Specifika eller ospecifika inflammationer i tjocktarmen. Syn. kolit.
Inflammatorisk sjukdom utan känd orsak, som drabbar tjocktarmens slemhinna. Debuten kan vara akut och häftig, och koliten fortsätter ofta i intermittent eller fortlöpande, kronisk form. Diarré med åtföljande blödning är ett vanligt symtom.
Inflammation i tjocktarmen till följd av akuta, ischemiska förändringar.
Ett sjukdomstillstånd som kännetecknas av kronisk, vattnig diarré utan känd orsak, normal kolonoskopi, men onormal histopatologi i biopsier. Syndromet beskrevs första gången 1980 av Read och medarbetare. Undertyper är kollagenös kolit och lymfocytisk kolit. Dessa båda har likartade kliniska symtom och kan endast skiljas åt genom vävnadsundersökning.
En långkedjad glukospolymer med 17-20 % svavel.
En undertyp av mikroskopisk kolit, kännetecknad av kronisk, vattnig diarré utan känd orsak, normal kolonoskopi, men onormal histopatologi i biopsier. Mikroskopisk undersökning av vävnadsprov från tjocktarmen visar ett band av subepitelialt kollagen som är större än normalt.
Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.
Trinitrobenzenesulfonic acid (TNBS) is a chemical compound with the formula C6H3N3O9S. It is a strong acid and a powerful oxidizing agent, which makes it highly reactive. TNBS is used in laboratory settings for various research purposes, including as a reagent to study protein structure and function. However, due to its reactivity and potential toxicity, it must be handled with care.
En undertyp av mikroskopisk kolit som kännetecknas av kronisk, vattnig diarré utan känd orsak, normal kolonoskopi, men onormal histopatologi i biopsier. Mikroskopisk undersökning av vävnadsprov från tjocktarmen visar lymfocytinfiltration i det yttre epitelskiktet med underliggande bindväv (lamina propria).
Tarmsjukdom med kroniska, inflammatoriska infiltrat, fibros i alla skikt av den serösa hinnan och uppkomst av icke-kaseösa granulom. Det område som oftast drabbas är tunntarmens nedersta del, därefter tjocktarmen.
Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).
Kroniska, icke-specifika inflammationer i mag-tarmkanalen. Orsaken kan vara genetisk eller miljöbetingad. Hit hör Crohns sjukdom (morbus Crohn) och ulcerös kolit.
Ett antiinflammatoriskt medel, strukturellt likt salicylaterna, som är verksamt mot inflammatorisk tarmsjukdom. Det anses vara den aktiva beståndsdelen av sulfasalazin.
"The rectum is the lower end of the digestive tract, serving as a storage site for stool before it is eliminated from the body."
Sulfasalazine är ett antiinflammatoriskt läkemedel som används för att behandla inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) och reumatoid artrit. Det verkar genom att minska inflammationen i kroppen. Sulfasalazin består av två delar: 5-aminosalicylsyra (5-ASA) och sulfapyridin. 5-ASA är den aktiva delen som reducerar inflammationen, medan sulfapyridin hjälper till att transportera 5-ASA till tarmarna där det behövs.
Peroxidaser är ett enzym som katalyserar reaktioner där väteperoxid (H2O2) bryts ner, ofta genom överföringen av ett hydroxyl- (-OH) grupp till ett substrat. Denna reaktion producerar vatten och ett oxiderat substrat. Peroxidaser finns naturligt i många levande organismer och har en roll i celldefens, metabolism och signalkemi.
Läkemedel med verkan på mag-tarmsystemet och som används för att reglera magsyran, systemets rörelser och vätskeflöde, och för att underlätta matsmältningen.
Kirurgiskt avlägsnande av någon del av eller hela tjocktarmen.
Ett kirurgiskt ingrepp för att ersätta grovtarm och ändtarm med en ileoanal rservoar. Hos patienter med tarmsjukdomar som t ex ulcerös kolit undviks med denna metod behovet av ostomi, då behandlingen möjliggör tarmtömning via anus.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Endoskopisk metod för undersökning och behandling, även kirurgisk, av tjocktarmens luminala (håliga) yta.
Dysenteri med sårig tarminflammation, huvudsakligen orsakad av infektion med Entamoeba histolytica. Samtidig amöbainfektion i lever och andra organ kan förekomma.
Anläggande på kirurgisk väg av yttre öppning till ileum (tunntarmens nedre del) genom bukväggen för tömning av tarminnehåll. Denna ersättning av ändtarmsfunktionen genomförs oftast hos patienter med svår tarminflammation. De två vanligaste metoderna är reservoar (för kontinens) och tub (för inkontinens).
Införande av läkemedel i ändtarmen, vanligen hos förvirrade eller oförmögna patienter, såsom små barn, åldringar och medvetslösa.
Akut inflammation i tunntarmens och tjocktarmens slemhinnor med åtföljande pseudomembranös plackbildning ovanpå ytliga sår. Tillståndet hänger ofta samman med antibiotikaterapi och implicerar Clostridium difficile.
Pouchitis är en inflammation i en pouch, ett reservoar som skapats av ileum (en del av tunntarmen) under kirurgisk behandling av ulcerös kolit eller familjär adenomatös polyposis. Pouchit visar sig ofta med diarré, buksmärtor och/eller slemig eller blodig avföring.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Inflammation i tarmslemhinnorna. Syn. enterokolit.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Onormalt lös eller onormalt frekvent avföring.
"Tarmfickor" är en lägrektal term för en komplikation vid koloskopi, ett medicinskt ingrepp där en slang med kamera får inses i tjocktarmen för att undersöka den. Tarmfickor innebär att slangen pressar tarmväggen så mycket att det bildas en ödematös utbuktning, som kan vara smärtsam och orsaka blödning eller infektion om det inte behandlas. Det är därför viktigt att upptäcka och korrigera tarmfickor omedelbart under koloskopi.
Oxidationsprodukt av etanol och en nedbrytningsprodukt vid destillation av trä. Det används lokalt, ibland invärtes, som irritationsdämpande medel, samt som reagens.
Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.
Probiotika är levande mikroorganismer, som vanligtvis tillhör gruppen bakterier, som tas in i kroppen med syfte att förbättra och balansera den normalt förekommande mikrofloran i tarmen. Dessa mikroorganismer bidrar ofta till en förbättrad digestion, stärker immunförsvaret och kan hjälpa till att förhindra eller behandla vissa sjukdomstillstånd, som till exempel diarré orsakad av antibiotika. Probiotika finns vanligtvis i fermenterade livsmedel som yoghurt och ost, men de kan också tas som kosttillskott i form av tabletter, kapslar eller droppar.
En faktor som medverkar i regleringen av mastcelltillväxt. Den produceras av t- och B-celler och uppvisar omfattande homologi med BCRFI-genen hos Epstein-Barrviruset.
Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.
En blindtarm (cecum) är den del av tjocktarmen där den viker av från tunntarmen. Det är här den så kallade appendixen också finns. Blindtarmen har inga specifika funktioner annat än att vara en plats där bakterier kan bryta ned delar av maten innan den fortsätter in i tjocktarmen.
'Citrobacter rodentium' är en gramnegativ, fakultativt anaerob bakterie som tillhör familjen Enterobacteriaceae och är vanligt förekommande hos möss och råttor. Den orsakar enteritis (tarmsjukdom) hos dessa djur och används som ett modellorganismer för att studera enteropatogena bakteriers patogenes i tarmsystemet hos däggdjur, inklusive människor.
Inflammation i ileum (tunntarmens sista del) och ileocekalklaffen.
Avföring, även känd som feces eller stolet, är den ultimata restprodukten efter att kroppen har bearbetat och absorberat näringsämnen från föda. Det består av vatten, icke-absorberade kolhydrater, proteiner, fett, slaggprodukter, bakterier och cellulärt material. Avföring är en naturlig och nödvändig utsöndring för att maintaINta en hälsosam tarmfunktion och balans i kroppen.
En art av Helicobacter som förekommer i tarm och blindtarm hos flera musstammar. Den är associerad med hepatit och karcinogenes.
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
Förutom sin antiinflammatoriska verkan har dessa preparat också smärtstillande och febernedsättande effekt. De används främst vid kronisk artrit och vissa tillstånd med smärtande och inflammerad mjuk vävnad. De blockerar prostaglandinsyntesen genom att hämma cyklooxygenas, som omvandlar arakidonsyra till cykliska endoperoxider.
En akut form av megakolon, en svårartad, sjuklig utvidgning av tjocktarmen. Den sjukliga förändringen är förknippad med kliniska sjukdomstillstånd som ulcerös kolit, Crohns sjukdom, amöbadysenteri eller Clostridium enterocolitis-infektion.
Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.
"Oxazolone är ett organisk förening som tillhör klassen av heterocykliska aromatiska kompound och innehåller en oxazolring. Det används vanligtvis som en sensitiseringsagent i djurstudier för att inducera kontaktdermatit eller för att studera allergisk inflammation."
Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.
En vanligt förekommande organism i tarmfloran hos barn, och ibland vuxna. Den producerar ett gift som ger upphov till pseudomembranös enterokolit hos patienter som får antibiotikabehandling.
Ett patologiskt förlopp kännetecknat av vävnadsskada eller vävnadsnedbrytning, orsakat av ett flertal cytologiska och kemiska reaktioner. Vanliga manifestationer är smärta, värmekänsla, rodnad, svullnad och funktionsstörningar.
Colon sigmoideum, även känt som sigmoideus, är den s-formade deln av colon (tjocktarm) som fortsätter från den rektala ampullan och vidgar sig till den övre delen av rectum.
Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.
Sigmoidoskopi är en endoskopisk undersökning som fokuserar på tjocktarmen (colon) och specifikt sigmoideostommen, den del av kolon närmast rektum. Under en sigmoidoskopi introduceras ett flexibelt, belyst rör (sigmoidoskopet) genom rektum till tjocktarmen för att inspektera vävnaden och söka efter skador, inflammationer eller tumörer. Denna procedur används ofta som ett screeningverktyg för att tidigt upptäcka koloncancer eller polypers förekomst. Det är värt att notera att en fullständig koloskopi undersöker hela kolon och rektum, till skillnad från en sigmoidoskopi som endast undersöker den distala delen av tjocktarmen.
"Tjocktarmssjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd och sjukdomar som drabbar kolon och rektum, de sista delarna av tarmkanalen. Detta kan innefatta funktionella störningar såsom irritabelt tarmsyndrom, inflammatoriska tillstånd som Crohns sjukdom och ulcerös kolit, infektioner, polyper och cancer. Symptomen på tjocktarmssjukdomar kan vara smärta, kramp, förstoppning, diarré, blod i avföringen eller oönskade viktminskningar.
Proctitis är inflammation i rektum, den nedre delen av colon (tjocktarm) som mynnar ut i analöppningen. Den kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner, irritanta substanser eller sjukdomar som Crohns sjukdom eller ulcerös kolit. Symptomen på proctitis kan inkludera smärta, blödning, sår i analöppningen och en behov av att tömma tjocktarmen ofta. Behandlingen beror på orsaken till inflammationen men kan innefatta mediciner som antiinflammatoriska läkemedel eller antibiotika.
Det nedre avsnittet av mag-tarmkanalen, omfattande blindtarm, grovtarm och ändtarm.
Kronisk, icke-bakteriell, inflammatorisk tilltäppning av gallvägarna. Ungefär hälften av fall är associerade med ulcerös kolit. Tillståndet avhjälps med ballongutvidgning eller genom operation.
I en enda mening kan 'slemhinna' definieras som: "En slags slembildande, tät, skiktformad epitel som löper över ytor i kroppen och hjälper till att skydda dem från skada, infektion och uttorkning." Slemhinnan producerar slem, en vätska som innehåller vatten, salter, proteiner och andra substanser, vilket hjälper till att hålla ytan fuktig och glatt. Den finns i olika delar av kroppen, såsom näsa, mun, svalg, lungor, tarmar och könsorgan.
6-((1-metyl-4-nitro-1H-imidazol-5-yl)tio)-1H-purin. Ett immunsuppressivt medel som används i kombination med cyklofosfamid och hydroxiklorokin vis behandling av reumatoid artrit. Preparatet är karcino gent.
Cancer i grov- eller tjocktarmen.
En prostokolit är en benign (godartad) tumör eller polyp som växer i rektum, den nedre delen av colon (tjockt tarmsystemet). Den består vanligtvis av bindväv och muskulatur och kan orsaka symptom som blödningar, smärta eller förstoppning beroende på storleken och var han sitter. Proktokoliter är oftast tillräckligt små för att inte behöva behandlas, men i vissa fall kan de behöva tas bort chirurgiskt om de orsakar besvär eller om det finns en risk för cancer.
Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.
Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom inflammationer, autoimmuna sjukdomar och allergier. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducerar symtomen som orsakas av överaktivitet i kroppens försvarssystem. Prednisolon ges vanligen som tablett, men kan också administreras intravenöst eller intramuskulärt beroende på tillståndet och svårighetsgraden hos patienten.
Tumor necrosis factor-alpha (TNF-α) är ett cytokin som produceras främst av aktiverade macrofager och spelar en central roll i inflammatoriska processer, immunförsvar och regulering av celltillväxt och apoptos.
Ett ämne med retande egenskaper som används för märkning av terminala aminosyragrupper.
Blödning i någon del av mag-tarmkanalen, från matstrupen till ändtarmen.
Levande bakteriers förflyttning från mag-tarmkanalen till organ utanför tarmarna, som t ex mesenterialkörtlar, lever, mjälte, njurar och blodkärl. Faktorer som kan leda till translokering är koloniser ing av gramnegativa enterobaciller, nedsatt immunförsvar eller skador på tarmslemhinnan som ökar permeabiliteten i tarmväggen. Dessa mekanismer kan också samverka till systemisk spridning av den lokal a normalflorans bakterier och därmed ge upphov till dödlig blodförgiftning.
Ett skikt av bukhinnan som fäster bukorganen vid bukväggen och bär deras blodkärl och nerver.
Infektioner orsakade av bakterier av släktet Clostridium.
Historiskt en heterogen grupp akuta och kroniska sjukdomar, inklusive reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus (SLE), progressiv systemisk skleros, dermatomyosit osv. Denna indelning baserades på uppfattningen att kollagen var liktydigt med bindväv, men den nuvarande kännedomen om de olika typerna av kollagen och deras distinkta derivat hänförs begreppet kollagena sjukdomar uteslutande till sådana ärftliga tillstånd, där defekten förekommer på gennivå och påverkar kollagenbiosyntes, posttranslationsändringar eller extracellulära processer.
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, delaktiga i igångsättandet av de flesta immunologiska funktioner. HIV-viruset har selektiv tropism för den T4-cell som uttrycker CD4-fenotypmarkören, en HIV-receptor. Det är just utslagningen av denna subpopulation, innehållande såväl T-hjälparceller som T-suppressorceller, som är den främsta orsaken till den omfattande immunsuppression som ses vid H IV-infektion.
En sjukdomsgradsmätning är ett kliniskt instrument eller skala som används för att kvantifiera allvarlighetsgraden eller svårighetsgraden hos en viss sjukdom eller medicinsk tillstånd, genom att mäta olika aspekter av symptom, funktionsnedsättning, komplikationer eller livskvalitet, vilket kan användas för att guida behandling, övervaka behandlingsrespons och prognos.
En sår är en avskild, lokal yta på huden eller ett annat vävnadslager som orsakats av mekanisk skada, som en skrå, brännskada eller ett trycksår, och som kan vara infekterad eller inflammerad.
Ett gelébildande mucin som främst påträffas i tunntarmen och andra slemhinnetäckta organ. Det utgör en skyddande och smörjande barriär mot partiklar och smittämnen.
Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.