheten genom tarmarna är ett mått på tunntarmsfunktionen.Råttor, Sprague-DawleyLöslighetGrovtarm: Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.VävnadsdistributionHalveringstid: Den tid det tar för ett ämne (läkemedel, radioisotop eller annat) att förlora hälften av sin farmakologiska, fysiologiska eller radioaktiva verkan.Isotoper: Atomer med samma atomnummer, men med skillnader i atommassa.Hem: Det färggivande ämnet i hemoglobin. Det förekommer fritt i kroppsvävnader och som prostetisk grupp i många hemproteiner.Mikrovilli: Ytterst tunna, luddliknande utskott från cellmembran som avsevärt utökar ytarean hos cellen.XylosFotokemi: En gren av kemin som är inriktad på studier av ljusets inverkan på kemiska processer eller reaktioner, eller kemiska reaktioner som alstrar ljus (kemiluminescens).Lever: Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.Injektioner, intravenösa: Injicering i en ven i behandlingssyfte eller i experimentellt syfte.Matsmältning: Kroppens nedbrytning av föda för ämnesomsättningen.Kost-läkemedelsinteraktioner: Den farmakologiska effekten, önskvärd eller icke önskvärd, av samverkan mellan läkemedel och delar av kosten.Oxidation-reduktionTrioleinKalciumkarbonat: Kalciumsalt av kolsyra (CaCO3). Ett luktfritt och smaklöst kristallint mineral (kalcit) som har stor utbredning i naturen och utgör huvudbeståndsdelen i kalksten. Det används terapeutiskt som fosfatbu ffert hos hemodialyspatienter och som kalciumtillskott.Kolesterol i kosten: Kolesterol i födoämnen, särskilt i animaliska produkter.Fosfor: Grundämne med kemiskt tecken P, atomnummer 15 och atomvikt 31. Fosfor är ett essentiellt grundämne i födan, en viktig beståndsdel av benvävnadens mineralfas och rikligt förekommande i alla vävnadstyper, där det ingår i någon form i nästan all ämnesomsättning.Dos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Livsmedel: Allt som kan tjäna som föda åt kroppen, genom att ge näring till vävnadstillväxt och energi till kroppsvärme.Biologisk transport, aktiv: Förflyttning av ämnen genom cellmembran och epitellager mot en elektrokemisk gradient, på bekostnad av metabolisk energi.Glukos: Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.Cirkulär dikroism: En övergång från plan till elliptisk polarisering när en ursprungligen i ett plan polariserad ljusvåg passerar ett optiskt aktivt medium.Farmakokinetik: Dynamiska och kinetiska mekanismer vid absorption, biologisk omvandling, distribution, frisättande, transport, upptag och utsöndring av tillförda kemiska ämnen eller läkemedel som funktion av dosering, samt omfattning och hastighet av det metaboliska förloppet. Hit hör även toxikokinetiken, den farmakokinetiska mekanismen av ett ämnes toxiska effekter.Mag-tarmintubering: Införande av en tub i magen, tarmarna eller annan del av mag-tarmkanalen för att underlätta tillförsel av födoämnen m m.Kaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.Fetter i kosten: Fettsorter i maten, särskilt i animaliska produkter, så som kött, köttprodukter, smör och ghee (animalisk matolja; flytande smör). Fett i mindre mängd finns i nötter, frön och avocadofrukter.Blodfärgämnen: De röda blodkropparnas syretransporterande färgämnen. De finns hos all ryggradsdjur och några ryggradslösa. Globindelens struktur varierar mellan arterna.Mannitol: Ett urindrivande medel och ett hjälpmedel för njurfunktionsdiagnos som är besläktat med sorbitol. Det har lågt energivärde, då det elimineras från kroppen innan det hunnit metaboliseras. Det kan användas för behandling av oliguri i samband med njursvikt eller andra fall av otillräcklig njurfunktion, och har använts för bestämning av glomerulär filtrationshastighet. Mannitol används även ofta som verktyg i cellbiologiska studier, för att reglera osmolaritet.Spektralanalys, RamanHenles slynga: En U-formad njurkanalstruktur i njurmärgen som består av en nedåtgående och en uppåtgående förbindelse genom njurens bark och märg och är belägen mellan de proximala och de distala njurkanalerna.Modeller, biologiska: Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djurKalciumradioisotoper: Instabila kalciumisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Ca-atomer med atomvikterna 39, 41, 45, 47, 49 och 50 är radioaktiva kalciumisotoper.Matsmältningssystemet: En grupp av organ som sträcker sig från munnen till ändtarmen och vars uppgift är att bryta ned föda, ta upp näringsämnen och eliminera avfallsprodukter. Hos människor omfattar matsmältningssystemet mag-tarmkanalen och tillhörande körtlar (lever, gallvägar, bukspottkörtel).Aminosyror: Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.StrontiumisotoperMagsäckstömning: Tömning av föda från magsäcken till tolvfingertarmen.Mineral: Naturliga, oorganiska eller fossila organiska ämnen med en given kemisk sammansättning och bildade genom oorganiska reaktioner. De kan förekomma som enskilda, enhetliga kristaller eller kristallmassor, eller ingå som beståndsdel i heterogena mineral- eller bergartsbildningar.Karotenoider: Starkt gulröda, fettlösliga färgämnen som strukturellt liknar karoten. De utgörs av alifatiska kolväten med en polyisoprenbas och förekommer i växter, djur och mikroorganismer och omfattar t ex betakaroten och de olika xantofyllerna. Av de mer än 600 kända karotenoiderna återfinns ca 10 % i växtriket.Emulsioner: Kolloider av två oblandbara vätskor, av vilka den ena är fettlösning och den andra vattenlösning. Fett-i-vattenemulsioner är oftast i vätskeform, som t ex mjölk, medan vatten-i-fettemulsioner brukar vara krämiga.Bly: Metalliskt grundämne med kemiskt tecken Pb, atomnummer 82 och atomvikt 204. Bly är en mjuk och mattgrå metall som bildar giftiga salter. Av grundämnets fyra naturliga isotoper har tre bildats genom radioaktivt sönderfall: Pb206, 207 och 208.Fotoner: Diskreta energimängder, tillsynes elementarpartiklar utan massa, som överförs med ljusets hastighet. De utgör (kvant)enheten för elektromagnetisk strålning. Fotoner avges när elektroner förflyttas från en energinivå till en annan.Aluminium: Ett mycket lätt, vitt, skinande metalliskt grundämne, med atomnummer 13 och atomvikt 26,982. Aluminiumföreningar används huvudsakligen för sina antacida och kärlsammandragande egenskaper.Råttor, WistarRåttor, inavlade stammarFerriföreningar: Oorganiska eller organiska föreningar med trevärt järn.Ileostomi: Anläggande på kirurgisk väg av yttre öppning till ileum (tunntarmens nedre del) genom bukväggen för tömning av tarminnehåll. Denna ersättning av ändtarmsfunktionen genomförs oftast hos patienter med svår tarminflammation. De två vanligaste metoderna är reservoar (för kontinens) och tub (för inkontinens).Amilorid: En pyrazinförening som hämmar natriumreabsorbtion genom natriumkanalerna i njurepitelceller. Detta ger upphov till en negativ spänning i cellernas luminalmembran och reducerar utsöndringen av kalium- och vätejoner. Amilorid används tillsammans med diuretika för att minska kaliumförlusten.Kolradioisotoper: Instabila kolisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Kolatomer med atomvikterna 10, 11 och 14-16 är radioaktiva kolisotoper.Koboltisotoper: Stabila koboltatomer med samma atomnummer som grundämnet kobolt, men med annan atomvikt. Co-59 är en stabil koboltisotop.Mjölk: Den vita vätska som utsöndras av mjölkkörtlarna. Den innehåller proteiner, socker, fetter, vitaminer och mineralämnen.Kemi, farmaceutisk: Gren av kemin för utformning och framställning av kemiska preparat för användning vid behandling av patienter eller för diagnostiska undersökningar.ElektrolyterLivsmedelsanalysBröd: Bakad och ofta jäst livsmedelsprodukt tillverkad av mjöl och vätska. Bröd i olika former har varit ett väsentligt livsmedel sedan förhistorisk tid.Genomtränglighet: Egenskap hos membranösa och andra strukturer att släppa igenom ljus, värme, gaser, vätskor, metabolitmolekyler och mineraljoner.TarmsekretProteiner i kosten: Proteiner som fås med födan. De utgör den främsta källan för essentiella (livsviktiga) aminosyror.Kolesterolsänkande medel: Preparat som bidrar till en minskning av kolesterolhalten i blodet.Sodium-Glucose Transporter 1Farmaceutiska preparat: Läkemedel för humant eller veterinärt bruk, i sin bruksfärdiga form. Hit räknas också de ämnen som används i framställningen av den färdiga preparatformen.SojabönorKroppsvätskor: Flytande beståndsdelar av levande organismer.Nötkreatur: Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.TabletterTemperaturMagnesium: Ett lätt, silverfärgat, metalliskt grundämne. Det har kemiskt tecken Mg, atomnummer 12 och atomvikt 24,31. Dess salter är nödvändiga i näringskedjan, då de behövs för många enzymers verkan, särskilt för sådana som deltar i oxidativ fosforylering. Magnesium ingår i såväl intra- som extracellulära vätskor och utsöndras via urin och avföring. Brist på ämnet ger upphov till nervretning, med stelkramp, kärlvidgning, kramper, darrningar, depression och psykotiska beteenden.Serös hinnaMatfetter: Glycerylestrar av en eller flera fettsyror. Vanligtvis är de luktfria, färglösa och utan smak i rent tillstånd, men de kan smaksättas. Fetter är olösliga i vatten, men lösliga i de flesta organiska lösningsmedel. De förekommer i djur- och växtvävnad, och kan utvinnas genom kokning eller extrahering under tryck. Matfetter är viktiga energikällor i födan.Molekylstruktur: Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.Svin: Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).C-vitamin: En förening med sex kol besläktad med glukos. Den förekommer naturligt i citrusfrukter och många grönsaker och är en väsentlig beståndsdel i människans föda. C-vitamin (askorbinsyra) är nödvändigt för att hålla bind- och benvävnad intakt. Dess biologiskt aktiva form verkar som reduktionsmedel och koenzym i flera metaboliska processer och anses vara en antioxidant. Syn. askorbinsyra.Kolhydrater i kosten: Kolhydrater i föda innehållande spjälkningsbara sockerarter och stärkelsesorter och icke spjälkningsbar cellulosa och andra kostfibrer. De förra utgör det främsta energikällan. Sockerarterna förekommer i sockerbetor och sockerrör, frukt, honung, majs, sirap, mjölk och mjölkprodukter osv. Stärkelse återfinns i sädeskorn, ärtväxter, rotfrukter osv.Kylomikroner: En typ av lipoproteiner som bär kostkolesterol och triglycerider från tunntarmen ut till kroppsvävnaderna. De har samma densitet (0,93-1,006 g/ml) som lipoproteiner av mycket låg densitet.Kostfibrer: De rester av växtcellers väggar som motstår den enzymatiska spjälkningen i människans matsmältningssystem. De består av olika polysaccharider och ligniner.Vätske- och elektrolytbalansElektronspinnresonansspektrografi: En teknik som är tillämpbar på en mängd olika ämnen som uppvisar paramagnetism till följd av magnetismen alstrad av opariga elektroner. Erhållna spektra kan användas för påvisande, identifiering, och bestämning av elektronstrukturer, undersökning av molekylers interaktioner, och för mätning av kärnspinn och magnetiska moment. Elektronisk dubbelresonansspektrografi (ENOR) är en variant av tekniken som ger bättre upplösning. Spinnresonansanalys kan göras in vivo, och inkluderar tillämpningar som t ex magnetresonans (MRI). Syn. ESR.Dipeptider: Peptider uppbyggda av två aminosyraenheter.Kapslar: Hårda eller mjuka, lösliga behållare för medicindoser, vanligen avsedda att sväljas.Läkemedelsinteraktioner: Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.Tjocktarm: Det nedre avsnittet av mag-tarmkanalen, omfattande blindtarm, grovtarm och ändtarm.BlindtarmMangan: Metalliskt grundämne med kemiskt tecken Mn, atomnummer 25 och atomvikt 54,94. Det är anrikat i cellmitokondrier, främst i hypofysen, levern, bukspottkörteln, njurarna och skelettvävnaden. Det påverkar syntesen av mukopolysackarider, stimulerar produktionen av kolesterol och fettsyror i levern, och utgör en kofaktor för många enzymer, bl a arginas och alkalinfosfatas i levern.Anemi, hypokrom: Anemi karakteriserad av en minskning i förhållandet mellan hemoglobinvikt och erytrocytvolym, dvs att medelhalten av blodkroppshemoglobin är lägre än normalt. Orsaken kan vara järnbrist eller järnförl ust, som i sin tur kan vara en följd av infektioner eller andra sjukdomar, läkemedelsbruk, blyförgiftning m m.Koksalt: Ett vanligt natriumsalt (natriumklorid) som brukas allmänt för smaksättning av livsmedel. Det spelar en viktig biologisk roll i regleringen av det osmotiska trycket i blod och vävnader.Glycylglycin: Den enklaste av alla peptider (C4H8N2O3). Den fungerar som gammaglutamylacceptor.Laktulos: En syntetisk disackarid som används för behandling av förstoppning och hepatisk encefalopati. Den har även använts för diagnos av störningar i mag-tarmkanalen.EnergiöverföringFärgämnenBakteriorodopsiner: Rodopsinproteiner i purpurmembranet hos Halobacterium halobium och andra halofila bakterier. Bakteriorodopsiner fungerar som energiomvandlare, idet de konverterar ljusenergi till elektrokemisk energi via protonpumpar.RadioisotoperNäthinnepigmentSterolerLäkemedelstillförsel genom huden: Applicering av läkemedel i lämplig form på huden antingen för lokal eller systemisk verkan.Fotolys: Kemisk eller organisk nedbrytning genom inverkan av ljus.FlorizinKroppsvikt: En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.VäxtgummiTaurocholsyraBarnmat: Mat framställd för att tillgodose näringsbehovet hos barn under det första levnadsåret.MetoderMatsmältningsfysiologi: Funktionerna i matsmältningssystemet i dess helhet eller i någon av dess delar.Kväve: Ett gasformigt grundämne med kemiskt tecken N, atomnummer 7 och atomvikt 14. Kvävemolekylen består av en dubbelatom, och gasen utgör ca 78 volymprocent av jordens atmosfär. Kväve är en beståndsdel av proteiner och nukleinsyror, och ingår i alla levande celler.Livsmedel, syntetiska: Speciella dietformer som omfattar kemiskt specificerad kost, syntetisk eller halvsyntetisk kost, kost för rymdfarare, bantningskost, kost för sondmatning, samt flytande eller fast kompletteringskost.OsmolaritetSodium-Hydrogen AntiporterLösningarVegetabiliska proteinerTriglyceriderHepcidinsPhotosynthetic Reaction Center Complex ProteinsFettsyror: Organiska syror (alifatiska karboxylsyror), med grundformeln CH3(CH2)nCOOH, vilka fås genom oxidation av en metylgrupp till en alkohol, aldehyd och därefter syra. Det finns mättade, enkelomättade (med en dubbelbindning) och fleromättade (med mer än en dubbelbindning) fettsyror.Klorofyll: Porfyrinderivat med magnesium som deltar i omvandlingen av ljusenergi i organismer med fotosyntes.Farmaceutiska adjuvantia: Medel som förstärker verkan av ett läkemedel, genom att påverka upptag, verkningsmekanism, metabolism eller utsöndring.OmasumEpithelial Sodium ChannelsInre faktor: Ett glykoprotein som utsöndras av magkörtlarna och som är nödvändigt för upptag av vitamin B12. Brist på denna faktor leder till perniciös anemi.Sädesslag: De gräsarter med ätliga frön som odlas för spannmålsproduktion.Magsäck: Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.EDTA: Ett kelerande ämne som avskiljer en mängd olika flervärda katjoner. Det används vid läkemedelstillverkning och som livsmedelstillsats. Syn. etylendiamintetraättiksyra.FTIRMjöl: Finmalna frön av vete eller andra sädesslag.SvavelHundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.TransportörerStärkelseEpitel: Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.SpårämnenLjusupptagande proteinkomplex: Komplex som innehåller klorofyll och andra ljuskänsliga molekyler. De kan fånga upp energi i form av fotoner och förekommer som beståndsdelar av fotosystem I-proteinkomplexet eller fotosystem II-proteinkomplexet.RetinaldehydSprue, tropiskFettsyror, flyktiga: Korta fettsyrakedjor som kan ha upp till sex kolatomer i längd. De utgör den huvudsakliga slutprodukten av den mikrobiella jäsningen i matsmältningssystemet hos idisslare, och kan även vara förknippade med nervsjukdom hos människor.Miceller: Partiklar bestående av molekylaggregat som hålls löst samman av sekundära bindningar. Ytan på miceller består vanligen av amfifatiska föreningar, så orienterade att de minimerar energiutbytet mellan micellen och dess omgivning. Vätskor som innehåller stora mängder suspenderade miceller kallas emulsioner.ProteinkonfigurationKrom: Ett spårämne som har betydelse för glukosomsättningen. Det är ett metalliskt grundämne med kemiskt tecken Cr, atomnummer 24 och atomvikt 52. Krom och vissa kromföreningar betraktas som karcinogener.Modeller, kemiska: Teoretiska framställningar som efterliknar kemiska processer eller fenomen. Simuleringarna inkluderar bruk av matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.Laktos: En disackarid av glukos och galaktos i mjölk från människor och kor. Järnbristanemi: Anemi kännetecknad av små eller obefintliga järnförråd, låg serumjärnhalt, förhöjda värden av fritt erytrocytporforin, låg transferrinmättnad, förhöjt transferrin, lågt serumtransferrin, låg hemoglobi nhalt eller hematokrit, och hypokroma mikrocyter. Typiska symtom kan vara blekhet, stomatit, mag-tarmbesvär, näthinneblödningar och spröda naglar. Orsakerna kan vara otillräckligt järnupptag, defekt j ärnabsorption eller blodförlust.Vitamin B12Fosfater: Oorganiska salter av fosforsyra.