Ursodeoxycholsäure ist ein gallentflussförderndes Medikament, das zur Behandlung von Gallensteinen und bestimmten Lebererkrankungen wie primär biliärer Cholangitis eingesetzt wird. Es ist ein natürlich vorkommender Gallensäuretyp, der in geringen Mengen im menschlichen Körper produziert wird, aber auch aus der Galle von Schweinen und Bären gewonnen werden kann. Ursodeoxycholsäure wirkt, indem es die Zusammensetzung der Gallenflüssigkeit verändert und so hilft, die Bildung von Gallensteinen zu reduzieren oder zu verhindern. Es schützt auch die Leberzellen vor Schäden durch andere Gallensäuren und unterstützt den Heilungsprozess bei Lebererkrankungen.

Gastrointestinala preparat som stimulerar gallflödet till tolvfingertarmen (kolagogum) eller stimulerar levern att producera galla (koleretikum).

En gallsyra som bildas av cholat genom bakteriell verkan. Det konjugeras vanligtvis med glycin eller taurin. Deoxicholsyra har detergens- eller emulgeringsverkan så att fetter kan lösas för absorption i tarmen, återabsorberas själv och används som choleretiskt eller detergensmedel.

En gallsyra som vanligen är konjugerad med glycin eller taurin. Det verkar som lösningsmedel på fetter, så att dessa kan absorberas av tarmarna, och tas upp igen i tunntarmen. Det används som gallstim ulerande medel, som koleretiskt laxermedel och till att förebygga eller lösa upp gallstenar.

En sekundär gallsyra som bildas ur kenodeoxicholat genom bakteriell verkan och som vanligtvis är konjugerad med glycin eller taurin. Den har förmåga att lösa fetter för absorption och absorberas själv. Syran används som kolagogum och koleretikum.

Steroida syror och salter. Primära gallsyror fås från kolesterol i levern och sammankopplas med glycin eller taurin. Sekundära gallsyror modifieras av bakterier i tarmen. De spelar en viktig roll i sp jälkningen och absorptionen av fettämnen, och har även använts farmakologiskt för behandling av gallsten.

Fibros i leverparenkymet till följd av hinder i gallflödet (kolestas) i de inre och yttre gallgångarna. Vid primär biliär cirros ses förstörelse av små, inre gallgångar och försämrad gallutsöndring. Sekundär biliär cirros uppstår pga långvarig obstruktion av de större inre och yttre gallgångarna, av olika orsaker.

En emulgerande substans som produceras i levern, ansamlas i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen. Vätskan innehåller gallsyror och -salter, kolesterol och elektrolyter, och underlättar spjälkni ngen av fett i tarmen.

Taurochenodeoxycholsäure ist eine endogene Gallensäure, die im Biliärsystem gebildet wird und bei der Fettverdauung im Darm eine Rolle spielt. Sie entsteht durch Konjugation von Chenodeoxycholsäure mit Taurin.

Hindrat gallflöde i levern. Det beror oftast på skadade leverceller, men kan också bero på tilltäppta gallgångar i levern. Tillståndet kallas även hepatocellulär gulsot eller medicinsk gulsot.

Förekomst eller bildande av gallstenar i gallvägarna, vanligen i gallblåsan (kolecystolitiasis) eller den gemensamma gallgången (koledokolitiasis).

En familj inom gallsyrorna hos människan, omfattande 3-alfa,7-alfa,12-alfa-trihydroxi-5-beta-kolansyrorna och vanligen bundna till glycin eller taurin. De verkar som lösningsmedel för fetter, så att d esa kan absorberas i tarmen. Cholsyrorna återabsorberas i tunntarmen, och de används som gallstimulerande medel.

En primär gallsyra, producerad i levern och vanligtvis bunden till glycin eller taurin. Den möjliggör absorption av fett och utsöndring av kolesterol.

Varje hinder av gallflödet mellan levercell och Vaters ampull. Syn. kolestas.

Kronisk, icke-bakteriell, inflammatorisk tilltäppning av gallvägarna. Ungefär hälften av fall är associerade med ulcerös kolit. Tillståndet avhjälps med ballongutvidgning eller genom operation.

En halvsyntetisk gallsyra framställd av cholsyra. Den används som cholagoga, som hydrocholeretiskt, diuretiskt och diagnostiskt hjälpmedel.

Selenium radioisotopes refer to unstable forms of the element selenium that emit radiation as they decay into more stable forms. These isotopes are often used in medical research and treatment, including in imaging techniques like positron emission tomography (PET) scans, and in targeted radiation therapy for cancer treatment. An example of a commonly used selenium radioisotope is Selenium-75, which has a half-life of 120 days and emits gamma rays, making it useful for imaging and diagnostic purposes.

En hepatisk portoenterostomi är ett kirurgiskt ingrepp där man skapar en anastomos (anslutning) mellan leverns bindevävnadsstruktur (porta hepatis) och tarmen, oftast tunntarmen, för att underlätta avflödet av levervätska (galan) då den naturliga utflödesvägen saknas eller är blockerad, vilket kan hjälpa till att förbättra leverfunktionen hos nyfödda med den ovanligt förekommande leverförändringen biliar atresi.

Ett gallsalt som bildas i levern ur chenodeoxikolat och glycin, vanligen i form av ett natriumsalt. Det verkar som lösningsmedel för fetter så att dessa kan absorberas, och även syran själv absorberas.

En obotlig, företrädesvis periportal hepatit, oftast förenad med hypergammaglobulinemi och serumautoantikroppar. Antagandet att det skulle finnas serologiska undergrupper (typ 1, 2 och 3) är kontroversiellt. Dessutom förekommer hos vissa patienter olika former, med särdrag av antingen autoimmun hepatit och annan typ av kronisk leversjukdom (överlappningssyndrom) eller med drag som är oförenliga med autoimmun hepatit (separatsyndrom).

Ett rött färgämne i galla, bildat genom nedbrytning av hem från hemoglobin eller cytokromer.

Glycinkonjugatet av cholsyra. Dess verkan är att lösa fetter för absorption, varvid även syran själv absorberas.

Ett gallsalt som bildas i levern genom konjugation av deoxicholat med glycin, vanligen i form av natriumsalt. Det verkar som lösningsmedel för fetter så att dessa kan absorberas, och även syran själv absorberas.

En leverfunktionstest (LFT) är en grupp av laboratoriemedicinska tester som används för att utvärdera skador eller sjukdomar i levern, genom att mäta olika enzymer, proteiner och andra substanser i blodet som produceras eller metaboliseras av levern. Dessa tester inkluderar ofta mätningar av alaninaminotransferas (ALT), aspartataminotransferas (AST), alkalisk fosfatas (ALP), gamma-glutamyltransferas (GGT), total bilirubin och albumin.

Taurin är ett sulfonerat β-aminosyra som finns naturligt i kroppen och kan hittas i höga koncentrationer i vissa delar av centrala nervsystemet och muskulaturen. Det utövar flera fysiologiska funktioner, till exempel reglering av elektrolytbalans, neurotransmission och antioxidativ stressrespons. Taurin kan också tas in som dietary supplement för att möjligen stödja vissa hälsorelaterade funktioner, såsom ökad utökningskapacitet och celldefens under stressförhållanden.

En intensivt kliande känsla som framkallar behov av att gnida eller riva huden för lindring.

Tillstånd där leverkapaciteten är under den normala. Svår leverinsufficiens kan leda till leversvikt eller död. Levertransplantation kan vara ett behandlingsalternativ.

Röntgenundersökning av gallblåsan efter intagande av kontrastmedel.

Den huvudsakliga sterolen hos alla högre djur, med utbredning i kroppsvävnaderna, särskilt i hjärnan och ryggmärgen, samt i animaliska fettarter och oljor.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

En serie kanaler som börjar med ductus hepaticus och slutar med ductus choledochus, genom vilka galla förs från levern till tolvfingertarmen.

Frånvaro av öppning i gallgångarna, vanligen i gallgångarna utanför levern.

Taurocholsårs syndrome, eller primär skovsmuldssjukan, är en sällsynt genetisk leversjukdom orsakad av en mutation i TAT-genen, vilket leder till onormalt höga nivåer av taurocholsyra i gallan. Detta kan resultera i skovsmuldsliknande skador på levercellerna och eventuell progressiv leverinsufficiens.

Fasta, kristallina utfällningar i gallvägarna, oftast bildade i gallblåsan. De ur gallan bildade gallstenarna består huvudsakligen av kalcium, kolesterol och bilirubin.

Själva benämningen "svavelsyra" används sällan inom medicinen, men syftar vanligtvis på den kemiska föreningen H2SO4. Ibland kan termen användas i överförd bemärkelse för att beskriva en patofysiologisk process där svavelväte (H2S) är involverat, men detta är ovanligt. I denna kontext skulle "svavelsyra" inte vara en korrekt medicinsk term.

En kraftigt karcinogen och neurotoxisk förening. Den är särskilt effektiv för framkallande av tarmtumörer.

Enzymer i oxidoreduktasklassen som katalyserar dehydrogenering av hydroxisteroider. EC 1.1.1.-.

Gallblåsan och dess gångar.

En syra-basindikator som är färglös i syralösning, men som blir röd när lösningen blir alkalisk. Medicinskt används ämnet som laxermedel.

Cerebrotendinous xanthomatosis is a rare inherited metabolic disorder caused by mutations in the gene encoding the sterol 27-hydroxylase enzyme, leading to impaired bile acid synthesis and increased levels of cholesterol and other lipids in various tissues. The condition is characterized by the accumulation of cholesterol-rich xanthomatous deposits in the brain (cerebral) and tendons (tendinous), which can result in neurological symptoms such as seizures, intellectual disability, ataxia, and psychiatric disorders, as well as cataracts and chronic diarrhea. Early diagnosis and treatment with bile acid replacement therapy can help prevent or slow down the progression of the disease.

Ett släkte grampositiva, stavformade bakterier som återfinns i kroppshåligheter hos människor och djur, i djur- och växtprodukter, i infekterade mjukvävnader och i jord. Några arter kan framkalla sjukdom. De producerar inte endosporer.

Fina intracellulära kanaler i levern som leder galla till leverlobernas gallgångar. Syn. canaliculi biliares.

En lagringsblåsa för gallvätska. Gallblåsan levererar gallsyror i hög koncentration och på ett kontrollerat sätt via gallblåsegången till tolvfingertarmen, för nedbrytning av lipider i födan.