Trimetoprim-sulfametoxazol är en kombinerad antibiotisk behandling som består av två olika antimikrobiella medel, trimetoprim och sulfametoxazol, som tillsammans verkar synergistiskt mot en rad bakterier, inklusive sådana som är resistenta mot andra antibiotika. Denna kombination används vanligen för att behandla olika infektioner orsakade av både grampositiva och gramnegativa bakterier, till exempel urinvägsinfektioner, öroninfektioner, hudinfektioner och lunginflammationer. Vidare kan trimetoprim-sulfametoxazol också användas för att förebygga och behandla Pneumocystis jirovecii-pneumoni (PJP), en opportunistisk infektion som kan drabba personer med nedsatt immunförsvar, särskilt HIV-positiva patienter
Sulfamethoxazole is a medication that belongs to a class of drugs called sulfonamides, which are antibiotics that work by inhibiting the growth of bacteria in the body. It is often used in combination with trimethoprim and is commonly prescribed for the treatment of various bacterial infections, such as urinary tract infections, middle ear infections, and traveler's diarrhea. Sulfamethoxazole works by preventing the bacteria from synthesizing folic acid, which they need to grow and multiply. By interfering with this process, sulfamethoxazole helps to stop the spread of infection and promote healing.
Trimetoprim är ett antibiotikum som hämmar bakteriens förmåga att syntetisera sin DNA genom att hämma enzymet dihydrofolatreduktas. Det används vanligen i kombination med sulfametoxazol för behandling av olika infektioner orsakade av bakterier, såsom luftvägsinfektioner, urinvägsinfektioner och hudinfektioner.
Preparat mot infektiösa agens i urinvägarna.
En lungsjukdom hos människor med immundefekter eller undernäring, eller hos barn, kännetecknad av dyspné, takypné (snabb andning) och hypoxemi. Pneumocystispneumoni är en ofta förekommande opportunistisk infektion i AIDS. Den orsakas av svamparten Pneumocystis jiroveci. Sjukdomen ses även hos andra däggdjur, hos vilka den orsakas av närbesläktade Pneumocystisarter.
Nitrofurantoin är ett antibiotikum som används för att behandla obestyrda urinvägsinfektioner, orsakade av känsliga bakteriestammar. Det verkar genom att störa bakteriens DNA-syntes och på så sätt stoppa deras tillväxt och multiplikation. Nitrofurantoin är effektivt mot de flesta gram-negativa och grampositiva bakterier som vanligtvis orsakar urinvägsinfektioner, inklusive Escherichia coli och Staphylococcus saprophyticus. Preparatet tas vanligen per oral (per mun) i form av tabletter eller kapslar, ofta två till fyra gånger dagligen under en behandlingsperiod på fem till sju dagar.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
Enskilda preparat som innehåller ett eller flera aktiva medel för samtidig administrering som fast dosblandning. Begreppet skall särskiljas från kombinationsterapi, som innebär att två eller flera läkemedel ges var för sig för att en kombinerad effekt skall erhållas.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
Preparat med förmåga att döda infektiösa agens eller hindra dem från att orsaka infektion.
Pentamidin är ett antiprotozoiskt läkemedel som används för att behandla och föventionellt behandla vissa parasitiska infektioner, såsom sömningssjuka (Africanska tripanosomiasis) och pneumocystis jirovecii pneumoni (PJP), som främst drabbar personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-smitta. Pentamidin fungerar genom att störa parasitens cellmembran och på så sätt dödar den.
Trimetoprimresistens är ett tillstånd där bakterier har utvecklat förmågan att motstå behandling med antibiotikumet trimetoprim, vanligt använt för att behandla infektioner orsakade av bakterier som exempelvis Staphylococcus aureus och Escherichia coli.
Urinvägsinfektioner (UTI) är infektioner som orsakas av mikroorganismer som har invaderat urin tracten, inklusive nedre (blåsa och urinrör) eller övre (njurar och urinvägarnas rör) delar.
Norfloxacin är ett fluorokinolonantibiotikum som används för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel urinvägsinfektioner och enteritis orsakad av kampylobacter. Norfloxacin fungerar genom att störa bakteriens DNA-gyras, vilket stoppar dess förmåga att replikera sig och resulterar i död av bakterien.
"Stenotrophomonas maltophilia is a Gram-negative, opportunistic bacterium that can cause healthcare-associated infections, particularly in immunocompromised patients. It is commonly found in moist environments and is resistant to many antibiotics, making treatment challenging."
En Nocardiainfektion är en infektion orsakad av gram-positiva, aeroba, skråbildande bakterier som tillhör släktet Nocardia. Infektionen kan drabba olika organ och vävnader i kroppen, ofta lungsjukdomar eller systemiska infektioner hos immunsupprimerade individer. Infektionen sprids vanligtvis genom inandning av små luftburedda organismer eller via direkt kontakt med sårad hud. Behandlingen består vanligen av långvarig antibiotisk terapi med sulfonamider, kombinerat med andra antibiotika beroende på infektionslokalisation och patientens immunstatus.
Ett sulfonpreparat med verkan mot ett stort antal bakterier, men som framförallt används för sin effekt mot Mycobacterium leprae. Verkningsmekanismen påminner om den hos sulfonamiderna, med hämning av folsyrasyntesen i de organismer medlet är riktat mot. Preparatet används även i kombination med pyrimetamin vid behandling av malaria.
Inflammation i urinblåsan. Syn. cystit.
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
6-((aminofenylacetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt derivat av penicillin som oralt har antibiotisk bredspektrumverkan.
Ett medel mot infektioner som oftast används för behandling av urinvägsinfektioner. Dess anti-infektionsverkan beror på ett långsamt frisättande av formaldehyd genom hydrolys vid lågt pH.
Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).
'Nocardia' är ett släkte grampositiva, aeroba, filamentösa bakterier som kan orsaka opportunistiska infektioner, ofta i immunsupprimerta individer. De förekommer naturligt i miljön, framförallt i fuktig jord och vatten, och kan orsaka allvarliga infektioner såsom pneumonia, ärrbildningar och hjärnhinneinflammation. Infektionerna är ofta svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot flera antibiotika.
Infektionssjukdom orsakad av Shigellabakterier. Typiska kännetecken är buksmärtor och diarré. Syn. bacillär dysenteri.
Infektioner i vävnad som inte tillhör skelettet, dvs ben, ledband, brosk och fibervävnad. Begreppet brukar avse hud- och mjukdelsinfektioner, och underhudsvävnad och muskelvävnad omfattas vanligtvis. De avgörande faktorerna vid anaeroba infektioner är vävnadsskada, ischemi och kirurgiska ingrepp. Bakterierna kommer ofta från tarm- eller munfloran, särskilt när det gäller sårskador förknippade med tarmkirurgi, trycksår och bett.
Nalidixic acid is an antibiotic that is primarily used to treat urinary tract infections caused by susceptible strains of Gram-negative bacteria, such as Escherichia coli and Proteus mirabilis. It works by inhibiting the bacterial DNA gyrase, which is essential for DNA replication and transcription, thereby preventing bacterial growth and reproduction. Nalidixic acid is not commonly used today due to the emergence of bacterial resistance and the availability of more effective antibiotics.
'Streptococcus pneumoniae' är en gram-positiv, kapslad, beta-hemolytisk bakterie som förekommer naturligt i människans övre luftvägar och kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, framförallt hos barn, äldre och immunsupprimierade individer. Den är vanligast känd som orsak till lunginflammation (pneumoni), men kan även leda till öroninfektioner, sinusit, meningit och blodförgiftning (sepsis). Vissa stammar av Streptococcus pneumoniae är också ansvariga för pneumokockfeber.
Infektionssjukdomar orsakade av bakteriearten Escherichia coli (E. coli).
Infektioner orsakade av olika bakterier.
Ett förfaringssätt för fastställande av toxicitet, metabolism, upptag, utsöndring, lämpligaste administrationsväg, doseringssäkerhet osv för ett läkemedel eller en grupp av preparat genom klinisk testning på människor eller djur.
Infektioner orsakade av bakterier som färgas rosa (negativ färgning) vid gramfärgning.
Atovakwon är ett antiviralt läkemedel som används för att behandla herpes simplex-infektioner (HSV) och varicella-zoster-infektioner (VZV), inklusive återfall av herpes zoster (gurtkrampsskörbjan). Läkemedlet fungerar genom att hämja virala DNA-polymeras, vilket förhindrar virusets replikation.
Stafylokockhinfectoner är infektioner orsakade av stafylokocker, en typ av bakterier som främst lever på huden och slemhinnor hos människor. Infektionerna kan variera från milda, ytliga hudinfektioner som impetigo till allvarligare, systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis) eller lunginflammation (pneumonia), särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. De kan även orsaka abscesser, infektioner i sår och andra allvarliga komplikationer om de tränger djupare in i kroppen.
Ett antibiotiskt preparat av karboxifluorkinolintyp med verkan mot ett stort antal olika mikroorganismer. Medlet har använts med framgång och med god säkerhet för behandling av resistenta luftvägs-, h ud-, skelett-, led-, mag/tarm- och urogenitala infektioner.
"Nocardia asteroides" är en gram-positiv, aerob bakterie som orsakar opportunistiska infektioner, vanligtvis hos immunsupprimerade individuer. Den förekommer naturligt i jord och vatten och kan orsaka allvarliga lungsjukdomar när den inhaleras, samt skållskador och systemiska infektioner när den penetrerar huden via sår eller abrasioner. Infektioner med "Nocardia asteroides" är svåra att behandla på grund av deras resistens mot många antibiotika, men kan ofta behandlas effektivt med kombinationer av sulfonamider, minocyklin och andra mediciner beroende på sensitivitetstestering.
Onormalt höga halter av kalium i blodet, oftast pga bristande utsöndring från njurarna. Kliniskt ses EKG-avvikelser i form av förhöjda T-vågor och platta P-vågor, och så småningom förmaksasystole. I svåra fall kan svaghet och slapp förlamning förekomma.
'Shigella' är ett genus av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba, encapsulerede kocker som orsakar shigellos, en typ av dysenteri. Sjukdomen karaktäriseras av mag- och tarmbesvär, blod i avföringen och ofta fekala vattendroppar i tarmarna. Shigella kan överföras via kontaminert mat eller vatten, eller direkt från en smittad persons avföring.
'Pneumocystis jiroveci' är en opportunistisk sjukdomsförorsakare, vanligen framkallande interstitiel pneumoni hos immunosvaga individer, särskilt HIV-smitta. Tidigare kallad Pneumocystis carinii, men namnändring skedde 2002 på grund av genetiska skillnader mellan arter som infekterar människa och andra djur.
Kroppsdelen mellan könsorganet och ändtarmen, dvs mellan vulvan och ändtarmen hos kvinnor, och mellan skrotum och ändtarmen hos män.
Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.
Opportunistiska infektioner hos HIV-positiva patienter. De vanligaste är lunginflammation orsakad av Pneumocystis carinii, Kaposis sarkom, kryptosporidios, herpes simplex, toxoplasmos, kryptokockos och Mycobacterium avium-komplex, Microsporidiuminfektioner och Cytomegalovirusinfektioner.
Ett antibakteriellt medel, som utgörs av en halvsyntetisk analag till linkomycin.
En form av akut njursjukdom som kännetecknas av nekros i njurpapillerna. Den är oftast förknippad med diabetes mellitus, pga de svåra kärlskador som förekommer i artärer och kapillärer, särskilt i njurarna. Vanligtvis föreligger även ett infektionstillstånd, och hos patienter utan diabetes är pyelonefrit och obstruktiv uropati de vanligaste orsakerna.
'Pneumocystis' är ett släkte encelliga parasiter som kan orsaka lunginfektioner, vanligtvis hos immunosvaga individer, såsom patienter med HIV/AIDS. Den vanligaste infektionen orsakad av Pneumocystis-släktet är Pneumocystis jirovecii pneumonia (PJP), som kan vara livshotande om den inte behandlas tillräckligt snabbt och effektivt. Infektionen ger upphov till hosta, andnöd och feber. Mikroskopisk undersökning eller genetisk analys används för att ställa diagnosen. Behandlingen består vanligen av antibiotika som trimetoprim/sulfametoxazol eller pentamidin. Förebyggande behandling rekommenderas ofta för personer med hög risk för infektion, till exempel HIV-positiva personer med lågt CD4-celltal.
Pneumokockinfektioner är infektioner orsakade av bacterien Streptococcus pneumoniae, även känd som pneumokocker. Infektionerna kan variera från öroninflammation och lunginflammation till blodförgiftning (sepsis) och meningit (hjärnhinnesacksinflammation). Symptomen varierar beroende på vilken typ av infektion det rör sig om, men kan inkludera hosta, feber, trötthet, bröstsmärta vid andning och försämrad andningsförmåga. Vissa riskgrupper, som barn under 2 år, äldre vuxna över 65 år, och personer med nedsatt immunförsvar, är särskilt utsatta för allvarliga sjukdomsförlopp.
Stafylokockinfektioner är infektioner orsakade av stafylokocker, en typ av bakterier som normalt förekommer på hud och slemhinnor hos många människor utan att orsaka några symptom. Dock kan vissa stafylokockstammar vara patogena och orsaka en rad olika infektioner, som hudinfektioner (exempelvis impetigo och fibrom), luftvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och infektioner i djupare vävnader eller kirurgiska sår. Den vanligaste patogena stafylokockarten är Staphylococcus aureus, inklusive meticillinresistenta S. aureus (MRSA).
Ofloxacin är ett fluorikineronantibiotikum som används för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel lunginflammation, urinvägsinfektion och hudinfektion. Preparatet fungerar genom att hindra bakteriernas förmåga att reproducera sig. Ofloxacin bör inte användas vid tuberkulos eller infektioner orsakade av virus, svamp eller protozoer.
Meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA) är en bakteriestam som orsakar infektioner och är resistent mot meticillin och andra betalaktamantibiotika, inklusive oxacillin. MRSA kan vara svår att behandla på grund av dess resistens och kan orsaka allvarliga komplikationer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar eller vid infektioner i djupare vävnader.
Penicillinresistens är ett tillstånd hos bakterier som har utvecklat förmågan att motstå verkan av penicillin, ett antibiotikum som vanligen används för att behandla infektioner orsakade av sådana mikroorganismer. Detta uppstår på grund av genetiska mutationer eller horisontell generöverföring av resistensgener, vilket leder till produktionen av enzym som bryter ned penicillinet eller förändringar i cellväggen som förhindrar penetration av antibiotikumet. Penicillinresistens är ett allvarligt offentligt hälsohot eftersom det komplicerar behandlingen av infektioner och kan leda till spridning av resistanta bakteriestammar.
Ett bakteriostatiskt, antibiotiskt ämne som produceras av Streptomyces erythreus. Erytromycin A anses vara den beståndsdel som har störst verkan. Hos känsliga organismer hämmar det proteinsyntesen genom att binda till 50S-ribosomala underenheter. Denna bindning blockerar peptidyltransferasaktiviteten och stör överflyttning av aminosyror under translationsprocessen och proteinsammansättningen.
En familj gramnegativa, fakultativt anaeroba, icke sporbildande stavbakterier. Bakterierna finns överallt. Några är saprofyter, andra växt- eller djurparasiter. Många arter är av stor ekonomisk betydelse pga sina sjukdomsalstrande effekter inom jordbruk och djurhållning.
Dosberäkningar inom medicinen refererar till processen att fastställa den rätta dosen av ett läkemedel som ska ges till en patient, med hänsyn till faktorer som patientens vikt, ålder, njur- och leverfunktion, andra mediciner de tar samt eventuella sjukdomstillstånd de har, för att uppnå den terapeutiska effekten och undvika biverkningar.
En grupp kinoloner med åtminstone en fluoratom och en piperazinylgrupp i molekylen.
Ett syntetiskt tetracyklinderivat med liknande antimikrobiell verkan. Djurförsök visar att det ger mindre missfärgning av tänderna än andra tetracykliner. I vissa områden används det för behandling av klorokinresistent falciparummalaria.
Infektioner som förvärvats ute i samhället, i motsats till sådana som förvärvats inom en vårdinrättning (sjukhusinfektion) eller via någon annan person som nyligen varit på sjukhus.
En infektionssjukdom hos människor och djur som liknar rots. Den orsakas av Burkholderia pseudomallei och kan variera från vilande infektion till svårartat tillstånd med abscesser, lunginflammation och bakteriemi.
'Aerococcus' är ett släkte av grampositiva, katalasenegativa, icke-sporbildande kocker som vanligtvis förekommer i par eller tetrader. De är normalt förekommande i luftvägar och hud hos människor och djur, men kan också orsaka infektioner, särskilt hos äldre och immunsupprimereda individer. Infektioner som orsakas av Aerococcus-arter kan vara urinvägsinfektioner, hud- och webbinfektioner, endokardit, sepsis och meningit. Identifiering av Aerococcus-arter i kliniska prov kan kräva speciella metoder eftersom de ofta förväxlas med andra grampositiva bakterier som stafylokocker och streptokocker.
Bakteriella infektioner i hjärnan, ryggmärgen och hjärnhinnorna, inklusive hinnornas omgivande utrymme.
En art av Haemophilus som fäster vid slemhinnorna hos människor och olika djurarter. Arten indelas vidare i biotyperna I till VIII.
"Serotypning" är en metod för att klassificera mikroorganismer, såsom bakterier och vissa virus, baserat på skillnader i de antigener som visas på deras yta. Antigen är substanser som kan inducera immunresponsen hos ett värtdjur eller en människa. Genom att identifiera olika serotyper av en patogen kan forskare och kliniker förstå mer om den specifika infektionen och välja den bästa behandlingsstrategin. Serotypning är viktig inom flera områden, till exempel epidemiologi, diagnostik och utveckling av vacciner.
En filosofisk riktning och en av huvudprinciperna i den medicinska filosofin i antikens Grekland och Rom. Denna skola utvecklades i Alexandria mellan 270 och 220 f. Kr. och var den enda framgångsrika återupplivningen av Hippocrates grundteser. Empirikernas tre hörnstenar var dels deras egna tillfälliga iakkttagelser (egen erfarenhet), dels lärdom av andra, samtidiga eller tidigare observatörer (andras erfarenhet), dels-i fråga om nya sjukdomar-slutsatser av iakttagelser av liknande sjukdomar (analogi). Empirismen fortlevde ända fram till 1800-talet.
Sjkukdomar i huden, orsakade av bakterieinfektion.
Avföring, även känd som feces eller stolet, är den ultimata restprodukten efter att kroppen har bearbetat och absorberat näringsämnen från föda. Det består av vatten, icke-absorberade kolhydrater, proteiner, fett, slaggprodukter, bakterier och cellulärt material. Avföring är en naturlig och nödvändig utsöndring för att maintaINta en hälsosam tarmfunktion och balans i kroppen.
Apparater som ingår i en metod för cell- eller vävnadsodling i vitro eller, som implantat, in vivo i kammare som tillåter diffusion genom väggarna. Diffusionskammare används vid studier av läkemedelseffekter, osmotiska gensvar, cytogena och immunologiska fenomen, ämnesomsättning osv. Hit hör även vävnadsburar.
Penicillin är ett beta-laktamantibiotikum som verkar bakteriedödande genom att inhibitera syntesen av bakteriens cellvägg. Det produceras naturligt av olika arter av svampen Penicillium och har varit en av de mest använda antibiotika sedan sin upptäckt på 1920-talet. Penicillin är verksamt mot grampositiva bakterier samt vissa gramnegativa bakterier och används för behandling av en rad infektioner, till exempel halsfluss, lunginflammation och hudinfektioner.
'Shigella sonnei' är en bakteriestam som orsakar tarminfektion, även känd som dysenteri, som kännetecknas av mag- och tarmbesvär som kan inkludera diarré, krampartade smärtor, feber och mucus eller blod i avföringen. Den sprids främst via förorenad mat och vatten eller direkt kontakt med en smittad persons avföring.
Bredspektrumcefalosporin med lång halveringstid och god genomträngningsförmåga vid vanligtvis svåråtkomliga infektioner, som t ex sådana som berör hjärnhinnorna, ögonen, innerörat och urinvägarna.
Samtidig resistens mot flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel.
Infektioner orsakade av bakterier tillhörande familjen Enterobacteriaceae.
Onormalt lös eller onormalt frekvent avföring.
Ett antibiotikum som isolerades från Streptomyces venequelae i 1947, men som nu framställs syntetiskt. Det har förhållandevis enkel struktur och var det första bredspektrumpreparat som upptäcktes. Det har sin verkan genom att störa den bakteriella proteinsyntesen och är huvudsakligen bakteriostatiskt.
Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.
Tetracykliner är en grupp av brett verksamma antibiotika som hämmar bakteriens proteinproduktion genom att binda till dess ribosomer. De används vanligen för behandling av olika infektioner orsakade av bakterier, såsom hudinfektioner, lunginflammation och körtelinflammationer. Tetracykliner har också visat sig vara verksamma mot vissa parasitiska infektioner. Liksom med alla antibiotika bör de användas enligt riktlinjerna för att undvika resistensutveckling hos bakterier.
'Pneumocystis carinii' är ett föråldrat namn på en encellig parasit som orsakar lunginfektion hos människor, särskilt hos dem med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-smittade. Idag kallas den vanligen 'Pneumocystis jirovecii' och infektionen som orsakas av denna parasit kallas 'Pneumocystis pneumonia' (PCP). PCP är en allvarlig lunginfektion som kan vara livshotande om den inte behandlas. Symptomen på PCP inkluderar andnöd, hosta, feber och trötthet. Behandlingen består ofta av läkemedel som kallas trimetoprim-sulfametoxazol eller pentamidin.
Tetracyklin är ett broad-spectrum antibiotikum som verkar genom att hämja bakteriens protein syntes. Det används för behandling av en rad infektioner orsakade av både grampositiva och gramnegativa bakterier, såväl som vissa parasiter. Tetracyklin är också känt för att ha effekt mot akne. Som alla antibiotika bör tetracyklin användas med försiktighet och under läkares övervakning för att undvika potentiala biverkningar och för att reducera risken för resistensutveckling hos bakterier.
Behandling med antibiotika före, under eller efter en diagnos, en terapeutisk eller kirurgisk åtgärd i syfte att förebygga infektioner.
NAFTOKINONER är en grupp av aromatiska komplexa kväveheterocykler som förekommer naturligt i vissa växter, djur och mikroorganismer. De fungerar ofta som antioxidanter och hjälper till att skydda celler från skada. Naftokinoner har också visat sig ha potential som antiinflammatoriska, antibakteriella och antivirala medel. Vitamin K, ett viktigt vitamin för blodkoagulering, är ett exempel på en naturlig naftokinon.
Lågvirulenta, gramnegativa, aeroba kocker som koloniserar svalget och undantagsvis ger upphov till meningit, bakteriemi, empyem, perikardit och lunginflammation.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Närvaro av levande bakterier i blodet. Akuta tecken på bakteriell blodinfektion är feber, frossa, takykardi och takypne. De flesta fall förekommer hos sjukhuspatienter, som ofta har andra tillstånd el ler undergår behandling som gör deras blodcirkulationssystem mer mottagligt för infektion.
Förekomst av bakterier i urinen, med eller utan åtföljande urinvägsinfektion. Då bakteriuri är ett kliniskt begrepp, utesluts inte användning av "urine/microbiology" vid indexering och sökning i Medli ne när frågan rör tekniska resonemang om t ex isolering och identifiering av bakterier i urin.
DNA-element som innehåller det genpaket och inskjutsplats för ett platsspecifikt rekombinationssystem som ger dem möjlighet att fånga upp rörliga genkassetter.
'Pneumocystis'-infektioner, ofta angiven som 'Pneumocystis jirovecii'-pneumoni (PCP) när det handlar om lunginflammation, är en infektionssjukdom orsakad av svampen Pneumocystis jirovecii. Denna typ av infektion förekommer främst hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-smitta eller som tar immunsuppressiva läkemedel efter en transplantation. Symptomen på PCP kan inkludera hosta, andfåddhet, feber och allmän svaghet. Behandlingen av PCP består vanligen av läkemedel som dödar svampen, till exempel trimetoprim/sulfametoxazol eller pentamidin.
Ett halvsyntetiskt cefalosporinantibiotikum som kan ges intravenöst eller som stolpiller. Preparatet är resistent mot många betalaktamaser och verksamt mot ett stort antal aeroba och anaeroba gramposi tiva och gramnegativa mikroorganismer. Det har få bieffekter och har rapporterats vara säkert och effektivt för behandling av äldre patienter och patienter med hematologiska störningar.
Staphylococcus aureus är en grampositiv, sfärisk (koagulasnegativ) bakterie som förekommer hos många däggdjur, inklusive människor. Den kan kolonisera olika kroppsregioner, särskilt hud och slemhukar, utan att orsaka sjukdom. Men S. aureus kan även vara patogen och orsaka en rad infektionssjukdomar, från lokala infektioner som impetigo, abscesser och celullit till systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis), endokardit, lunginflammation (pneumonia) och osteomyelit. Vissa S. aureus-stammar är multiresistenta mot antibiotika, vilket gör dem svåra att behandla.
(2S-(2-alfa,5-alfa,6-beta(S*)))-6-((amino(4-hydroxyfenyl)acetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt bredspektrumantibiotikum liknande ampicillin , men med beständighet mot magsyra, vilket tillåter högre serumhalter om det ges oralt.
En tetracyklinanalog, med en 7-dimetylamingrupp, men utan 5-metyl- och hydroxylgrupperna. Den är effektiv mot tetracyklinresistenta stafylokockinfektioner.
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
En akut, diffus och varig inflammation av lös bindvävnad, särskilt underhudsvävnad, och ibland muskelvävnad. Tillståndet kommer oftast som en följd av infektion i sår eller andra hudskador.
Whipple's disease is a rare, serious systemic infection caused by the bacterium Tropheryma whipplei, primarily affecting the gastrointestinal tract and characterized by malabsorption, diarrhea, weight loss, joint pain, and various other symptoms due to bacterial invasion of multiple organs.
Infektioner orsakade av bakterier tillhörande familjen Moraxellaceae.
Infektioner orsakade av bakterier av släktet Haemophilus.
Slumpmässig fördelning, eller random distribution, är ett koncept inom statistik och forskning som innebär att varje individ, observation eller utfall har lika stor sannolikhet att tillhöra en viss kategori eller grupp i en studie.
Salmonella är en typ av bakterie som kan orsaka matförgiftning och andra infektionssjukdomar hos människor och djur. Den tillhör släktet Salmonella och familjen Enterobacteriaceae. Det finns över 2500 serovarier (serotyper) av Salmonella, men de två vanligaste orsakarna av sjukdom hos människor är S. Typhi och S. Enteritidis. Salmonella sprids främst genom föda och vatten som kontaminerats med avföring från djur eller människor som bär på bakterien. Typiska symptom på en salmonellainfektion innefattar diarré, magkramper, feber och illamående. I allvarliga fall kan infektionen leda till septikemi och död.
Ett halvsyntetiskt antibiotikum av cefalosporintyp med antimikrobiell verkan liknande den hos cefaloridin eller cefalotin, men med något sämre effekt. Det är verksamt mot såväl grampositiva som gramne gativa bakterier.
En elektroforesteknik där riktningen på det elektriska fältet ändras periodiskt. Tekniken liknar andra elektroforesmetoder för separering av dubbelsträngat DNA med molekylstorlekar upp till tiotusentals baspar. Men genom att alternera riktningen på det elektriska fältet kan DNA-molekyler med flera miljoner baspar separeras.
Ett antibiotikum av lipopeptidtyp som hämmar grampositiva bakterier.
Betalaktamer är en grupp antibiotika som har en betalaktamring som del av sin kemiska struktur, vilket gör dem effektiva mot bakterier genom att störa deras förmåga att bilda cellväggar. Exempel på betalaktamaser inkluderar penicilliner, cefalosporiner, monobaktamer och carbapenemer.
Okänslighet hos bakterier för verkan av kloramfenikol, en kraftfull hämmare av proteinsyntesen i 50S-ribosomunderenheten, där aminosyror kopplas till nyproducerade bakteriella polypeptider.
En kombination av amoxicillintrihydrat, aminopenicillin och betalaktamashämmaren kaliumklavulanat i ett bestämt förhållande, som används vid behandling av ett brett spektrum av bakteriella infektioner , särskilt sådana orsakade av resistenta stammar.
(2R-(2R*,3S*,4R*,5R*,8R*,10R*,11R*,12S*,13S*,14R*))-13-((2,6-dideoxi-3-C-metyl-3-O-metyl-alfa-L-ribo-hexopyranosyl)oxi)-2-etyl-3,4,10-trihydroxi-3,5,6,8,10,12,14-heptametyl-11-((3,4,6-trideoxi-3-(dime tylamino)-beta-D-xylo-hexopyranosyl)oxi)-1-oxa-6-azacyklopentadekan-15-on. Ett halvsyntetiskt makrolidantibiotikum, strukturellt besläktat med erytromycin, som använts vid Mycobacterium avium intracel lulareinfektioner, toxoplasmos och kryptosporidios.
En Salmonella-infektion är en infektionssjukdom orsakad av gramnegativa bakterier av släktet Salmonella, som ofta leder till diarré, buksmärtor och feber. Sjukdomen sprids vanligtvis via kontaminerad mat eller vatten och drabbar främst tarmsystemet, men kan i vissa fall leda till systemiska infektioner.
Sulfadiazin är ett sulfonamidpreparat som används som antibiotikum för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel hudinfektioner och lunginflammation (bronkit). Det fungerar genom att hindra bakteriernas förmåga att producera en viktig aminosyra som de behöver för att överleva och växa. Sulfadiazin ges vanligen per oral, men kan också ges topisk, till exempel som läkemedlet Silvadhen för behandling av brännskador.