Förfarande för avlägsnande av kariesangripet material från tänderna och biomekaniskt rätt förberedelse för lagning. Ett stående krav är att vidta åtgärder för att förhindra att lagningen misslyckas pga fortskridande karies eller otillräckligt motstånd mot yttre påfrestningar.

Ett innerskikt av lackliknande eller annat skyddande medel som täcker väggarna i ett exkaverat hål. Det består oftast av ett hartsbaserat, filmbildande medel i en flyktig lösning, eller en kalciumhydroxidsuspension i en lösning av syntetiskt harts. Isoleringen förseglar dentinkanalerna och skyddar pulpan innan fyllningen görs.

'Höghastighets tandvårdsutrustning' refererar till speciella instrument och utrustningar som används inom tandvård, designade för att öka arbetstempo och produktivitet genom att snabbt och effektivt utföras rutinmässiga procedurer såsom borrning, skaling och polering av tänder.

Avlägsnande av rotspetsen genom öppning av tandhålan från någon sida.

Ett grundämne i gruppen sällsynta jordartsmetaller. Kemiskt tecken är Er, atomnummer 68 och atomvikt 167.26. Det har fått sitt namn efter Ytterby på Resarö, Uppland, liksom flera andra sällsynta jordartsmetaller. Upptäckt av Mosander 1843.

Konstgjord ersättning för en eller flera tänder, del av en tand eller intilliggande strukturer, vilken kan bestå av allt från en tanddetalj till en komplett uppsättning. Tandprotesen kan ha både kosmetisk och funktionell betydelse. Det finns speciella termer för löständer och specifika typer av löständer.

Tandlagningar av metall, porslin eller plastmaterial, tillverkade för att passa i en preparerad kavitet och sedan cementeras fast i tanden. "Onlay"-lagningar läggs ovanpå bettytan på en tand eller flera. De hålls på plats genom friktion eller på mekanisk väg.

Tandlagning avsedd att hålla i 20 till 30 år, vanligen utförd som ingjutning eller infattning av guld eller amalgam.

Tandfraktur refererar till ett trauma eller skada som orsakar att tanden splittras, spricker eller bryts sönder delvis eller helt. Det kan vara smärtsamt och påverka tandsmidet (dentin), tandpulpan (livet i tanden) eller käkbenet beroende på graden av frakturen.

Den gren av den kliniska odontologin som är inriktad på återställande eller reparation av defekta tänder, som antingen skadats genom sjukdom eller olyckshändelse eller utvecklats onormalt, så att de får normal funktion, hälsa och estetisk utformning. Verksamheten omfattar såväl förebyggande, diagnostiska, biologiska, mekaniska och terapeutiska metoder och teknik som kunskaper om och tillämpning av material och instrument.

Rikligt kärl- och nervförsett bindväv av mesodermalt ursprung i tandens centrala hålighet, omgivet av dentin och av betydelse för tandens utveckling, näringstillförsel, känsel och skydd.

Lokalt angrepp på tandytan, vilket inleds med urkalkning av emaljen, fortsätter med enzymatisk nedbrytning av organiska strukturer och slutar med att det bildas hålrum. Om inte angreppet hejdas kan urholkningen tränga igenom emaljen och tandbenet tills pulpan nås. De tre vanligaste teorierna om uppkomsten av karies är att syra från bakterier leder till urkalkning; att mikroorganismer bryter ned emaljprotein; eller att keratolytiska mikroorganismer producerar kelater som leder till urkalkning.

Insippring av vätskor, föroreningar och mikroorganismer i skarven mellan tand och lagning.

YAG-laser är en typ av laser, eller ljusamplificerad emissionsgivare, som använder sig av ett yttre, kristallino material känt som yttrium aluminium garnet (YAG), för att producera coherenta och intensiva ljusstrålar. Denna typ av laser används vanligtvis inom oftalmologi, där den kan användas för att behandla ögoninfektioner eller för att utföra operationer såsom kapsulotomi efter katarraktoperationer. YAG-laserns våglängd är normalt inställd på 1064 nanometer, vilket gör den penetrerande för ögats optiska medium och därmed användbar inom oftalmologi.

Det totala utbudet av tjänster för diagnos, förebyggande och behandling av tandsjukdomar eller tandskador.

Oförmåga eller otillräcklighet hos en tandlagning eller tandprotes att fungera som förväntat.

En blästringsteknik baserad på användning av aluminiumoxid för avlägsnande av tandemalj, dentin och lagningsmaterial. Metoden kräver inte bedövning och minimerar risken för fragmentering och sprickbil dning.

Den hårda tandvävnad som omger tandpulpan och som täcks av emalj på kronan och av tandcementet på roten. Den är hårdare än benvävnad, men mjukare än emaljen, vilket medför att den oskyddad lätt eroderas.

Syntetiska hartser (plaster), innehållande en inaktiv utfyllnadsmassa, med utbredd användning inom tandvården.

"Dental marginal adaptation" refererar till den grad av passform och anpassning som finns mellan en tandfyllning eller krona och det omgivande tandköttet (gingivan) och tanden. Den perfekta marginala anpassningen skapas när restaureringen är välformad, smidig och utan luckor eller öppna konturer, vilket förhindrar att bakterier penetrerar under restaurationen och orsakar karies eller inflammation i tandköttet. Dessutom skapas en tätt sittande marginaladaption genom att avlägsna alla överflödiga materialrester och polera ytan för att uppnå en glatt, jämn yta som underlättar plackreduktion och minskar risken för komplikationer.

Utbildning inom odontologi i allmänhet.

"Tandläkarhögskolor är högre utbildningsinstitutioner som erbjuder akademisk och klinisk undervisning för att producera tandspecialister, såsom tandläkare och ortodontister, genom att ge dem kunskaper och färdigheter inom odontologi och muntida medicin."

En individ som är i läroprocessen för att bli tandläkare, vanligtvis genom att studera odontologi på universitetsnivå.

Ett hårt, tunt och genomskinligt skikt av förkalkat material som omger och skyddar tandbenet och tandkronan. Det är det hårdaste ämnet i kroppen och består nästan uteslutande av kalksalter. I mikroskopet ser man att skiktet består av tunna stavar (emaljprismor), sammanfogade med ett cementerande ämne och omgivna av ett emaljhölje.

Tandvårdsåtgärder för patienter med kronisk sjukdom, så som kroniska hjärt-/kärlsjukdomar, endokrina sjukdomar, blodsjukdomar, immundefekter, tumörsjukdomar och njursjukdomar. Hit hör inte tandvård för utvecklingsstörda eller fysiskt handikappade, vilken beskrivs som "handikapptandvård".

Tandvård anpassad till de speciella behoven hos barn, inklusive åtgärder för förebyggande av tandsjukdomar och handledning i tandhygien. Häri ingår även specialistvård.

Inrättningar eller mottagningar för patienter i behov av tandvård.

I Sverige: tandvårdspersonal med särskild högskoleutbildning (80/120 p) och legitimation, vars yrkesbehörighet regleras i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Legitimerad tandhygienist är behörig att arbeta inom offentlig tandvård (allmän-, specialist- och sjukhustandvård), privat tandvård eller i egen regi.

Avdelning för tandläkarutbildning vid universitet eller högskola, eller den personal med högre akademisk utbildning som ansvarar för avdelningen.

Tandvård för känslomässigt, mentalt eller fysiskt handikappade patienter. Termen omfattar inte tandvård för kroniskt sjuka.

Tandvårdsrädsla, eller odontophobia, är en irrationell och bestående rädsla för tandvård som kan leda till undvikande av nödvändig dentalbehandling och därmed orsaka negativa konsekvenser för den drabbades muntliga hälsa och välbefinnande.

Försäkring som täcker kostnader för tandvård.

En kategori av tandvårdspersonal i USA.

Tjänster avsedda att främja, upprätthålla och återskapa tandhälsa.

Studier av lagar, teorier och hypoteser baserade på granskning och tolkning av tillämpliga fakta inom tandvården.

Tandvård anpassad till äldre människors speciella behov. Häri ingår även specialistvård.

Tunn beläggning på tandytorna som ofta ger upphov till kariesangrepp och tandköttsinflammation (gingivit). Placket består av muciner från spottkörtlarna och mikroorganismer.

Den linje som tänderna i käken beskriver.