UltracentrifugeringGradientcentrifugering: Separation av partiklar efter täthet genom gradientsortering. Vid jämvikt avsätts varje partikel vid gradienten motsvarande dess densitet.Gelkromatografi: Kromatografimetod på icke-joniska geler utan hänsyn till det sätt på vilket preparatet urskiljs.Chemical PrecipitationLipoproteiner: Lipid-proteinkomplex som ingår i transport och omsättning av fettämnen i kroppen. De är runda partiklar, bestående av en hydrofob kärna av triglycerider och kolesterolestrar som är omgiven av ett lager hydrofilt, fritt kolesterol, fosfolipider och apolipoproteiner. Lipoproteiner definieras utifrån sin varierande densitet och storlek. De stora lipoproteinerna, som kylomikroner och VLDL, transporterar triglycerider, och de små lipoproteinerna, som LDL och HDL, transporterar kolesterol.Molekylvikt: Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.Lipoproteiner, HDL: En klass små lipoproteiner (4-13 nm) med hög densitet (högre än 1,063 g/ml). HDL-lipoproteiner, vilka syntetiseras i levern utan lipidkärna, tar upp kolesterolestrar från perifera vävnader och transporterar dem till levern för återanvändning eller för eliminering från kroppen (omvänd kolesteroltransport). Den huvudsakliga proteinkomponenten är apolipoprotein A-I. HDL forslar apolipoprotein C och apolipoprotein E till och från triglyceridrika lipoproteiner under deras katabolism. HDL-nivån i plasma har en omvänd korrelation med risken för hjärt-kärlsjukdomar.Lipoproteiner, VLDL: En klass mycket lätta (0,93-1,006 g/ml) och stora (30-80 nm) lipoproteiner, med en kärna av huvudsakligen triglycerider och ett ytlager av fosfolipider och kolesterol som omsluter apolipoprotein B, E och C. VLDL ombesörjer transport av endogena triglycerider till vävnader utanför levern. När triglycerider och Apo C kopplats bort, omvandlas VLDL till medeltunga lipoproteiner och sedan till lätta lipoproteiner, vilka levererar kolesterol till vävnaderna utanför levern.Lipoproteiner, HDL2: En grupp inom HDL-lipoproteinerna med lägre densitet och partikelstorlek mellan 8 och 13 nm.Polyakrylamidgelelektrofores: En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.Lipoproteiner, HDL3: En grupp inom HDL-lipoproteinerna med medelhög densitet och partikelstorlek från 7 till 8 nm. Precis som de lättare HDL2-lipoproteinerna, så är HDL3 rika på lipider.Apolipoproteiner: Proteinkomponenter i lipoproteiner som återstår sedan de fetter som proteinerna varit bundna till avlägsnats. De har en viktig roll i transporten och omsättningen av fetter.Centrifugering, zonal: Centrifugering med roterande kammare med hög kapacitet för separation av cellorganeller genom gradientcentrifugering.Lipoproteiner, LDL: En klass små (18-25 nm) och lätta (1,019-1,063 g/ml) lipoproteiner med en kärna som till större delen består av kolesterolestrar och mindre mängder triglycerider. Ytlagret består mestadels av fosfolipider, en enda kopia av apolipoprotein B-100 och fria kolesterolmolekyler. Den huvudsakliga LDL-funktionen är att transportera kolesterol och kolesterolestrar till vävnader utanför levern.Dimerisering: Reaktionen när två kemiskt lika molekyler förenas.Immunelektrofores: En teknik som kombinerar proteinelektrofores och dubbel immundiffusion. Under processen separeras först proteiner med gelelektrofores (vanligtvis agaros), för att därefter synliggöras genom immundiffusion av specifika antikroppar. En distinkt, elliptisk precipitinbåge framträder för varje protein som påvisas med antisera.Makromolekylära substanser: Föreningar och molekylkomplex som består av ett stort antal atomer och som i allmänhet är mer än 500 kD. I biologiska system kan makromolekylära ämnen åskådliggöras med elektronmikroskopi och särskiljas från organeller genom avsaknaden av membranstrukturer.Cirkulär dikroism: En övergång från plan till elliptisk polarisering när en ursprungligen i ett plan polariserad ljusvåg passerar ett optiskt aktivt medium.Apolipoproteiner B: Strukturproteiner i kylomikroner, VLDL och LDL (lågdensitetslipoproteiner). De är viktiga för utsöndring och transport av dessa lipoproteiner och utgör bindningsproteinet i LDL-receptorsystemet. Patie nter med ateroskleros (åderförkalkning) har höga apolipoprotein B-nivåer. Avsaknad av Apo B i serum ger ett tillstånd som kallas abetalipoproteinemi.ProteinbindningElektronmikroskopi: Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.Kolesterol: Den huvudsakliga sterolen hos alla högre djur, med utbredning i kroppsvävnaderna, särskilt i hjärnan och ryggmärgen, samt i animaliska fettarter och oljor.Aminosyror: Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.ProteinkonfigurationProteinstruktur, kvartärKinetik: Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.Elektrofores: En elektrokemisk process, där makromolekyler eller kolloidala partiklar med en elektrisk nettoladdning vandrar i en lösning, som leder en elektrisk ström.Blodproteinelektrofores: Metod för separation av blodproteiner i ett elektriskt fält.Lipoproteiner, IDL: En blandning av VLDL-lipoproteiner, särskilt triglyceridfattiga, med långsam elektroforetisk rörlighet i beta- och alfa2-områdena som liknar den hos betalipoproteiner (LDL) eller alfalipoproteiner (HDL). De kan utgöras av medeltunga lipoproteiner i lipidnedbrytningsprocessen eller rester av tysta kylomikroner och VLDL-lipoproteiner som inte metaboliseras fullständigt, som t ex vid hyperlipoproteinemi typ III.TriglyceriderImmundiffusion: En teknik som bygger på diffusion av antigen eller antikroppar genom ett halvfast medium, vanligen agar eller agarosgel, med en precipitinreaktion som resultat.Protein MultimerizationDialys: Selektiv diffusion genom ett membran. Metoden används för att separera lågmolekylviktsämnen i lösning, vilka passerar membranet, från kolloider och högmolekylviktämnen, vilka inte passerar.Aminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.Molekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Modeller, molekylära: Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.Phosphotungstic AcidDiskelektrofores: En elektroforesmetod, där skillnader i både spänning och pH-gradienter åstadkoms med hjälp av buffrar av varierande sammansättning och pH i de olika skikten i gelkolonnen. Benämningen "disk" har inget att göra med formen på de separata zonerna, utan är helt enkelt en språklig förkortning för den "diskontinuitet" som buffervariationerna leder till.Apolipoproteiner A: Lipoproteiner i högdensitetslipoprotein- och mycket högdensitetslipoproteinfraktionen (HDL, VHDL) i blodserum hos människan. De består av flera olika polypeptider, av vilka de viktigaste är apolipopro tein A-I och A-II. De upprätthåller grundstrukturen i HDL-partiklarna och aktiverar lecitin-kolesterolacyltransferas (LCAT). Patienter med åderförkalkning (ateroskleros) har låga apolipoproteinhalter.Kylomikroner: En typ av lipoproteiner som bär kostkolesterol och triglycerider från tunntarmen ut till kroppsvävnaderna. De har samma densitet (0,93-1,006 g/ml) som lipoproteiner av mycket låg densitet.ExosomerAgaroskromatografi: En typ av gelfiltration baserad på användning av agaros, den icke-joniska delen av agar, för separation av ämnen med stora molekyler (molekylvikter på flera miljoner).Kolhydrater: Den största klassen organiska föreningar, bestående av aldehyd- eller ketonderivat av polyhydriska alkoholer, särskilt pentahydriska och hexahydriska, så benämnda därför att vätet och syret förekommer i sådana proportioner att de bildar vatten, Cn(H2O)n. De viktigaste omfattas av små sockerarter (enkla monosackarider) såväl som stora stärkelsearter, glykogener, cellulosa- och gummiarter. Födoämnesrelaterade kolhydrater hänförs till "kolhydrater i kosten".Agargelelektrofores: En typ av elektrofores där agar eller agarosgel används som diffusionsmedium.Apolipoprotein A-I: Huvudproteinkomponenten i högdensitetslipoproteiner. Den är av avgörande betydelse för transport av kolesterol till levern, där det metaboliseras och avsöndras. Föreningen aktiverar lecitin-kolesterol acyltransferas, som bildar kolesterylestrar i högdensitetslipoproteinerna (HDL). Genen för detta apolipoprotein återfinns på den långa armen på kromosom 11.Vätejonkoncentration: Ett mått på en lösnings surhetsgrad.Isopyknisk centrifugering: Centrifugeringsförfarande där det ämne som skall separeras sedimenterar i en gradient med samma densitet som ämnet självt. Tekniken används för rening av biologiska material som t ex proteiner, nukleinsyror, organeller eller olika celltyper.Apolipoprotein B-100Proteinstruktur, tertiärLösningarStrålningsspridningFältflödesfraktionering: Separation av molekyler och partiklar med samverkan mellan ett flöde av en bärarvätska och koncentrerande fältkrafter (elektriska, sedimenterande eller termiska), utan någon stationär fas.Kaniner: Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.Kromatografi: Någon i en rad av separationsmetoder för att skilja närbesläktade ämnen i en blandning, baserade på skillnader i ämnenas affinitet för två olika media, varav ett (den rörliga fasen) är vätskeformat och det andra fast (porös substans eller gel). Den hastighet med vilken de olika ämnena förflyttar sig i den rörliga fasen beror på lösligheten (i en vätskefas) eller gastrycket (i en gasfas) och affiniteten för det fasta mediet.UltrafiltreringBromider: Salter av bromvätesyra, HBr, av vilka vissa använts som lugnande medel.Rengöringsmedel: Medel för kemisk rengöring, vanligtvis bestående av långkedjade alifatiska baser eller syror, vilka utövar sina rengörande (fettlösande) och antimikrobiella effekter genom ytverkan som hänger samman med medlens såväl hydrofila som hydrofoba egenskaper. Syn. detergentia.KemiFosfolipider: Lipider med en eller flera fosfatgrupper, särskilt sådana som kommer av glycerol (glycerofosfolipider) eller sfingosin (sfingolipider). De är pollipider av stor betydelse för cellmembraners struktur och funktion och är de rikligast förekommande membranlipiderna, även om de inte finns lagrade i större mängd.LöslighetFetter: Ett samlingsnamn på fetter och fettämnen, beståndsdelar av protoplasman som är lösliga i alkohol/eter, men inte i vatten. De omfattar fetter, feta oljor, essentiella oljor, vaxer, fosfolipider, glykolipider, sulfolipider, aminolipider, kromolipider (lipokromer) och fettsyror.MetoderBiopolymerer: Polymerer bildade i levande organismer, genom polypeptidbildning från aminosyror.Affinitetskromatografi: En kromatografisk teknik som utnyttjar biologiska molekylers förmåga att binda till vissa ligander, specifikt och reversibelt. Tekniken används i proteinkemi.Proteinstruktur, sekundärTrijodbensoesyrorRöntgenkristallografi: Undersöknig av kristallstrukturer med hjälp av röntgendiffraktionsteknik.Kemiska fenomenProteindenaturationJonbytarkromatografi: Separationsteknik, där den fasta fasen består av jonbytarhartser. Hartserna innehåller små, löst bundna joner som lätt byter plats med andra små joner med motsvarande laddning i de lösningar som passe rar över den fasta fasen. Syn. jonbyteskromatografi.Rekombinanta proteinerScattering, Small AngleKolibakterie: En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.HyperlipoproteinemierBindningsplatser: De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.Antigen-antikroppskomplex: Det aggregat som bildas när antigen- och antikroppsmolekyler förenas. Vävnadsskador till följd av avsättning av stora antigen-antikroppskomplex orsakar immunkomplexsjukdomar.TemperaturPartikelstorlekHyperlipemierMiceller: Partiklar bestående av molekylaggregat som hålls löst samman av sekundära bindningar. Ytan på miceller består vanligen av amfifatiska föreningar, så orienterade att de minimerar energiutbytet mellan micellen och dess omgivning. Vätskor som innehåller stora mängder suspenderade miceller kallas emulsioner.Fenomen inom fysikalisk kemiCellfraktionering: Uppdelning eller separation av cellers olika beståndsdelar.Kemi, fysikaliskApolipoprotein B-48Apolipoprotein A-II: En komponent i högdensitetslipoproteiner. Den är av betydelse för flödet av kolesterol till levern, där det omsätts och avsöndras ur kroppen. Proteinet modulerar aktiveringen av lecitin-kolesterolacyl transferas i närvaro av apolipoprotein A-I.Guanidin: Ett kraftigt basisk, organiskt ämne, främst i form av guanidiumjoner vid fysiologiskt pH. Det återfinns i urin som en normal metabolit av protein. Guanidinhydroklorid används i laboratoriearbete för proteindenaturering. Det används även för behandling av myasteni och som fluorescerande sond vid HPLC.Nötkreatur: Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.UltraviolettspektrofotometriFluorescensspektrometri: Mätning av intensitet och kvalitet hos fluorescerande ljus.Korsbindningsreagens: Föreningar med två reaktiva grupper, oftast i motsatta ändar av molekylen, som förmår reagera med och bilda bryggor mellan aminosyrasidokedjor i proteiner. Därmed kan lägena för naturligt förekommande reaktiva områden i proteiner identifieras. Korsbindinde ämnen kan även användas för andra makromolekyler, som t ex glykoproteiner, nukleinsyror osv.HDL-kolesterolKolesterolestrar: Fettsyraestrar av kolesterol som utgör ungefär två tredjedelar av kolesterolet i plasma. Ansamling av kolesterolestrar i artärernas intima är ett typiskt kännetecken vid ateroskleros.Metrizamid: En lösning för densitetsgradientcentrifugering med högre maxlösningsdensitet utan problemet med ökad viskositet. Den används även som resorberbart, icke-joniskt kontrastmedel.Blodproteiner: De hundratals olika proteiner som finns i blodplasma, som t ex serumalbumin, transferrin, haptoglobiner, fibrinogen, koagulations- och komplementfaktorer, immunglobuliner, enzymhämmare och många fler.Fraktionering: Stegvis separation av en blandning i dess olika beståndsdelar.Lipoprotein(a): Ett lipoprotein som liknar LD-lipoproteiner, men som har en extra proteindel, apoprotein (A) (även kallat apolipoprotein (A)), bundet till apolipoprotein B-100 på LDL via en eller två disulfidbindningar. Höga blodhalter av lipoprotein(a) är förenade med ökad risk för aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom.Hyperlipoproteinemi typ III: En ganska ovanlig form av ärftlig hyperlipemi, kännetecknad av förekomst av lipoproteiner med onormal sammansättning. De viktigaste onormala lipoproteinerna kallas beta-VLDL och har ett annat apoproteininnehåll och större andel kolesterol i förhållande till triglycerid än normalt VLDL.Immunsera: Serum som innehåller antikroppar. Det erhålls från djur som immuniserats genom injektion av antigen eller genom infektion med mikroorganismer, bärande på antigenet.Bakterieproteiner: Proteiner förekommande hos någon bakterieart.TermodynamikBlodproteinsjukdomarLDL-kolesterol: Kolesterol som är bundet till lågdensitetslipoproteiner (LDL), inklusive kolesterolestrar och fritt kolesterol.Glykoproteiner: Konjugerade protein-kolväteföreningar, omfattande bl a muciner, mukoida och amyloida glykoproteiner.OsmiumtetroxidKristallisering: Bildande av kristallina ämnen ur lösningar eller smältor.Betaglobuliner: Serumglobuliner med en elektroforetisk mobilitet mellan alfaglobuliner och gammaglobuliner i neutral eller alkalisk lösning.ProteinerCentrifugering: Användande av en roterande maskin för att med centrifugalkraftens hjälp separera ämnen med olika egenvikter, avlägsna vätska eller simulera gravitationskrafter. De apparater som används vid förfarande t har en kraftig motor som driver en en lång arm, i vars yttersta ände levande varelser, biologiska prov eller diverse utrustning kan slungas runt vid olika hastigheter.Apolipoproteiner C: Lipoproteiner på ytan av VLDL (mycket lätta lipoproteiner). De överförs till HDL (högdensitetslipoprotein) via VLDL-katabolismen och inverkar på lipoproteinlipasaktiviteten. Genetisk avsaknad av Apo C -II ger hyperglyceridemi och låga HDL-nivåer. En annan form av hyperglyceridemi med normala Apo C-II-nivåer orsakas av höga halter Apo C-III i VLDL.Ammoniumsulfat: Diammoniumsalt av svavelsyra. Det används vid fraktionering av proteiner.ProteinveckningVLDL-kolesterolPeptidfragmentHögtrycksvätskekromatografi: Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.Apolipoproteiner E: Betydelsefulla proteinkomponenter i plasma-VLDL, kylomikroner och en mindre fraktion av HDL, samt av återstående lipoproteiner efter lipoproteinlipasförmedlad, intravaskulär katabolism av triglyceridr ika lipoproteiner. Apolipoprotein E känns igen av LDL- och Apo E-receptorerna. Varje defekt i Apo E-metabolismen leder till ökade plasmahalter av Apo E. Det finns ett starkt samband mellan höga Apo E- nivåer och hyperlipoproteinemi typ III.Magnesiumklorid: Ett oorganiskt salt, bestående av en magnesiumjon och två klorjoner. Föreningen används inom medicinen som källa för magnesiumjoner, vilka är nödvändiga för många cellfunktioner. Den har även använts som medel för katarsis och i legeringar.Isoelektrisk punkt: pH i proteinlösningar eller liknande föreningar, då de dipolära jonerna når sitt maxvärde.LäkemedelshållbarhetVarm temperatur: En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.Apoproteiner: Polypeptidkedjor utan den prostetiska grupp som är nödvändig för att bilda ett aktivt holoprotein.Abetalipoproteinemi: Genetisk brist på betalipoprotein som leder till allvarliga rubbningar i fettomsättningen och resulterar i en symtombild med akantocytos, hypokolesterolemi, tilltagande ataktisk neuropati, atypisk retinitis pigmentosa med spridning till gula fläcken. Kan behandlas med E-vitamin.NatriumdodecylsulfatChemistry Techniques, AnalyticalBiofarmaci: Undersökningar av fysiska och kemiska egenskaper hos läkemedel och deras doseringsformer vad avser anslag, varaktighet och intensitet av deras verkan.Magnetisk resonansspektroskopi: Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).Isoelektrisk fokusering: Elektrofores, där en pH-gradient bestäms i ett gelsubstrat och proteiner vandrar tills de når den plats (fokus), vid vilken pH är lika med deras isoelektriska punkt.Immunglobulin G: Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.PeptiderNukleär magnetisk resonans, biomolekularLever: Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.Lipoprotein-X: Ett onormalt lipoprotein som förekommer i stor mängd hos patienter med obstruktiv leversjukdom, som t ex intrahepatisk kolestas. LP-X kommer från återflödet av gallans lipoproteiner till blodcirkulationen. LP-X är ett lätt (LD) lipoprotein, rikt på kolesterol och fosfolipider, men fattigt på triglycerider, kolesterolestrar och protein.Heparin: En mycket sur mukopolysackarid, bestående av lika delar sulfaterad D-glukosamin och D-glukuronsyra med sulfaminbryggor. Molekylvikten kan variera från sex- till tjugotusen. Heparin finns och produceras i lever, lungor, mastceller osv hos ryggradsdjur. Dess funktion är inte klarlagd, men det används för att förhindra blodlevring in vivo och in vitro, i form av olika salter.EDTA: Ett kelerande ämne som avskiljer en mängd olika flervärda katjoner. Det används vid läkemedelstillverkning och som livsmedelstillsats. Syn. etylendiamintetraättiksyra.Bärarproteiner: Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.LymfaCellmembran: Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.Makroglobuliner: Serumglobuliner med hög molekylvikt.SackarosMagnesium: Ett lätt, silverfärgat, metalliskt grundämne. Det har kemiskt tecken Mg, atomnummer 12 och atomvikt 24,31. Dess salter är nödvändiga i näringskedjan, då de behövs för många enzymers verkan, särskilt för sådana som deltar i oxidativ fosforylering. Magnesium ingår i såväl intra- som extracellulära vätskor och utsöndras via urin och avföring. Brist på ämnet ger upphov till nervretning, med stelkramp, kärlvidgning, kramper, darrningar, depression och psykotiska beteenden.Modeller, kemiska: Teoretiska framställningar som efterliknar kemiska processer eller fenomen. Simuleringarna inkluderar bruk av matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.TrypsinSvepelektronmikroskopi, transmission: En typ av transmissionselektronmikroskopi, förkortat STEM, där preparatet läses av punkt för punkt av en ytterst tunn elektronstråle och avbildas med hjälp av de reaktioner elektronerna ger upphov till vid passagen genom preparatet. Genom punkt för punkt-svepet kan även preparatets kemiska sammansättning bestämmas.Jodisotoper: Stabila jodatomer med samma atomnummer som grundämnet jod, men med avvikande atomvikt. Den enda naturligt förekommande jodisotopen är I-127.Immunkemi: En gren inom kemin med inriktning på immunologiska fenomen och undersökning av kemiska reaktioner i samband med antigenstimulering av vävnader. Vetenskapen omfattar även fysikalisk-kemiska reaktioner mellan antigen och antikroppar.SubstratspecificitetGlutaral: Ett korsbindningsreaktionsmedel för proteiner som används för desinfektion och sterilisering av värmekänslig utrustning och som reagens i laboratoriet, särskilt som fixativ.Hyperlipoproteinemi typ IV: En ärftlig sjukdom som kännetecknas av en islolerad höjning i plasma av endogent syntetiserad triglycerid, bunden till VLDL. Det anses vara ett autosomalt dominant drag.HexosaminerSpecifik densitetKalorimetri: Mätning av värmeenergimängden i olika processer, som t ex kemiska reaktioner, tillståndsövergångar, när lösningar bildas, och vid bestämning av ämnens värmekapacitet. Måtenheter är joule (J) eller kalori (cal; 4,184 J).OsmolaritetDensitometri: Metod för att mäta t ex en vätskas densitet (täthet).ViskositetFagosomer: Membranbundna cytoplasmablåsor som bildas genom inbuktning kring fagocyterat material. De smälter samman med lysosomer och bildar fagolysosomer, i vilka lysosomens hydrolytiska anzymer förtär det fagocyterade ämnet.Komplementproteiner: Serumglykoproteiner som deltar i den immunförsvarsmekanism som kallas komplementaktivering och som ger upphov till membranattackkomplexet. Häri ingår glykoproteiner i olika komplementaktiveringsprocesser (den klassiska, den alternativa och lektinkomplementprocessen).Färgning och märkningHyperlipemi, ärftlig kombinerad: En sjukdom som genetiskt skiljer sig från andra ärftliga hyperlipemier och som kännetecknas av ett typ 2- och typ 4-lipoproteinmönster (mönstret kan variera med tiden och fettnivåerna kan vid en tidpunkt vara normala och vid en annan onormala).Membranproteiner: Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.RöntgendiffraktionGuanidiner: En familj iminoureaderivat. Modersubstansen har isolerats från svamp, majsgroddar, risskal, musslor, daggmaskar och saft från rovor. Derivaten kan ha antiviral effekt och verkan mot svamp.SpektrofotometriMasspektrometri: En analysmetod som används för att bestämma ett kemiskt ämne utifrån dess massa med hjälp av någon form av masspekrometer.Komplementaktiverande enzymer: Enzymer som ingår i komplementsystemet och som aktiverar en eller flera komponenter i systemet, vilket leder till bildandet av membranattackkomplexet, som utgör en viktig del av immunsvaret.Matematik: Vetenskap inriktad på problemlösning i abstrakt och allmängiltig form.Sekvenshomologi, aminosyraTunnskiktskromatografi: Kromatografi på tunna lager av adsorbenter i stället för i kolonn. Det adsorberande medlet kan vara aluminiumoxid, kiselgel, silikater, träkol eller cellulosa.Hypolipoproteinemier: Onormalt låga halter av lipoproteiner i serum.KolloiderGlukosiderMolekylkonfiguration: Den typiska tredimensionella formen av en molekyl.Kromatografi, DEAE-cellulosa: En typ av jonbytarkromatografi, där positivt laddad dietylaminoetylcellulosa används som bas.CellinjeLipas: Ett enzym i hydrolasklassen som katalyserar reaktionen mellan triacylglycerol och vatten till diacylglycerol och en fettsyraanjon. Det produceras av körtlar i tungan och av bukspottkörteln och inleder nedbrytningen av fetter i födan. EC 3.1.1.3.PolyetylenglykolerHemolymf: Den näringsdistribuerande, blod/lymfliknande vätskan hos några ryggradslösa djur.DNA: En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).HypertriglyceridemiAlfaglobuliner: De serumglobuliner som har den snabbaste elektroforesrörelsen. De uppdelas ytterligare i snabba alfa(1)- och mindre snabba alfa(2)globuliner.Fosfatidylkoliner: Derivat av fosfatidylsyror där fosforsyran har esterbindning till en kolindel. Fullständig hydrolys ger 1 mol glycerol, fosforsyra och kolin, och 2 mol fettsyror.Nefelometri och turbidimetriYtplasmonresonansKoksalt: Ett vanligt natriumsalt (natriumklorid) som brukas allmänt för smaksättning av livsmedel. Det spelar en viktig biologisk roll i regleringen av det osmotiska trycket i blod och vävnader.Escherichia coliproteiner: Proteiner från Escherichia coli.Oxidation-reduktionBiofysikTidsfaktorerMerkaptoetanol