Steatorrhea är ett medicinskt tillstånd där avföringen innehåller onormalt höga nivåer av fett, vilket orsakar en fet odör och en konsistens som påminner om grädde. Detta kan leda till problem med näringsupptag och viktminskning. Steatorrhea kan vara ett tecken på att någon har en malabsorption, vilket kan bero på olika sjukdomar eller skador i mag-tarmkanalen som exempelvis celdysfunktion, inflammation eller strukturella skador.
Allmän benämning för en grupp näringsbristsyndrom, orsakade av bristande förmåga till normalt näringsupptag i tarmarna.
En sjukdom kännetecknad av bristfälligt näringsupptag i tarmen och som framkallas av glutenhaltig föda. Tarmslemhinnan visar tecken på förlust av tarmludd.
Pankrelipas är ett medicinskt tillstånd där patienten saknar tillräckligt med pankreasamylas, lipas och trypsin, enzymer som produceras av bukspottskörteln (pancreas) och hjälper till att bryta ned fett, protein och kolhydrater i maten. Detta orsakar problem med näringsabsorption och kan leda till symptom som magont, diarré, onormal vägstörning och fettfylld stollar (stearorrhé). Pankrelipas kan vara medfött eller aquired.
Bukspottkörtelsvikt, eller pankreasinsufficiens, är ett tillstånd där bukspottskörteln inte producerar tillräckligt med digestiva enzymer, vilket kan leda till problem med näringsupptaget och förstoppning.
En bukspottkörtelfunktionstest, även känd som pankreasfunktionsprov, är ett medicinskt undersökningsförfarande som används för att utvärdera hur väl bukspottskörteln producerar och avsöndrar sina digestiva enzymer. Testet innebär vanligtvis att patienten får inta en standardiserad måltid som innehåller speciella kemiska substanser, som sedan kan mätas i patientens blod eller urin för att avgöra hur mycket av dessa substanser som har brutits ned. Pankreasenzymernas aktivitet kan jämföras med normalvärden för att bedöma om bukspottkörteln fungerar korrekt eller inte.
Kronisk bukspottkörtelinflammation (chronic pancreatitis) är ett tillstånd där bukspottkörteln (pancreas) blir inflammerad och skadad under en längre tidsperiod, vanligen över sex månader eller längre. Detta kan leda till smärta, problem med matspjälkningen och ökad risk för komplikationer som diabetes och cancer i bukspottkörteln. Orsakerna till kronisk bukspottkörtelinflammation kan variera, men de vanligaste orsakerna är alkoholmissbruk och rökning. Andra orsaker kan inkludera genetiska faktorer, gallvägsproblem och vissa sjukdomar som Celijaki. Behandlingen av kronisk bukspottkörtelinflammation kan omfatta smärtlindring, förändringar i kosten, ersättning av enzym och ibland även operation.
Bukspottkörtelinflammation, också känt som pankreatit, är ett tillstånd där bukspottkörteln blir inflammerad och skadad. Detta kan orsakas av en överdriven aktivering av digestiva enzymer som produceras i bukspottkörteln själv. Till följd av denna överaktivering kan det uppstå en irritation och inflammation i organet, vilket kan leda till smärta, ömhet och i vissa fall allvarliga komplikationer som blodförgiftning eller livshotande skador på bukspottkörteln.
Den del av tunntarmen som sträcker sig mellan tolvfingertarmen och ileum. Jejunum utgör ungefär 2/5 av tunntarmens längd bakom tolvfingertarmen.
Upptag av ämnen genom tarmhinnan.
Avföring, även känd som feces eller stolet, är den ultimata restprodukten efter att kroppen har bearbetat och absorberat näringsämnen från föda. Det består av vatten, icke-absorberade kolhydrater, proteiner, fett, slaggprodukter, bakterier och cellulärt material. Avföring är en naturlig och nödvändig utsöndring för att maintaINta en hälsosam tarmfunktion och balans i kroppen.
Steroida syror och salter. Primära gallsyror fås från kolesterol i levern och sammankopplas med glycin eller taurin. Sekundära gallsyror modifieras av bakterier i tarmen. De spelar en viktig roll i sp jälkningen och absorptionen av fettämnen, och har även använts farmakologiskt för behandling av gallsten.
Den bukspottkörteln är en exokrin oglandulär organ som producerar och sekreterar flera enzymer inklusive amylas, lipas och trypsin involverade i digestionen av kolhydrater, fett och protein i mag-tarmkanalen.
Fysiologiska processer vid biosyntesen (anabolism) och nedbrytningen (katabolism) av fetter.
Kromatografi på tunna lager av adsorbenter i stället för i kolonn. Det adsorberande medlet kan vara aluminiumoxid, kiselgel, silikater, träkol eller cellulosa.