Vesicular Transport ProteinsBiologisk transport: Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.TransportblåsorMembrantransportproteiner: Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.FettsyratransportproteinerBiologisk transport, aktiv: Förflyttning av ämnen genom cellmembran och epitellager mot en elektrokemisk gradient, på bekostnad av metabolisk energi.Golgiapparat: En packe tillplattade, små blåsor som medverkar i posttranslationsproduktionen och sorteringen av proteiner, genom att ta emot dem från det endoplasmatiska nätverket och vidarebefordra dem till sekretoriska mikrokärl, lysosomer eller cellmembranet. Proteiner förflyttas med hjälp av transportblåsor som knoppas av från det endoplasmatiska nätverket eller Golgiapparaten och smälter samman med Golgi, lysosomer eller cellmembranet.Bärarproteiner: Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.rab GTP-bindande proteinerProteintransportBrefeldin A: Metabolit hos svamp, bestående av makrocykliskt lakton med omfattande antibiotisk verkan.Membranproteiner: Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.Monosackaridtransportproteiner: En stor grupp membrantransportproteiner som för monosackarider genom cellmembran.Molekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Cellmembran: Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.Aminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.rab2 GTP-bindande proteinerEndoplasmatiskt nätverk: Ett system av cisterner (vätskefyllda hålrum) i cytoplasman hos många celler. Ställvis går det endoplasmatiska nätverket i ett med plasmamembranet eller kärnhöljets yttermembran. Om nätverksmembranets ytor är täckta med ribosomer sägs det vara kornigt, annars sägs det vara glatt.Katjontransportproteiner: Membranproteiner vars huvudsaklkiga uppgift är att underlätta transport av positivt laddade molekyler (katjoner) genom biologiska membran.Jontransport: Jonförflyttning genom energigenomsläppliga cellmembraner. Transporten kan vara aktiv, passiv eller understödd. Joner kan förflytta sig en åt gången (uniport) eller som grupper om två eller fler joner i samma (symport) eller motsatt (antiport) riktning.AnjontransportproteinerCOP-klädda blåsor: Transportblåsor som bildas när cellhöljeklädda gropar fördjupas inåt och knoppas av. Det yttersta ytskiktet hos dessa vesikler är täckt med ett fackverksliknande nät av COP (coat protein complex)-proteiner, antingen COPI eller COPII. COPI-vesikler transporterar bakåt från Golgiapparatens hålrum till det grova endoplasmatiska nätverket, medan COPII-blåsor transporterar framåt från det grova endopla smatiska nätverket till Golgiapparaten.Täckta vesiklar: Blåsor som bildas när täckta cellmembrangropar växer inåt och knoppas av. Blåsornas ytterskikt utgörs av ett fackverksliknande täcke av höljeproteiner, som t ex klatrin, höljeproteinkomplexproteiner e ller kaveoliner.rab1 GTP-bindande proteinerAxonal transport: Transport av organeller eller molekyler längs ett nervcellsutskott, antingen anterograd (bort från cellen) eller retrograd (mot cellen). Så sprids t ex rabiesvirus.ADP-ribosyleringsfaktorer: Monomeriska GTP-bindande proteiner som ursprungligen påvisades som allosteriska aktivatorämnen för NAD(P)(+)-argenin-ADP-ribosyltransferas i den katalytiska subenheten av koleratoxin. De är engagerade i kärltransport och aktivering av fosfolipas D. EC 3.6.1.-.Intracellulära membran: Tunna strukturer som omger de subcellulära enheterna eller organellerna i eukaryota celler. De omfattar en rad olika membran anslutna till cellkärnan, mitokondrierna, golgiapparaten, det endoplasmatiska närverket, lysosomerna, plastiderna och vakuolerna.OrganellerKinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.Cytoplasmatiska blåsor: Membranförsedda strukturer som uppkommer ur plasmamembranet eller olika intracellulära membran och som har betydelse för lagring, transport eller ämnesomsättning.N-Ethylmaleimide-Sensitive ProteinsSaccharomyces cerevisiaeSoluble N-Ethylmaleimide-Sensitive Factor Attachment ProteinsHöljeproteinkomplex I: Ett proteinkomplex bestående av coatomerprotein och ADP-ribosyleringsfaktor 1. Det ingår i transporten av blåsor (vesiklar) mellan det endoplasmatiska nätverket och golgiapparaten.Saccharomyces cerevisiae ProteinsQa-SNARE ProteinsEndosomer: Blåsor som bildas i cytoplasman när höljeförsedda blåsor ömsar sitt klatrinhölje. Endosomer innesluter makromolekyler som binds av receptorer på cellytan.Coatomerprotein: Ett 700 kD cytosolproteinkomplex, bestående av sju ekvimolara underenheter (alfa, beta, beta', gamma, delta, epsilon och zeta). Coatomerprotein och ADP-ribosyleringsfaktor 1 utgör huvuddelen av höljep roteinkomplex I och deltar i vesikeltransporten mellan det endoplasmatiska nätverket och golgiapparaten.ABC-bärare: En familj membrantransportproteiner som kräver ATP-hydrolys för transport av ämnen genom membran. Proteinfamiljen har fått sin benämning från den ATP-bindande domänen på proteinet.TransportörerMutation: Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.Vesicular Biogenic Amine Transport ProteinsADP-ribosyleringsfaktor 1: En substans som deltar i regleringen av den intracellulära transporten genom att modulera samverkan mellan höljeproteiner och organellmembran på ett tidigt stadium i det sekretoriska förloppet. Den in går i höljeproteinkomplex I.Cellavdelning: Uppdelning av en cells inre pga de selektivt genomsläppliga membran som omger cellens olika beståndsdelar, som t ex mitokondrier, lysosomer osv.SNARE-proteinerModeller, biologiska: Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djurtrans-GolginätverkSekvenshomologi, aminosyraProteinbindningBassekvens: Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.CellinjeSvampproteiner: Alla proteiner som förekommer i svampar.Endocytos: Cellers upptag av extracellulära ämnen i membranbundna vakuoler eller mikroblåsor. Endosomer spelar en central roll för endocytos.Kloning, molekylär: Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.Etylmaleimid: Ett sulfhydrylreagens med utbredd användning i experimentella, biologiska studier.NatriumGTP-bindande proteiner: Reglerproteiner som verkar som molekylära omkopplare. De reglerar ett stort antal biologiska processer, inklusive receptorsignallering, intracellulära signalöverföringsvägar och proteinsyntes. Deras verkan kontrolleras av faktorer som styr deras förmåga att binda till och hydrolysera GTP till GDP.Anjonbytesprotein 1, erytrocyt: Ett utbrett membrantransportprotein, som förekommer i plasmamembranet till olika typer av celler och vävnader, samt i cellkärnemembran, mitokondriemembran och Golgimembran. Det är det vanligaste membrantransportproteinet hos erytrocyterna och utgör 25% av allt protein i erytrocyternas membran. Det bildar dimerer och fungerar som en kanal för transport av bikarbonat genom membranet i utbyte mot klorjoner.Lysosomer: En klass morfologiskt heterogena cytoplasmapartiklar i djur- och växtvävnader som kännetecknas av sitt innehåll av hydrolytiska enzym och dessas strukturbundna latens. Lysosomernas intracellulära funktioner beror på deras lytiska potential. Lysosomens enkla membran verkar som barriär mellan de inneslutna enzymen och substratet utanför. Lysosomenzymens verkan är begränsad eller ingen alls så länge blåsan de är inneslutna i inte brister. Celler, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Elektronmikroskopi: Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.Qc-SNARE ProteinsFosfatbindande proteiner: Proteiner som binder till och deltar i omsättningen av fosfatjoner.VakuolerElektrontransport: En viktig process i cellens energiomsättning. Förloppet då elektroner transporteras från ett reducerat substrat till molekylärt syre.Antiportörer: Membranbundna glykoproteiner som svarar för transport av två olika molekyler eller joner genom ett membran samtidigt och i motsatta riktningar.Bakterieproteiner: Proteiner förekommande hos någon bakterieart.GlukostransportproteinerExocytos: Utsöndring av cellulär materia från intracellulära, höljeförsedda blåsor genom sammansmälting av blåsorna med cellmembranet.Transferrinrab5 GTP-bindande proteinerPepparrotsperoxidas: Ett enzyme i pepparrot med antigenegenskaper. Det används i stor utsträckning som spårmedel vid ljus- och elektronmikroskopering. Dess antigenegenskaper gör det användbart som kombinationsantigen och markör i experimentell immunologi. EC 1.11.1.7.R-SNARE-proteinerQb-SNARE ProteinsEscherichia coliproteiner: Proteiner från Escherichia coli.GTPas-aktiverande proteiner: Proteiner som aktiverar GTPas hos specifika GTP-bindande proteiner.GTP-fosfohydrolaser: Enzymer som hydrolyserar GTP till GDP. EC 3.6.5.1.Proteinstruktur, tertiärCyklopentaner: En grupp cykliska, alifatiska kolväten med den allmänna formeln R-C5H9.Kolibakterie: En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.Cytoplasma: Den del av cellen som innehåller cytosolen och andra strukturer än cellkärnan, mitokondrierna och större vakuoler.Floretin: En proteinkinas C-hämmare och kompetitiv hämmare av glukostransporten över erytrocytmembranet. Kemisk formel är C15H14O5.Rekombinanta fusionsproteinerOrganiska anjontransportörerAdenosintrifosfat: Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.Fluorescensmikroskopi: Mikroskopering av prov färgade med fluorescent färgämne (vanligen fluoresceinisotiocyanat) eller av naturligt fluorescerande material, vilka avger ljus vid belysning med UV- eller blått ljus. Vid immunfluorescensmikroskopi utnyttjas antikroppar märkta med fluorescent färg.RNA, budbärarMembranfusion: Vidhäftning och sammansmältning av cellmembran, intracellulära membran eller artificiella membran med varandra eller med virus, parasiter eller interstitiella partiklar genom en rad kemiska och fysikaliska processer.Guanosintrifosfat: Guanosin 5'-(tetravätetrifosfat), en guaninnukleotid som innehåller tre fosfatgrupper, förestrade till sockerdelen.AminosyretransportsystemImmunelektronmikroskopi: Undersökning i elektronmikroskop av prover som först färgats på immunocytokemisk väg. Tekniken används i stor utsträckning vid virologisk diagnostik som en del av mycket känsliga immunologiska tester.Mikrotubuli: Smala, cylindriska trådstrukturer i cellskelettet hos växt- och djurceller. De består av proteinet tubulin och påverkas av tubulinmodulatorer.Membranglykoproteiner: Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.Adaptorproteiner, vesikulär transportCricetinae: Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.Glukos: Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.Cytoplasmatiska granula: Ansamlingar av cellsubstanser som kan vara membranförsedda.betafruktofuranosidasProteinsynteshämmareKlorider: Oorganiska föreningar härrörande från saltsyra och innehållande en Cl-jon.Modeller, molekylära: Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.TemperaturVätejonkoncentration: Ett mått på en lösnings surhetsgrad.Multiresistensassocierade proteiner: En sekvensbesläktad underfamilj av ABC-bärare som aktivt transporterar organiska ämnen. Trots att proteinerna betraktas som bärare av organiska anjoner har en underordnad grupp av proteiner i denna familj visat sig förmedla resistens mot neutrala organiska läkemedel. Deras cellulära funktioner kan ha klinisk betydelse för kemoterapi, eftersom de transporterar en rad olika antitumörmedel. Konfokal mikroskopi: En ljusmikroskopteknik där endast en punkt belyses och undersöks åt gången. En bild byggs upp genom att objektet skannas punkt för punkt. Ljuskällan kan vara av konventionell typ, eller laser eller UV-ljus.Endoplasmatisk nätverk, glatt: En typ av endoplasmatiskt nätverk som saknar ribosomer på memebranytan. Det uppvisar en rad specialiserade metaboliska funktioner, bl a genom att ingå i steroidsyntesen, avgiftningsprocesser och glykogennedbrytning. Det släta endoplasmatiska retiklet i muskelceller kallas sarkoplasmatiskt nätverk.Monensin: Ett medel mot protozoer som alstras av Streptomyces cinnamonensis. Cellpolaritet: Orientering av intracellulära strukturer i förhållande till plasmamembranets apikala (polära) och laterala (sido-)områden. I polariserade celler måste proteiner ledas från Golgiapparaten till rätt dom än, eftersom täta kontaktytor hindrar proteiner från att vandra mellan de två områdena.Rekombinanta proteinerDyneinsProteinkonfigurationSekvensinpassningCytosol: Den vätska (vattenlösning) som fyller ut utrymmet mellan organellerna och andra cellorgan i cytoplasman.Adenosintrifosfataser: En grupp enzymer som katalyserar hydrolys av ATP i förening med annan funktion, som t ex transport av Ca(2+) genom ett membran. EC 3.6.1.3.NervvävnadsproteinerFettomsättning: Fysiologiska processer vid biosyntesen (anabolism) och nedbrytningen (katabolism) av fetter.NukleotidtransportproteinerGrönfluorescerande proteiner: Analoger och derivat av det grönfluorescerande proteinet från Aequorea victoria, vilka avger ljus (fluorescens) vid bestrålning med UV-ljus. De används i rapportgener i samband med genetisk teknik. Ett antal mutanter som avger ljus i andra färger eller är pH-känsliga har framställts.NukleosidtransportproteinerGuanosin 5'-O-(3-tiotrifosfat): Guanosin-5'-(trivätedifosfat), monoanhydrid med tiofosforsyra, är en stabil GTP-analog med en rad fysiologiska verkningar, så som stimulering av guaninnukleotidbindande proteiner, hydrolys av fosfoinositid, ackumulering av cykliskt AMP och aktivering av specifika protoonkogener.Cathepsin ALever: Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.Munc-18-proteiner4-acetamido-4´-isotiocyanatostilben-2,2´-disulfonsyraSubcellulära fraktionerOrganiska anjontransportproteinerDNA, komplementärt: Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.Hela-celler: Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.NokodazolCHO-celler: Cellinje från äggstockar på kinesisk hamster, Cricetulus griseus. Arten är omtyckt för cellgenetiska studier eftersom den har ett litet antal kromosomer. Cellinjen har kunnat användas till modellsyste m för studier av genetiska förändringar i odlade däggdjursceller.ProteinerSekretoriska blåsorGenuttryck: Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.Mutagenes, riktad: Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.JästsvamparMolekylära motorproteiner: Proteiner som medverkar eller ger upphov till cellrörelse, så som rotationsstrukturer (flagellmotor) eller strukturer med rörelse längs cytoskelettfibrer (myosin-, kinesin- och dyneinmotorfamiljerna).COS-celler: Cellinje från den afrikanska grönapan som används för transfektion och kloning.Monomera GTP-bindande proteiner: En klass monomera GTP-bindande proteiner av låg molekylvikt (20-25 kDa) som reglerar en rad intracellulära processer. Den GTP-bundna formen av proteinet är aktiv och hämmas av sin inneboende GTPas-verkan, som regleras av ett antal olika GTPas-aktiverare, GDP-dissociationshämmare och guaninnukleotidbytesfaktorer. EC 3.6.5.2.rab3 GTP-bindande proteinerImmunfluorescensteknik: Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.TransfektionTidsfaktorerLuminiscerande proteiner: Proteiner som är delaktiga i ljusalstringsfenomen hos livsformer, vari ingår bl a enzymatiska och icke-enzymatiska system, med eller utan närvaro av syre eller kofaktorer.Koenzym A-ligaser: Enzymer som katalyserar bildandet av acyl-CoA-derivat. EC 6.2.1.Vesicular Monoamine Transport Proteins4,4´-diisotiocyanostilben-2,2´-disulfonsyraBlotting, Western: Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.Anjoner: Negativt laddade atomer, radikaler eller atomgrupper som vandrar till anoden eller den positiva elektroden (pluspolen) vid elektrolys.Periplasmiska bindande proteinerRåttor, Sprague-DawleyPolyakrylamidgelelektrofores: En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.Erytrocytmembran: Den halvgenomträngliga, yttre delen av den röda blodkroppen. Efter hemolys bildar membranet en "spökcell".Klatrin: Det viktigaste strukturella höljeproteinet i höljeklädda blåsor. Det har en nyckelroll i den intracellulära transporten mellan membranbärande organeller. Klatrin samverkar också med cytoskelettproteiner.Järn: Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.Natrium-kalium-klorid symporterEkvilibrativa nukleosidtransportproteiner: En klass natrium-oberoende nukleosidtransportörer.TaurocholsyraSignalomvandlingKalcium: Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.Cercopithecus aethiops: En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.Aminosyretransportsystem, basiskaProteinmodifiering, posttranslationellP-glykoproteinMolekylvikt: Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.Svampgener: Det genetiska materialet i svampar. Hit hör även sexgenerna (typgenerna för parning) hos Saccharomyces cerevisiae.Bakteriegener: Den genetiska massan hos bakterier.VävnadsdistributionEpitelceller: Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.ProteinprenylationAminosyror: Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.DNA-primrar: Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.Koleratoxin: Enterotoxin från Vibrio cholerae. Det är ett protein, bestående av två huvudkomponenter, en tung (H) eller A-peptid och en lätt (L) eller B-peptid (koleragenoid). B-peptiden förankrar proteinet vid tarmepitelceller, medan A-peptiden tränger in i cytoplasman och aktiverar adenylcyklas och produktion av cAMP. Förhöjda halter av cAMP anses påverka utsöndring av vätska och elektrolyter från kryptceller i tarmen.Fosfolipidtransporterande proteinerReglering av genuttryck: De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.Hundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.Gendeletion: Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.Glykosylering: Kemisk eller biokemisk koppling av kolväte- eller glykosylgrupper till andra ämnen, särskilt peptider eller proteiner. Glykosyltransferaser förmedlar denna biokemiska reaktion.Aktiv transport i cellkärna: Kontrollerad transport av proteiner och RNA genom cellkärnans hölje.Guaninnukleotidutbytesfaktorer: Proteinfaktorer som verkar för utbyte av GTP mot GDP bundet till GTP-bindande proteiner.GABA-plasmamembrantransportproteinerMutagenes: Process som leder till genetisk mutation. Den kan uppstå spontant eller inledas av s k mutagener.Tarmabsorption: Upptag av ämnen genom tarmhinnan.Vattenporiner: Membranproteiner som möjliggör vattentransport. De ingår i den grupp av membrankanalproteiner som inkluderar linsproteinet och bakteriella glycerolbärare.Mikrovilli: Ytterst tunna, luddliknande utskott från cellmembran som avsevärt utökar ytarean hos cellen.Aminosyretransportsystem, neutralaDikarboxylsyratransportörer: En familj av organiska jontransportörer som specifikt transporterar dikarboxylsyror, som t ex alfa-ketoglutarsyra, genom cellulära membran.Immunoblot: Immunologisk metod för påvisande eller kvantifiering av immunreaktiva ämnen. Fosfolipider: Lipider med en eller flera fosfatgrupper, särskilt sådana som kommer av glycerol (glycerofosfolipider) eller sfingosin (sfingolipider). De är pollipider av stor betydelse för cellmembraners struktur och funktion och är de rikligast förekommande membranlipiderna, även om de inte finns lagrade i större mängd.Fettsyror: Organiska syror (alifatiska karboxylsyror), med grundformeln CH3(CH2)nCOOH, vilka fås genom oxidation av en metylgrupp till en alkohol, aldehyd och därefter syra. Det finns mättade, enkelomättade (med en dubbelbindning) och fleromättade (med mer än en dubbelbindning) fettsyror.Fenotyp: Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.Bindningsplatser: De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.Njure: Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.Kinesin: Ett mukrotubulus-associerat mekaniskt adenosintrifosfat som använder energin från ATP-hydrolys till att flytta organeller längs mikrotuberna, mot plusänden. Proteinet förekommer i axoplasman hos bläckfiskar, ögonlober och hjärnvävnad hos nötkreatur. Bovint kinesin är en heterotetramer bestående av två tunga (120 kD) och två lätte (62 kD) kedjor. EC 3.6.1.-.Kalium: Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.Röda blodkroppar: Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.Mikrotubulusassocierade proteiner: Proteiner med hög molekylvikt som förekommer i cytoskelettets mikrotubuli. Under vissa förhållanden krävs de för hopsättningen av tubulin med mikrotubuli och för stabilisering av mikrotubulistrukturerna.PrealbuminSynaptiska blåsorNötkreatur: Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.GLUT1-proteinHjärna: Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.