Lagning av trasiga proteser eller utbyte av slitna protesdelar.
Tandprotes som ersätter samtliga naturliga tänder i såväl överkäke som underkäke.
En konstruktion som används som konstgjord eller protetisk ersättning för saknade tänder och angränsande vävnader. Hit räknas inte tandkronor, stödtänder eller artificiell tand.
Skissering, utformning och placering av de olika strukturella elementen i en tandprotes. Utformningen kan gälla fästanordningar, belastningsutjämnare, bitskenor, flänsar, ramar, tung- eller gombarar, reciprokarmar osv.
Den del av en tandprotes som ligger ovanför mjukvävnaden och som bär upp proteständerna och som i sin tur stöds av förankringständer eller delar av alveolarutskottet. Basen är oftast tillverkad av plastmaterial eller metall eller en kombination av båda.
En helprotes som ersätter samtliga naturliga tänder i överkäken. Den vilar i sin helhet på munhålans vävnader och överkäksbenet.
En delprotes som är konstruerad för att lätt kunna tas ut.
Protesstomatit är en inflammation i munhålan orsakad av lokala fysikaliska eller kemiska irritanter, ofta som ett resultat av en allergisk reaktion på tandläkarsvamp, t.ex. amalgam. Termen används sällan och har blivit mer ovanlig sedan användningen av tandläkarsvamp minskat.
En helprotes som ersätter samtliga naturliga tänder i underkäken. Den vilar på munhålans vävnader och underkäksbenet.
En tandprotes förmåga att sitta fast tack vare utformning, anordning eller adhesion.
'Rengöringsmedel för tandproteser' är ett speciellt medel som används för att rengöra och desinficera removabla tandproteser, vanligtvis i form av tabletter, sprayer eller lösningar, för att eliminera mikroorganismer, plack och lukt och underlätta daglig oral hygien och hålla proteserna renas.
Material som används på den sida av en tandprotes som vänder mot mjukvävnaden, för att ge en protesen en mjuk anliggningsyta mot vävnaden.
En delprotes som cementerats fast vid naturliga tänder, rötter eller implantat.
En tandprotes som ersätter en eller flera, men inte alla, naturliga tänder. Den hålls på plats av underliggande vävnader och återstående tänder. Syn. delprotes.
En konstgjord tand, även kallad protes, är en rekonstruerande tandvårdsprodukt som ersätter en del eller alla funktioner och estetiken hos en naturlig tand. Den kan vara fast eller amovibel och tillverkas vanligtvis av material som keramerik, metall eller termoplast.
Avtagbara proteser gjorda för att bäras på befintliga tänder eller implantat.
Ny tillpassning av en tandprotes genom utbyte av protesbasen utan att bettförhållandena ändras. Rebasering kan även omfatta påbyggnad av basmaterial som kompensation för resorptionsförändringar.
En protes med utbredd användning som ger en stark, permanent lagning. Den består av en elektrolytiskt etsad gjutmetallshållare, som med harts cementeras (bondas) fast vid angränsande tänder, vars emalj också etsats med syra. Syn. fast delprotes, hartsbondad.
Används t ex som bindemedel i lacker.
Rekonstruktion av en sammanhängande, dubbelsträngad DNA-molekyl utan felparning utifrån en molekyl med skadade områden. De viktigaste typerna av reparationsmekanismer är: excisionsreparation, där defekta områden i en sträng tas ut och återsyntetiseras med hjälp av den information som de komplementära basparen i den hela strängen innehåller; ljusåteraktiveringsreparation, som innebär att de nedbrytande och mutagena effekterna av UV-strålning elimineras; samt postreplikationsreparation, där de primära skadorna inte repareras, men där gapen i en dotterdubbelsträng fylls med delar av den andra, oskadade duplexdottern. Excisionsreparation och postreplikationsreparation kallas ibland för "mörk reparation", eftersom de inte kräver ljus.
Sådana material som används vid tillverkning av dentala bassubstanser, lagningar, avtryck, proteser osv.
Total avsaknad av tänder i antingen underkäken eller överkäken, men inte båda. Total avsaknad av tänder i båda käkar är "tandlös mun". Partiell avsaknad av tänder i någon käke beskrivs med termen "delvis tandlös käke".
Någon metod för märkning av löständer eller tandproteser för fastställande av tillhörighet. I Sverige regleras märkningen av SFS 1986:25, i vilken anges att patienterna skall upplysas om möjligheten till, och erbjudas, protesmärkning.
Polymethylmethacrylate (PMMA) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom olika områden inom medicinen, såsom ortopedisk kirurgi och tandvård. I en mening kan PMMA definieras som:
Total avsaknad av tänder till följd av sjukdom eller utdragning.
Naturliga tänder eller tandrötter som används som fästen för fasta eller avtagbara tandproteser eller implantat. Syn. tandförankringar.
Avsaknad av tänder i någon del av underkäken eller överkäken.
Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.
Protes som stabiliseras och hålls på plats av en substruktur som implanterats under mjukvävnaden till protessätet och som har kontakt med käkbenet.
Beskrivning och mätning av olika faktorer som leder till fysisk belastning på tandlagningar, proteser, tandställningar och därtill använda material, eller på de naturliga tandstrukturerna.
Förfarande för tillverkning av t ex tandskena av metall eller plast med hjälp av en avgjutning.