Veratridin är ett alkaloid förening som utvinns från växten *Veratrum album* och fungerar som ett naturligt gifte. Det verkar genom att öppna sodium-jonkanaler i cellmembranet, vilket orsakar en störning av nervimpulser och kan leda till muskelspasmer, hjärtrytmrubbningar och andningsproblem.

Veratrin är ett giftigt alkaloid sammansatt av två stereoisomerer, veratridin och cevadin, som förekommer naturligt i växter från släktet Veratrum (exempelvis riddarsporrar). Veratrin har en starkt irriterande effekt på nervändar och kan orsaka bland annat sveda, kramper och andningssvårigheter.

Sodium channel agonists are substances that enhance the activity of sodium channels, leading to an increased influx of sodium ions into excitable cells such as neurons and muscle cells. This can result in the excitation or depolarization of the cell membrane, affecting various physiological processes including nerve impulse transmission and muscle contraction. These agents have potential uses in medical treatment but may also contribute to the development of certain disease conditions when their activity is altered.

Veratrum är ett släkte i familjen splittergröneväxter (Liliaceae) som innehåller cirka 40 arter. De flesta arterna växer vilt i tempererade delar av norra halvklotet, men några arter förekommer även i Anderna och Centralamerika.

En simpel medicinsk definition av "synaptosomer" är att de är små, vesikulära strukturer som innehåller neurotransmittor-belagda vesikeln och membranproteiner, som bildas när synapser (de platser där nervceller kommunicerar med varandra) isoleras. Synaptosomer kan användas för att studera neurotransmission och neurologiska sjukdomar i laboratoriemiljö.

Batrachotoxin är 20-alfa-bromobensoatet av batrachotoxin A, en mycket giftig alkaloid från pilgiftsgrodorna (Phyllobates aurotaenia; Dendrobates auratus) i Sydamerika. Giftet leder till utsöndring av acetylkolin, nedbrytning av synapser och depolarisering av nervtrådar, med bl a andningsförlamning och hjärtsvikt som följd.

Tetrodotoxin (TTX) är ett starkt neurotoxin som naturligt förekommer hos vissa djur, särskilt havslevande blåsfiskar (Tetraodontidae), som inkluderar kugghajar och globefiskar. TTX produceras av bakterier som lever symbiotiskt i dessa djur och kan koncentreras i deras kött, lever, gonader och hud. Det är mycket giftigt för människor och kan orsaka paralysi och andningsstillestånd om det konsumeras, även i små mängder. TTX blockerar de snabba natriumkanaler som finns i nerv- och muskelceller, vilket stör deras elektriska signalering och kan leda till döden. Det finns inget specifikt motgift för TTX-förgiftning och behandlingen är därför symptomatisk och understödjande.

Saxitoxin är ett starkt neurotoxin som produceras av vissa dinoflagellater och cyanobakterier. Det är den aktiva substansen bakom paralytisk skaldjursförgiftning (PSP), en allvarlig sjukdom orsakad av förgiftning genom att äta kontaminerade skaldjur, särskilt musslor och ostron. Saxitoxin verkar genom att blockera sodium-kanaler i nervceller, vilket stör nervimpulser och kan leda till muskelsvaghet, andningsproblem och i extrema fall dödsfall.

'Natriumkanaler' är inom fysiologi och farmakologi benämningen på proteinkomplex som bildar ionkanaler, vilka regulerar flödet av natriumjoner (Na+) över cellemembranet i exciterbara celler, såsom nerv- och muskelceller. Dessa kanaler är viktiga för celldefibrillation, återupplivning efter hjärtstopp samt för signalering inom nervsystemet. Natriumkanalerna består av en poreformad alfa-subenhet som bildar själva jonkanalen och accessoriska subenheter (beta, gamma och delta) som modulerar kanalens funktion. Natriumkanaler aktiveras vid depolarisering av cellemembranet och inaktiveras snabbt för att begränsa flödet av natriumjoner in i cellen. Funktionella störningar i natriumkanalerna kan leda till olika sjukdomstillstånd, såsom kramper och hjärt

'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.

Penfluridol är ett typiskt antipsykotiskt läkemedel som tillhör gruppen bensamider och används främst för behandling av schizofreni. Det fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket hjälper att reducera positiva (excessivt eller orealistiskt beteende) och negativa (tillbakadragande eller emotionslösa) symptom hos patienter med schizofreni. Penfluridol ges vanligtvis som en injektion en gång i veckan på grund av dess långa halveringstid i kroppen.

"Scorpion venom refers to the complex mixture of toxic compounds found in the venomous sting of a scorpion, which is produced by their specialized venom glands and used primarily for hunting and self-defense purposes."

16-etyl-1-alfa,6-alfa,19-beta-trimetoxy-4-(metoxymetyl)-akonitan-3-alfa,8,10-alfa,11,18-alfapentol, 8-acetat-10-benzoat. En giftig alkaloid från roten av Aconitum napellus L. Används för att framkalla arytmi hos experimentdjur.

NAV1.6, eller Nav1.6 sodium channel (SCN8A), är ett slags natriumkanalprotein som återfinns i cellmembranet hos exciterade celler, främst nerv- och muskelceller. Dessa kanaler spelar en viktig roll för att initiera och reglera aktionspotentialer, det vill säga de elektriska impulser som används för kommunikation mellan celler och för kontraktion av muskler.

Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.

"Nervgift" (neurotoxin) är en beteckning på en substans som kan skada, förlamar eller döda nervceller och stör deras funktion. Detta kan leda till neurologiska symtom såsom sängklimpning, muskelsvaghet, kramper, talfel, minnesförlust och i värsta fall död. Exempel på nervgifter är botulinumtoxin (BTX), tetrodotoxin (TTX) och heavy metaller som bly och kvicksilver.

Ouabain är ett starkt, naturligt förekommande steroidglykosid som isolerats från växten Strophanthus gratus och andra närstående arter. Det fungerar som ett specifikt inhibitor av Na+/K+-ATPas, en transmembranprotein som aktivt pumpar natrium- (Na+) och kaliumjoner (K+) över cellytan för att underhålla elektrolytbalans och membranpotential.

Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.

Den inre delen av binjuren; den syntetiserar, lagrar och släpper ut katekolaminer.

Scorpions are a group of arachnids characterized by their distinct appearance, with a segmented body, four pairs of legs, and a narrow, tail-like structure known as the telson that ends in a venomous stinger.

Hjärtglykosider är en grupp av steroidderivat som naturligt förekommer i vissa växter och djur, och används inom medicinen för att behandla hjärtsvikt genom att stärka kontraktionen hos svagt pumpande hjärtmuskler.

En allmän klass ortodihydroxifenylalkylaminer härstammande från tyrosin.

Neuromuskulära depolariserande medel är läkemedel som verkar direkt på den neuromuskulära synapsen, orsakar depolarisation och efterföljande kontraktion av skelettmuskulaturen. Exempel på sådana medel inkluderar suxametonium och decametonium.

Natriumkanalblockerare är en grupp av läkemedel som blockerar passage av natriumjoner genom natriumkanaler i cellmembranet, vilket hämmar de initiala faserna av aktionspotentialen i exciterbara celler, däribland muskel- och nervceller. De används terapeutiskt för att behandla olika tillstånd som exempelvis hypertension, arrhythmier och epilepsi.

Trometaminet är ett muskelrelaxerande medel som verkar centralt och tillhör gruppen antihistamin H1-receptorantagonister. Det används vid behandling av akut spasmer i skelettmuskulaturen och kan orsaka sömnighet som biverkning.

Reglerade, jonselektiva glykoproteiner som förflyttar sig genom membran. Den jonkanalstyrande stimuleringen kan utgöras av membranpotentialen, läkemedel, cytoplasmatiskt signalämne eller mekanisk belastning. Jonkanaler som utgör inbyggda delar av jonotropa neurotransmitterreceptorer räknas inte hit.

Celler som lagrar epinefrinblåsor. Vid stress signalerar nervsystemet till blåsorna att utsöndra sitt hormoninnehåll. Namnet har de fått efter sin förmåga att färgas brunaktigt med kromsalter. De är t ypiskt belägna i binjuremärgen och i det sympatiska nervsystemets paraganglier.

Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).