Slemhinnornas sega sekret. Det innehåller mucin, vita blodkroppar, vatten, oorganiska salter och förbrukade celler.

Ett något alkaliskt sekret från livmoderhalskörtlarna. Konsistensen och mängden av sekret beror på fysiologiska hormonändringar under menstruationscykeln. Det innehåller glykoproteinet mucin, aminosyr or, socker, enzymer och elektrolyter; vattenhalten uppgår till 90 %. Sekretet hindrar bakterier och sperma att nå livmodern.

Mukoproteiner med hög molekylvikt som bildar en skyddande hinna på epitelcellers yta, där de bildar en barriär mot partiklar och mikroorganismer. Membranbundna muciner kan spela ytterligare roller i interaktioner mellan proteiner på cellytan.

En icke-specifik skyddsmekanism som innebär att slem och andra ämnen transporteras från lungorna genom flimmerhårs- och sekretionsverkan hos luftrörens slemkörtlar. Den mäts in vivo som slemförflyttning, flimmerhårsfrekvens och eliminering av radioaktiva markörer.

Ett gelébildande mucin som främst påträffas i tunntarmen och andra slemhinnetäckta organ. Det utgör en skyddande och smörjande barriär mot partiklar och smittämnen.

I en enkel medicinsk definition, är magmukoser (eller magmukousmembran) ett slemhinneområde som har en särskild egenskap att producera ett stort ämnesomsättningssurt sekret, vilket hjälper till att skydda magsäcken från den sura gastrisk juice. Detta membran täcker inre ytan av magen och består av en flerskiktad epitel som inkluderar särskilda celltyper såsom produktionsceller för magsaft, glatt muskelceller och nervceller.

Ett gelébildande mucin som framförallt finns på tarmepitelets yta och i andningsvägarna. Ursprungligen identifierades mucin 5AC som två skilda proteiner, men en enda gen kodar för proteinet, vilket kan ge upphov till varianterna mucin 5A och mucin 5C.

Mucinutsöndrande celler i cylinderepitelskiktet.

Körtlar som utsöndrar sekret til slemhinnornas ytor och huden.

Ett gelébildande mucin som övervägande uttrycks av körtlar under luftvägarnas slemhinnor och spottkörteln. Det utgör en av de huvudsakliga beståndsdelarna i salivmucin med hög molekylvikt.

Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).

Ytepitelhinnan i magsäcken. Den buktar in i lamina propria och bildar magsäcksgropar. Tubulära körtlar, typiska för de olika magsäcksområdena (kardia-, gastriska och pylorusområdet), mynnar ut i magsäcksgroparna. Magslemhinnan består av flera olika celltyper.

'Andningsorganens slemhinna' (respiratory epithelium) refererar till den typen av skiktande, flerkärniga epitelceller som tapetserar inre ytan av andningsorganen, inklusive näsa, näsöppningar, svalg, bronker och lungornas alveoler. Dess huvudsakliga funktion är att skydda andningssystemet från främmande partiklar, skada och infektion genom att producera och sekretiera slem (surfaktant), fagocytera främmande partiklar och transportera dem bort via cilierad epitel. Det är också involverat i gasutbyte i lungorna.

La reacción de Perjodsäure-Schiff, también conocida como la reacción de periodato de Schiff, es una técnica analítica utilizada para determinar la concentración de aldehídos y cetonas en una muestra. Implica la formación de un ion oxidonio entre el carbono carbonílico y el nitrógeno de un reactivo de Schiff, seguida de la oxidación del ion oxidonio a un grupo carboxilo por perjodato de sodio. La cantidad de dióxido de carbono liberado durante este proceso se mide y se utiliza para calcular la concentración de aldehídos o cetonas en la muestra original. Es una reacción sensible, selectiva y específica que se ha utilizado en diversas aplicaciones analíticas y clínicas.

Medel som ökar utsöndringen från slemhinnor. Hit räknas även mukolytiska medel, dvs preparat som är slemförtunnande. Syn. expektorantia.

Det rör av brosk och hinnor som går nedåt från struphuvudet och förgrenar sig i det högra och det vänstra luftröret.

En membranbunden mucintyp som främst förekommer i tarmslemhinnan. Två närbesläktade undertyper av proteinet har identifierats hos människor.

De större luftvägarna till lungorna som förgrenas från änden av luftstrupen (trakea).

'Andningssystemet' refererar till de anatomiska strukturerna och fysiologiska processerna som gör det möjligt för oss att andas, inhalera syre och exhalera koldioxid. Detta inkluderar näsa, svalg, luftrör, lungor och de muskler som används under andningen. Andningssystemet är involverat i gasutbyte, syre- och näringsabsorption, samt tal- och luftvägsförsvar mekanismer.

"Viskositet är ett mått på en fluids inre friktion eller motstånd mot deformation, som uttrycks i poise (P) eller siemens (S). Ju högre viskositet, desto tjockare och långsammare flyter vätskan."