Celler som har spontan cytotoxisk verkan mot en rad tumörceller utan föregående immunisering. De förekommer hos icke-immuna människor och försöksdjur och betraktas av somliga som mördarceller (med antikroppsberoende celltoxisk effekt), men de kan även döda utan närvaro av antikroppar.
Nedbrytning av en målcell genom angrepp från immunologiskt aktiva effektorceller. Nedbrytningen kan ske genom direktkontakt med aktiverade T-lymfocyter, lymfoida eller myeloida mördarceller, eller förmedlas av cytotoxiska antikroppar, cytotoxiska lymfcellsfaktorer eller komplement.
Natural Killer (NK) cell receptors are a type of surface receptors found on the NK cells, which are a vital component of the innate immune system. These receptors play a crucial role in recognizing and responding to infected or malignant cells in the body. They can either activate or inhibit the NK cell's cytotoxic activity, depending on the signals they receive from their environment.
Cellupplösande lymfocyter med den unika förmågan att kunna döda unga, NK-resistenta tumörceller. De är interleukin 2-aktiverade NK-celler utan MHC-begränsning eller behov av antigenstimulering. Dessa s k LAK-celler används för adoptiv immunterapi av cancerpatienter.
"Natural killer (NK) T-cells are a unique subset of T-cells that express both NK cell receptors and T-cell receptors, bridging the innate and adaptive immune responses. They recognize and respond to lipid antigens presented by the major histocompatibility complex class I-like molecule CD1d, leading to rapid production of cytokines and activation of other immune cells."
140-kD-isoformen av NCAM (nervcelladhesionsmolekyl) med en transmembrandomän och kort cytoplasmasvans. Den uttrycks hos alla lymfocyter som förmedlar icke-MHC-begränsad celltoxicitet och finns på viss a nervvävnader och tumörer.
Killer-cell Immunoglobulin-like Receptors (KIR) are a group of transmembrane proteins expressed primarily on the surface of natural killer (NK) cells and some T-cell subsets. They recognize specific human leukocyte antigen (HLA) class I molecules, which are present on the surface of most nucleated cells in the body. KIR receptors play a crucial role in regulating NK cell activation and function, contributing to the immune system's defense against viral infections and malignancies. The interaction between KIR and HLA class I molecules helps maintain self-tolerance and prevents NK cells from attacking normal, healthy cells.
Ett lösligt ämne som framställs av antigen- eller mitogenstimulerade T-lymfocyter och som inducerar DNA-syntes i naiva lymfocyter.
Cellytemolekyler på celler i immunsystemet som specifikt binder ytmolekyler eller budbärarmolekyler och utlöser förändrat beteende hos cellerna. Dessa receptorer upptäcktes först i immunsystemet, men de har viktiga funktioner även i andra system.
Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.
Klassificering av undergrupper av lymfocyter baserad på strukturellt och funktionellt olika cellpopulationer.
Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av naturliga killer-celler (NK-celler) och T-hjälpenda celler (Th1) i samband med immunförsvarets respons mot infektioner orsakade av intracellulära patogener, såsom virus och bakterier. IFN-γ har en central roll i cellmedierad immunitet och påverkar aktivt både innate (ospecificerad) och adaptiva (specifik) immunsvar. Det fungerar som en signalmolekyl mellan olika celltyper inom det immunförsvaret och har antivirala, antibakteriella och immunreglerande egenskaper. IFN-γ inducerar även uppeggning av major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass II-molekyler på olika celltyper, vilket underlättar presentationen av antigener till T-
NK Cell Lectin-Like Receptor Subfamily C (KLRC) refers to a group of genes that encode for lectin-like receptors found on natural killer (NK) cells, which are a type of immune cell in the body. These receptors are involved in the regulation of NK cell function and play a role in the recognition and elimination of abnormal cells, such as infected or cancerous cells.
NK Cell Lectin-Like Receptor Subfamily K (KLRK) är ett slags receptorer som finns på naturligt kärnt celler (NK-celler), som är en typ av vita blodkroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektion och cancer. KLRK-receptorerna är en del av ett större system av receptorer som kallas för NK-cell receptorer (NKR), vilka hjälper NK-celler att identifiera och attackera celler som har blivit infekterade eller cancerartade.
NK Cell Lectin-Like Receptor Subfamily D (KLRD) är en grupp av receptorer som uttrycks på naturliga killer (NK) celler och har en likhet med lectiner, proteiner som binder till kolhydrater. KLRD-receptorerna deltar i NK cellers förmåga att känna igen och attackera virusinfekterade eller tumörceller. Ett exempel på ett välkänt medlem av denna familj är KLRD1, även känd som CD94, som bildar komplex tillsammans med NKG2-proteiner för att reglera NK cellernas funktion.
En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.
Ett cytokin som stimulerar tillväxt av T-lymfocyter och delar biologiska verkningsmekanismer med IL-2. Det kan även sätta igång tillväxt och differentiering bland B-lymfocyter.
Specifika molekylplatser på ytan hos olika celler, även B-lymfocyter och makrofager, som binder immunglobulin G. Det finns tre underklasser: Fc gamma RI (CD64-antigenet, en receptor med låg affinitet), Fc gamma RII (CD32-antigenet, en receptor med med hög affinitet), och Fc gamma RIII (CD16-antigenet, en receptor med låg affinitet).
Antikroppsförmedlad destruktion av målceller genom icke-sensibiliserade effektorceller. Målcellens identitet kan variera, men den måste ha yt-IgG med intakt Fc-del. Effektorcellen är en mördarcell med FC-receptorer, och den kan utgöras av en lymfocyt i avsaknad av vanliga B- eller T-cellmarkörer, en monocyt, makrofag eller polynukleär leukocyt. Reaktionen är komplementberoende.
I'm happy to help! However, I would like to note that the term "Killer Factors" is not a standard medical or scientific term when referring to yeast. It seems that this term might be used in a specific context or as a colloquialism. In microbiology, yeasts are eukaryotic microorganisms classified as fungi. Some strains of yeast produce "killer toxins" that can kill other susceptible yeast cells, but these toxins do not typically have a significant impact on humans or animals.
Granulysin är ett proteinet som produceras av vissa typer av vita blodcellar, såsom naturliga mördare och cytotoxiska T-celler. Det har direkt giftverkan mot bakterier, virus och tumörceller och spelar därför en viktig roll i kroppens försvar mot infektioner och cancer.
Perforin är ett protein som produceras av vissa typer av vita blodceller, såsom cytotoxiska T-celler och naturliga mördarceller (NK-celler). Proteinet fungerar som en sorts verktyg för att eliminera virusinfekterade eller cancerceller genom att bilda poren i cellmembranet, vilket leder till celldöd. Perforin är alltså en del av vår immunförsvaras naturliga förmåga att skydda oss från infektioner och sjukdomar.
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.
En klass lektiner hos djur vars kolhydratbindning är kalciumberoende. De har en gemensam kolhydratbildande domän som strukturellt skiljer sig från andra lektinklasser.
Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.
Natural Cytotoxicity Triggering Receptor 1 (NKp46, CD335) är ett aktiveringsreceptorprotein som uttrycks på naturliga mördarceller (NK-celler) och en del T-celler. Det tillhör NK-cellaktiverande receptorfamiljen och spelar en viktig roll i NK-cellers förmåga att identifiera och döda virusinfekterade eller tumörceller. När NKp46 binder till sin ligand på cellytan utlöses signaltransduktionsvägar som leder till att NK-cellen blir aktiverad och sätter igång cellmedierad cytotoxicitet, vilket innebär att den kan döda målcellen. Dessutom kan NKp46-aktivering leda till sekretion av cytokiner som styr immunresponsen ytterligare.
Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
HLA-antigener av klass I kodade av en liten grupp strukturgener på C-lokus på kromosom 6. De är avsevärt mindre immunogena transplantationsantigener än HLA-A och -B-determinanterna och därför av mindre betydelse vi korstestning av donatorer och mottagare. Deras viktigaste roll är som riskmarkörer för vissa sjukdomsbilder, som t ex spondylartrit, psoriasis och multipelt myelom.
Metoder för påvisande av den celltoxiska effekten av en lymfocyt, en lymfocytprodukt, antikropp eller komplement på en målcell.
Antigener som uttrycks på T-lymfocyters yta under differentiering, aktivering, normal utveckling och tumöromvandling. Fenotypisk karakterisering av antigenerna är viktig vid differentialdiagnostik och undersökning av tymisk ontogeni och T-cellfunktion.
Natural immunity, also known as innate immunity, is the inherent ability of an individual’s immune system to resist or fight off infections naturally, without the need for external intervention such as vaccines. This type of immunity is present from birth and provides general protection against a wide range of pathogens. It involves various mechanisms such as physical barriers (e.g., skin and mucous membranes), chemical barriers (e.g., stomach acid and enzymes), and cellular responses (e.g., phagocytosis and inflammation). Natural immunity is non-specific, meaning it does not target particular pathogens but rather provides broad protection against various microorganisms.
Stora, polymorfa transmembranglykoproteiner med icke-kovalent bindning till icke-polymorft beta 2-mikroglobulin. Hos människor är det tre strukturgener på kromosom 6 som kodar för HLA-A-, HLA-B- och HLA-C-antigenerna. Hos möss kodar de tre generna K, D och L på kromosom 17 för H-2-antigenerna. Klass 1-antigener finns på de flesta kärnförsedda celler och påvisas genom sin reaktion med alloantisera. Dessa antigener ger sig tillkänna vid vävnadsavstötningsprocesser och begränsar cellförmedlad upplösning av virusinfekterade celler. De är främst förknippade med reumatologiska tillstånd och vissa tumörsjukdomar.
KIR2DL3-receptorer är en typ av inhibitoriska killercellsimmunreceptorer (KIR) som finns på naturliga mördareceller (NK-celler). Dessa receptorer binder till klass I-MHC-molekyler på cellens yta och sänder signaler som håller NK-cellen i schack och förhindrar att den attackerar den cellen. KIR2DL3 är specifikt för bindning av MHC-klasse I-molekylen HLA-C med en viss allotyp. Det finns variationer i KIR-generna mellan individer, vilket kan påverka NK-cellers förmåga att känna igen och attackera infekterade eller cancerceller.
NK Cell Lectin-Like Receptor Subfamily B, även känt som NKR-P1 eller CD161, är ett protein som finns på naturliga killer (NK) celler och en del T-celler. Det tillhör superfamiljen av C-typ lectiner, vilket är en grupp proteiner som binder till kolhydrater. NKR-P1 har en viktig roll i immunförsvaret genom att hjälpa till att reglera aktiviteten hos NK celler och T-celler. Det kan binda till specifika kolhydratmolekyler på ytan av infekterade eller tumörceller, vilket kan leda till att dessa celler attackeras och elimineras av immunsystemet.
KIR2DL1 är en receptor som tillhör killer cell immunoglobulin-liknande receptor (KIR) familj, vilka uttrycks på naturliga mördareceller (NK-celler). KIR2DL1 är en inhibitorisk receptor som binder till klass I major histokompatibilitetskomplexet (MHC klasse I)-molekyler, specifikt HLA-C2 alleler. När KIR2DL1 binds till sin ligand, ledde detta till en inhibitorisk signal till NK-cellen och hjälper till att förhindra överdriven aktivering av NK-celler och cytotoxicitet mot celler som uttrycker den korrekta MHC klasse I-molekylen.
NK Cell Lectin-Like Receptor Subfamily A (KLRA) refers to a group of genes that encode proteins found on the surface of natural killer (NK) cells, which are a type of immune cell involved in the body's defense against viruses and cancer. These receptors are part of the C-type lectin-like receptor family and are characterized by their ability to bind carbohydrates and other ligands.
CIK-celler, eller cytokine-induced killer cells, är naturliga cytotoxiska celler som aktiverats och expanders av cytokiner såsom interferon-gamma, interleukin-2 och anti-CD3-antikroppar. Dessa celler har potentialen att eliminera cancerceller och virusinfekterade celler genom att producera cytotoxiska effektormolekyler som perforiner och granolysiner. CIK-celler används experimentellt inom cellterapi för behandling av olika typer av cancer, såsom leukemi, lungcancer och malignt melanom.
NK (natural killer) cell lectin-like receptors är en typ av receptor som finns på naturligt förekommande immunceller, kallade NK-celler. Dessa receptorer har en struktur och funktion liknande sockerbindande proteiner, eller lectiner, och de hjälper NK-cellerna att känna igen och attackera celler som är infekterade av virus eller som har blivit canceroza.
Klassificering av immunsystemets celler utifrån strukturella och funktionella skillnader. Denna bestämning används allmänt för analys och sortering av olika underklasser av T-lymfocyter, baserad på CD-antigen och med hjälp av flödescytometri.
Natural Cytotoxicity Triggering Receptor 3 (NKp30), även känt som NCR3, är ett aktiveringsreceptorprotein som finns på naturliga killer (NK) celler och ett fåtal andra immuncelltyper. Det hör till den grupp av proteiner som kallas naturliga cytotoxicity receptors (NCR).
KIR3DL1-receptorer är inhibitoriska killercellimmunoglobulin-liknande receptorer (KIR) som uttrycks på naturliga mördareceller (NK-celler). De identifierar och binder till klass I major histokompatibilitetskomplexet (MHC klasse I)-molekyler, såsom HLA-C, på cellytem membran. När KIR3DL1-receptorer aktiveras skickar de signaler som hämmar NK-cellernas cytotoxicitet och cytokinproduktion, vilket bidrar till att reglera immunförsvaret och förhindra överdriven reaktivitet.
De immunreaktioner som förmedlas av antigenaktiverade T-lymfocyter via lymfokiner eller direkt celltoxicitet. Detta sker utan förekomst av cirkulerande antikroppar eller i fall där antikroppar spelar en underordnad roll.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
K562-celler är en typ av immortaliserade celler som isolerades från en patient med chronic myeloid leukemia (CML), en typ av blodcancer. Dessa celler har använts flitigt inom forskning, särskilt inom områdena cancer och genetik, på grund av deras förmåga att dela sig oändligt och deras känslighet för olika typer av behandlingar. K562-celler är exempelvis känsliga för apoptoseinducerande substanser, vilket gör dem användbara för att studera mekanismerna bakom cellsdöd och resistance mot läkemedel. Dessutom har K562-celler potentialen att skilja sig differensierade till olika typer av blodceller, vilket gör dem användbara för att studera de molekylära mekanismerna bakom cellulär differentiering.
Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.
Enligt medicinskt perspektiv, kallas ett foster för "mördarval" när det utvecklas till en sådan grad att det börjar attackera och till slut förstöra sin värd, det gravida moderlivet, genom att se till exempel producera toxiner eller orsaka inflammation. Detta är mycket ovanligt och kan leda till allvarliga komplikationer för modern, inklusive potentialen till livshotande blodförgiftning.
Pore-forming cytotoxic proteins are a group of toxins that can create pores or channels in the membranes of target cells, leading to disruption of cellular homeostasis, swelling, and eventually cell death. These toxins are produced by various organisms, including bacteria, fungi, and plants, as part of their defense mechanisms or as virulence factors to aid in infection and colonization of host tissues.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Cerebrosider vars ena polgrupp består av en galaktosdel med glykosidbindning till hydroxylgruppen i ceramid. Ansamling av dessa i kroppsvävnaden, pga brist på beta-galaktosidas, ger upphov till galaktosylceramidlipidos eller globoidcellsleukodystrofi.
En grupp lymfocytytantigener med differentierad spridning på underpopulationer av muslymfocyter. Denna lokalisering har varit användbar när det gällt att särskilja olika funktionella undergrupper av l ymfocyter. Så har t ex cytotoxiska T-lymfocyter huvudsakligen Lyt-23 på sin yta och inte Lyt-1, medan hjälparceller har Lyt-1, men inte Lyt-23.
Antigener på ytan av celler, inklusive infektionsframkallande celler, främmande celler eller virus. De utgörs vanligtvis av proteinhaltiga grupper, och kan vara isolerade, på cellmembran eller cellväg gar.
CD1d är ett protein som tillhör gruppen MHC klass I-like molekyler och uttrycks på ytan av antigenpresenterande celler, såsom B-celler, dendritiska celler och makrofager. CD1d binder och presenterar lipidantigener för en speciell typ av T-celler som kallas naturligt befälade T-celler (NKT-celler). När en NKT-cell binds till ett antigen presenterat av CD1d aktiveras cellen och kan producera cytokiner som påverkar immunresponsen. CD1d har en viktig roll i regleringen av immunsvar och kan vara involverad i patofysiologiska processer bakom sjukdomar såsom autoimmuna sjukdomar, infektioner och cancer.
Komplex bestående av minst fem membranbundna polypeptider i mogna T-lymfocyter som är icke-kovalent förbundna med varandra och med T-cellreceptorn (T-cell-antigenreceptorer). CD3-komplexetr inkluderar gamma-, delta-, epsilon-, zeta- och etakedjorna. När antigen binder till T-cellreceptorn överför CD3-komplexet aktiveringssignaler till T-cellens cytoplasma. Gamma- och deltakedjorna i CD3 skiljer si g från T-cellreceptorns gamma- och deltakedjor.
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.
Ett rikligt förekommande lysosomassocierat membranprotein som pendlar mellan lysosomer, endosomer och plasmamembranet. I blodplättar och T-lymfocyter kan det spela en roll i den cellulära degranuleringsprocessen.
Antigendeterminanter av oligosaccharider huvudsakligen på NK-celler och T-celler. Deras roll i immunsvaret är oklar.
Ett heterodimert cytokin som stimulerar till produktion av interferon-gamma i T-celler och NK-celler och som även inducerar differentiering av Th1-hjälparceller. Det medverkar till initiering av cellförmedlad immunitet.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Cytotoxic T-lymphocytes, also known as CD8+ T cells, are a type of white blood cell that play a crucial role in the adaptive immune response by directly killing infected or damaged cells and inhibiting viral replication, thereby contributing to the maintenance of tissue homeostasis and the elimination of cancer cells.
KIR2DL4-receptorer är en typ av inhibitoriska killercellsimmunreceptorer (KIR) som finns på naturliga mördareceller (NK-celler). Det är unikt bland KIR-receptorer eftersom det kan både aktivera och hämma NK-cellernas funktion. KIR2DL4-receptorn binder till HLA-G, en MHC-klasse I-molekyl som uttrycks av fetomaternala celler under graviditeten. Denna interaktion kan modulera NK-cellers aktivitet och hjälpa till att förhindra avstötning av fostret.
Antalet lymfocyter per volymenhet blod.
Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.
En teori om att T-celler "övervakar" cellytor och upptäcker strukturella förändringar eller ytantigen på ytorna hos virusangripna eller tumöromvandlade celler.
Proteiner som utsöndras av celler hos ryggradsdjur som svar på en rad olika stimulerande ämnen. De förmedlar resistens mot många olika virusarter, hämmar förökning av normala och maligna celler, hämmar förökning av intracellulära parasiter, förstärker fagocytos genom makrofager och granulocyter, förstärker NK-cellers verkan och uppvisar ett flertal immunmodulerande funktioner.
Molekyler på ytan av en del B-lymfocyter, T-lymfocyter och makrofager som känner igen och binder till Fc-delen på immunglobulinmolekyler.
Natural Cytotoxicity Triggering Receptor 2 (NKp46, also known as NCR1) er en type I transmemmembran reseptor som finnes på naturlige drabbende celler (NK-celler), og spesielt aktiverte T-celler. Det er en av de viktigste aktivatorreseptorene på NK-celler og bidrar til å aktivere cellens cytotokske funksjon, som inkluderer sykosing og lysing av infisert eller transformert (kræft) celler. NKp46 er involvert i anerkjennelsen av infeksjoner og kræft ved å binde direkte til infektiøse agensers overflateproteiner eller tumorcellers abnormale selvantallende molekyler, deretter aktiverer det intracellulære signalvei som fører til NK-celleaktiviteten.
Ett cytokin som strukturellt liknar IL-1 och funktionellt IL-12. Det förstärker den cytotoxiska verkan hos NK-celler och CT-lymfocyter och tycks spela en roll både som neuroimmunomodulerare och vid framkallande av slemhinneimmunitet.
Immunkompetenta celler i lymfsystemet och det blodbildande (hemopoietiska) systemet och i huden. De kallas även interdigiterande, retikulära eller beslöjade. Deras morfologiska och fenotypiska funktion består i att bearbeta antigen eller presentera dem för T-celler, och därmed stimulera den cellulära immuniteten.
"Cell separation" refererar till metoder och processer som används för att skilja och isolera specifika celltyper eller populationer av levande celler från varandra eller från ett heterogent cellsamhälle, baserat på deras differensierade fysiska, kemiska eller genetiska egenskaper. Detta kan uppnås genom användning av olika tekniker som flöteskopseparation, magnetisk- och fluorescensbaserad cellsorting, centrifugation, filtrering och enzymatisk digestion. Cellseparation är en viktig procedur inom biomedicinsk forskning och kliniska tillämpningar som in vitro-forskning, diagnostik, regenerativ medicin och cellterapi.
Livmoderslemhinnan (endometriet) under graviditet.
Manipulering av en individs immunsystem i syfte att behandla sjukdom. Hit hör såväl aktiv som passiv immunisering och immundämpande behandling för att förhindra avstötning av transplantat.
Glykoproteinmedlemmar i immunglobulinernas superfamilj som deltar i T-cellsadhesion och -aktivering. De är närvarande på de flesta perifera T-lymfocyter, NK-celler och tymocyter, och fungerar som kore ceptorer eller accessoriska molekyler i T-cellreceptorkomplexet.
KIR2DL2 är en typ av inhibitorisk killercellreceptor (KIR) som finns på naturliga mördareceller (NK-celler). Denna receptor binder till klass I MHC-molekyler, HLA-C specificikt, på cellytoplasmamembranen hos andra celler. När KIR2DL2 binds till sin ligand skickar den ett inhibitoriskt signalimpuls till NK-cellen, vilket hjälper till att kontrollera NK-cellers aktivitet och förhindra överdriven respons mot celler i kroppen.
En grupp heterogena, lymfoida tumörer som utgörs av malignt omvandlade T-lymfocyter.
En T-lymfocytsubset är en grupp av T-celler som delar en gemensam egenskap eller funktion, t.ex. CD4+ (hjälp) eller CD8+ (cytotoxiska) T-celler, vilka har olika roller i cellmedierad immunitet.
Mogna lymfocyter och monocyter som transporteras av blodet till områden utanför kroppens kärlsystem. Till formen kan de skiljas från mogna, kornförande leukocyter genom sina stora, loblösa kärnor och frånvaro av grova, kraftigt färgade cytoplasmakorn.
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, inblandade i MHC klass-I funktioner. De omfattar både cytotoxiska T-lymfocyter och T-suppressorceller.
Glykoproteiner uttryckta på kortikala lymfocyter samt på vissa dendritiska celler och B-celler. De liknar MHC klass I både till struktur och funktion. CD1-antigener är mycket specifika markörer för mä nskliga langerhansceller.
Interferon som utsöndras från leukocyter, fibroblaster eller lymfoblaster som svar på virus eller andra interferoninducerare än mitogener, antigener eller alloantigener. Typen omfattar alfa- och beta-interferoner.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
En form av adoptiv överföring där celler med antitumöreffekt överförs till den cancerdrabbade individen för att mediera tillbakagång av tumören. De lymfceller som oftast används är lymfokinaktiverade mördarceller och tumörinfiltrerande lymfocyter. Denna behandlingsform räknas vanligtvis som passiv immunterapi.
KIR3DS1 är ett genetiskt avlitat killer cell receptor-gen som kodar för en aktiv stimulerande receptor exprimierad på naturliga cytotoxiska T-celler (NK-celler). Detta receptorprotein binder till MHC klass I-liknande molekyler, HLA-F, och ger signaler som kan aktivera NK-cellernas funktioner, inklusive cytokinproduktion och cytotoxicitet. Variationer i KIR3DS1-genen har visats vara kopplade till olika sjukdomar, såsom infektioner och autoimmuna sjukdomar.
Receptorer på aktiverade T- och B-celler i form av komplex bestående av en 55 kD-peptid, som reagerar med den monoklonala anti-Tac-antikroppen, och en 75 kD, icke-Tac, interleukin 2-bindande peptid. Receptorn uppträder i två former, en med mycket hög affinitet för och en med låg affinitet för IL-2. Högaffinitetsformen tycks förmedla uteslutande den tillväxtfrämjande reaktionen på IL-2. Receptorn förekommer i stort antal på vilande HTLV-1-leukemiceller, men inte på normala, vilande celler.
'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'
Molekyler som binder till andra molekyler, särskilt ifråga om små molekyler som binder specifikt till större molekyler, t ex ett antigen som binder till en antikropp, ett hormon eller en neurotransmittor som binder till en receptor, eller ett substrat eller allosterisk effektormolekyl som binder till ett enzym. Ligander kan även utgöras av molekyler som avger eller tar upp ett elektronpar för att bilda en koordinerad kovalent bindning med den centrala metallatomen i ett koordinationskomplex.
Interleukin-15-receptor (IL-15R) refererer til et samling av proteiner på overflaten for visse immunceller, som binder IL-15-signaleringsmolekyler og aktiverer cellers funksjoner i immunsystemet. Dette inkluderer aktivering av naturlige drabbnisceller (NK-celler) og T-celler, som spiller en viktig rolle i kampen mot infeksjonsagenter og tumorceller. IL-15R består av tre underenheter: IL-15Rα, IL-15Rβ og γc. IL-15Rα og IL-15Rβ binder til IL-15-molekyler og deretter rekrutterer γc for å fullføre signaleringen. Dette resulterer i cellulær aktivering, proliferasjon og overlevelse.
Lymfoida celler, även kallade B-celler, verksamma i det humorala immunförsvaret. B-cellerna är kortlivade och bildas i stora mängder i människokroppen. De har fått sitt namn pga likheten med celler fr ån fåglarnas bursa. Vid stimulering producerar B-cellerna antikroppar, dock endast av en sort, som sprids i kroppsvätskorna.
Antigener (Human Leukocyte Antigens) bestämda av leukocytplatserna på kromosom 6, kodningsstället för MHC ("major histocompatibility complex") hos människor. De är polypeptider eller glykoproteiner som återfinns på de flesta kärnförsedda celler och blodplättar, bestämmer vävnadstyp i samband med transplantation, och är förknippade med vissa sjukdomar.
Poly I-C är ett syntetiskt dubbelsträngat RNA-analog av viralt RNA som används som immun adjuvans och antiviralt medel inom forskning. Det stimulerar immunsystemet genom att aktivera toll-like receptor 3 (TLR3) och melanom differentiation associated gene 5 (MDA5), vilket leder till produktion av typer I och III interferoner och andra cytokiner, vilket i sin tur ger ett starkt immunologiskt svar. Poly I-C används ofta som modellsubstans för att studera antiviral respons och autoimmuna sjukdomar.
Antalet vita blodceller per enhetsvolym i venblod. Med differentialräkning mäts det relativa antalet av olika typer av vita celler.
Ett släkte av familjen Herpesviridae och underfamiljen Betaherpesvirinae som orsakar infektion i ett flertal organ i möss och råttor. Typarten är Murid cytomegalovirus 1 (ICTVdB Management (2006). 00.031.2.02. Muromegalovirus).
Frigörande av cytoplasmakorn. Denna process förekommer i mastceller, basofila, neutrofila och eosinofila celler och blodplättar i samband med att granulerna (kornen) utsöndrar sina produkter.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Genetiskt identiska individer framavlade genom syskonparning i tjugo eller fler generationer, eller genom parning mellan föräldrar och avkomma med vissa restriktioner. Alla djur inom en inavlad stam kan spåras tillbaka till en gemensam anfader till den tjugonde generationen.
Möss som är homozygota för den muterade autosomalt recessiva "scid"-genen, som är belägen på centromeränden av kromosom 16. Dessa möss saknar mogna, funktionella lymfocyter och är därför synnerligen mottagliga för dödliga opportunistiska infektioner om de inte får ständig antibiotikabehandling. Bristen på B- och T-cellsimmunitet liknar det svåra immundefektsyndromet SCID (severe combined immunodeficiency) hos barn. SCID-möss är användbara som djurmodeller, då de genom att vara mottagliga för implantat från mänskliga immunsystem kan producera hematochimära möss med humant SCID-syndrom (SCID-hu).
KIR3DL2 är ett genetiskt polymorft receptorprotein som tillhör killeer-familjen (killer cell immunoglobulin-like receptor) och uttrycks på naturliga mördarceller (NK-celler). Det är en inhibitörreceptor som binder till klass I MHC-molekyler, vilket hjälper till att modulera NK-cellers aktivitet och förhindra överdriven respons mot kroppens egna celler. KIR3DL2 har också visat sig spela en roll i regleringen av T-cellernas immunrespons, särskilt vid infektioner med virus som cytomegalovirus (CMV). Dessutom kan mutationer i KIR3DL2 vara associerade med olika autoimmuna sjukdomar.
Lösliga faktorer som stimulerar tillväxtprocesser hos leukocyter och andra celltyper. De bidrar till ökning av cellproliferation och -differentiering, DNA-syntes, utsöndring av andra biologiskt aktiva molekyler och svar på immun- och inflammatorisk stimulering.
GPI-linked proteins, or glycosylphosphatidylinositol (GPI)-anchored proteins, are a type of cell surface protein that are attached to the outer leaflet of the plasma membrane through a GPI anchor. The GPI anchor is a glycolipid molecule that consists of a phosphatidylinositol (PI) moiety linked to a carbohydrate chain, which in turn is attached to the C-terminus of the protein via an ether linkage. This type of anchoring allows for the lateral movement of GPI-linked proteins within the plane of the membrane and can also facilitate their release from the cell surface through the action of GPI-specific phospholipases. GPI-linked proteins are involved in a variety of biological processes, including cell adhesion, signaling, and protein trafficking.
HLA-ytantigener av klass I som kodas från mer än 30 påvisbara alleler på B-lokus i HLA-komplexet, de mest polymorfa av alla HLA-specificiteter. Flera av dessa antigener (t ex HLA-B27, -B7, -B8) är starkt kopplade till anlag för reumatism och andra autoimmuna sjukdomar. Precis som andra HLA klass I-determinanter spelar de en roll vid de cytolytiska T-lymfocyternas cellulära immunreaktioner.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, delaktiga i igångsättandet av de flesta immunologiska funktioner. HIV-viruset har selektiv tropism för den T4-cell som uttrycker CD4-fenotypmarkören, en HIV-receptor. Det är just utslagningen av denna subpopulation, innehållande såväl T-hjälparceller som T-suppressorceller, som är den främsta orsaken till den omfattande immunsuppression som ses vid H IV-infektion.
Odling av normala celler eller vävnader i samma kultur som infekterade celler eller vävnader av samma typ.
Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.
En allmän beteckning för olika tumörsjukdomar i lymfvävnad.
"Lymfocytuttömning" refererar till en procedure där lymfocyter, en viss typ av vita blodkroppar, elimineras eller reduceras i antal i kroppen. Detta kan ske genom olika metoder som medicinering, apheres (en sorts blodrening) eller transplantation. Orsaken till en lymfocytuttömning kan vara behandling av autoimmuna sjukdomar, överaktiva immunsystem eller förberedelse inför en benmärgstransplantation.
Antigener som kommer till uttryck framförallt på ytan av levande celler under de olika stadierna av mognad och differentiering. De är organ- och vävnadsspecifika immunologiska markörer och användbara vid studier av normal cellutveckling såväl som tumörbildning.
Lipider som innehåller minst en monosackaridrest och antingen en sfingoid eller en ceramid. De indelas i a) neutrala glykosfingolipider, omfattande monoglykosyl- och oligoglykosylsfingoider samt monoglykosyl- och oligoglykosylceramider, b) sura glykosfingolipider, omfattande sialosylglykosylsfingolipider (gangliosider), och c) sulfoglykosylsfingolipider (tidigare sulfatider), glykuronoglykosfingolipider samt fosfo- och fosfonoglykosfingolipider.
Stora, fagocytiska, enkärniga leukocyter som bildas i benmärgen hos ryggradsdjur och släpps ut i blodet. De innehåller en stor, oval och något inbuktad kärna, omgiven av en rymlig cytoplasma och talrika organeller.
Avlägsnande av leukocyter från blod i syfte att minska blodöverföringsreaktioner och risken att överföra virus. Detta kan göras genom filtrering eller cytaferes.
Organofterföreningar är kemiska föreningar som innehåller minst en atom av metallen tin (Sn) och minst en organisk grupp, vanligtvis bestående av kol- och väteatomer.
Varje form av kommunikation mellan levande celler i en organism, antingen genom direktkontakt mellan cellerna eller med hjälp av kemiska signalsubstanser, hormoner och cykliskt AMP.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
En tumör är en abnorm och ofta opålitlig vävnadsformation som uppstår då celltillväxten och celldelningen överstiger normal nivå eller fortsätter utan kontroll efter cellskada eller påverkan. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på om de är cancer-relaterade eller inte. De kan också variera i storlek och spridning, och deras uppkomst kan bero på en kombination av genetiska, miljömässiga och livsföstylett relaterade faktorer.
HLA-G antigens are a type of human leukocyte antigen (HLA) class Ib molecule that plays a critical role in the immune system. They are primarily expressed on fetal trophoblast cells, which interact with the maternal immune system during pregnancy to prevent rejection of the developing fetus. HLA-G antigens have also been found to be expressed in various tissues and tumors, where they can contribute to immune evasion and tolerance. These antigens are characterized by their ability to bind to specific receptors on immune cells, leading to inhibitory signals that suppress the immune response. Variations in HLA-G expression and function have been associated with susceptibility to various diseases, including autoimmune disorders, cancer, and infectious diseases.
Instabila isotoper av krom som sönderfaller under avgivande av radioaktiv strålning. Kromatomer med atomvikterna 46-49, 51, 55 och 56 är radioaktiva kromisotoper.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Det ihåliga, tjockväggiga, muskulösa organet i kvinnans bäcken. Det består av fundus uteri (livmoderbotten), där äggimplantationen och fosterutvecklingen äger rum. Nedanför livmoderförträngningen vid änden av fundus finns livmoderhalsen, som mynnar ut i slidan. Utanför förträngningarna vid övre änden av fundus finns äggledarna.
En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.
En grupp genetiskt identiska celler som alla utvecklats ur en enda modercell genom mitos (hos eukaryoter) eller binär delning (hos prokaryoter). Till kloner hör också molekyler av rekombinant-DNA som alla bär en och samma sekvens.
Extranodal NK-T-cell lymphoma är en sällsynt form av cancer som utgår från vissa typer av vita blodkroppar, kallade naturliga killer (NK)-celler och T-celler. Detta tillstånd kännetecknas av att tumörcellerna primärt växer och sprider sig utanför lymfknutorna, till exempel i näsa, ögon, hud, lever, mjälte eller tarmar. Till skillnad från andra former av NK/T-cell lymfom tenderar extranodalt NK-T-cell lymfoma att ha en aggressiv klinisk kurs och vara svår behandlad. Prognosen är ofta mindre gynnsam jämfört med andra typer av lymfom.
Vita blodceller, omfattande både granulära leukocyter (basofiler, eosinofiler och neutrofiler) och icke-granulära leukocyter (lymfocyter och monocyter).
Differentieringsantigener på tymocyter och på cytotoxiska T-lymfocyter och suppressorceller. CD8-antigener är en del av Ig-supergenfamiljen och är igenkänningselement i MHC klass I-begränsade interakt ioner.
'Experimentelle Tumoren' refererer til forskningsmodeller av voksende, abnormale celler, designet for å afterforske mekanismer og behandlingsmuligheter for kraftige, livstruende værtscellereguleringsovergrepene kreft. Disse modellene kan inkludere to-dimensjonale cellagre, tre-dimensjonale organoider eller levende dyr (f.eks. musmus) med inducerte tumorer.
"Trialkyltin compounds" refer to a group of organotin chemical compounds where tin is bound to three alkyl groups, which are chains of carbon atoms with hydrogen atoms attached. A general formula for these compounds is (CnH2n+1)3Sn, where n represents the number of carbon atoms in each alkyl chain. Examples include triethyltin (C2H5)3Sn and tripropyltin (C3H7)3Sn. These compounds have been used in various industrial applications, but their use has raised environmental and health concerns due to their toxicity.
"Immunologiska synapsen är en högst specialiserad kontaktzon mellan en immuncell, såsom en T-cell, och en annan cell, som kan vara en antigenpresenterande cell, där signalsubstanser som MHC-molekyler, costimuleringsmolekyler och cytokiner interagerar för att aktivera immunresponsen eller modulera dess intensitet."
Syndrom som kännetecknas av brister i immunförsvaret, antingen det cellulära eller det humorala.
Nästumörer, eller "recurrent tumors," är cancer som återvänder efter att ha behandlats och initialt togs bort genom kirurgi. De kan uppträda i samma plats som den ursprungliga cancern eller i en annan del av kroppen som spridits via metastaser.
Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.
'Receptorer, antigen, T-celler' är termer inom immunologin och hänvisar till olika aspekter av den adaptiva immuniteten.
Interleukin-12 (IL-12) receptorer är proteinmolekyler på cellytan som binder till cytokinen IL-12 och aktiverar signaltransduktion, vilket leder till aktivering av immunceller såsom naturliga killer (NK)-celler och T-celler. Detta utlöser en immunrespons mot intracellulära patogener som bakterier och parasiter. IL-12-receptorer består av två underenheter, IL-12Rβ1 och IL-12Rβ2, där båda måste finnas på samma cell för att bilda en funktionell receptor.
Det genområde som innehåller platserna (loci) för de gener som avgör strukturen hos de serologiskt definierade (SD) och lymfocytdefinierade (LD) transplantationsantigenerna, för gener som styr strukturen hos immunsvarsassocierade antigener, för immunsvarsgener, vilka reglerar djurs förmåga till immunreaktion mot antigena stimuli, och för de gener som avgör strukturen och/eller nivån för kompementets fyra första komponenter. "Major histocompatibility complex" brukar förkortas MHC.
"C3H mice are a strain of laboratory mice that have been inbred for scientific research, characterized by their genetic makeup which includes the "C3H" histocompatibility complex."
Cell engineering refers to the deliberate modification of cells’ genetic, biochemical, or structural properties to achieve desired functions for various applications, such as basic research, therapeutics, and bio manufacturing.
I medicinsk kontext, refererar "bräss" till det övre fronteriala området på bröstkorgen, ovanför revbenen och under nyckelbenen. Det innehåller strukturer som överhornstarmen, lymfknutgrupper och blodkärl. Brässet är också känt som den fronteriala mediastinum och skiljs från bakre mediastinum av det bröstben som bildar ryggen på bröstkorgen.
Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
KIR2DL5-receptorer är inhibitoriska killeр-relaterade receptorer (KIR) som finns på naturliga killer (NK)-cellers yta och binder till MHC-klasse I-molekyler hos celler. De är monomera typ II transmembrana receptorer med två extracellulära immunoglobulin-liknande domäner, där den membranproximala domänen binder till ligander. KIR2DL5-receptorerna saknar ITIM (inhibitoriska tyrosinbaserade signalningssekvenser) i deras cytoplasmatiska regioner och deras signalskeppning är därför inte fullständigt känd, men de anses ha en roll i moduleringen av NK-cellers aktivitet.
Ursprungscellerna för alla typer av blodceller.
Teoretiska framställningar som efterliknar immunsystemets aktiviteter, processer eller fenomen. I simuleringen ingår även matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Interleukin-15 (IL-15) Receptor alpha Subunit är en proteinkedja som bildar en del av IL-15 receptorn, vilken är ett protein på cellytan som binder till och detekterar när IL-15 är närvarande i omgivningen. IL-15 är en cytokin, dvs en signalsubstans som används av kroppens immunsystem för att kommunicera och koordinera sin funktion. När IL-15 binder till receptorn aktiveras signaltransduktionsvägar inne i cellen, vilket leder till olika biologiska responsar såsom celldelning, differentiering och cytokinproduktion. Den alfa-subuniten av IL-15 receptorn har en viktig roll för att reglera den affiniteten som receptorn har för IL-15, det vill säga hur starkt receptorn binder till liganden.
En fortskridande, elakartad sjukdom i de blodbildande organen, med onormal tillväxt och utveckling av leukocyter och deras prekursorceller i blod och benmärg. Sjukdomen klassificeras utifrån celldifferentieringsgrad som akut eller kronisk, och beroende på dominerande celltyp som myelogen eller lymfocytisk.
Picibanil, även känt som OK-432, är ett biologiskt preparat som används som immunterapeutika inom medicinen. Det tillveras genom kultivering och formalin-fixering av Gram-positiva bakteriestammar av Streptococcus pyogenes, som sedan ges en kemisk behandling med benzoylperoxid. Picibanil används primärt för att behandla lymfangiom, en sällsynt typ av cystisk hud- eller slemhúntumör, genom att injiceras direkt in i tumören för att stimulera immunresponsen och främja uppväxten av nya blodkärl.
Medel som sätter igång produktion och frisättning av interferoner. Hit hör mitogener, lipopolysackarider och de syntetiska polymererna Poly A-U och Poly I-C.
Specifik avsaknad av immunreaktion mot ett visst antigen hos en individ med iövrigt normalt immunförsvar. Bristen kan bero på tidig kontakt med antigenet hos en immunologiskt omogen individ (foster eller nyfödd) eller hos en vuxen som utsatts för extremt stora doser eller ytterst små mängder av antigenet, eller genom exponering för strålning, antimetaboliter, antilymfocytserum osv.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
N-etyl-etanaminer. Generell kemisk formel: C4H11N. Dietylamin har obehaglig doft (som av gammal fisk).
Substanser som förstärker, stimulerar, aktiverar eller modulerar såväl det cellulära som humorala immunsvaret. De klassiska medlen (Freunds adjuvans, BCG, Corynebacterium parvum m fl) innehåller bakteriella antigener. Några är endogena (t ex histamin, interferon, transfer factor, interleukin-1). De kan vara antingen ospecifika eller antigenspecifika.
Monocyter som gjorts cytotoxiska genom att inkuberas in vitro med cytokiner, särskilt interferon-gamma. Cellerna används för adoptiv immunterapi i cancerpatienter.
Tumörtransplantation refererar till en teknik inom forskning där tumörceller från en individ transplanteras till en annan individ, ofta en mus, för att studera cancerutvecklingen och testa olika behandlingsstrategier. Detta skapar en standardiserad modell för att undersöka cancerbiologi och kan ge insikter om tumörväxternas beteende på cellulär nivå.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Elakartad tumörform med ursprung i celler som kan bilda melanin, vilken kan uppträda i huden varsomhelst på kroppen, i ögat eller, sällan, i slemhinnorna i könsorganen, ändtarmen, munhålan eller andra platser. Tumören förekommer mest hos vuxna och kan uppstå de novo eller ur ett födelsemärke eller elakartad pigmentfläck. Melanom metastaserar i stor omfattning, och lokala lymfkörtlar, lever, lungor och hjärna löper stor risk att drabbas. Incidensen av maligna hudmelanom ökar snabbt i hela världen.
H-2-antigener är ett samlingsnamn för en grupp genetiskt relaterade molekyler hos mus, som utgör en central del av deras major histokompatibilitetskomplex (MHC). Dessa antigener delas in i två huvudklasser: klass I och klass II. Klass I-molekylerna består av tre komponenter - ett transmembrant protein som kallas alpha-1, alpha-2 och alpha-3, samt en lättare peptidkomponent som kallas beta-2 mikroglobulin. De klasa II-molekylerna består av två transmembrana proteiner, alpha och beta.
Tumor necrosis factor-alpha (TNF-α) är ett cytokin som produceras främst av aktiverade macrofager och spelar en central roll i inflammatoriska processer, immunförsvar och regulering av celltillväxt och apoptos.
"Serinendopeptidaser är en grupp enzymer som bryter peptidbindningar i proteiner och peptider, där serin är den aktiva aminosyran i katalysens mekanism."
Interleukin-2 Receptor Beta Subunit, också känt som CD25 eller T-aktiveringsproteinkinas (TAC), är en typ av protein som finns på ytan av aktiverade T-celler och reglerar immunresponsen. Detta protein bildar en del av interleukin-2receptorn, vilket är viktigt för celltillväxt och celldifferentiering. Interleukin-2 Receptor Beta Subunit binder specifikt till interleukin-2, en cytokin som spelar en central roll i aktiveringen och regleringen av immunförsvaret.
Lymfocyter som visar specificitet för autologa tumörceller. Ex vivo-isolering och odling av TIL med interleukin-2 och efterföljande återförsel till patienten utgör en form av adoptiv immunterapi mot cancer.
Lymfocytos betyder ett ökat antal lymfocyter i blodet eller i ett vävnadsprov. Lymfocyter är en typ av vita blodkroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektion och sjukdom. Normalt sett utgör lymfocyter 20-40% av alla vita blodkroppar. Om antalet lymfocyter ökar kan det vara ett tecken på olika tillstånd, exempelvis en infektion eller en autoimmun sjukdom.
Kroppens försvarssytem mot främmamde organismer eller ämnen eller avvikande, egna celler. Det kan indelas i två "försvarsgrenar", det humorala immunförsvaret och det cellförmedlade immunförsvaret, och det utgörs av en komplex samverkan mellan cellulära, molekylära och genetiska komponenter.
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
Hos djur experimentellt framdriven tumör som producerar melanin och tjänar som modell för melanomstudier hos människa.
Adaptive immunity, also known as acquired immunity, is a specific and protective response to a foreign substance (antigen) that involves the activation of immune cells (such as T-lymphocytes and B-lymphocytes) and the production of antibodies. This type of immunity is called "adaptive" because it takes time for the immune system to mount a response after exposure to an antigen, but it also has the ability to "adapt" and form immunological memory, allowing for a more rapid and robust response upon subsequent exposures to the same antigen. This is the basis for vaccination.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
Ziram är ett zinkbaserat fungicid som används för att kontrollera svampangrepp på olika grödor, såsom fruktträd, druvor och grönsaker. Det är ett av de äldsta organiska fungiciderna och har varit i bruk sedan 1930-talet. Ziram dödar svampar genom att störa deras andningsprocesser. Det bör hanteras med försiktighet, eftersom det kan orsaka irritation i ögon, hud och andningsvägar om man utsätts för höga koncentrationer.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
'Receptorer, antigen, T-celler alfa-beta' refererar till de centrala komponenterna i adaptiva immunsystemets specifika erkännande och respons mot främmande ämnen, såsom patogener.
"STAT4 (Signal Transducer and Activator of Transcription 4) är ett transkriptionellt faktorprotein som aktiveras av cytokiner och tillväxtfaktorer, vilket leder till att det binder till specifika sekvenser i DNA och regulerar genuttrycket av målgener relaterade till immunförsvaret och inflammation."
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
En cells förökning genom delning.
"CBA (Colonies Breeding Autosomal) mus är en inavlad musstam som används vid forskning, framförallt inom immunologi och cancerstudier. Denna musstam har en stabil genetisk bakgrund och är känd för sin länga livslängd och fertilitet."
Ansamlingar av cellsubstanser som kan vara membranförsedda.
En gensamling i MHC-komplexet hos ryggradsdjur som bär koden för polymorfa särdrag, vilka inte har samband med immunreaktioner eller komplementaktivitet, t ex B-loci (kyckling), DLA (hund), GPLA (marsvin), H-2 (mus), RT-1 (råtta), HLA-A, -B och -C klass 1-gener hos människa.
Natural Cytotoxicity Triggering Receptors (NCRs) are a group of activating receptors found on the surface of natural killer (NK) cells and some T-cells. They play a crucial role in the immune system's response to virally infected or malignantly transformed cells.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
'Receptorer, antigen, T-celler gamma-delta' kan definieras som följer:
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
En samling korniga epitelceller i livmodermuskeln under fosterkakan som bildas under graviditet/dräktighet hos vissa djurarter.
Regulatory T-lymphocytes, often abbreviated as Tregs, are a specialized subtype of CD4+ T cells that play a crucial role in maintaining immune tolerance and preventing autoimmune diseases by suppressing the activation and proliferation of effector T cells and other immune cells.
"Självtolerans är den immunologiska process där systemet är programmerat att inte reagera mot kroppens egna antigen, istället accepterar och tolererar det egna vävnadsspecifika proteinet för att undvika autoimmuna sjukdomar."
En löslig faktor som produceras av aktiverade T-lymfocyter och ger upphov till tillväxt och differentiering av B-celler. Interleukin-4 inducerar uttryck av klass II-MHC och Fc-receptorer på B-celler. Det har också verkan på T-lymfocyter, mastceller och flera andra hematopoetiska celler, inklusive granulocyt-, megakaryocyt- och erytroidförelöpare, samt makrofager.
Ovala eller bönformade knutor (1 - 30 mm i diameter) belägna längs lymfsystemets kärl.
Lymphocyte Function-Associated Antigen-1 (LFA-1) är ett integrinprotein som uttrycks på ytan av vita blodkroppar, särskilt lymfocyter (vita blodkroppar som är involverade i immunförsvaret). LFA-1 spelar en viktig roll i cell-cell-interaktioner och signalering mellan olika celltyper inom immunsystemet.
Tre eller flera på varandra följande spontana missfall.
Infektion orsakad av Cytomegalovirus; den kännetecknas av förstorade celler med inneslutningar i cellkärnan. Nästan vilket organ som helst kan infekteras, men hos barn är infektion vanligast i spottkörtlarna och hos vuxna i lungorna.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Proteiner, glykoproteiner eller lipoproteinfraktioner på tumörcellers ytor, som vanligen kan identifieras med monoklonala antikroppar.Många av dessa har antingen embryonalt eller viralt ursprung.
Celler i benmärgen, inkluderande fettceller, stromaceller, megakaryocyter och prekursorceller till de flesta av blodcellerna.
Motståndskraft mot främmande mikroorganismers intrång eller patogena effekter, eller mot giftverkan av antigena ämnen.
En medicinsk definition av 'trofoblast' är celler som utgör den yttre lagringen av ett embryo och spelar en viktig roll i att underhålla graviditeten genom att se till att moderkakan försörjer fostret med näringsämnen och syre. Trofoblastcellerna är de första cellerna från embryot som kommer i kontakt med moderns kropp under befruktningen, och de börjar omedelbart att sekretera enzymer som möjliggör invasiv implantation av embryot i moderkakan. Trofoblasten utvecklas sedan till två skilda typer av celler: cytotrofoblast och syncytiotrofoblast. Cytotrofoblasterna är morfologiskt lika med vanliga epitelceller, medan syncytiotrofoblasterna är multikärniga celler som bildar ett yttre skikt runt moderkakan och utgör gränsen mellan moderns kropp och fost
Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.
Differentieringsantigen som kommer till uttryck på pluripotenta hematopoetiska celler, huvudsakligen humana tymocyter, och en större undergrupp av perifera T-lymfocyter. De har satts i samband med int egrinmedierad celladhesion och med funktion som signalreceptorer på T-celler.
Blod hos fostret. Utbyte av näringsämnen och avfallsämnen mellan fostrets och moderns blod sker via moderkakan, Umbilikalt blod är blod i navelsträngsartären eller -venen.
Allotransplantation är inom medicinen definierat som en typ av transplantation där organ, vävnad eller celler transplanteras från en genetiskt skild individ till en annan individ av samma art. Detta innebär att donatorn och mottagaren har olika genetiska makeup, vilket medför ett större risk för avstötning av det transplanterade organet eller vävnaden. För att minska risken för avstötning används immunosuppressiva läkemedel som dämpar mottagarens immunsvar mot det nya organet eller vävnaden.
En benmärgstransplantation är en medicinsk procedure där patienten får en ny benmärg, ofta från en donator, för att ersätta den skadade eller funktionshindrade benmärgen. Detta processen hjälper till att återställa normalt blodcellsfunktion och stärka immunförsvaret.
F344 är en specificerad stam (strain) av laboratorieratte (inbred albino granpruta), som används främst inom forskning och biomedicinska studier, känt för sin relativt låga genetiska variationen och prediktiliteten i att utveckla tumörer jämfört med vissa andra vanliga laboratoriestammar.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus, vilket är en mycket liten obligat parasitisk partikel som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i en proteinhölja. Virus kan inte reproducera sig själva utan behöver invadera en värdcell för att kunna föröka sig, vilket ofta orsakar skada på värdorganismen. Symptomen på en virussjukdom varierar beroende på vilken typ av virus som orsakar sjukdomen och kan inkludera feber, hosta, diarré, sår i munhörnen eller utslag. Exempel på vanliga virussjukdomar är influensa, förkylning, vattkoppor och HIV/AIDS.
En grupp besläktade sjukdomar som kännetecknas av lymfocytos, histiocytos och hemofagocytos. De två vanligaste formerna är den familjära och den reaktiva.