Vinblastin är ett kemoterapeutikum som härrör från naturligt förekommande ämnet vinblomsteralkaloider, som utvinns från växten Catharanthus roseus (tidigare kallad Vinca rosea). Vinblastin används primärt i behandlingen av olika sorters cancer, såsom Hodgkins lymfom och testikulära tumörer.
En viktig alkaloid från Colchicum autumnale L. och andra växter av släktet tidlösor (Colchicum). Den används terapeutiskt främst för behandling av gikt, men har även använts för behandling av familjär medelhavsfeber.
"Vinca alkaloids are a group of naturally occurring chemicals found in the Madagascar periwinkle plant, Vinca rosea. These compounds, including vinblastine and vincristine, have been extensively studied for their anticancer properties and are used in the treatment of various types of cancer, such as leukemias, lymphomas, and testicular cancer. They work by disrupting microtubule formation and function, which are essential for cell division, leading to cancer cell death."
P-glykoprotein (P-gp) är ett transmembranprotein som fungerar som aktiv transportör och hjälper till att pumpa vissa typers substanser, särskilt läkemedel, ut från celler. Det förekommer naturligt i vår kropp, framförallt i barrierorgan såsom hjärnan (hjärnbarriären), tarmen och levern. P-gp bidrar till att skydda kroppen från skadliga substanser genom att begränsa deras absorption och försvaga deras effekter. När ett läkemedel är subjekt för aktiv transport av P-gp, kan det minska läkemedlets koncentration i celler och påverka dess farmakologiska verkan.
"Cellgifter" är ett obestämt medicinskt begrepp som kan användas för att beskriva något som skadar eller förstör celler, men det används sällan i klinisk praxis. Som naturopatisk behandling kan "cellgifter" avse olika substanser som påstås stärka och skydda celler, men det finns inga vetenskapligt erkända bevis som stödjer dessa påståenden och användning av sådana preparat kan vara farligt om de inte har undergått rigorösa kliniska prövningar och visat sig vara säkra och effektiva.
Ett komplex av glykopeptidantibiotika från Streptomyces verticillus bestående av bleomycin A2 och B2. Det hämmar DNA-metabolism och används som antitumörmedel, särskilt vid fasta tumörer.
Ett blåsbildande och nekrotiserande ämne som förstör slemhinnor. Det användes förr som stridsgas (HN2). Vätekloridderivatet används som antitumörmedel vid Hodgkins sjukdom och lymfom. Det ger svåra skador på inälvor och benmärg.
Ett antitumörmedel som fås från Streptomyces peuceticus. Det är ett hydroxiderivat av daunorubicin och används både mot leukemier och fasta tumörer.
Vincristine är ett kemoterapeutiskt läkemedel som tillhör gruppen vinkaalkaloider, hämtade från växten rosa Catharanthus (tidigare namn Vinca rosea). Vincristine används primärt i behandlingen av olika typer av cancer, såsom leukemi och lymfom, genom att störa cellcykeln hos snabbt delande cancerceller.
Procarbazine är ett cytostatiskt läkemedel som används i behandlingen av vissa typer av cancer, till exempel hjärntumörer och lymfom. Det fungerar genom att störa cellernas förmåga att reparera DNA-skador och dela sig, vilket leder till celldöd. Procarbazine är ett alkylanterande läkemedel som verkar genom att överföra en alkilgrupp till cancercellens DNA, vilket orsakar skador på cellen och förhindrar dess förmåga att dela sig korrekt.
Smala, cylindriska trådstrukturer i cellskelettet hos växt- och djurceller. De består av proteinet tubulin och påverkas av tubulinmodulatorer.
En elakartad sjukdom, kännetecknad av tilltagande förstoring av lymfknutorna, mjälten och vanlig lymfvävnad, och förekomst av stora och vanligtvis flerkärniga celler (Reed-Sternberg-celler) av okänt ursprung.
Organiska föreningar av kol och väte, där en eller flera väteatomer ersatts med jod.
Tubulin refererar till ett protein som är en viktig komponent i mikrotubuli, en del av cytoskelettet hos eukaryota celler. Tubulin förekommer i två huvudformer, alfa-tubulin och beta-tubulin, och dessa dimeriserar för att bilda tubulin-dimertubler, vilka sedan polymeriseras för att bilda mikrotubuli. Mikrotubuli är dynamiska strukturer som spelar en roll i celldelning, intracellulär transport och cellrörelse. Tubulin kan också vara ett mål för vissa läkemedel, till exempel taxaner som används inom cancerbehandling.
Tubulinmodulatorer är en grupp av läkemedel som stör tubulinstruktur och dynamik genom att påverka polymerisationen och depolymerisationen av mikrotubuli, vilket kan resultera i cellcyklarubbningar och apoptos. De används ofta i cancerbehandling för deras förmåga att inhibera celldelningen hos tumörceller. Exempel på tubulinmodulatorer inkluderar taxaner, vinkaalkaloider och epothiloner.
Catharanthus är ett släkte växter inom familjen oleanderväxter (Apocynaceae). Den mest kända arten inom släktet är Catharanthus roseus, även kallad Madagaskarrosen eller periwiglilja. Denna art är välkänd för sina medicinska egenskaper, framför allt som en källa till flera alkaloider med medicinskt intresse, däribland vinblastin och vinkristin. Dessa ämnen används inom cancerbehandling, specifikt för att behandla leukemi och lymfom.
Verapamil är ett läkemedel som tillhör gruppen kalciumkanalblockerare och används primärt för behandling av kardiovaskulära sjukdomar, såsom hypertension (högt blodtryck), angina pectoris (svårigheter att andas vid ansträngning på grund av syrgasbrist i hjärtat) och vissa typers arrhythmier (hjärtrytmstörningar). Verapamil fungerar genom att blockera de calciumkanaler som finns i muskelceller, vilket leder till en relaxering av musklerna runt blodkärlen och därmed en sänkning av blodtrycket. Det kan också minska hjärtats arbetskraft och kontrollera vissa typer av snabba hjärtslag.
Vindesine är ett antineoplastiskt medel som används inom cancerbehandling, mer specifikt som en sorts kemoterapi. Det är en typ av vinblastinsönderdelning och fungerar genom att störa cellcykeln hos snabbt delande cancerceller, vilket i slutändan ledde till celldöd. Vindesine används vanligtvis för att behandla olika typer av cancer, inklusive lungcancer och leukemi.
Nedsatt eller utebliven effekt av ett läkemedelspreparat på en organism, sjukdom eller vävnad. Läkemedelsresistens måste skiljas från läkemedelstolerans, som innebär en gradvis minskande känslighet för ett läkemedels effekter vid fortlöpande medicinering.
Ett cancermedel med avsevärd verkan mot melanom.
Samtidig resistens mot flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel.
KB-celler utgör en sidolinje till den utbredda, keratinbildande tumörcellinjen HeLa. KB-linjen troddes ursprungligen härröra från ett epidermiskarcinom i munhålan, men befanns såsmåningom, mha isoenzymanalys, HeLa-markörkromosomer och DNA-fingeravtryck, ha uppkommit genom kontaminering med HeLa-celler. Cellerna är keratinpositiva vid immunperoxidasfärgning. KB-celler har rapporterats innehålla sekvenser av humant papillomvirus 18 (HPV-18).
Användning av två eller fler preparat samtidigt eller i följd vid cancerterapi. Medlen behöver inte administreras i samma form.
Podofyllotoxin är ett organiskt ämne som utvinns från växten Amerikansk majblomma (Podophyllum peltatum) och dess asiatiska motsvarighet, Himalayamajblomma (Podophyllum hexandrum). Det är ett starkt cytostatiskt medel som verkar genom att störa cellcykeln i främst snabbt delande celler, såsom cancerceller. Podofyllotoxin används inom medicinen för behandling av genitala warsor andra typer av hudväxtar (externt) samt som en del av vissa cancerbehandlingar (intravensöst).
En alkaloid som isolerats från Colchicum autumnale L. (tidlösa) och som används mot tumörer.
En oorganisk och vattenlöslig platinaförening. Efter hydrolys reagerar ämnet med DNA så att det bildas korslänkar både inom och mellan strängarna. Dessa länkar tycks hämma replikation och transkriptio n av DNA. Cytotoxiciteten hos cisplatin visar sig i att cellcykelprocessen stannar i G2-fasen.
Ett antibiotikum mot svamp. Griseofulvin kan ges per os för behandling av tineainfektioner.
Diazomethan är ett extremt explosivt, gulaktigt gasartat ämne med den kemiska formeln CH2N2. Det används inom organisk syntes för att introducera metylgrupper i andra molekyler, men på grund av dess explosiva natur och toxicitet hanteras det mycket försiktigt och endast av utbildade kemister.
En ansamakrolid från släktet Maytenus av familjen Celastraceae (benvedsväxter) från
En antimetabolit mot tumörer med immunsuppressiva egenskaper. Preparatet hämmar tetrahydrofolatdehydrogenas och förhindrar bildandet av tetrahydrofolat, som behövs för att syntetisera tymidylat, en viktig DNA-komponent.
Paklitaxel är ett preparat som används inom medicinen, mer specifikt inom onkologin, för att behandla olika typer av cancer. Det är en typ av cellcyklusspecifik kemoterapi, som verkar genom att stabilisera mikrotubuli i cellen och på så sätt störa celldelningen.
Ett halvsyntetiskt derivat av podofyllotoxin med antitumörverkan. Det hämmar DNA-syntes genom att bilda komplex med topoisomeras II och DNA. Komplexet utlöser brott på dubbelsträngat DNA och hindrar reparation genom topoisomeras II-bindning. Upprepade DNA-brott hindrar övergång till celldelningens mitosfas och leder till celldöd. Etoposid är verksam främst i cellcykelns G2- och S-faser.
En kvävesenap bunden till östradiol, oftast i form av fosfat.
Cytokalasin B är ett toxin som isolerats från svampar av släktet Bacillus thuringiensis och fungerar som ett inhibitor av aktinfilamentdynamiken i celler, vilket leder till att cellkärnan deformeras och slutligen kollapsar. Det används inom forskning för att studera cytoskelettet och dess regleringsmekanismer.
Rodamin 123 är ett fluorescerande färgmedel som används som ett markörsubstanser för att mäta mitokondriell potential hos levande celler inom medicinsk forskning.
Medel som hämmar eller hindrar tumörtillväxt, genom att stoppa mogningsprocessen och proliferationen hos elakartade celler.
Prednisone är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom inflammationer, autoimmuna sjukdomar och allergier. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducera svullnad, rödning och smärta. Prednisone kan också användas för att behandla cancer, då det kan hämma celldelningen och därmed försena cancersjukdomens framskridande.
En alkylerande kvävesenap som används som antitumörmedel (cytostatikum) vid kronisk lymfatisk leukemi, Hodgkins sjukdom m fl.
Organiska eller oorganiska föreningar med en -N3-grupp.
Urinvägstumörer är abnorma tillväxtar eller cancersjukdomar i det urintransportsystem som inkluderar nedre delen av urinblåsan, urinledare och könsorganens urinrör (uretra).
Behandling av ett sjukdomstillstånd med flera olika åtgärder, samtidigt eller i följd. Kemoimmunterapi, radioimmunterapi, kemoradioterapi, kryokemoterapi och alternativa terapiåtgärder är de vanligaste, men inbördes kombinationer mellan dessa modeller och kombinationer med kirurgiska metoder används också.
En grupp nära besläktade, cykliska undecapeptider (peptider med 11 aminosyror) från svamparna Trichoderma polysporum och Cylindrocarpon lucidum. De har viss verkan mot tumörer och svamp och betydande immunsuppressiv effekt. Cyklosporiner har föreslagits för adjuvant bruk för att motverka avstötningreaktioner vid vävnads- och organtransplantationer.
En experimentell lymfocytisk leukemi som ursprungligen framkallades i möss med metylkolantrenfärgning.
En elakartad neoplasm som uppstår i övergångsepitel och som huvudsakligen förekommer i urinblåsa, urinledare eller njurbäcken (isynnerhet om starkt differentierad), ofta papillär.
En grupp svampmetaboliter som påverkar rörligheten hos polymorfonukleära leukocyter.
En mycket giftig, antibiotisk antracyklinaminoglykosid som isolerats från Streptomyces peucetius och andra arter, och som används för behandling av leukemier och andra cancerformer.
En grupp metylazirinopyrroloindoledioner från vissa streptokockstammar. De är mycket giftiga antibiotika som används mot vissa solida tumörer. Porfiromycin och mitomycin är de mest användbara medlen i gruppen.
Antimitotika är ett samlingsbegrepp för läkemedel som stör celldelningen (mitosen) hos celler, främst cancerceller. Genom att hindra celldelning kan antimitotika minska cancersjukdomens tillväxt och spridning. Dessa läkemedel fungerar genom att påverka olika proteiner som är involverade i cellcykeln, vilket leder till en instabil celldelning eller apoptos (programmerad celldöd). Antimitotika används ofta i kombination med andra cancerbehandlingar såsom strålbehandling och kirurgi.
'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'
Nocodazole är ett medel som används inom forskning och laboratoriemedicin, och som tillhör gruppen av så kallade mikrotubulihämmare. Det verkar genom att störa bildningen av mikrotubuli, en viktig komponent i cellens skelett, vilket leder till celldelningsstörningar och till slut celldöd. Nocodazole används exempelvis för att studera celldelning och mitos, men även som ett möjligt cancerterapeutiskt medel eftersom cancerceller tenderar att vara mer känsliga än normala celler för störningar i mikrotubuliapparaten.
Motstånd mot eller minskad känslighet för ett antitumörmedel hos en tumör hos människor, djur eller i cell- eller vävnadsodlingar.
Tre isomerer (alfa-, beta- och gamma-) av UV-nedbrytningsprodukter av kolkicin, vilka saknar många av modersubstansens fysiologiska verkningar. De används experimentellt för kontroll av kolkicinverkan.
En testikel tumör är en neoplasi som utvecklas i testikeln och kan vara maligna eller godartade, med olika histologiska typer och potential till spridning till andra kroppsdelar beroende på typen av tumör.
En elakartad äggstockstumör som tros uppstå ur ursprungliga könsceller från den sexuellt odifferentierade, embryonala könskörteln. Den motsvarar klassiskt seminom i testiklarna, med vilket den är identisk såväl till det yttre som histologiskt. Dysgerminom utgör 16% av alla könscellstumörer. De är sällsynta före 10 års ålder, men 50% av dem uppträder före 20 års ålder. De anses allmänt ha en låg grad av malignitet, men kan sprida sig om tumören utvidgar sig genom sin kapsel och infiltrerar lymfkörtlar eller blodkärl.
Organiska kvävebaser. Många medicinskt betydelsefulla alkaloider finns i både djur- och växtriket.
En sällsynt tumörform i kvinnans fortplantningsorgan, oftast äggstockarna, som tidigare ansågs härröra från mesonefriska restbildningar. Två varianter har identifierats: 1) klarcellskarcinom, så benämnt pga den histologiska likheten med njurcellskarcinom och som anses ha sitt ursprung i den müllerska gången, och 2) en embryonal tumör (endodermal sinustumör), som huvudsakligen uppträder hos barn. Denna senare variant kan även uppkomma i testiklarna.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Pyridindelar som är delvis mättade genom att två väteatomer kopplats på i någon position.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
'Tumörer, germinalcells- och embryonala' refererar till neoplastiska tillväxtsprocesser som utgår från de tidiga undifferensierade cellerna i det reproduktiva systemet (germinala celler) eller från embrionala stamceller. Dessa tumörer kan vara benigna eller maligna och kan uppstå i alla delar av kroppen, men är vanligast i gonaderna (testiklar och äggstockar). Germinalcellstumörer kan innefatta olika subtyper som seminom, non-seminom, dysgerminom, yolk sac tumör med mera. Embryonala tumörer är sällsyntare än germinalcellstumörer och inkluderar exempelvis teratom, yolk sac tumör och choriocarcinom.
Cancer i urinblåsan.
En delning av cellkärnan, vid vilken de båda nya kärnorna vanligtvis får en kromosomuppsättning som är identisk med den hos artens somatiska celler.
Metoder för undersökning av effektiviteten hos cellgifter och biologiska hämmare. Hit hör modeller för celldödande in vitro och cytostatiska färguteslutningstester, samt mätning av tumörtillväxtparametrar hos försöksdjur in vivo.