'Sulfolobus solfataricus' är en term som används inom mikrobiologin och refererar till en extremofil archaeabakterie som lever under mycket höga temperaturer och sura förhållanden. Den hör till släktet 'Sulfolobus' och finns naturligt i heta källor med svavelhaltig ånga, såsom dem som kan påträffas i områden med geotermisk aktivitet, som exempelvis Solfatara i Italien. Bakterien är termoacidofil, vilket betyder att den trivs bäst vid höga temperaturer (över 80 grader Celsius) och lågt pH (under 3). Den har en unik metabolism som tillåter den att oxidera svavelvätesgaser till svavelsyra för att producera energi. 'Sulfolobus solfataricus' är även känd för sin förmåga att reparera DNA-skador orsakade av höga temperaturer

'Sulfolobus' är ett släkte av arkéer som tillhör den termofila och acidofila gruppen. De lever vanligtvis i heta källor med ett pH runt 2-4 och temperaturer upp till 90°C. 'Sulfolobus' är kända för sin förmåga att använda svavelkomplex som elektronacceptorer under cellandning, vilket gör dem till extremofila organismer. Släktet innehåller flera arter, däribland 'Sulfolobus acidocaldarius' och 'Sulfolobus solfataricus'.

"Sulfolobus acidocaldarius" är en term inom mikrobiologin och den refererar till en typ av arké, en grupp encelliga organismer som inte är niacinbaserade som bakterier och eukaryoter. Denna art hör till den extremofila undergruppen sulfolobus och lever i mycket heta och sura miljöer, såsom varma källor. "Sulfolobus acidocaldarius" är thermoacidophil, vilket betyder att den trivs vid höga temperaturer (50-80°C) och lågt pH (2-4). Denna art spelar ingen direkt medicinsk roll, men studier av dess extremofila egenskaper har gett insikter inom områden som DNA-replikering, reparation och proteinföldning under extrema förhållanden.

Proteiner från någon arkeart.

De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos arkéer.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos arkéer.

'Arche-RNA' är ett begrepp inom biologi och genetik som refererar till RNA-molekyler hos arkéer, en grupp enkelcelliga organismer som tillsammans med bakterier och eukaryoter utgör de tre dominerande grenarna av livets stamtree. Arke-RNA kan inkludera olika typer av RNA-molekyler såsom ribosomalt RNA (rRNA), transfer-RNA (tRNA) och messenger-RNA (mRNA). Dessa RNA-molekyler är viktiga för cellens proteinsyntes och genuttryck. Det bör dock poängteras att termen 'Arche-RNA' inte används i den vetenskapliga litteraturen, utan istället talar man om arkéers specifika RNA-molekyler.

Tidigare kallade arkebakterier. De utgör en av de tre huvudgrupper (domäner) av alla levande organismer som anses representera olika utvecklingsriktningar. De två övriga är bakterier och eukaryoter. A rkebakterierna har speciellt RNA, saknar peptidoglykan, men har eterbundet fett i cellmembranen, och de lever i speciella miljöer.

En familj citronformade DNA-virus som infekterar arkéer och som har ett enda släkte, nämligen Fusellovirus.

Strukturella enheter i kärnan av arkaiska celler, bestående av eller innehållande DNA, som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.

Den genetiska massan hos arkéer.

Ett enzyms förmåga att bibehålla sin strukturform eller sin verkan när det utsätts för lagring, isolering, rening eller annan fysikalisk eller kemisk manipulering, inklusive proteolytiska enzymer och värme.

Den kompletta arvsmassan i en arkés DNA.

Ett DNA-reparationsenzym som katalyserar syntes av DNA vid basexcisionsreparation av DNA. EC 2.7.7.7.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.

"Arkeavirus" är ett samlingsnamn för en grupp av virus som upptäcktes år 2014. Dessa virus har en unik dubbelmembranstruktur och en stor DNA-genom, vilket skiljer dem från andra kända virus. Arkeaviruset infekterar endast arkéer, en grupp enkelt byggda mikroorganismer som lever i extrema miljöer, till exempel mycket heta eller sura förhållanden. Det är fortfarande lite känt om arkeaviruset och dess potentiala inflytande på ekosystemen där arkéerna lever.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Enzymer som hydrolyserar O-glukosylföreningar. EC 3.2.1.-.

Ett glukosdehydrogenas som katalyserar oxidation av beta-D-glukos till D-glukono-1,5-lakton, under medverkan av NAD och NADP som koenzymer. EC 1.1.1.118; 1.1.1.119.

Rudiviridae är en familj av virus som infekterar archaeer (en domän av encelliga organismer). Virusen inom Rudiviridae har en stavformad, icke-flexibel kapsid och en linjär, dubbelsträngad DNA-genom. De är kända för att infektera hypertermofila archaeer, vilket betyder de trivs i mycket höga temperaturer, ofta runt 80-105°C. Ett exempel på ett virus inom Rudiviridae är Sulfolobus turreted icosahedral virus (STIV).

'Clustered Regularly Interspaced Short Palindromic Repeats' (CRISPR) refererar till ett naturligt förekommande immunsystem hos vissa bakterier och arkéer, som fungerar som en adaptiv immunförsvarsmekanism mot främmande DNA, såsom från virusangrepp. CRISPR-systemet består av korta, upprepade DNA-sekvenser (palindromiska repetitioner) som alternerar med korta icke-upprepade sekvenser (spacers), ofta interspersade med cas-gener (CRISPR associated genes). Detta system möjliggör för cellen att 'minnas' och skydda sig mot tidigare upplevda infektioner genom att klippa bort och integrera en del av främmande DNA-sekvensen i sitt eget genos, vilket ger upphov till en specifik immunitet. CRISPR-Cas-systemet har blivit en revolutionerande teknik inom molekylär

Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.

I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.

Cytosinnukleotider som har deoxiribos som sockerdel.

I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.

En fosfotriesterhydrolas är ett enzym som katalyserar hydrolysreaktioner av fosfotriesterbindningar, vilket innebär att de bryter ned dessa estrar till korresponderande alkoholer och fosfat. Dessa enzymar har betydelse inom flera biologiska processer, men de är också relevanta i medicinsk kontext då de kan spela roll i nedbrytningen av nervgiftiga organofosforsubstanser, såsom nervgas och vissa insekticider.

Ett enzym som ingår i tryptofans biosyntesförlopp. EC 4.1.1.48.

Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.

Undersöknig av kristallstrukturer med hjälp av röntgendiffraktionsteknik.

Sulfolobaceae är en familj inom archaealdomen, som tillhör den termofila och acidofila ordningen Sulfolobales. Dessa archaea lever vanligtvis under extremt sure (pH 1-6) och höga temperaturförhållanden (50-80°C), vilket gör dem anpassade till att leva i heta källor och andra extrema miljöer. Organismer inom Sulfolobaceae har en unik cellmembranstruktur som består av två skikt, etanolaminfosfolipider och caldarchaeol, vilket gör dem resistenta mot höga temperaturer och sura förhållanden. Släktet Sulfolobus inom familjen är välstuderade modellorganismer för att undersöka archaeella cellulära processer och molekylär mekanismer, såsom DNA-replikering, transkription och translation.

Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

"Archaeal large ribosomal subunit" refers to the larger of the two components that make up the archaeal ribosome, which is the complex molecular machine responsible for protein synthesis in archaea. The large ribosomal subunit plays a crucial role in the elongation phase of translation, where it helps catalyze the formation of peptide bonds between amino acids to build new proteins.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

"Small archaeal ribosomal subunit" refers to the smaller of the two components that make up the archaeal ribosome, a complex molecular machine responsible for protein synthesis in archaea. The small subunit is primarily involved in decoding the mRNA (messenger RNA) sequence and positioning tRNAs (transfer RNAs) during translation. Its structure includes the binding site for the tRNA and the key functional components, such as the 16S rRNA and associated proteins, necessary for accurate decoding of genetic information during protein synthesis in archaea.

Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.

I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.

Påskyndande av en kemisk reaktion genom medverkan av en särskild reaktorsubstans, katalysator.

Prokaryotic initiation factors are a set of proteins required for the accurate and efficient initiation of protein synthesis in prokaryotic organisms, such as bacteria, by facilitating the binding of messenger RNA (mRNA) to the small ribosomal subunit and promoting the formation of the initiation complex.

Spermidinsyntase är ett enzym som katalyserar syntesen av polyaminen spermidin genom att överföra en aminogrupp från putrescin till MTA (5'-metylotetrahydrofolat-homocystein-diamin), vilket resulterar i bildandet av spermidin, en viktig molekyl för celldelning och DNA-replikation.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

DNA-beroende DNA-polymeras i bakterier, djur- och växtceller. Under replikationsförloppet katalyserar dessa enzymer anslutningen av deoxiribonukleotidrester till änden av en DNA-sträng i närvaro av DNA som mallprimer. De har även exonukleasverkan och spelar därför en roll vid DNA-reparation. EC 2.7.7.7.

Ett enzym som katalyserar bildandet av N-5´-fosforibosylantranilsyra från antranilat och fosforibosylpyrofosfat, det första steget i tryptofansyntesen i E. coli. Det uppträder i komplex med antranilat syntas i bakterier. EC 2.4.2.18.

Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.

Enzymer som katalyserar klyvning av kol-kolbindningen i molekyler med en hydroxyl- och en karbonylgrupp för att bilda två små molekyler, som var och en är en aldehyd eller en keton. Enzymerna kallas o ckså aldolaser. EC 4.1.2.

D-glukos:1-oxidoreduktaser. Dessa katalyserar oxidation av D-glukos till D-glukono-gammalakton och en reducerad acceptor. Alla acceptorer utom molekylärt syre tillåts. EC 1.1.1.47; EC 1.1.1.118; EC 1.1.1.119 och EC 1.1.99.10.

En grupp enzym som katalyserar hydrolys av difosfatbindningarna i sådana föreningar som nukleosiddi- och trifosfat och i sulfonylbärande anhydrider såsom adenylylsulfat. EC 3.6.

Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.

Ett mått på en lösnings surhetsgrad.

CRISPR-associated proteins (Cas) refer to a family of proteins that are involved in the CRISPR-Cas system, which is a defense mechanism used by bacteria and archaea to protect themselves against foreign genetic elements such as viruses and plasmids. The most well-known Cas protein is Cas9, which is used in gene editing technologies due to its ability to cleave DNA at specific sequences defined by a guide RNA. However, there are many other Cas proteins that have different functions and mechanisms of action in the CRISPR-Cas system. In general, Cas proteins play a crucial role in recognizing and processing foreign DNA or RNA, and targeting it for destruction.

'Alfaglukosidase' är ett enzym som bryter ned specifika kolhydrater, så kallade oligosackarider, till enklare sockermolekyler i kroppen. Det är involverat i krossningen av alfa-1,4- och alfa-1,6-glykosidbindningar i substraten. Mutationer i genen som kodar för detta enzym kan leda till en sjukdom som kallas Gaucher sjukdom, där alfaglukosidasaktiviteten är nedsatt och lagring av specifika fetter (glukocerebrosid) sker i olika celltyper.

De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.

"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."

"Kvartära proteinstrukturen refererar till den rumsliga organisationen hos komplexa proteinmolekyler, vilket inkluderar både den enskilda proteinkedjans sekundära och tertiära struktur samt positionen och orienteringen av eventuella subuniteter eller ligander i ett multiomeriskt proteinprotein."

Purine nucleoside phosphorylase (PNP) är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av purinbaserade nukleosider till deras respektive bas och ribosa-1-fosfat. Detta enzym spelar en viktig roll i purinn metabolism, speciellt inom immunsystemet där det hjälper till att reglera aktiviteten hos vissa typer av vita blodkroppar genom att kontrollera nivåerna av dess substrat.

Minichromosome Maintenance 1 Protein (MCM1) är ett protein som spelar en viktig roll i initieringen av DNA-replikation under cellcykeln. Det är en del av en heterohexamerisk komplex (MCM2-7) som hjälper till att separera dubbela DNA-strängar och binder till origo, den punkt där replikeringen startar. MCM1 har också visat sig vara involverat i transkriptionsreglering i vissa eukaryota organismer.

Bildande av kristallina ämnen ur lösningar eller smältor.

Faktorer som utnyttjar energi från hydrolysen av GTP till GDP för förlängning av peptidkedjor. EC 3.6.1.-.

Peptidylglycine alpha-amidating monooxygenase (PAM), även känt som peptidförlängningsfaktor 1, är ett enzymkomplex involverat i posttranslationell modifiering av peptider genom att katalysera konverteringen av peptidylglycin till den aktiva peptidhormonformen genom alpha-amidering, vilket ökar stabiliteten och biologisk aktiviteten hos peptiden.

Selenomethionine is a organic compound of the essential trace element selenium, which is incorporated into proteins in place of methionine during protein synthesis, serving as an important antioxidant and helping to prevent cellular damage.

En nukleosid bestående av basen guanin och sockret deoxiribos.

Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.

Protein denaturering refererar till processen där ett protein förlorar sin naturliga, biologiskt funktionella konformation och tredimensionell struktur som resulterar från att den korrekta sekvensordningen av aminosyror i polypeptidkedjan störs. Detta kan orsakas av faktorer såsom förändringar i pH, temperatur, koncentrationen av salt eller organiska lösningsmedel, mekanisk påverkan eller exponering för kemiska substanser som t.ex. detergenter eller lösningsmedel. När ett protein denatureras kan det bli mer benäget att aggregera och bilda insolubila klumpar, vilket kan leda till förlust av dess funktionella kapacitet. Det är värt att notera att proteiner ofta kan delvis eller fullständigt återfå sin ursprungliga konformation och funktion om de exponeras för normala villkor igen, men i vissa fall kan denaturering vara permanent och leda till

"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."

Nukleotider är de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA, molekyler som lagrar genetisk information och kodar för proteiner. En nukleotid består av en pentos-socker (ribosa eller deoxyribosa), en fosfatgrupp och en nitrogenbas. Nitrogenbaserna kan vara adenin, guanin, cytosin och uracil i RNA eller thymin i DNA. Nukleotider kopplas samman med varandra genom fosfatbrückor mellan sockerstrukturerna och bildar på så sätt långa polymerkedjor.

Kovalenta anslutningar mellan mutagena kemiska ämnen och DNA. Sådana kopplingar aktiverar reparationsprocesser i DNA och kan, om reparation inte ägt rum före replikation, leda till utbyte eller bortfall av nukleotider och omkastningar i kromosomerna.

Alpha-Amylasen är ett enzym som bryter ned stärkelser i kosten till maltose, en enkel sockerart bestående av två glukosmolekyler. Alpha-Amylasen används inom medicinen, specifikt inom gastroenterologi, för att behandla patienter med exokrin pankreasöverfunktion (EPI). Dessa patienter saknar tillräckligt med eget pankreasenzym och behöver därför komplettering för att bryta ned kosten i tarmarna. Alpha-Amylasen är ett av de enzymer som används i dessa preparat.

Mångfaldigande av en DNA-molekyl.

Proteinveckning, eller proteinfoldning, är den process där ett proteinmolekyl plattar ut sig självt och bildar en tredimensionell struktur, som är nödvändig för dess funktion. Denna process sker spontant och är styrd av interaktionerna mellan de aminosyror som proteinets sekvens består av. Fel i proteinveckningen kan leda till att proteinet inte fungerar korrekt, vilket kan orsaka sjukdomar.

I en enkel mening kan "nukleinsyrakonfiguration" referera till den specifika rymden eller position som en nukleotid eller ett baspar tar upp i en nukleinsyra, såsom DNA eller RNA. Detta inkluderar vilken sida av strängen varje nukleotid befinner sig på, och i vilket läge de är rotade. I DNA utgörs konfigurationen ofta av en dubbelhelix med antiparallella strängar, där varje baspar består av en adenin (A) som parar sig med en timin (T), och en guanin (G) som parar sig med en cytosin (C). I RNA är konfigurationen ofta en enkelsträngad helix, där uracil (U) ersätter timin (T) som basparningspartner till adenin (A).

'Betaglukosidaser' är ett enzym som bryter ned specifika slags sockerbindningar, nämligen betaglykosidbindningar, genom att spjälka sönder dem i en monosackarid och en aglykon. Detta enzym är viktigt för celldelningen och nedbrytningen av vissa toxiner i kroppen.

Reaktionen när två kemiskt lika molekyler förenas.

Sulfolobus is a genus of extremophilic archaea belonging to the order Sulfolobales, which are characterized by their ability to thrive in harsh environments with high temperatures (50-90°C) and acidic pH levels (1-6). These organisms are found in various hot and acidic habitats such as volcanic springs, sulfur-rich mudpots, and acid mine drainage sites. They obtain energy through the oxidation of sulfur compounds and can play a significant role in the global sulfur cycle. Sulfolobus species are also known for their unique cell membrane structure and unusual tRNA processing mechanisms.

En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.

En grupp enzymer som katalyserar hydrolys av ATP i förening med annan funktion, som t ex transport av Ca(2+) genom ett membran. EC 3.6.1.3.

Termodynamik är en gren inom fysiken som deals med studiet av system och processer där energiförändringar sker, och hur denna energi omvandlas och överförs mellan system. Termodynamiken beskriver tre lagar (eller principier) som ger oss insikt i hur energin i ett system kan förändras under en process. Dessa lagar är:

Spjälkning av ett kemiskt ämne genom tillägg av en vattenmolekyl.

Adeninnukleotider som har deoxiribos som sin sockerdel.

Ett enzym som reversibelt katalyserar slutsteget i alkoholjäsning genom reduktion av aldehyd till alkohol. När det gäller etanol, så reduceras acetaldehyd till etanol i närvaro av NADH och väte. Enzym et är ett zinkprotein med verkan på primära och sekundära alkoholer hemiacetaler. EC 1.1.1.1.

Det område i ett enzym som genom verkan på sitt substrat utlöser en enzymreaktion.

Den genetiska massan hos bakterier.